| Grundsatser för Kristen Utbildning kapitel 36. Från sida 277 | ren sida tillbaka |
(277)(277) Det är en sak, som jag vill att Ni skall förstå, nämligen att jag inte har varit i harmoni med avstängandet av studerande från skolan, med mindre deras fördärv och svåra utsvävningar gör det nödvändigt, så att andra inte fördärvas. Det har begåtts ett misstag, genom att sända bort de studerande från skolan, såsom det har skett i ___, i ___ och på andra orter. Detta har varit av stor ondo, och själar behandlade på detta vis, hamnar lätt i fiendens led som beväpnade och välutrustade motståndare. När de studerandes fel offentliggörs för skolan, brukar jag kallas dit, för att se och höra en del av dessa avslöjanden, och har härigenom kunnat se efterdyningarna. Detta har varit skadligt i alla avseenden, och har inte haft något gagnligt inflytande på skolan. Hade de, som har deltagit häri, haft Kristi anda och visdom, skulle de ha sett en utväg till, att avhjälpa vanskligheterna mera på Jesu sätt. Det hjälper aldrig en studerande, att bli förödmjukad inför hela skolan. Det skapar ett sår, som förvärras. Det helar inte, kurerar inte. Det är studerande, som stängs av från skolan. Härigenom slungas de ut på Satans slagfält, för att strida med makter och myndigheter utan rustning eller försvar, och blir lätta byten för Satans list. Låt mig säga några ord till Er i Herrens namn. När kloka åtgärder vidtas i fall, där studerande lätt förs på villovägar, är det inte nödvändigt med avbrutna studier eller hemskickning. Det finns ett rätt sätt, och Herrens Ande måste påverka Sina mänskliga ombud, eljest blir graverande misstag begångna. Det är det finkänsligaste arbete, som en person någonsin kan träda in i, att ha med mänskliga sinnen att göra. Lärare måste betänka, att de inte har med änglar att göra, utan med människor med samma lidelser, som de själva bär på. Karaktären gestaltas ej efter en form. Barn får alla slags karaktärsdrag (277) som arv. Därigenom uppenbaras både bristerna och dygderna hos sinnelaget. Måtte alla instruktörer ta hänsyn till detta. Nedärvda och uppammade deformiteter i människokaraktären, såväl som karaktärens skönhet, måste bemötas, och läraren uppamma mycken dygd, för att veta, hur man skall hantera felande människor, med tanke på deras nuvarande och eviga välgång. I fall personen i fråga omhuldar impulsivitet, otålighet, stolthet, själviskhet och självupphöjelse, kommer detta åstad massor av ont, som kan föra ut människosjälen på Satans stridsområde, utan visdom till att navigera det egna skeppet. Således kommer han att vara i fara, att kastas hit och dit av Satans frestelser, tills han lider skeppsbrott. Varje lärare har sina egna, särskilda karaktärsdrag att bevaka, för att Satan inte skall kunna utnyttja honom som redskap, att ödelägga själar med, genom lärarens personliga, ohelgade karaktärsdrag. Den enda trygghet, som en lärare har, är att dagligen lära sig i Kristi skola, att inlemma Hans saktmod, Hans helhjärtade ödmjukhet, så att jaget döljs i Kristus, och han tålmodigt bär Kristi ok, samtidigt som han betänker, att han har med Hans arvingar att göra. Jag måste säga Er, att jag har blivit visad, att de bästa metoderna inte alltid tas i bruk, när man bemöter de studerandes villfarelser och fel, och resultatet har varit, att själar kommit i fara och några har gått förlorade. Elaka temperament hos lärarna, överilade handlingar, egenkärlek har utövat ett ont inflytande. Det finns ingen typ av laster, världslighet eller dryckenskap, som gör större skada på karaktären, förbittrar själen och sätter igång en räcka ondska, som slår ned det goda, än människors lidelser, som inte tyglas av Guds Ande. Vrede, uppbrusande, uppror betalar sig aldrig. Hur många förlorade söner hålls inte utanför Guds rike genom sina kärlekslösa karaktärer, trots att de hävdar sig vara kristna. Avundsjuka, missunnsamhet, stolthet och obarmhärtiga känslor, självrättfärdighet, stingslighet, onda tankar, hårdhet, köld, brist på sympati, dessa är Satans egenskaper. Dessa ting möter lärarna i de studerandes karaktärsdrag. Det är en förfärlig sak, att ha med dessa ting att göra; men när man försöker, att driva ut dessa onda egenskaper, (279) har medarbetaren många gånger utvecklat liknande egenskaper, som har ödelagt själen hos den, som han söker att bistå! rätt (279) I Himmelen finns det ingen plats för dessa temperament. En person med detta karaktärsdrag skulle göra hela Himmelen till ett enda eländets plats, eftersom han själv är ett enda elände. ”Om Du inte föds på nytt”, sade Kristus, ”kommer Du inte in i Himmelriket.” {Jämför Johannesevangeliet 3:1-21.} För att komma in i Himmelen, måste människan ha Kristus formad invärtes, härlighetens hopp, och ta Himmelen med sig. Herren Jesus ensam förmår, att forma och rätta till karaktären. Beroende på bristande tålamod, vänlighet, fördragsamhet, osjälviskhet och kärlek glimtar dessa egenskaper ofrivilligt fram, när man inte är på sin vakt, varvid okristna ord, okristet handlande formligen exploderar, till själens ruin. ”Den gläder sig inte över orättfärdigheten”. {Första Korintierbrevet 13:6.} Märk detta. Aposteln menade, att där det uppammas äkta kärlek till dyrbara själar, kommer denna att visas för dem, som har störst behov av det tålamod, som är långmodigt och vänligt, och inte skyndar sig, att förstora upp en liten obetänksamhet, eller göra småfel till väldiga, oförlåtliga kränkningar, samt ej heller utnyttjar andras fel. Kärlek till de själar, som Kristus dog för, kommer inte att belysa de felandes missförstånd och svagheter för hela skolan. Hur tror just Du, att Jesus betraktade sådana fall? Vore Han på plats, skulle Han säga till dem, som gör så här: ”’Ni tar fel och förstår varken Skriften eller Guds makt.” {Matteusevangeliet 22:29.} Skriften visar nämligen tydligt, hur vi skall behandla felande - med överseende och vänlig hänsyn. ”Men se till att inte du också blir frestad” {Galaterbrevet 6:1} skulle underlätta mötet med ett hårdnackat och förstockat hjärta. Kärlek till Jesus kommer att skyla över en mängd av synder, så att de inte skall jaga efter förbrytaren, eller basunera ut dem, för att alstra allehanda känslor i mänskobröstet på dem, som felstegen påpekas för, eller hos den skyldige. Han drivs för ofta till desperation. Hans sinne går därmed ej att läka. Nu är uppgiften, att föra in Kristi nåd i själen, ty då gör man sig ej skyldig till, att lyfta fram andras fel, med mindre det tydligt (280) är nödvändigt. Uppträd som Kristus skulle göra. Det sanna vittnet talar i Uppenbarelseboken 21:5. Utöva kärlek. Inget i kristendomen är nyckfullt. rätt (280) Om en person inte använder sin arm, blir den svag och förlorar muskelkraft. I fall den kristne inte använder sina andliga krafter, får han ingen karaktärsstyrka, ingen moralisk livskraft. Kärleken är en högst dyrbar planta och måste odlas, för att blomstra. Den dyrbara kärleksplantan skall behandlas ömt (praktiseras), för då blir den stark och bär rik frukt, och därmed kommer hela sinnelaget till uttryck. En Kristusliknande natur är icke självisk, ej ovänlig, och skadar inte själarna åt dem, som kämpar mot Satans frestelser. Den behandlar de frestades känslor, så att prövningar och frestelser bemöts på så sätt, att guldet framträder och slagget förtärs. Detta är den praxis, som Gud hänvisar alla till. I denna Kristi skola måste alla dagligen lära sig läxor, både lärare och elever, för att kunna vara tålmodiga, ödmjuka, givmilda och ädla. Ni måste alla söka Gud allvarligt i bön, blandad med levande tro, för då kommer Guds formande hand att åstadkomma Sin egen avbild i Era karaktärer. Frestelser kommer, men övervinns inte. Men genom den nåd, som tas emot tack vare att man öppnar sitt hjärta för Jesu knackande och röst, växer den kristnes karaktär och erfarenhet, så att den blir mera och mera vacker och himmelsk. Låt oss ha i sinnet, att vi har med själar att göra, som Kristus har köpt till ett oändligt pris: Sitt eget liv. Oh, säg till de felande, att Gud älskar dem, Gud dog för dem. Gråt för deras skull, be med dem. Fäll tårar över dem, men bli inte vreda på dem. De är Kristi köpta egendom. Måtte var och en eftersträva en karaktär, som uttrycker kärlek i alla handlingar. ”Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup.” {Matteusevangeliet 18:6.} Det är bättre, att inte leva, än att en enda dag sakna (281) den kärlek, som Kristus har uppenbarat i Sin karaktär, och har ålagt Sina barn att visa. Kristus sade: ”ni skall älska varandra så som jag har älskat er.” {Johannesevangeliet 15:12.} Vi lever i en hård, känslokall och kärlekslös värld. Satan och hans sammansvurna upprättar alla konster, för att locka själar, som Kristus har gett Sitt dyrbara liv för. Var och en, som älskar Gud i uppriktighet och sanning, kommer att älska de själar, som Kristus dog för. Om vi önskar, att göra gott mot själar, kommer vår framgång med dessa själar att stå i förhållande till deras tro, till vår tro, och till vårt värdesättande av dem. Respekt för kämpande människosjälar är det säkra medel, varigenom Kristi Jesu återupprättelse av människans förlorade självaktning förverkligas. Vår ökande insikt om, vad hon kan bli, är en hjälp, som vi inte fattar till fullo. Vi har behov av Guds rika nåd varje timme, varigenom vi kommer att få en rik och praktisk erfarenhet, för Gud är kärlek. Han, som bor i kärleken, bor i Gud. Visa kärlek till dem, som behöver den mest. Den mest olyckligt lottade, den, som har det mest obehagliga temperament, behöver vår kärlek, vår ömhet, vår medkänsla. Den, som prövar vårt tålamod, behöver mest kärlek. Vi lever endast en gång i världen; allt gott, som vi gör, bör vi göra allvarligt, oförtröttligt, med samma anda som Kristi ombud i Hans arbete. Därmed kommer vi inte att svikta, eller mista modet. Personer med rå, styvnackad och sur natur är i största behov av hjälp. Hur kan de hjälpas? Endast genom den kärlek, som Kristus uppenbarade för fallna människor. Behandla dem, om Ni vill, som de förtjänar. Hur skulle det ha sett ut, i fall Kristus hade behandlat oss så? Han, den oförtjänte, blev behandlad, som vi förtjänar. Kristus behandlar oss ständigt med nåd och kärlek, som vi inte förtjänat, men som Han förtjänat. Behandla vissa karaktärsdrag, som Ni menar att de verkligen förtjänar, och Ni kommer att klippa av hoppets sista tråd, ödelägga Ert inflytande och fördärva själen. Kommer det att löna sig? Nej, jag säger nej, hundra gånger nej. Bind dessa själar, med all den tillgängliga hjälp Ni kan ge, nära ett älskande, sympatiserande och medkännande hjärta, som flödar över av Kristusliknande kärlek. (282) Härigenom räddar Ni en själ från döden och döljer en mångfald av synder. Vore det inte bättre, om vi prövade kärleksprocessen? rätt (282) Var försiktiga med, vad Ni gör, när studerande stängs av. Detta är en allvarlig sak. Det fordras ett väldigt allvarligt fel, för att detta straff skall visa sig vara nödvändigt. Alltså måste alla omständigheter i förbindelse med detta ärende övervägas noga. Studerande, som sänds hemifrån på kort eller långt avstånd, ja, på hundratals mils avstånd från far och mor, är fråntagna hemmets möjligheter, och sänds de bort från skolan, nekas de skolans privilegier. Alla deras omkostnader måste betalas av någon, som har hopp och tillit till deras skolerfarenhet, att deras pengar inte investeras förgäves. Den studerande faller för frestelser, och så straffas han för sina fel. Han känner entydigt, att hans facit har solkats, och att han har gjort dem besvikna, som har litat på, att han skulle utveckla en karaktär under sin skolgång. Annars skulle hela investeringen i honom ha betalat sig. Men så visas han bort för sina dåraktiga handlingars skull. Vad skall han göra? Hans tapperhet är på sin lägsta nivå, mod och manlighet likaså. Han lever på lånad tid, och dyrbar tid går förlorad. Vem är ömsint och vänlig, och när en börda för dessa själar? Inte att undra på, att Satan utnyttjar dessa förhållanden. De slungas ut på Satans krigsskådeplats, varvid människohjärtats värsta känslor aktiveras, stärks och bekräftas. Jag lägger fram saken så, som den har blivit visad för mig. Jag önskar, att alla kunde se detta, så som det har blivit visat för mig i alla enskildheter. Då tror jag, att det skulle ske radikala förändringar i de många regler och metoder man behandlar människor med. Då skulle det finnas flera läkare, som skulle förstå, hur de skall bemöta människor. Då skulle det visas långt mera förlåtelse och förståelse och långt mera kärlek samt användas långt mindre modförödande och nedbrytande åtgärder. Anta, att Kristus skulle behandla alla Sina söner och döttrar, som lär sig av Honom, såsom människor undervisar och behandlar dem de har ansvar för. (283) När så Herrens lag, Hans regler, Hans förmaningar ignoreras av oss, blir vi utstötta eller hemskickade som skyldiga. Härigenom vänds vi bort från Hans frälsande, upplyftande och uppfostrande inflytande, och lämnas att välja vår egen väg och vårt eget handlingssätt, utan Hans gudomliga assistans. Vad kommer då att ske med våra själar? Hans stadigt tillgivande kärlek binder våra själars intresse till Honom Själv. Oh, Jesu mäktiga kärlek överväldigar mig, när jag tänker på den! Kristi ok är milt och Hans börda lätt. När vi i praxis går helt in i Jesu kärlek, kommer vår tillväxt som kristna att bli en helt annan, och dess goda utveckling kommer att smitta av sig på dem, som kommer i beröring med oss. Den enskildes vanskliga uppgift är, att ge upp det, som han menar är sin rätt. Kärleken söker inte sitt eget. Himmelskfödd kärlek går djupare, än krafsande på ytan. Kärleken prålar inte, den blåser inte upp sig. Befäst med Kristi kärleks nådegåva, uppträder man inte tölpaktigt. Han, som bor i kärleken, bor i Gud. Gud är kärlek. Vi behöver alla kärlek, vänlighet, ömhet, medkänsla och överseende. Sudda därför ut alla spår av själviskhet och känslig mänsklig värdighet i själen. rätt (283) Då allt hopp var ute för Adam och Eva som följd av överträdelse och synd, då rättfärdigheten krävde syndarens död, gav Kristus Sig Själv som ett offer för världens synd. Världen stod under dom. Kristus blev ställföreträdare och garant för människorna. Han gav frivilligt Sitt liv för världen, som representeras som det förlorade fåret, vilket har förirrat sig från fållan, och vars skuld såväl som hjälplöshet förhindrar de andra fårens hemkomst. ”Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.” ”Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom.” {Första Johannesbrevet 4:10; Jesaja 53:6.} Varje son och dotter till Gud, om de har en Frälsare på insidan, agerar ut Kristus. (284) Varje själ, som saknar en inneboende Frälsare, uppenbarar det i sin Kristusolika karaktär. Kärleken varken värnas om eller utövas då. ”Lyft upp Honom, den uppståndne Frälsaren”, i våra ord, i våra samtal, i vårt umgänge med de felande. rätt (284)Jag vet genom den börda, som åvilar mig, att många verksamma vid våra skolor själva behöver lära sig Kristi saktmod, Hans ömma behandling av felande, Hans medkänsla och kärlek i Kristi skola. Tills de har mjuknat och slagget förpassats ur deras sinnelag, kommer de att handla bakvänt. Mitt hjärta värker på grund av de allvarliga följder, som kommer sig av denna okloka behandling. Följderna är mera allvarliga, än många vill erkänna inför sina egna samveten, eller inför Gud. Jaget är så stort hos många, det eftersträvar alltid herraväldet. Det finns Jesu Kristi bekännande efterföljare, vars jag aldrig har dött. De har aldrig fallit på klippan och krossats. Tills de gör det, kommer de att leva i jaget, och i fall de dör i detta tillstånd, kommer det för alltid att vara för sent, att rätta till deras fel. Jag älskar deras själar. Jesus älskar deras själar och Han kommer att uträtta ett bra arbete för dem, om de vill ödmjuka sig själva under Hans mäktiga hand, ångra sina synder och bli omvända, varigenom de överlämnar varje dag till Gud. Det måste ske en ständig, daglig överlåtelse. Vi måste vara klarvakna och beredda män och kvinnor, vi måste alltid vaka över jaget, och använda varje tillfälle till, att göra gott och endast gott för de själar, som Kristus har offrat livet för, för att göra dem till Sina egna. När mänskliga ombud behandlar dessa själar med hård hand, sårar de Kristi hjärta, och utsätter Honom för öppen skam, ty genom sina sinnelag visar de Kristi karaktär i fel belysning. En sade: ”ditt saktmod gör mig stor.” {Andra Samuelsboken 22:36.} Jag ber till vår himmelske Far, att alla som har med våra skolor att göra, måtte vara i Kristus, såsom grenen är förenad med den levande vinstocken. - Brev 50, 1893. rätt |