Grundsatser för Kristen Utbildning kapitel 26. Från sida 196 | ren sida tillbaka |
(196)(196) Guds sanning är oändlig, den kan utvidga sig till omätbara vidder, och ju mera vi tänker på den, desto mera visar dess härlighet sig. Sanningen har uppenbarats för oss, och ändock gäller Paulus’ ord till galaterna oss. Han säger: ”Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro? Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet? Har ni lidit så mycket förgäves, ja, helt förgäves?” {Galaterbrevet 3:1-4.} rätt (196) ”. . . utan mig”, säger Kristus, ”kan ni ingenting göra.” {Johannesevangeliet 15:5.} De, som åtar sig, att fullgöra arbetet i sin egen styrka, kommer förvisso att misslyckas. Endast utbildning utrustar aldrig en person för en plats i verket, den sätter honom inte i stånd till, att vinna kunskap om Gud. Hör, vad Paulus säger om denna sak: ”Ty Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangelium, och det inte med vishet och vältalighet, så att Kristi kors inte förlorar sin kraft. Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner. Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror.” {Första Korintierbrevet 1:17-21.} rätt (196) Under de mörka tidsåldrarna, vid hedendomens midnattstimma, lät Gud människor pröva experimentet, att finna Gud genom sin egen vishet, inte för att göra Honom tillfreds genom sin oduglighet, utan för att de själva skulle se, att de inte uppnådde kunskap om Gud och (197) Jesus Kristus Hans Son, utom genom uppenbarelsen av Hans Ord genom den Helige Ande. Då Kristus Jesus kom till världen, hade experimentet prövats fullt ut, och resultatet var tydligt, att världen inte kände Gud genom sin visdom. Även i församlingen har Gud låtit personer pröva sin egen visdom i denna sak, men då en kris har visat människors felbarhet, har Gud rest Sig upp mäktigt, för att försvara Sitt folk. Då kyrkan var som mest utsatt, då trångmål och förtryck drabbade Hans folk, upphöjde Han dem mäktigt genom en tydlig befrielse. Då opålitliga lärare kom in ibland folket, följde andlig svaghet i deras spår, Guds folks tro syntes avta, men Gud reste Sig och rensade golvet i Sin loge, varigenom de prövade och uppriktiga lyftes upp. rätt (197) Det förekommer tidpunkter, när frånfall kommer in i leden, när kärleken släcks i deras hjärtan, som borde ha hållit jämna steg med sin gudomlige Ledare. När Guds folk tar avsked från sin krafts källa, innebär det stolthet, fåfänga, onödiga utgifter och stoltserande med utseende och tillgångar. Det finns avgudar på alla håll och kanter; men Gud sänder Tröstaren som syndens tillrättavisare, så att Hans folk varnas för sitt avfall, och visas på rätta vägar. När Hans dyrbara kärlek bemöts genom erkännande, tacksamhet och gillande, utgjuter Herren tröstens balsam och glädjens olja. rätt (197) När människor förmås till, att inse sina personliga beräkningars kortsiktighet, och överbevisas om sin vishets fullständiga dåraktighet, då vänder de sig till Herren, för att söka Honom av hela hjärtat, så att de finner Honom. rätt (197) Jag har blivit visad, att alla församlingar ibland oss behöver Guds Andes djupa överbevisning. Åh, vi borde gärna visa människor hän till Golgatas kors! Vi borde be dem, att se hän till Honom, som deras synder har genomstungit. Vi borde be dem, att se på världens Förlossare, som led straffet för deras överträdelser av Guds lag. Domen lyder, att: ”Den som syndar skall dö.” {Hesekiel 18:4.} Men på korset ser syndaren Faderns enfödde Son dö i hans ställe och ge (198) överträdaren liv. Alla förnuftsvarelser på jorden och i Himmelen uppmanas att se, vilken stor kärlek Fadern har visat oss, att vi får kallas för Guds barn. Varje syndare kan se och leva. Betrakta icke Golgata med ett likgiltigt och tanklöst sinne. Sker det verkligen, att änglarna blickar ned på oss, föremålen för Guds kärlek, och upptäcker oss vara kalla, liknöjda, opåverkade, medan Himmelen med förundran ser det väldiga återlösningsverket, för att rädda en fallen värld och önskar, att få inblick i Golgatas kärleks och smärtas mysterium? Änglarna ser med förundran och förbluffning på dem, för vilka en så stor frälsning har åstadkommits, och undrar över, att Guds kärlek inte väcker dem och kommer dem, att utösa sin tacksamhet och tillbedjan, genom att upphäva melodiska toner. Men det resultat, som hela Himmelen spejar efter att se, märks inte ibland Kristi bekännande efterföljare. Beredvilligt talar vi med kärleksfulla ord om våra vänner och familjer, och ändå är vi så långsamma till, att tala om Honom, vars kärlek - bevisad genom Kristi korsfästelse - saknar sin like. rätt (198) Vår himmelske Faders kärlek, i form av gåvan i Hans enfödde Son till världen, räcker till som inspiration för alla själar, att mjuka upp varje hårt och kärlekslöst hjärta, så att det blir krossat och kan härbärgera ömhet. Måste ändå himmelska förnuftsväsen se känslolöshet hos dem, som Kristus dog för, en hjärtats hårdhet och inte skuggan av tacksamhet och hängivenhet för alla goda tings Givare? Skall ting av mindre betydelse ta alla människans krafter, och Guds kärlek inte återgäldas? Skall Rättfärdighetens Sol skina förgäves? Mot bakgrund av, vad Gud har gjort, kunde Hans krav vara mindre på Er? Har vi hjärtan, som kan beröras, och impregneras av gudomlig kärlek? Är vi villiga till, att bli utvalda kärl? Har Gud inte Sina ögon på oss, och har Han inte påbjudit oss, att sända ut Hans ljus’ budskap? Vi behöver större tro. Vi måste vänta, vi måste vaka, vi måste be, vi måste arbeta, be enträget, att (199) den Helige Ande måtte utgjutas i överväldigande rikt mått över oss, så att vi kan vara ljus i världen. rätt (199) Jesus betraktade världen i dess fallna tillstånd med oändlig medömkan. Han iklädde Sig det mänskliga, för att beröra och höja mänskligheten. Han kom, för att söka och frälsa de förtappade. Han steg ned till den mänskliga olyckans och veropens största djup, för att ta hand om människan, såsom Han fann henne: Ett väsen besmittat av fördärv, urartat på grund av ondska, fördärvat av synd, och förenat med Satan i frånfallet. Han skulle så upphöja henne, till att dela Hans tron. Men det stod skrivet om Honom, att Han ”skall inte förtröttas eller brytas ner, förrän han har grundat rätten på jorden” {Jesaja 42:4}, och Han beträdde självförnekelsens och självuppoffringens stig. Därigenom gav Han oss ett föredöme, för att vi skall följa i Hans fotspår. Vi bör arbeta såsom Jesus gjorde, överge våra egna förlustelser, vända ryggen åt Satans lockbeten, förakta lättsinnet och avstå från själviskheten, så att vi kan söka och frälsa de förtappade. Därmed kommer deras själar att föras från mörkret till ljuset, till Guds kärleks solsken. Vår tilldelade uppgift är, att gå ut och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Vi skall bringa de förlorade nyheten om, att Kristus kan tillge synd, kan förnya naturen, kan iföra själen Jesu rättfärdighets klädnad, återställa syndarens rätta sinnelag, samt undervisa och utrusta honom, till att vara Guds medarbetare. rätt (199) En omvänd själ lever i Kristus. Hans mörker försvinner, och ett nytt och himmelskt ljus skiner i själen. ”. . . den som vinner själar är vis.” {Ordspråksboken 11:30.} ”De förståndiga skall då lysa som himlavalvets ljus, och de som har fört många till rättfärdighet, som stjärnor, alltid och för evigt.” {Danielsboken 12:3.} Vad, som människor uträttar i samverkan med Gud, är ett arbete, som aldrig går förlorat, utan består i eviga tider. Han, som gör Gud till sin visdom, som växer upp till manlig mognad i Kristus Jesus, kommer att stå inför kungar, inför världens så kallade stora män, och ge sitt pris till Honom, som har kallat honom ut ur mörkret till Sitt förunderliga ljus. Vetenskap och litteratur kan inte sprida samma ljus i människors förmörkade sinnen, som det härliga evangeliet om (200) Guds Son kan bringa. Endast Guds Son klarar av det mäktiga arbetet med själens upplysning. Inte att undra på, att Paulus utbrister: ”Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken.” {Romarbrevet 1:16.} Kristi evangelium blir personligt för de troende, och gör dem till levande brev, kända och lästa av alla människor. På detta sätt tränger gudsvördnadens surdeg igenom hela baket. De himmelska förnuftsväsendena blir i stånd till, att se storhetens sanna element i karaktären, ty endast godhet värdesätts som ett verksamt medel hos Gud. rätt (200) ”. . . utan mig”, säger Kristus, ”kan ni ingenting göra.” {Johannesevangeliet 15:5.} Vår tro, vårt exempel, måste framhållas och visas på ett mera helgat sätt, än hittills har skett. Guds Ord måste studeras som aldrig förr; ty det innehåller sanningen om det dyrbara offer, som vi måste upplysa människor om, för att de skall upptäcka vägen till frid, och få det liv, som mäter sig med Guds liv. Mänsklig visdom, som är så upphöjd ibland människor, pyser ihop likt en punkterad ballong inför den visdom, som pekar ut denna väg och asfalterar den, så att Herrens lösköpta kan vandra på den. Endast Bibeln gör det möjligt, att skilja livets stig från den breda väg, som leder till förtappelse och död. - The Review and Herald, den 15. december, 1891. rätt |