| Grundsatser för Kristen Utbildning kapitel 3. Från sida 50 | ren sida tillbaka |
(50)(50) Vi har varit väldigt rädda för, att studerande inskrivna vid Battle Creek College inte skall få allt det gagn, som de skulle kunna få, vad beträffar religiös utveckling från de familjer, som ger dem logi. Somliga familjer upplever inte Kristi religions ljuvliga inflytande, fastän de är bekännande kristna. Inflytandet från detta slags personer, som utövas över de studerande, är mera osmakligt, än från dem, som inte ger sig ut för, att vara gudfruktiga. Dessa icke-religiösa, oansvariga formalister må ställa sig fram inför världen som förträffliga individer, fastän de, liksom det sterila fikonträdet, saknar det, som vår Frälsare allena sätter högt värde på - frukten av Hans härlighet. Det, som utförs i hjärtat genom Guds nåd, vet de inget om. Dessa personer utövar ett inflytande, som är skadligt för alla, som de umgås med. Det bör tillsättas utskott, som ser till, att de hem de studerande kommer till, inte bebos av formalister, som saknar känslan av ansvar för de kära ungdomarnas själar. rätt (50) Det kan göras riktigt mycket för dem, som inte längre står under den egna familjekretsens uppmjukande och dämpande inflytande. Den anda många ger prov på, visar, att hjärtats språk är: ”’Skall jag hålla reda på min bror?’” {Första Moseboken 4:9.} Jag känner ingen börda eller ansvar frånsett för min egen familj. Jag har ingen särskild börda eller intresse för de studerande, som hyr rum i mitt hus.” Jag vill gärna fråga dessa personer, om de hyser ömhet och känner ansvar för sina egna barn. Det smärtar mig, att se så föga iver från vissa föräldrars sida, för att den påverkan, som omger deras barn, skall bidra till en sund karaktärsutveckling. Nå, de, som äger en själslig börda för sina egna älskade barn, bör inte själviskt begränsa sin omsorg till sina egna familjer. Jesus är vårt föredöme i allt, och Han har ingalunda gett oss något sådant exempel på själviskhet, som vi kan se ibland Hans bekännande efterföljare. (51) Om vi förblir i Kristus, och Hans kärlek förblir i oss, skall vi älska dem, som Kristus dog för; ty Han har befallt Sina anhängare, att älska varandra, såsom Han har älskat dem. Lyder vi, som bekänner Hans namn, denna förmaning? Sviktar vi på denna punkt, kommer vi också att göra det på andra. Om Kristus hade sökt Sin egen vining, bekvämlighet och behag, skulle världen ha lämnats åt undergång i sin synd och i sitt fördärv. rätt (51) En besynnerlig likgiltighet för själars frälsning tycks ha gripit tag om många bekännande kristna. Syndare må vara på väg, att gå förtappade överallt omkring dem, och de bryr sig inte nämnvärt om saken. Kommer Kristus att säga till dessa liknöjda personer: ”Bra, du gode och trogne tjänare. . . . Gå in i din Herres glädje!”? {Matteusevangeliet 25:21, 23.} Kristi glädje består i, att se själar förlösta genom det offer Han har gjort för dem. rätt (51) Unga män och kvinnor, som inte står under hemmets inflytande, behöver någon, som ser efter dem och visar dem en smula intresse. De, som gör detta, uppfyller ett stort behov och utför i lika hög grad ett arbete för Gud och för själars frälsning, som förkunnaren i predikstolen. Detta förstående, oegennyttiga verk för de unga är inte mera, än vad Gud fordrar av envar av oss. Hur allvarligt bör en erfaren kristen inte arbeta, för att hindra danandet eller uppkomsten av vanor, som ger karaktären outplånliga skador! Kristi efterföljare bör göra Guds Ord tilltalande för de unga. Låt Din egen karaktär mjukas upp och styras av helighetens skönhet, låt den vara en daglig och stundlig predikan för de unga. Visa inte upp några grubblerier; utan vinn dem till ett heligt liv och lydighet mot Gud. En del bekännare av kristendomen stöter bort de unga, genom att vara sura av sig. Nu är de ungas hjärtan mottagliga som vax, och Du kan komma att leda dem till, att beundra den kristna karaktären; men om några få år kan vaxet ha blivit hårt som granit. rätt (51) Jag kallar de bekännande kristna i Battle Creek som en församling och som enskilda, att ta tag i sitt Gudagivna (52) ansvar. Vandra själva med Gud; och utöva ett inflytande över de unga, som bevarar dem från, att falla för de mångahanda frestelser, som görs tilldragande, för att locka detta släktes ungdomar. Satan har tjuvstartat, medan Guds bekännande folk ännu ligger i startblocken. De tycks sova inför de ungas faror, och det fördärv, som hotar dem. Satan visar jublande upp sina segrar över de unga; och korsets bekännande soldater låter honom ta sina offer mitt framför näsan på dem, och uppvisar en förunderlig försoning med detta faktum. rätt (52) Många av dessa ungdomar anses vara hopplösa fall, alltså räcker man inte ut en hjälpande hand, för att rädda dem. Vissa av dessa kunde ha räddats; och de kunde fortfarande nås, i fall de funnes något intresse för dem. Vad har någon av oss, som vi inte har fått? Vi är skyldiga Kristus för alla förmågor, varje nådegåva, varje god tanke, och varje sund handling. Av oss själva har vi inget att yvas över. Låt oss i saktmod och ödmjukhet böja oss vid korsets fot; och låt alla våra ord och handlingar vara sådana, att andra vinns åt Kristus, och att de inte drivs längre bort från Honom. rätt (52) Jag talar till Er, som bor vid verkets stora centrum. Ni kan icke vara liknöjda, ovårdsamma formalister, som bara ser till Ert eget. Många vittnen betraktar Er, och många tar efter Ert handlande. Ett ogudaktigt liv beseglar inte endast Er egen dom, utan förstör också andra. Ni, som lever där så tungt vägande intressen skall vidmakthållas, måste vara på Er vakt, trogna väktare, som aldrig slumrar på Er post. Ett ögonblicks ouppmärksamhet, som ägnas åt själviskhet eller jagets tillfredsställelse, ger fienden en fördel, som flera års arbete inte kan motverka. De, som väljer Battle Creek som sitt hem, bör vara trons och bönens män och kvinnor, som verkligen står upp för de intressen, som de omges av. Den enda tryggheten ligger i, att vandra med Gud. rätt (52) De unga, som går på Battle Creek College, har olika personligheter. De har blivit fostrade och utbildade på olika sätt. Många har överlämnats åt, att följa sina egna oerfarna sinnens böjelser. Föräldrarna har (53) därmed menat, att de har älskat sina barn; men de har visat sig vara deras värsta fiender. De har låtit det onda fortgå ohindrat. De har låtit sina barn kela med synden, vilket är detsamma som, att kela med en huggorm. En sådan hugger efter både den, som kelar med ormen i fråga, och efter alla andra, som kommer i dess närhet. rätt (53) En del av dessa bortklemade barn ingår i de studerandes skara på vår högskola. Lärare, och alla med ett hjärta för de studerande, har den föga avundsvärda uppgiften, att bidra till denna grupps mognad. De har inte lytt sina föräldrar där hemma, och har ingen uppfattning om, vad det vill säga, att ha en, som bestämmer på skolan, eller hos sina värdfamiljer. Vilken tro och tålamod samt nåd, förutom visdom, som krävs, för att bemöta dessa försummade, synnerligen förklemade unga! Ändå tar de bedragna föräldrarna barnens parti mot skolan och uppfostran i värdfamiljerna. De söker, att hindra andra från, att fullgöra den plikt, som Gud kräver av dem, och som de själva så kraftigt har försummat. Vilken gudomlig visdom är det inte behov av, för att handla rättfärdigt och älska barmhärtighet under dessa prövande omständigheter! Hur vanskligt är det ej, att rikta sinnen åt rätt håll, sedan de först har förvrängts så grundligt genom felaktig fostran! Då somliga har getts fria tyglar, har andra behandlats för strängt; och när de nu är fria från de vaksamma händer, som har hållit hårt i de styrande tyglarna, utan att visa kärlek och barmhärtighet, anser de, att de inte skall kommenderas av någon. De föraktar tanken på kontroll. rätt (53) Skall inte de, som har den vanskliga uppfostran av dessa ungdomar att sköta för karaktärens formande, stöttas genom Guds barns trofasta böner? Omsorg, bördor och tungt ansvar blir automatiskt den samvetsgranne, gudfruktige lärarens lott, vilket också gäller de ansvarskännande fäderna och mödrarna i Israel, som bor i Battle Creek. Alla uppriktiga kristna, som sätter värde på själar, för vilka Kristus dog, anstränger sig uppriktigt, för att göra allt i sin makt, för att rätta till biologiska föräldrars fel och försummelser. Lärarna känner den plikt, som vilar på dem, att (54) föra ut eleverna i världen, och för att ställa fram dem inför Gud med liksidiga karaktärsdrag och väl balanserade sinnelag. Men lärarna kan inte ensamma bära hela bördan, och skall inte förväntas, att ensamma ansvara för dessa elevers goda uppförande och upphöjda moral. Alla familjer, som hyr ut rum till dem, bör ha regler, som de måste rätta sig efter. Det är inte vänligt mot dem eller deras föräldrar, att låta dem lägga sig till dem med fula ovanor och förstöra eller skamfila möblemanget. Om de är livliga till naturen och fulla av energi, låt dem då utföra energikrävande arbeten, tills de blir trötta och uppskattar vilan på rummet. rätt (54) Det inlämnades en sorglig redogörelse i fjol om en del av elevernas rum. I fall de studerande är grova och oförskämda, bär deras rum ofta prägel av detta. Obetänksamt lekande, högljutt skrattande och sena nattvanor skall inte fördras eller tolereras av dem, som hyr ut rummen. Tillåter de detta uppförande hos de studerande, begår de ett allvarligt fel mot dem, och gör sig själva i hög grad ansvariga för deras felaktiga uppträdande. De studerandes rum bör ofta besökas, för att se, om de är hälsoenliga och bekväma, och för att förvissa sig om, att alla lever i överensstämmelse med skolans regler. Försumlighet av en eller annan art skall påpekas, och de studerande skall troget vägledas härvidlag. I fall de är olydiga och vägrar, att låta sig styras, kan de lika gärna flytta hem igen, och skolan klarar sig bättre dem förutan. Vår högskola får icke bli fördärvad på grund av några få laglösa elever. I många fall riskerar de unga på högskolorna i vårt land, där de placeras, att bli omoraliska och urartade på grund av onda elevers sällskap. rätt (54) Våra studerandes sällskap är en betydelsefull sak, och bör inte försummas. Många, som kommer till vår högskola, är bekännande kristna. Dessa bör visas särskilt intresse, och de bör uppmuntras till, att leva ett kristet liv i all strävsamhet. De bör, så vitt möjligt, skyddas mot de frestelser, som de unga möter, (55) vart de än vänder sig. För dem med mångårig erfarenhet, kan de frestelser, som väller över dagens ungdom, te sig bagatellartade, varför de inte hyser medkänsla för dessa frestade och prövade unga. Detta är fel! Deras egna liv och tidiga erfarenhet kan ha skilt sig påtagligt från de ungas upplevelser, som de gärna klandrar för svaghet. rätt (55) Många bekännande Kristi efterföljare är moraliskt veka. De har aldrig varit korsets hjältar, och rubbas lätt från sin allians med Gud genom själviska förlustelser och nöjen. Dessa personer bör hjälpas. De bör inte överlämnas till, att på måfå välja sina vänner och rumskamrater. De, som älskar och vördar Gud, bör känna ett ansvar för dessa själars belägenhet, och bör handla diskret, när de väljer dåliga vänner. Unga kristna, som lätt låter sig bedåras av icke-religiösa kamrater, bör ha som vänner dem, som bidrar till kloka beslut och religiösa böjelser. En välvillig och religiös ungdom, som bekänner sig till kristendomen, kan mista sina religiösa drag, genom att umgås flitigt med folk, som tar lätt på heliga och religiösa ting, ja, som måhända driver med dylikt, och som är i avsaknad av vördsamhet inför känsliga samveten. En bit surdeg kan genomsyra hela baket. Somligas tro är svag; men om de paras samman med lämpliga rumskamrater, vars inflytande för det rätta är starkt, blir de trossvaga väl balanserade och fås att gå åt rätt håll. Därmed vinner dessa en värdefull religiös erfarenhet, och danar en sant kristen karaktär. rätt (55) Jag vill, att våra bröder och systrar vakar över själar, som de måste avlägga räkenskap för. Jag rörs djupt i mitt inte över detta ämne. Jag vill tillskynda Kristi bekännare nödvändigheten av, att iföra sig hela vapenrustningen; och arbeta för de unga, som går på Battle Creek College. De har inte lika mycket användning för predikningar och långa, klandrande lektioner, som de har användning för sant intresse. Låt dem lära känna Er genom Era gärningar och förstå, att Ni älskar dem, och hyser omsorg om deras själar. (56) Om Ni visar ömsint intresse för de unga, som nu kommer till Battle Creek, som kastas i församlingens armar; om Ni känner endast hälften så stor omsorg, som Ni gör för Era timliga angelägenheter, kan Ni binda dem till Er med sympatins starkaste band; och då blir Ert inflytande över dem till en kraft för det goda. - The Review and Herald, den 21. februari, 1878. rätt (56)För vidare studium |