| Grundsatser för Kristen Utbildning kapitel 4. Från sida 57 | ren sida tillbaka |
(57)(57) Inget arbete, som människor någonsin åtagit sig, kräver större omsorg och duglighet, än en riktig undervisning och uppfostran av unga och barn. Inget verkar så kraftfullt som inflytandet från våra omgivningar under de första åren av våra liv. Den vise mannen säger: ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej av från den när han blir gammal.” {Ordspråksboken 22:6.} Människans natur är tredelad, och den upplärning, som Salomo inskärpte, omfattar den rätta utvecklingen av de fysiska, intellektuella och moraliska krafterna. För att utföra denna gärning rätt, måste föräldrar och lärare själva förstå ”den väg han bör vandra”. Detta innefattar mera, än bokligt vetande och skollärdom. Det omfattar utövandet av avhållsamhet och måttfullhet, broderskärlek och gudsvördnad, utförandet av våra plikter mot oss själva, vår nästa och Gud. rätt (57) Barn måste fostras enligt en annan grundsats, än den, som råder vid dressyr av djur, som inte kan resonera själva. Ett djur skall endast vänjas vid, att underordna sig sin herre, medan ett barn skall lära sig, att behärska sig självt. Viljan måste övas upp till, att lyda förståndets och samvetets bud. Ett barn kan vara så disciplinerat, att det, liksom ett djur, saknar egen vilja; dess individualitet uppgår i lärarens. En sådan uppfostran är oklok, och den får katastrofala följder. Barn, som uppfostras på detta vis, saknar stabilitet och beslutsamhet. De har inte lärt sig, att handla efter principer, och förståndsförmågorna har inte stärkts genom övning. Så vitt möjligt, bör varje barn uppläras till självtillit. Genom att försätta sina olika förmågor i verksamhet, upptäcker barnet sina starka och svaga sidor. En förståndig lärare ser till, att de svaga sidorna stärks, så att barnet uppnår en välbalanserad, harmonisk karaktär. rätt (57) På vissa skolor och i somliga familjer visar barnen upp ett (58) väldrillat yttre, medan de står under personlig disciplin, men i frånvaro av ordningen med stränga regler förmår de ej, att tänka och handla självständigt. Om de hade lärt sig, att uppvisa omdömesgillhet så snabbt och bestämt som möjligt, skulle detta onda ha kunnat undgås. Men de har länge styrts av föräldrar eller lärare, som de har litat helt på. Den, som försöker, att få sina elevers individualitet att uppgå i hans egen, så att deras förnuft, omdöme och samvete underläggs hans kontroll, tar på sig ett oberättigat och förfärligt ansvar. De, som lär eleverna insikten, att förmågan till ära och nyttighet ligger hos dem själva, banar vägen till varaktig framgång. Deras arbete ter sig måhända inte särskilt vettigt för nonchalanta iakttagare, och kanhända deras verk inte värdesätts så högt, som det av den instruktör, som har fullständig kontroll; men elevernas framtida liv visar följderna av en bättre utbildningsplan. rätt (58) Både föräldrar och lärare riskerar, att bjuda och diktera för mycket, medan de inte uppnår tillräckligt starkt personligt samband med sina barn eller elever. De är för tillslutna, och visar sin myndighet på ett kallt och icke tilltalande sätt, vilket för till uppror, i stället för att vinna tillit och hängivenhet. I fall de oftare skulle samla barnen omkring sig, och visa intresse för deras arbete, innefattande deras idrottsliga lekar, skulle de vinna de smås kärlek och tillit. Respektens och lydighetens läxa blir därigenom lättare att lära; ty kärlek är den bäste lärare. Om ett liknande intresse visas för de unga, blir utfallet likartat. Unga hjärtan reagerar snabbt på medkännandets beröring. rätt (58) Det får aldrig glömmas, att läraren måste vara, vad han önskar, att hans elever skall bli. Alltså skall hans grundsatser och levnadsvanor ses som viktigare, än hans litterära kvalifikationer. Han bör vara en man, som vördar Gud, och känner ansvar för sitt arbete. Han bör förstå (59) vikten av fysisk, mental och moralisk upplärning, och han bör ge varje enskild passande uppmärksamhet. Den, som kontrollerar sina elever, måste först kontrollera sig själv. För att få deras kärlek, måste han visa i blick, ord och handling, att hans hjärta är fyllt av kärlek till dem. Samtidigt är fasthet och beslutsamhet absolut nödvändiga i arbetet med, att dana sunda vanor, och utveckla ädla karaktärsdrag. rätt (59) Fysisk undervisning bör ges en framträdande plats inom alla utbildningssystem. Det är föräldrars och lärares plikt, att lära känna den mänskliga organismen och de lagar, som den behärskas av, och så långt som möjligt se till, att barn och elever tillförsäkras den största av alla jordiska välsignelser, ”ett sunt sinne i en sund kropp”. Myriader av barn dör varje år, och många flera överlämnas till, att föra ett uselt liv, kanske i synd, på grund av lärares och föräldrars okunskap eller försummelse. rätt (59) Många mödrar lägger ned timmar, ja, dagar på onödigt arbete, bara för att stoltsera, och likväl tar de sig inte tid till, att samla nödvändiga upplysningar, för att hålla sina barn friska. Hon betror deras kroppar till doktorn, och deras själar till predikanten, för att inte störas i sin tillbedjan av modet. Att lära känna mänskokroppens förunderliga mekanism, och förstå organens inbördes beroende för allas välbevarande, är ett arbete hon ej bryr sig om. Hon vet föga om sinnets och kroppens inbördes påverkan. Att sinnet i sig självt är en fantastisk gåva, som knyter det begränsade till det obegränsade, förstår hon inte. rätt (59) I generationer har det populära utbildningssystemet, i synnerhet för barn, varit ödeläggande för hälsan, ja, för livet självt. Fem till sex timmar om dag har barnen tillbringat i ett klassrum, som inte har luftats tillräckligt, eller eljest befrämjat elevernas hälsa. Luften i dessa rum blir till gift för de lungor, som andas in den. Och här hålls de små, med sina aktiva, rastlösa (60) kroppar, och inte mindre aktiva och rastlösa sinnen, inspärrade under långa sommardagar, när hela den sköna världen utomhus uppmanar dem till, att stärka hälsa och lyckan i fåglars och blommors sällskap. Det bästa, som många barn får, är endast ett svagt grepp om livet. Inspärrningen i skolan gör dem nervösa och sjuka. Deras kroppar förklenas av brist på motion och nervsystemets utmattning. I fall livets lampa slocknar, misstänker sällan föräldrar och lärare, att de har haft något att skaffa med, att livsgnisten har släckts. Den smärtsamma förlusten betraktas som en särskild Försynens skickelse, medan sanningen är, att oursäktlig okunskap och försummelse av naturens lagar har ödelagt dessa barns liv. Gud hade tänkt Sig, att de skulle leva, och glädja sig åt hälsa och livskraft, samt utveckla, rena, ädla och älskvärda karaktärsdrag, som skulle ära Honom i detta liv, och skänka Honom pris för alltid i det framtida livet. rätt (60) Vem kan räkna alla de liv, som har gått förlorade, genom att det intellektuella har uppammats på bekostnad av de kroppsliga krafterna? Oförståndiga föräldrars och lärares handlande, varigenom de påverkar unga sinnen med smicker eller fruktan, har visat sig ödesdigert för många lovande elever. I stället för att tillskynda dem med alla möjliga uppmuntringar, begränsar en klok instruktör hellre det myckna tänkandet, till dess den fysiska lekamen har blivit tillräckligt stark, för att anstränga sig mentalt. rätt (60) För att unga skall vara friska och glada, vilket beror på normal fysisk och mental utveckling, måste det sörjas för lagom mycket studier, arbete och nöjen. De, som begränsar sig till studier och försummar fysiska kroppsövningar, skadar därmed hälsan. Cirkulationen rubbas, och hjärnan får för mycket blod, medan armar och ben får för litet. Deras studier bör begränsas till ett vist antal timmar, följda av tid till aktivt arbete och friluftsliv. rätt (60) Små barn bör ha lov till, att springa och leka utomhus, samt njuta av den friska, rena luften och det livgivande solskenet. (61) Låt fundamentet för en stark kropp läggas tidigt i livet. Föräldrarna bör vara sina barns enda lärare, tills de är åtta eller tio år gamla. Låt modern ägna sig mindre åt det konstgjorda, låt henne vägra, att slösa sina krafter åt modeuppvisandets slaveri, och i stället satsa tid på, att hos sig själv och sina barn bygga upp kärlek till naturens sköna ting. Låt hände hänvisa dem till allt det härliga på himlavalvet, till de tusentals skönhetsyttringar, som smyckar jorden, och berätta för dem om Honom, som har gjort det hela. Därigenom kan hon leda deras tankar upp till Skaparen och i deras hjärtan väcka vördnad för och kärlek till alla välsignelsers Givare. Ängar och kullar – naturens skådeplatser – bör vara de små barnens klassrum. Deras rikedomar bör utgöra deras lärobok. De lärdomar, som inpräntas i deras unga sinnen, glöms inte så snart. rätt (61) Guds verk i naturen bär med sig visdomens lärdomar och hälsans återställelse gåva åt alla. De ständigt omväxlande scenerna under de på varandra följande årstiderna innebär ständiga tecken på Hans härlighet, Hans kraft och Hans kärlek. Det skulle vara nyttigt för äldre elever, medan de verkar, för att tillgodogöra sig lärda personers konst och vetande, att de också skulle fördjupa sökandet efter Guds visdom – att lära sig mera om den gudomliga lagen, både den naturliga och den moraliska. I lydnad mot dessa ligger livet och lyckan i denna värld och i den kommande. - The Review and Herald, den 10. januari, 1882. rätt (61)För vidare studium |