Böcker på våra Skolor

(167)(167) I utbildningsarbetet med de unga på våra skolor blir det en vansklig uppgift, att behålla Guds Helige Andes inflytande, och samtidigt hålla fast vid felaktiga principer. Det ljus, vilket skiner på dem, som har ögon att se med, går ej att blanda med kätteriets mörker och villfarelse, som förekommer i många av de läroböcker, som anbefalls åt de studerande på våra högre skolor. Både lärare och elever har tänkt, att för att kunna få en utbildning, är det nödvändigt att studera författares alster, som lär ut hedendom, eftersom deras verk innehåller klara tankejuveler. Men vem är upphovsman till dessa tankejuveler? Det är Gud och Gud allena; för Han är källan till allt ljus. Är inte dessa ting väsentliga för sundheten och den andliga och naturliga tillväxt, som finns på de Heliga Skrifternas sidor? Är Kristus inte vårt levande huvud? Och skall vi inte växa upp till Honom, till mäns och kvinnors fulla längd? Kan en oren källa sända ut orent vatten? Varför skall vi plöja igenom en massa villfarelse, som är präntad i dessa hedniska verk, för att vinna ett fåtal förståndsmässiga sanningar, när hela sanningen står till vårt förfogande? rätt

(167) Människor kan inte uträtta något gott utan Gud. Han är upphovsman till alla ljusstrålar, som har genomborrat världens mörker. Allt av värde kommer från Gud, och tillhör Honom. Det finns en orsak till, att fiendens agenter emellanåt uppvisar anmärkningsvärd visdom. Satan blev utbildad och disciplinerad i Himmelens salar, och han känner till både gott och ont. Han blandar det dyrbara med det skamliga, vilket ger honom kraft till, att bedra människosönerna. Men eftersom Satan har stulit Himmelens tjänstedräkt, så att han når inflytande inom sitt rövade område, skall då de, som sitter i mörker och har sett ett stort ljus, vända sig från ljuset till det föreslagna mörkret? Skall de, som har känt till Guds (168) orakel, anbefalla våra studerande, att studera böcker, som uttrycker hedniska och ogudaktiga lärosatser, för att vinna förstånd? Satan har sina agenter, utbildade enligt hans metoder, inspirerade av hans ande, och anpassade till, att göra hans gärningar; men skall vi samarbeta med dem? Skall vi, som kristna, anbefalla hans agenters gärningar som värdefulla, ja, väsentliga, för att uppnå en utbildning? rätt

(168) Herren har Själv tillkännagett, att det skall upprättas skolor ibland oss, så att det går att skaffa sig sann kunskap. Ingen lärare på våra skolor skall antyda den tanken, att för att få riktig disciplin, är det nödvändigt, att studera läroböcker uttryckande hedniska och ogudaktiga lärosatser. Studerande, som utbildas så, blir icke kompetenta till, att undervisa själva; för de är fyllda med fiendens spetsfundiga sofisteri. När man studerar verk, som på något sätt uttrycker hedniska lärosatser, är det som att hantera det svartaste kol; ty ingen förblir obesmittad, som samtidigt tänker i tvivlets banor. Tar vi till sådana kunskapskällor, vänder vi oss då inte bort från Libanons snö, för att dricka av dalens grumliga vatten? rätt

(168) Människor, som vänder sig bort från kunskapen om Gud, överlämnar sina sinnen till sin mästare Satans kontroll, och han lär upp dem till, att bli hans tjänare. Ju mindre framställningarna av hedniska synpunkter kommer till de ungas kännedom, desto bättre. Onda änglar är alltid beredda, att upphöja skadligheter i de ungas sinnen, och när böcker med hedniska och ogudaktiga lärosatser blir lästa, försöker dessa osynliga, onda ombud, att ingjuta i läsarna därav tvivel och vantro. De, som dricker ur dessa förorenade kanaler, törstar inte efter livets vatten; för de är mättade av världens söndrade behållare. De tror sig besitta kunskapens rikedomar, när de samlar på sig det, som endast är trä, hö och stubb, och inte ger någon inkomst, inte är värt att gömma på. Deras (169) självvärdighet, deras förmodande, att ytlig kunskap om ting är utbildning - dessa ting gör dem skrytsamma och självnöjda, medan de är som fariséerna, okunniga om Skriften och Guds kraft. rätt

(169) Oh, om våra unga ville samla på den kunskap, som är oförgänglig, för att ta med sig den in i framtiden, till det eviga livet, den kunskap, vilken framställs som guld och silver samt ädelstenar. Den klass med lärare och elever, som anser sig själva vara visa, vet inget av det, som de borde veta. De behöver lära sig saktmod och ödmjukhet i Kristi skola, så att de sätter högt värde på det, vilket Himmelen finner framstående och ädelt. De, som tar emot en värdefull utbildning, vilken är lika varaktig som evigheten, betraktas ej som världens bäst utbildade personer. Men Skrifterna tillkännager, att: ”Att frukta HERREN är början till kunskap”. {Ordspråksboken 1:7.} Detta slags kunskap går ej att jämföra med världens berömmelse, och likväl är den nödvändig, för att alla unga skall riktigt förstå Skriften, om de önskar evigt liv. Aposteln säger: ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.” {Andra Timoteusbrevet 3:16-17.} Detta är tillräckligt omfattande. Låt alla helhjärtat försöka, att förstå Guds Ords innebörd. Föga vinns genom en blott ytlig läsning av det Inspirerade Ordet; ty alla på dessa heliga sidor förekommande uttalanden kräver eftertänksamt övervägande. Förvisso kräver vissa avsnitt mindre begrundan, än andra; ty deras betydelse är mera uppenbar. Men den, som studerar Guds Ord, bör söka, att förstå innebörden av ett avsnitt med hjälp av ett annat, tills sanningens kedja framträder inför hans ögon. Liksom den dyrbara malmens ådror döljs i marken, ligger den Heliga Skrifts juveler gömda, och det kräver mental ansträngning och uppmärksamhet under bön, för att uppdaga den fördolda betydelsen av Guds Ord. Må envar (170) studerande, som värdesätter den himmelska rikedomen, anstränga sina mentala och andliga krafter, och gräva ett djupt schakt i sanningens gruva, så att han når det himmelska guldet. Därmed kommer visdomen att göra honom vis till frälsning. rätt

(170) I fall hälften så mycken iver, som nu uppvisas, för att förstå hedningarnas strålande tankar, skulle satsas på studiet av frälsningsplanen, skulle tusentals - som nu sitter i mörker - bli förtrollade av visdomen, renheten och upphöjdheten hos Guds satsningar och sanningar för vår skull; de skulle lyftas upp och bort från sig själva, förundrade och förbluffade över Guds kärlek och självnedlåtenhet, då Han utgav Sin enfödde Son för ett fallet släkte. Hur kommer det sig, att många är nöjda med, att dricka ur den orena strömmen, som flyter i förvirringens dal, när de kunde vederkvicka sina själar med bergens levande strömmar? Profeten frågar: ”Skall då snön från Libanons höga berg lämna mina åkerfält? Skall de friska vattnen som strömmar fjärran ifrån, sina ut?” Herren svarar: ”Men mitt folk har glömt mig och tänder rökelse åt avgudar, som har fått dem på fall där de färdas fram på de urgamla vägarna och slå{r} in på obanade vägar och stigar.” {Jeremia 18:14-15.} rätt

(170) Det är ett sorgligt faktum, att personer betrodda med förträffliga förmågor för användning i Guds tjänst, har missbrukat sina krafter i tjänst åt den Onde, och lagt sina förmågor framför fiendens fötter. De har underordnat sig den onde furstens mest förnedrande träldom, samtidigt som de har förkastat tjänsten för Kristus som förödmjukande och icke önskvärd. De betraktar Kristi efterföljares arbete som en verksamhet under deras värdighet, eftersom det kräver, att de lämnar den egna storheten därhän. De menar sig därmed bli förslavade, få sina krafter tagna i beslag och sitt inflytande begränsat. Han, som gav ett oändligt offer, för att befria dem från den Ondes träldom, åsidosätts, som om Han vore ovärdig deras bästa ansträngningar och mest upphöjda tjänst. rätt

(170) Dessa människor har erhållit sina talanger från Gud, och alla (171) tankejuveler, som de har betraktat som värdiga från lärde män och tänkare, tillhör inte dem, utan all visdoms Gud, som de icke vill kännas vid. Genom traditioner, genom falsk utbildning har dessa män upphöjts som världens pedagoger; men uppsöker de studerande dem, riskerar eleverna, att godta det värdelösa jämte de värdefulla; ty övertro, snärjande slutledningar grundade på mänskligt förnuft och villfarelse blandas med delar av sann filosofi och undervisning. Denna sammanblandning förgiftar själen - den är ödeläggande för tron på Gud och på all sanning. De, som törstar efter kunskap, skall icke gå till dessa orena källor; ty de är erbjudna, att komma till livets källa och dricka fritt. Genom att utforska Guds Ord, kan de finna sanningens dolda rikedom, som länge har legat nedgrävd under villfarelsens skräp, mänsklig tradition och människors åsikter. rätt

(171) Bibeln är den store utbildaren; ty det är omöjligt, att studera dess heliga sidor under bön, utan att disciplinera, förädla, rena och förfina förståndet. ”Så säger HERREN: Den vise skall inte berömma sig av sin vishet, den starke inte av sin styrka och den rike inte av sin rikedom. Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner mig: Att jag är HERREN, som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Ty däri har jag min glädje, säger HERREN. Se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall straffa alla omskurna som ändå är oomskurna”. {Jeremia 9:23-25.} rätt

(171) De, som hävdar sig vara kristna, som bekänner sig tro på sanningen, och likväl stadigt dricker av hedendomens förorenade källor, lockar bort andra genom föreskrift och exempel från Libanons snös kalla vatten. Ja, dessa är dårar, fastän de hävdar sig vara kloka. ”Hör det ord som HERREN talar till er, ni av Israels hus. Så säger HERREN: Ni skall inte ta efter hednafolkens sätt så att ni skräms av tecknen på himlen, därför att hednafolken blir skrämda av dem. . . Men (172) HERREN är den sanne Guden, han är den levande Guden, den evige Konungen. För hans vrede bävar jorden, och folken kan inte uthärda hans förbittring. Så skall ni säga till dem: De gudar som inte har gjort himmel och jord skall utrotas från jorden och inte finnas kvar under himlen. Han har skapat jorden genom sin kraft, han har grundat världen genom sin vishet, och genom sitt förstånd har han spänt ut himlen. När han låter sin röst höras, då brusar himlens vatten, då låter han regnskyar stiga upp från jordens ände. Han gör blixtar åt regnet och för vinden ut ur dess förvaringsrum. Alla människor står då som dårar, utan förstånd. Alla guldsmederna kommer på skam med sina avgudar, ty deras gjutna gudabilder är bedrägeri, ingen ande är i dem. Förgänglighet är de, ett verk som väcker åtlöje. När straffet kommer över dem, förgås de. Sådan är inte han som är Jakobs del. Han är den som har format allt, och Israel är hans arvedels stam. HERREN Sebaot är hans namn.” {Jeremia 10:1-2, 10-16.} rätt

(172) ”Så säger HERREN: Förbannad är den man som förtröstar på människor och söker sin styrka i det som är kött och vars hjärta vänder sig bort från HERREN. Han är som en torr buske på heden och får inte se något gott komma. Han måste bo på förbrända platser i öknen, i ett land med salthedar där ingen vistas. Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN, den som har HERREN till sin förtröstan. Han är som ett träd planterat vid vatten och som sträcker ut sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer, och det upphör aldrig att bära frukt. . . . . HERREN är Israels hopp. Alla som överger dig kommer på skam. De som avfaller från mig liknar en skrift i sanden. De har övergivit HERREN, källan med det levande vattnet. Hela mig, HERRE, så blir jag helad. Fräls mig, så blir jag frälst. Ty du är min lovsång.” {Kapitel 17:5-8, 13-14.} rätt

(172) Måtte de, som tror på den närvarande sanningen, vända sig bort från (173) författare, som lär ut vantro. Skeptikernas verk får icke stå på Era hyllor, där Era barn kan få tag i dem. Låt dem, som har smakat på Guds goda Ord och den kommande världens krafter, inte längre anse det vara en viktig del av en god utbildning, att känna till deras skrifter, som förnekar Guds existens och visar förakt för Hans Heliga Ord. Ge inget utrymme åt Satans redskap, eftersom det inte finns någon ursäkt för det de gör; något rent kan inte komma ur något orent. - The Review and Herald, den 10. november, 1891. rätt

nästa kapitel