Formalitet, inte Organisering, är av Ondo

(253)(253) Det onda kommer inte av organisering, utan av att allt organiserandet upphöjs till det finaste, och av att livaktig gudsvördnad tilldelas liten betydelse. När formalitet och maskineri ges företrädet, och det blir en besvärlig uppgift, att befordra verket, som skulle göras enkelt, utmynnar det i ondo, och endast föga uträttas i förhållande till ansträngningarna. Avsikten med organisering är den rakt motsatta till detta; och skall vi upplösa organiseringen, kommer det att vara liktydigt med, att riva ned det, som vi har byggt upp. Usla resultat går att skönja, både i Sabbatsskolans arbete och i missionen, därför att så mycket görs mekaniskt, och livsviktiga erfarenheter har gått förlorade. Många av de tilltänkta förbättringar, som har införts, har präglat verket med människors signatur. Sabbatsskolan har som ämbetsmän och lärare antagit män och kvinnor, som är oandligt sinnade, och saknar levande intresse för sin betrodda uppgift; men saker och ting går endast att ordna upp med den Helige Andes hjälp. Samma onda har i åratal förekommit i våra församlingar. Formalitet, stolthet och en önskan om, att visa upp sig, har ersatt sann fromhet och ödmjuk gudsvördnad. Skulle vi se en annan tingens ordning, skulle ett antal helga sig själva helt till Gud, och sina förmågor till arbetet i Sabbatsskolan. Därför skulle de alltid öka sin kunskap, och utbilda sig själva, så att de kunde instruera andra om de bästa metoderna för detta arbete; men det är inte upp till medarbetarna, att finna metoder, som de kan förevisa, satsa tid på teateruppvisningar och musikalisk underhållning, för detta gagnar ingen. Det båtar eller gagnar inte, att lära barnen, att hålla tal vid särskilda tillfällen. De bör vinnas för Kristus, och i stället för att bruka tid, pengar och arbete på, att visa upp sig, bör alla krafter användas, för att samla kärvar till skörden. rätt

(254) (254) Många har tyckts tro, att det viktigaste för Sabbatsskolan har varit, att organisera skolan, och öva eleverna i handling i harmoni med ceremonier och former; och om personerna kan användas som lärare, kommer Sabbatsskolan att klara sig själv. Det kommer ofta in lärare, som inte förmår, att leda själar till Kristus, eftersom de inte själva vet, vad som är så dyrbart hos Honom; men alla, som inte sätter rätt värde på människosjälen, så att de arbetar så, som Kristus arbetade för dem, förskingrar för Kristus. ”. . . den som inte [märk dessa ord] samlar med mig, han skingrar.” {Matteusevangeliet 12:30.} I fall lärare saknar bördan, att leda själar till Jesus, kommer deras likgiltighet för sanningen att tillta; de kommer att bli liknöjda, och atmosfären omkring deras själar kommer att bidra till, att folk skingras från Kristus. Och med sådana element i Sabbatsskolan kommer det hela tiden att råda konflikt medförande vanskligheter; ty sätter lärarna igång med arbetet utan intresse för det, kommer eleverna att reagera på motsvarande sätt. rätt

(254) Men även om dessa svårigheter förekommer, försvinner de, genom att upplösa organisationen? Jag är säker på, att Herren har verkat med den organisation, som har utformats, och förekomsten av motarbetande element inom verksamheten är inte orsak nog till, att upplösa organisationen. Vi har fått mycket ljus om organisering av församlingarna, och ändå har vi gått igenom en hård strid, för att utveckla organisationen; men med tiden har seger vunnits. Skall församlingen nu desorganiseras på grund av likgiltighet, styv formalism och stolthet? Skall vi gå tillbaka till oordning, därför att de ohelgade församlingsmedlemmarna har skänkt verket människors stämpel, och ge oss i kast med, att dana församlingen efter den populära eller gängse måttstocken? rätt

(254) Det är sant, att den enskildes gudsvördnad i hög grad har gått förlorad i församlingen, och många Kristi bekännande efterföljare är så förblindade, att (255) de tror sig vara gudfruktiga, och de lägger ned sin tid och sina krafter på det världsliga. De medger ej, att alla deras förståndsförmågor har köpts av Kristus, och att de bör helga sina bästa beslut till Honom, så att Hans sak kan främjas. Men i stället för att komma med skarpa och klara tankar om sakens främjande, för att stärka och välsigna församlingen, brukar de sina krafter på, att främja sina egna intressen. De samlar icke med Kristus, utan leds bort från Honom genom sina ord och handlingar. De omger sina själar med en atmosfär, som är andligt ödeläggande. De säger sig vara Kristi efterföljare, men de känner Honom inte av erfarenhet. De praktiserar inte religion. De försöker inte, att vara kristna på samma sätt, som de utövar ett yrke. De bekänner sig tro den avancerade sanningen; men det är tydligt, att de håller den ute på förgården; för den utövar ingen helgande kraft på liv och karaktär. De erkänner inte, hur mycket står på spel; ty deras egna och andras själars frälsning äventyras. De vill inte kännas vid, att för att livet skall fungera, måste de utsätta sig för andlig tukt och upplärning, ja, gå i Kristi skola. Utan denna andliga disciplin, blir de likgiltiga, ovetande och outvecklade. Ej heller ser de nödvändigheten av andlig träning och kunskap, som utrustar dem för inflytelserika och nyttiga ställningar. Om de inte helgar sig själva helt till Gud, och blir elever i Hans skola, kommer de att utföra ett hafsartat arbete, som blir till skada för församlingen. rätt

(255) Men skall verkligen församlingen och dess verk måsta gå bakåt på grund av detta oheliga inflytande, och skall vi riva ned de metoder, som det har kostat oss så mycket att bygga upp, och förklara organiserandet vara ett misstag? Det törs vi inte. Det är mycket, som måste justeras, ty mindre betydelsefulla ting lyfts fram, medan andra ting av stor vikt försummas och anses som oväsentliga. Människors tänkande behöver intellektuell såväl som andlig skolning, så att de kan utvecklas (256) harmoniskt; för utan rätt skolning kommer ingen att tillfredsställande kunna axla olika förtroendeuppdrag. rätt

(256) Den stora undervisningsboken är Bibeln, och ändå läses och praktiseras den så litet. Oh, om varje enskild ville försöka, att göra sitt bästa, använda sina möjligheter efter hängiven förmåga, ja, ville använda alla de krafter, som Gud har gett honom, inte endast för att gynna sina timliga intressen, utan för att främja sina andliga angelägenheter! Oh, om alla ihärdigt skulle efterforska sanningen, och allvarligt försöka, att lägga sig till med ett korrekt språk och en kultiverad röst, så att de kunde lägga fram sanningen i all dess upphöjda och förädlande skönhet! Låt ingen inbilla sig, att han skall halka in på ett bananskal i en nyttig ställning. Om människor önskar, att brukas som Guds medarbetare, skall de anstränga sina krafter, och helga sinnet väldigt flitigt. Det är Satan, som håller människor fångna i ovetande och liknöjdhet, så att de utvecklas på ett ensidigt sätt, som de aldrig själva förmår att rätta till. Han vill, att människor endast begagnar ett slags förmåga och utesluter de andra, så att sinnet mister sin livskraft, och när det verkligen är nödvändigt, är de hjälplösa i nöden. Gud önskar, att människor gör sitt bästa. När Satan leder tankarna i en viss riktning, drar Jesus dem i en annan. rätt

(256) När sanningen antas i hjärtat, inleds personens förädling och helgande. Den, som värnar om sanningen, menar sig inte besitta all upplysning, utan erkänner, när han praktiskt utövar sanningen, att han har användning för ständig upplysning, och har behov av mera kunskap. När han lever ut sanningen, märker han verkligen sin okunskap, och ser nödvändigheten av en mera grundlig utbildning, för att förstå, hur han skall använda sina förmågor på bästa sätt. rätt

(256) Det saknas talanger ibland oss, och vi har inte tillräckligt många upplärda män, som kan leda våra Sabbatsskolor och församlingar ordentligt. Många, (257) som känner till sanningen, förstår den inte på så sätt, att de själva kan undervisa om den. De är inte förberedda på, att presentera den på så vis, att dess heliga, majestätiska karaktär framstår tydligt för folk. I stället för mindre disciplin, behöver de grundligare träning. Det är omöjligt för någon, att förutse, vad han kan komma att bli kallad till. Han kan hamna i situationer, där han behöver snabbt omdöme och väl avstämda argument, och därför är det till Kristi ära, att de välutbildade medarbetarna ibland oss mångdubblas; då kommer de hellre att kunna kommunicera sanningen på ett klart och begripligt sätt. Därmed kommer sanningen att framställas på ett sätt, som är så litet bristfälligt som möjligt. rätt

(257) När sinnet står under den Helige Andes inflytande, har verklig utbildning stor betydelse, och var och en bör lära sig, att rätt varsebli dessa ämnen, som Gud har delgett oss. Tack vare den praktiska kunskap, som han får, kan andra, under inflytande från hans egen karaktär, bli besjälade av värdet av träning i Kristi tjänst och fås att följa Hans exempel. Det är mycket, som skall uträttas i världen, och det är inte sunt, att låta nyomvända syssla med det av högsta vikt. Den slöhet, den maklighet och ouppmärksamhet, som uppvisas inför utbildning, är helt otrolig, men det behagar Satan gott. Gud vill, att vi väcks upp ur vår likgiltighet, och inte längre låter förståndets krafter gå till spillo, och urarta till imbecillitet och dåraktighet. Människor skall sätta värde på de talanger de har fått sig betrodda, och dra fördel av de tillfällen, som framträder inom deras räckvidd. Omgjorda de mentala krafterna, förstora tankeförmågan och utveckla den genom ihärdig användning. rätt

(257) Det är mer, än någonsin bruk för kvalificerade unga män och kvinnor inom arbetet. Våra Sabbatsskolor har inte endast användning för förståndiga, utan för andliga, medarbetare, och sinnet vinner spänst och verkningskraft genom disciplin. Studerar man ytligt, mister sinnet gradvis (258) spänsten, och urartar i imbecillitet, och klarar inga belastningar. Men utbildningen förbereder människor på, att dra lärdom och uträtta det slags arbete, som måste göras på en given tidpunkt. Grundlig disciplin, under en klok lärare, är mera värdefull, än naturliga förmågor och begåvning, som saknar disciplin. rätt

(258) Herren har gjort det tydligt, att Han sätter värde på människan, då Han utgav Sin enfödde Son för hennes förlossning. Satan har också gjort det tydligt, att han sätter värde på, att sinne och hjärta med vältränade och helgade förmågor splittras och grumlas, genom att avleda ägaren från att tjäna Gud. Därigenom kan han locka över människor till avfallets led. Som en ljusets ängel kommer han med sina insinuationer, för att dra människor in i sin tjänst; för han vet, att en utbildad man eller kvinna kan, när de inte står under Guds Andes kontroll, vara till stort gagn för honom. Han följer efter den studerande och försöker med snärjande frestelser, att göra honom stolt över sina uppnådda mål, och få honom till att tro, att han är en stor begåvning, att han skall lita på sig själv, och vandra i gnistorna från sin egen eld. Härigenom förleds han till, att åtskilja själen från Gud, allt ljus’ och kunskaps källa, för att upphöja sig själv, för att förena sig med Satan, all synds upphovsman. rätt

(258) Herrens fruktan är grundvalen för all visdom; och när man inte lutar sig emot Gud, blir frukten av utbildningen endast, att man upphöjer ogudaktigheten. Orsaken till församlingens svaghet och likgiltighet är, att Kristi nåd fattas ibland dem, som bekänner sin tro på sanningen för dessa sista dagar. Om Herren någon gång har talat genom mig, gömmer det sig synd av nästan varje slag hos många, som hävdar sig vara Guds barn; och om de inte skiljer sig från Satan och klänger sig fast vid Jesus, vår rättfärdighet, kommer Gud att uttala Sina veord över dem, som har fått stort ljus, och ändå har valt, att vandra i mörker. ”Sedan började Jesus gå till rätta med de städer där han hade utfört sina många kraftgärningar och förebrå dem att de inte hade omvänt sig. ’Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty (259) om de kraftgärningar som har utförts hos er hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska. Jag säger er: För Tyrus och Sidon skall det på domens dag bli lindrigare än för er. Och du, Kapernaum, skall du kanske upphöjas till himlen? Nej, ner i helvetet skall du fara. Ty om de kraftgärningar som har utförts i dig hade gjorts i Sodom, skulle det ha stått ännu i dag. Men jag säger er: För Sodoms land skall det på domens dag vara lindrigare än för dig.’” {Matteusevangeliet 11:20-24.} rätt

(259) Det är en fruktansvärd sak, att äga stort ljus och många välsignelser, få många tillfällen och förmåner, och ändå inte göra frälsande bruk av dem. De, som inte brukar sina tillfällen frälsande, kommer att fördömas genom de möjligheter Gud har skänkt dem; men de, som vandrar i ljuset, kommer att få mera ljus. De, som har erhållit sanningens ljus, och likväl inte har vandrat i ljuset, står under samma dom, som Korasin och Betsaida gjorde. Skall vi inte ge akt på dessa varningar? Skall vi förbise denna förmaning? I en nära framtid kommer det att ses, vilka som har vandrat ödmjukt med Gud, och som har åtlytt Hans order. De, som har vandrat i gnistorna från sin egen eld, kommer att lägga sig ned i sorg. Det kommer att ses, att de har begått ett gruvligt fel. Oh, låt oss vakna upp! Ljuset skiner; öppna sinnets och hjärtats fönster och bjud de himlasända strålarna välkomna. Skall Jesus säga till dem, som bekänner sanningen, och som ändå inte vandrar i ljuset: ”På dem uppfylls Jesajas profetia: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte se. Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem”? {Matteusevangeliet 13:14-15, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} - Christian Education, s. 140, 1893. rätt

nästa kapitel