Den Rikedom, som skall lagras i Sinnet

(181)(181) Jesus betraktade mänskosläktet, ovetande, utstött från Gud, stående under den brutna lagens straff, och Han kom, för att bringa befrielse, och ge fullständig tillgivelse, undertecknad av Himmelens Majestät. Om människan tar emot denna förlåtelse, blir hon räddad; om hon avvisar den, blir hon inte frälst. Guds visdom allena kan begripliggöra frälsningsplanens mysterier. Människors visdom må vara värdefull, eller ej, såsom framgår av ens erfarenhet, men Guds visdom är omistlig, och ändå är många, som menar sig vara kloka, med flit okunniga om sådant, som angår evigt liv. Du må gå miste om alla världsliga framgångar, men det, som Du måste ha, är tro på den förlåtelse, som har säkrats Dig till oändlig kostnad, annars kommer Du att gå under jämte all den visdom Du måhända samlat på jorden. rätt

(181) Skulle Rättfärdighetens Sol dra tillbaka sina ljusstrålar från världen, skulle vi lämnas sittande i den eviga nattens mörker. Jesus talade som ingen annan har talat. Han utgöt hela Himmelens rikedomar i visdom och kunskap inför människorna. Han är det ljus, som upplyser varje människa, som kommer in i världen. Varje fas av sanning är tydlig för Honom. Han infann Sig icke, för att komma med osäkra uttalanden och åsikter; utan endast, för att säga sanningen, grundad på eviga principer. Varför ta människors vacklande ord som upphöjd visdom, när en högre och säker visdom står till förfogande? Människor tar vetenskapsmäns skrifter, som egentligen inte är några vetenskapsmän, och försöker att få deras slutsatser att harmoniera med Bibelns utsagor. Men där det inte förekommer enighet, kan det inte förekomma harmoni. Kristus tillkännager: ”Ingen kan tjäna två herrar.” {Matteusevangeliet 6:24.} Deras intressen stöter ovillkorligen samman. Igen och igen har människor försökt, att jämka Bibeln med människors skrifter; men det har bara slutat i fiasko; vi kan inte tjäna Gud och mammon. rätt

(182) (182) Vi är i världen, men vi skall inte vara av världen. Jesus bönfaller om, att de, som Han dog för, inte skall gå miste om sin eviga lön, genom att bortödsla sin kärlek på ting, som hör till denna förgängliga jord, och således kasta sig själva ut i evig olycka. Ett upplyst omdöme tvingar oss till att medge, att himmelska ting är vida överordnade jordiska angelägenheter, och likväl leder människors fördärvade hjärtan dem till, att ge världens ting främsta rummet. Stora människors meningar, vetenskapliga teorier, fastän falska, blandas ihop med sanningarna i den Heliga Skrift. rätt

(182) Men ett hjärta, som har överlämnats till Gud, älskar Guds Ords sanning; ty genom sanningen återskapas själen. Ett köttsligt sinne finner ej behag i, att tänka på Guds Ord, men den, som har vederkvickts och förnyats i sinnet, ser nya storheter i de levande oraklerna; ty gudomlig skönhet och himmelskt ljus tycks stråla från alla avsnitt. Det, som var en öde öken i ett köttsligt sinne, blir ett land med levande strömmar för ett andligt sinne. Det, som för ett icke förnyat hjärta visar sig som en tom ödemark, blir till Guds trädgård för en omvänd själ, täckt av doftande blomskott och prunkande blomster. rätt

(182) Bibeln försätts i bakgrunden, medan så kallade stora mäns utsagor ges företräde. Måtte Herren tillge oss för, att vi har förringat Hans Ord. Fastän ovärderliga rikedomar finns i Bibeln, och den är som en gruva full av dyrbara malmådror, värdesätts den icke, utforskas den icke, och dess skatter uppdagas icke. Barmhärtighet och sanning samt kärlek är värdefullare, än vi räknar med; vi kan inte få för mycket av dessa rikedomar, och det är i Guds Ord som vi ser, hur vi kommer i besittning av dessa himmelska rikedomar, och hur kan det då komma sig, att Guds Ord är ointressant för många bekännande kristna? Är det för, att Guds Ord inte är ande och liv? Har Jesus ålagt oss en ovidkommande uppgift, när Han befaller oss, att ”forska i Skrifterna”? {Johannesevangeliet 5:39.} Jesus säger: ”De ord som (183) jag har talat till er är Ande och liv.” {Kapitel 6:63.} Men andliga ting skall betraktas andligt, och orsaken till Ert bristande intresse är Er brist på Guds ord. När hjärtat förs i samklang med Ordet, kommer nytt liv att springa upp inom Er, nytt ljus kommer att skina på varje rad av Ordet, och det kommer att utgöra Guds röst för Era själar. På så sätt kommer Ni att iaktta det himmelska, och vart Ni än beger Er, kommer Ordet av berika Er dag. rätt

(183) Vi bör be Herren om, att öppna våra förstånd, så att vi fattar gudomlig sanning. Om vi ödmjukar våra hjärtan inför Gud, tömmer dem på fåfänga och stolthet samt själviskhet genom den nåd, som i överflödande mått ges oss; om vi uppriktigt önskar och tror orubbligt, kommer strålarna från Rättfärdighetens Sol att skina in i våra sinnen och upplysa vår förmörkade förståelse. Jesus är det Ljus, som upplyser varje människa, som kommer in i världen. Han är Världens Ljus, och Han påbjuder oss, att komma till Honom, och lära av Honom. Jesus var den Store Läraren. Han kunde ha fällt offentliga uttalanden, som skulle ha gjort stora mäns upptäckter till oväsentligheter; men det var inte Hans uppdrag eller arbete. Han hade kommit, för att uppsöka och frälsa de förlorade, och Han kunde bara inte vända ryggen däråt. Han lät inget avleda uppmärksamheten från det. Detta arbete har överlämnats i våra händer. Skall vi utföra det? rätt

(183) På Kristi tid undervisade anställda lärare människorna i fädernas traditioner, barnsliga fabler, blandade med sina egna åsikter, som de hävdade var det enda rätta. Ändå såg varken hög eller låg något ljus i deras lära. Inte att undra över, att skarorna, som följde i Herrens fotspår, gav Honom sin hyllning, då de lyssnade till Hans ord! Han uppenbarade sanningar, som hade varit begravna under villfarelsens skräp, och Han befriade dem från människors krav på pengar och lydnad för traditioner, och bad dem att stå fasta (184) för alltid. Han befriade sanningen från dess obemärkthet, och satte in den i dess rätta ram, och lät den stråla i dess ursprungliga glans. Han talade till människorna i Sitt eget namn; ty Han ägde myndighet, och varför skall inte då personer, som bekänner sig att vara Hans efterföljare, tala med myndighet om ämnen, som Han har skänkt ljus över? Varför ta till dåliga undervisningskällor, när Kristus är den störste lärare, som känner till alla dessa ting! Varför sätta usla författares verk i elevernas händer, när Han, som har ord med ande och liv, inbjuder: ”Kom . . . och lär av mig”? {Matteusevangeliet 11:28-29.} rätt

(184) Borde vi inte vara ytterst intresserade av Kristi lärdomar? Skall vi inte låta oss förvandlas genom den himmelska sanningens nya och härliga ljus? Detta är ett ljus, som övergår allt, vad en människa kan åstadkomma. Vi kan endast ta emot ljus, när vi kommer till korset och lägger oss själva på offeraltaret. Här görs människans svaghet tydlig; här uppenbaras Kristi styrka. Här ser människan, att det finns kraft hos Kristus, till att frälsa alla till det yttersta, som kommer till Gud genom Honom. rätt

(184) Skall vi inte vara Ordets görare tillsammans med Honom, som känner till allting? Skall vi inte göra Bibeln till vår rådgivare i utbildning och upplärning av våra unga? Guds Ord är fundamentet eller grundvalen för all sann kunskap, och Kristus lär ut, vad människor måste göra, för att bli frälsta. Fiendens planer har hittills genomförts, genom att sätta i händerna på studerande sådana böcker, som lär ut snärjande villfarelser, och bringa fabler, som frestar deras köttsliga aptit. Skall vi så ogräs på våra skolor? Skall vi låta personer, som kallas för stora, och likväl har undervisats av all sannings fiende, undervisa våra unga? Eller skall vi ta Guds Ord till vägledare, och styra våra skolor mera enligt de gamla profetskolornas ordning? rätt

(184) I fall Bibeln bleve studerad och åtlydd; i fall vi hade Kristi Ande, skulle vi allvarligt anstränga oss, för att bli Guds medarbetare. Vi skulle lättare uppfatta själens (185) värde; för varje själ, som är omvänd till Gud, är ett kärl invigt för heligt bruk, en sanningens förvaltare, en ljusbärare till andra. Gud förväntar Sig mera av skolorna, än det hittills har förekommit där. Kristus har sagt: ”Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er. På honom har Gud, hans Fader, satt sitt sigill.’” {Johannesevangeliet 6:27.} rätt

(185) Vi behöver förstå Guds Ord undervisning på rätt sätt och uppfatta sanningen som den värdefullaste skatt, som går att gömma i sinnet. Vi behöver anknyta till den bestående källan med levande vatten. Vi behöver be, som psalmisten gjorde: ”Öppna mina ögon, så att jag ser undren i din undervisning” [Psaltaren 119:18]. Då kommer vi att uppdaga, såsom han gjorde, att ”HERRENS domslut är sanna, de är alla rättfärdiga. De är dyrbarare än guld, än mängder av fint guld. De är sötare än honung, än renaste honung. Genom dem blir din tjänare varnad, den som följer dem får stor lön.” {Psaltaren 19:10-12.} - The Review and Herald, den 24. november, 1891. rätt

nästa kapitel