Att snabbt bereda sig för Arbetet

(334)(334) Jag har varit svårt rådvill i flera nätter. Jag har tänkt så mycket, att jag inte har sovit gott. Det är sådant, som har tyngt mig så mycket, att jag måste ta upp det med Er. rätt

(334) Lärarna på våra skolor, på sanatoriet och på skolan i Battle Creek måste hela tiden vara på sin vakt, så att deras planer och ledning inte dämpar och släcker de studerandes tro, som har hjärtan djupt präglade av den Helige Ande. De har hört Jesu stämma säga: ”Min son, gå i dag och arbeta i min vingård.” {Matteusevangeliet 21:28.} De märker behovet av riktig utbildning, för att bli redo för Mästarens arbete, och allt måste göras, för att påskynda deras tillväxt som studerande; men avsikten med deras utbildning bör alltid föresväva oss. Onödig försinkelse bör ej tillrådas eller tillåtas. De personer, som har satt igång med, att hjälpa och stötta eleverna under studiegången, lider stor förlust, när både tid och pengar brukas i onödan. Dessa personer har visat sitt allvar och sin villighet till att hjälpa. Men de mister modet, när de ser, att den tid de studerande egentligen skulle använda till förberedelser, förlängs, och de studerande stadigt uppmuntras till, att fortsätta kursen i fråga på deras bekostnad. Åren går, och de studerande uppmuntras fortgående till nödvändigheten av mera studium. Den långt utdragna processen fordrar allt mera tid, ja, flera studieinriktningar är en av Satans snaror, för att hålla medarbetarna tillbaka. rätt

(334) De studerande skulle inte själva föreställa sig, att deras arbete på missionsfältet skall skjutas upp så här, i fall det inte tillskyndades av dem, som menas vara herdar och vägledare, och som är deras lärare och läkare. Hade vi ett tusen år på oss, skulle en så djup kunskap vara överflödig, ehuru måhända passande; men nu är vår (335) tid begränsad. ”Det heter: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan”. {Hebréerbrevet 3:15, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} rätt

(335) Vi ingår inte i den klass, som fastslår en bestämd tidpunkt, som skall föregå Jesu återkomst med kraft och mycken härlighet. Vissa slår fast en tidpunkt, och när den passerar, förkastar deras förmätna andar tillrättavisning, varpå de bestämmer en ny och ytterligare en ny tidpunkt; men många efterföljande fel stämplar dem som falska profeter. ”Det fördolda hör HERREN, vår Gud, till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid”. {Femte Moseboken 29:29.} Trots förhållandet, att det förekommer falska profeter, finns det också de, som förkunnar sanningen, såsom den står i Bibeln. Med djupt allvar, med seriös tro, sporrade av den Helige Ande, vidrör de kraftigt folks sinnen och hjärtan, när de visar dem, att vi lever nära Kristi återkomst; men dagen och timmen för Hans synliga anländande ligger utom människors kunskap; ty ”om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.” {Matteusevangeliet 24:36.} rätt

(335) Dock har Gud fastställt en dag för slutet på denna världs historia: ”Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.” {Vers 14.} Profetiorna uppfylls snabbt. Det måste talas mycket mera om dessa kolossalt viktiga ämnen. Dagen är här, när allas eviga öde skall avgöras för alltid. Denna Herrens dag hastar. De falska väktarna upphäver ropet: ”Allt är väl”; men Guds dag närmar sig snabbt. Dess fotsteg är så stilla och tysta, att de inte väcker världen ur den dödslika slummer, som den har fallit i. När väktarna ropar: ”’Fred och trygghet’, då drabbas de av undergång… plötsligt… och de slipper inte undan.” ”som en snara. Ty den skall komma över alla som bor på jorden.” {Första Tessalonikerbrevet 5:3; Lukasevangeliet 21:35.} Dagen överrumplar den nöjesälskande och syndige personen som en tjuv om natten. När alla synbart känner sig säkra, och människor (336) går och lägger sig till vila, då stjäl den listige midnattstjuven sitt byte. När det är för sent, att förhindra det onda, upptäcker man, att några dörrar och fönster inte hade varit låsta och säkrade. ”Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.” {Matteusevangeliet 24:44.} Folk slår sig nu ned till ro, de tror sig vara säkra i de allmänna kyrkorna; men alla bör vara påpassliga, så att det inte förekommer en öppning, som fienden kan komma in igenom. Stora ansträngningar bör göras, för att påminna folk om detta ämne. Det högtidliga faktumet skall inte endast framhållas för världens folk, utan också för våra egna församlingar, att Herrens dag kommer plötsligt och oväntat. Profetians förfärliga varning riktas till varje människosjäl. Ingen skall känna sig säker på, att inte bli överraskad. Låt ingen uttolkning av profetiorna beröva Er överbevisningen om riktigheten hos de begivenheter, som visar att detta är väldigt nära förestående. rätt

(336) De pengar, som har lagts ned på ytterligare byggnader och utvidgandet av befintliga byggnader i Battle Creek, borde ha satsats på, att åstadkomma en grundval för verket på platser, där ingenting alls har gjorts. Gud är inte tillfreds med det sätt, som Hans tillgångar har förvaltats på. Han tar inte hänsyn till orter eller personer. Sedvänjan, att skänka ett fåtal personer varje fördel, för att de skall kunna fullborda sin utbildning inom ett stort antal ämnen, gör det omöjligt för dem, att dra nytta av alla kunskaper. Således skadas snarare mottagaren av alla dessa fördelar. Dessutom förvägrar denna vana andra förmånerna de så väl behöver. Om förberedelsetiden vore betydligt kortare, om studierna kompletterades med praktik, skulle de studerandes tro på Gud växa. Om en person bara ägnar sig åt sina studier, blir vederbörande helt uppslukad av dem – han blir till ett med sina böcker, och förlorar ur sikte den målsättning han hade, då han inledde studierna. Det har visats mig, att somliga av de studerande håller på, att förlora sin andlighet, att deras övertygelse håller på, att mista sin kraft, och att de inte är ständigt uppkopplade till Gud. De tillbringar nästan all tid med näsan i sina böcker. Något annat tycks inte föresväva dem. Men vilken nytta blir alla dessa förberedelser för dem? Vad tjänar de på all tid och alla pengar, som de har lagt ned härpå? Jag vet: Inte det minsta! Det måste bli mindre av det här, och större tro på Guds kraft. Guds budälskande folk skall för världen vittna om sin övertygelse genom sina gärningar. rätt

(337) När de studerande kommer långväga ifrån till Battle Creek, till stor kostnad, väntar de sig undervisning om, hur de skall bli framgångsrika missionärer, utan att den tanken skall behöva gå förlorad i allehanda studier. Se på Mose, hans själs stora börda var, att Gud måtte vara hos honom, och att han skulle få skåda Hans härlighet. Men i fall de studerande måste gå flera kurser, kommer de nödvändigtvis att glömma sin egentliga avsikt med, att komma till Battle Creek. Nu är det på tiden, att det endast är det väsentliga arbetet, som skall göras. Långa år med förberedelser är egentligen inte nödvändiga. De studerandes förberedelse har utförts efter samma princip som den för byggnadsverk. Byggnad har fogats till byggnad, endast för att göra saker och ting en smula behagligare och grundligare. Gud kallar, och har kallat i åratal, på förnyelse inom dessa områden. Han önskar inga onödiga utlägg av medel. Herren ogillar, att det används så mycket tid och så mycket pengar på, att några få personer kommer till Battle Creek, för att bereda sig bättre på verket. Under alla omständigheter bör man vara väldigt förståndig, när det gäller sättet, som de studerandes skolpeng används på. När den brukas så omsorgsfullt på, att leda ett fåtal individer genom ett uttömmande studium, är det många, som törstar efter den kunskap de kunde få på några få månader; ett eller två år skulle betraktas som en stor välsignelse. (338) I fall alla medel läggs ned på några få under flera studieår, blir många värdiga och behövande unga män och kvinnor alls inte hjälpta. rätt

(338) Jag hoppas, att ledarna på Battle Creekskolan och sanatoriet kommer att överväga denna sak under bön, förståndigt och opartiskt. I stället för att överutbilda några få, sprid gracerna. Besluta Er för, att de medel, som Ni gärna brukar på, att utbilda medarbetare för saken, inte bara används till korvstoppning av dessa få, medan andra får stå där med mössan i hand. Ge de studerande en start, men känn inte, att det är Er plikt, att hjälpa dem år efter år. Det är Er plikt, att få ut dem på missionsfältet och arbeta, och det är Er skyldighet, att låta andra behövande få del av Er välgörenhet. rätt

(338) Kristi arbete utfördes inte så, att människor bländades av Hans överlägsna förmågor. Han kom från den Allvises sköte, och kunde ha förbluffat världen med den stora och härliga kunskap, som Han besatt; ändå var Han återhållsam och blygsam. Det var inte Hans uppgift, att överväldiga dem med Sina otaliga talanger, utan att vandra i saktmod och ödmjukhet, så att Han kunde undervisa de ovetande om vägen till frälsning. Inleder man studier, ehuru sant akademiska, skapas det en stor aptit, som blir större efter varje födointag. Detta skapar önskan om mera kunnande, än nödvändigt är för Herrens verk. Denna jakt efter kunskaper pågår endast för sin egen skull, minskar personens hängivenhet för Gud, hejdar framåtskridandet på stigen till praktisk helgelse, och hindrar vederbörande från, att gå på den väg, som för till ett heligare och lyckligare liv. Herren Jesus har endast gett undervisning, för att den skall komma till användning. Mina bröder, Ert sätt, att åstadkomma längre studietid, behagar inte Gud. rätt

(338) Herren Jesus önskar Sig män, som handlar med sina talenter, och Jesus har lovat, att Han skall ge tillräcklig nåd. När vi ger till andra, kommer vi att ta emot rikligt. Och när vi (339) arbetar, kommer sinnet inte att belastas med en massa ting, som har hopat upp sig och gjort det omöjligt, att vidarebefordra det vi själva har erhållit. Den studerande blir till en mental vekling, när han överhopas med sådant, som han inte har någon användning för. Mycken tid går till spillo, och tillväxten av de studerandes nyttighet förhindras, genom att de lär sig saker, som Guds Ande inte kan bruka. rätt

(339) De, som kommer till skolan i Battle Creek, bör raskt och grundligt tas igenom ett studium, som är av praktiskt värde för kroppens sunda utveckling och för själens heliga verkan. I Sitt evangelium talar Gud inte blott om människans mentala verkningsförmåga, utan instruerar om, hur den moraliska förnimmelsen skall stärkas. Detta illustreras med Daniel och de tre hebréerna. De bar ständigt på vördnad för Gud och kärlek till Honom, och resultatet blev följande: ”Åt dessa fyra unga män gav Gud kunskap och insikt i all slags skrift och vishet, och Daniel förstod alla slags syner och drömmar.” {Danielsboken 1:17.} rätt

(339) Kristus sade: ”Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.’” {Lukasevangeliet 11:28.} Endast livets bröd kan mätta den hungrande själen. Endast livets vatten kan läska den törstande själen. Lärjungarnas sinnen väcktes ofta av nyfikenhet, men i stället för att infria deras önskan om, att lära känna ting, som ej var nödvändiga för deras verksamhet, öppnade Han nya tankegångar för dem. Han undervisade dem ingående i det, som krävs för praktisk gudsvördnad. rätt

(339) De många inriktningar, som de studerande uppmanas till, att foga till sina studier, håller dem borta från arbetet i åratal, och det är icke enligt Guds ordning. Kristus kom, för att söka upp och frälsa de förtappade. Då Han sade ”Följ Mig”, åtog Han Sig rollen som instruktör. Allt det himmelska ljus Han bragte människorna, skall användas, för att uppenbara det hål av fördärv, som deras synder har störtat dem i, och (340) peka ut den enda stig för dem, som de kan vandra på med hopp om, att komma i trygghet. De klara strålarna från Rättfärdighetens Sol skiner på denna stig, och den vägfarande behöver inte begå fel därpå, även om han är en dåre. De, som kommer till Battle Creek, skall inte uppmuntras till, att lägga ned åratal på studier. rätt

(340) Omåttligt studerande är ett slags berusning, och de, som sätter denna flaska till munnen, är som drinkaren, som avviker från de trygga stigarna, snubblar och faller till marken. Herren önskar, att alla studerande är fast beslutna, att verka för Guds härlighet. De skall inte uttömma och spilla sina fysiska och mentala krafter, samt försöka, att vinna mesta möjliga kunskap om det teoretiska; utan varje enskild skall bevara alla sina friska livskrafter, för att ta sig an det arbete, som Herren har gett honom, och leda in själar på rättfärdighetens bana. Alla måste bevara livskraften i sina liv, liksom sina själskrafter och ambitioner, samt ta examen i skolan, varpå de skall praktiskt använda sina kunskaper inom det verksamhetsområde, där änglar samarbetar med dem. Himmelens förståndsväsen vill arbeta bredvid mänskliga redskap. Himmelens befallning lyder, att uträtta arbetet – att göra något, som återspeglar Guds härlighet och bistår våra medmänniskor, som är i färd med, att gå förlorade. rätt

(340) Det är stor fara för, att de studerande på skolorna inte kommer att lära sig den betydelsefullaste läxan, som vår Mästare vill, att de skall lära sig. Denna läxa framställs för oss i detta Skriftställe: ”Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna vila för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.’” {Matteusevangeliet 11:29.} Somliga har inte endast underlåtit, att lära sig att bära Jesu saktmodighets och ödmjukhets ok, utan har jämväl dukat under för de frestelser, som har omgett dem. Oerfarna unga, som har rest långväga ifrån, för att få en utbildnings fördelar på våra skolor, har mist greppet om Jesus. Så borde det inte vara. rätt

(341) (341) Herren varken väljer eller godtar medarbetare enligt deras många förmåner, eller deras överdådiga utbildning. Det mänskliga redskapets värde bestäms i enlighet med hjärtats storhet i, att känna och förstå Gud. ”Du, mitt barn, hämta kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus. Och det som du har hört av mig inför många vittnen skall du anförtro åt pålitliga människor, som i sin tur skall bli utrustade att undervisa andra. Lid också du som en god Kristi Jesu soldat.” {Andra Timoteusbrevet 2:1-3.} Det största möjliga goda fås genom gemenskap med Gud. ”Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.” {Johannesevangeliet 17:3.} rätt

(341) Denna kunskap är den hemliga källan bakom all makt och kraft. Det är genom utövandet av trons färdigheter, som vi kan motta och praktisera Guds Ord. Ingen ursäkt är giltig, inget åberopande av erhållen rättfärdighet håller, för att inte lära känna och förstå Herrens vilja. Herren upplyser hans hjärta, som är trofast mot Honom. Han kan läsa hjärtats tankar och intentioner. Det nyttjar icke, att framhålla att i fall det varit si och så, skulle vi ha gjort på ett bestämt sätt. Det förekommer inga om och men rörande Guds fordringar; Hans Ord är ja och amen. Trons hjärta betvivlar ej Guds kraft bakom Hans löften. Ren tro verkar genom kärlek, som renar själen. rätt

(341) Till den förtvivlade far, som sökte Kristi ömma kärlek och medömkan, vilken hans lidande son behövde, sade Jesus: ”’Om du kan, säger du. Allt förmår den som tror.” {Markusevangeliet 9:23.} Allt är möjligt för Gud, och i tro kan vi gripa fatt i Hans kraft. Men tron syns inte, den märks ej; tron är inget gripbart. ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser.” {Hebréerbrevet 11:1.} Att förbli i tron, är att åsidosätta känslor och själviska önskningar, att vandra ödmjukt med Herren, och åberopa Hans löften, och använda dem vid alla tillfällen, i förtröstan på, att Gud kommer (342) att förverkliga Sina egna planer och mål i ens hjärta och liv, genom heliggörandet av ens karaktär; det är att fullt ut lita på, och sätta obetingad tillförsikt till, Guds trofasthet. Följer personen detta segerrecept, ser andra Andens särskilda frukter uttryckas i liv och karaktär. rätt

(342) Den utbildning Mose fick, som kungens barnbarn, var väldigt grundlig. Inget försummades, som kunde göra honom till en klok man, såsom egyptierna förstod visdom. Denna utbildning var honom till hjälp i många avseenden, och högst värdefull för hans framtida livsarbete, då han anställdes som herde. Då han ledde sin hjord genom öknens berg och till dalgångarnas frodiga betesmarker, lärde naturens Gud honom den högsta och största visdom. I naturens skola, med Kristus som lärare, tänkte han på och lärde han sig ödmjukhetens, saktmodets, trons och tillitens läxor, kopplade till en ödmjuk livsstil. Allt detta band hans själ närmare till Gud. I bergens ensamhet lärde han sig det, som hans lärdom från kungens palats inte kunde ge honom – en enkel, orubblig tro och hela tiden tillit till Herren. rätt

(342) Mose trodde, att hans utbildning i Egyptens visdom utrustat honom helt till, att föra Israel från fångenskapen. Var han inte upplärd i allt, som hade med anförandet av härar att göra? Hade han inte erhållit de bästa fördelar från landets bästa skolor? – Jo, han kände, att han kunde befria dem. Han satte igång med sitt arbete, och försökte att vinna sitt eget folks gunst, genom att rätta till deras fel. Han dräpte en egyptier, som plågade en av hans bröder. Häri visade han samma slags anda, som den tillhörig honom, som har varit en mördare från begynnelsen, och visade sig olämplig, att framställa Guds barmhärtighet, kärlek och ömhet. Vid sitt första försök misslyckades han fullständigt. Liksom många andra, miste han genast sin tillit till Gud, och vände ryggen åt sin utsedda uppgift; han flydde från Faraos vrede. Han drog slutsatsen, att på grund av detta felgrep, hans stora synd i att ta (343) den grymme egyptierns liv, skulle Gud inte låta honom delta i, att befria hans folk från deras hemska träldom. Men Herren tillät dessa ting, för att lära och bibringa honom ett ädelt sinnelag, godhet, tålamod, som varje medarbetare åt Mästaren nödvändigtvis måste ha; det är nämligen dessa karaktärsdrag, som möjliggör medarbetarens framgång i Herrens sak. rätt

(343) Man kan inte lägga sig till med egenskaperna i Jesu Kristi karaktär, genom att få den högsta utbildning i de mest akademiska skolor. Denna visdom kan endast läras från den Störste Undervisaren. Lektioner i Kristusliknande saktmod, hjärtats ödmjukhet, vördnad för det heliga, ges ingen annanstans, än i Kristi skola. Mose hade lärt sig, att förvänta sig smicker och beröm på grund av sina överlägsna förmågor; men nu skulle han lära sig något nytt. Som fåraherde hade han lärt sig, att ta sig an de plågade, vårda de sjuka, och söka tålmodigt efter de vilsegångna, samt länge ha överseende med de oregerliga, avhjälpa de unga lammens behov och tillhandahålla de gamla och svagas förnödenheter med älskvärd omsorg. Då dessa delar hos hans karaktär utvecklats, drogs han närmare sin Överherde. Han förenades med och underordnade sig Israels Allra Heligaste. Han trodde på den store Guden. Han umgicks med Fadern i ödmjuk bön. Han sökte utbildning i andliga ting hos den Högste, och sökte kunskaper om sin uppgift som trofast herde. Hans liv blev så nära förbundet med Himmelen, att Gud talade ansikte mot ansikte med honom. rätt

(343) Genom denna förberedelse blev han klar, att anamma Guds kall, att byta ut sin herdestav mot mänskoledarens stav; lämna fårahjorden, för att ta ledarskapet över mera, än en million avgudadyrkande och upproriska människor. Men han måste luta sig emot den osynlige Ledaren. Liksom staven blott var ett redskap i hans hand, likaså skulle han vara ett villigt redskap, som lät sig formas av Jesu Kristi hand. Mose valdes ut som herde åt Guds eget folk, och det var tack vare hans fasta tro och uthålliga tillit till Herren, som (344) så många välsignelser kom Israels barn till del. Herren Jesus försöker, att samarbeta med personer, som är fria kanaler, genom vilka Himmelens rikedomar kan utgjutas över Hans älskade folk. Han verkar genom människor för Sina utvaldas förfining och frälsning. rätt

(344) Mose blev kallad till, att arbeta i partnerskap med Herren, och det var hans karaktärs enkelhet, kombinerad med en praktisk utbildning, som gjorde honom till en representativ man. På hans mänskliga äras höjd lät Herren den mänskliga visdomens dåraktighet och svaghet uppenbaras för Mose, så att han skulle inse sin ytterliga hjälplöshet och ineffektivitet utan hjälp från Herren Jesus. rätt

(344) Mose besinningslöshet, då han slog ihjäl egyptiern, kom sig av förmätenhet. Tron verkar i Guds kraft och visdom, och inte enligt människors metoder. I enkel tro kunde Mose ta sig igenom vanskligheter, och övervinna de hinder, som tycktes nästan oöverstigliga. Då han litade på Honom, och inte förlitade sig till sin egen kraft, var denne mäktige general över härarna trogen mot Israel. Han befriade dem från många vanskligheter, som de aldrig skulle ha sluppit, i fall de hade överlämnats åt sig själva. Gud kunde manifestera Sin stora makt genom Mose på grund av hans fasta tro på deras Befriares kraft och kärleksfulla avsikter. Det var denna obetingade tro på Gud, som gjorde Mose till det han var. I överensstämmelse med alla Herrens befallningar handlade han. All lärdom från kloka män gjorde honom inte till den kanal, som Herren kunde verka igenom. Detta inträffade inte förrän han miste sin självsäkerhet, insåg sin egen hjälplöshet, och satte sin lit till Gud; detta dröjde, tills han ville lyda Guds bud, oavsett om de tedde sig förnuftiga för det mänskliga förståndet eller ej. rätt

(344) De personer, som vägrar att handla, förrän de tydligt ser varje steg tydligt markerat framför sig, kommer aldrig (345) att uträtta mycket; men var och en, som visar sin tro och tillit till Gud, genom att villigt underordna sig Honom, och uthärdar den gudomliga tukt, som han måste gå igenom, blir en framgångsrik arbetare för vingårdens Mästare. I sina bemödanden om utbildning som Guds medarbetare, försätter människor ofta sig själva i en sådan position, att de inte kan formas och danas till det, som Herren önskar att de skall bli. Därmed bär de inte det, som Mose gjorde, nämligen likhet med det gudomliga. Genom att underställa sig Guds disciplin, blev Mose en helgad kanal, som Herren kunde verka igenom. Han tvekade inte, att ändra sin väg till Herrens väg, fastän den förde ut på främmande stigar, på oprövade banor. Han använde inte sin utbildning, för att visa orimligheten hos Guds bud, och det omöjliga i, att åtlyda dem. Nej; han bedömde sina egna kvalifikationer blygsamt, för att fullborda det stora verk Herren hade gett honom. Då han inledde sin omfattande uppgift, att befria Guds folk från deras träldom, tedde det sig mänskligt sett som en hopplös uppgift; men han förlitade sig på Honom, som allt är möjligt för. rätt

(345) I dag har många långt bättre möjligheter, fått långt större privilegier, för att lära känna Gud, än Mose gjorde; men hans tro ställer deras uppenbara vantro i skamvrån. På Guds bud gick Mose åstad, fastän det saknades fast mark för hans fötter att träda på. Mera än en million var beroende av honom, men han ledde dem framåt steg för steg, dag för dag. Gud lät dessa ensamma resande ta vägen genom öknen, så att de kunde vinna erfarenheter av sina prövningar, och då de var i fara, skulle de inse, att det endast är hos Gud, som det förekommer hjälp och befrielse, och att de därigenom kunde lära känna Gud och lita på Honom, samt tjäna Honom med levande tro. Det var inte läran från Egyptens (346) skolor, som gjorde det möjligt för Mose, att segra över alla sina fiender, utan en bestående tro, en tro, som inte sviktar ens under de mest prövande omständigheter. rätt

(346) Då Gud befallde Mose, att göra något, gjorde han det, utan att hejda sig och betänka de möjliga följderna. Han gav Gud erkännande för den visdom, som gjorde det möjligt för honom att veta, vad Han hade i tankarna och beslutsamhet, för att stå för det, som Han hade sagt. Därför handlade Mose, som om han såg den Osynlige. Gud letar inte efter män med perfekt utbildning. Hans verk kan inte vänta på, att Hans tjänare genomgår så märkvärdiga och utförliga förberedelser, som våra skolor vill ge dem; utan Herren önskar Sig personer, som uppskattar förmånen, att arbeta samman med Gud – personer, som vill ära Honom och vara obetingat lydiga mot Hans krav, oavsett tidigare omhuldade teorier. Det finns inga gränser för deras nyttighetsgrad, som lägger jaget åt sidan, och ger utrymme åt den Helige Andes arbete i deras hjärtan, samt lever i fullständig helgelse för Guds tjänst, varvid de står ut med den nödvändiga disciplin Herren ålägger dem, utan att beklaga sig eller ge upp på vägen. Såvida inte de gör uppror mot Herrens tillrättavisning, och blir hårdhjärtade och hårdnackade, kommer Herren att undervisa både unga och äldre, timme för timme, dag för dag. Han längtar efter, att uppenbara Sin frälsning för människobarnen, och om Hans utvalda folk bara röjer undan alla hinder, kommer Han att utgjuta frälsningens vatten i översvämmande strömmar genom mänskliga kanaler. rätt

(346) Många, som traktar efter effektivitet i Guds upphöjda arbete, i det att de tar till sig utbildningen på människors skolor, upptäcker, att de inte mottar de väldigt viktiga lärdomar, som Herren skulle vilja undervisa dem i. Om de inte underordnar sig den Helige Andes präglande verkan, om de inte lever i lydighet mot alla Guds krav, försvagas deras andliga verkningskraft; de förlorar förmågor de har haft till, att utföra ett arbete åt Herren. Är de frånvarande från Kristi skola, glömmer de Lärarens vinnande stämma, och då kan Han inte leda dem in på den rätta vägen. Människor kan få all möjlig (347) kunskap, som en mänsklig lärare må bibringa, men Gud fordrar ändå större visdom av dem. Liksom Mose, måste de lära sig hjärtats saktmod och ödmjukhet, och inte lita på jaget. Vår Frälsare, som Själv genomgick provet som människa, medgav, att Han inte kunde göra något av Sig Själv. Vi måste också lära oss, att människan inte är mäktig i sig själv. Människor gör endast nytta, när de får del i den gudomliga naturen. rätt

(347) Så snart, som en bok öppnas, bör personen sökande att säkra sig en utbildning, erkänna Gud som den, vilken skänker sann visdom. Han bör söka Herrens råd vid varje steg på vägen. Inga åtgärder bör vidtas, som Gud inte kan ingå i, inga förbund ingås, som Han inte kan godkänna. Visdomens Upphovsman skall erkännas som Vägledare först som sist. På så vis kopplas kunskapen från dessa böcker till en levande tro på den oändlige Guden. Den studerande bör inte låta sig bindas vid något bestämt studiesätt, som kräver stor tidsåtgång, utan måste låta sig vägledas av Guds Ande härvidlag. rätt

(347) En studiekurs i Ann Abor må te sig väsentlig för somliga; men där inverkar alltid ett ont inflytande på mottagliga personer, så ju längre de når i sitt läsande, desto mindre anser de det vara nödvändigt, att erhålla kunskap om Guds vilja och vägar. Ingen bör ha lov till, att studera till men för sin tro på sanningen och på Herrens kraft, eller till förfång för sin respekt för ett helgat leverne. Jag vill varna de studerande för, att följa denna väg – inte ens enligt sina lärares eller ansvariga personers råd – med mindre de först söker Gud var och en för sig, med hjärtat öppet för den Helige Andes inflytande, för att få Hans råd om det planerade studieförloppet. Skilj Er från alla själviska önskningar, och lägg fram alla förslag från människor inför Gud. Lita så på (348) den Helige Andes vägledning, för att all ohelgad äregirighet skall ryckas upp med rötterna, så att Herren inte skall behöva säga: ”Jag såg dåren som var fast rotad, men strax förbannade jag hans boning.” Var och en bör handla, så att han kan säga: ”Men du, HERRE, känner mig och prövar hur mitt hjärta är mot dig.” ”’Du är den Gud som ser mig’”. Herren väger alla bevekelsegrunder. Han genomskådar hjärtats tankar och avsikter samt syften. Utan Gud har vi inget hopp; låt oss därför fästa vår tro på Honom. ”Ty du är mitt hopp, Herre, min förtröstan, HERRE, allt ifrån min ungdom.” {Job 5:3; Jeremia 12:3; Första Moseboken 16:13; Psaltaren 71:5.} rätt

(348) Varje skepp, som seglar på livets hav, behöver en Gudomlig Styrman ombord; men när stormarna rasar, när frestelser hotar, kastar många personer Styrmannen överbord, och lämnar skutan i begränsade människors händer, eller försöker att styra den själva. Så kommer olyckorna och ödeläggelserna också; och så klandras Styrmannen för, att Han har fört ut dem på så farliga vatten. Överlåt icke Er själva i människors omvårdnad, utan säg: ”Herren är min hjälpare” {Hebréerbrevet 13:6, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98}, jag tänker söka Hans råd, jag tänker utföra Hans vilja. Alla de fördelar Ni må vinna, ger ingen välsignelse, den högsta utbildning kvalificerar inte till, att bli en ljusets kanal, såvida inte Ni samarbetar med Guds Ande. Det är lika omöjligt för oss, att ta emot kvalifikationer från människor, utan gudomlig upplysning, som det var för Egyptens gudar att rädda dem, som litade på dessa. De studerande skall inte tro, att alla de råd de får, för att förlänga deras studier, är i harmoni med Guds plan. Lägg fram alla dessa råd inför Herren i bön, och sök allvarligt Hans vägledning – inte bara en gång, utan om och om igen. Be till Honom, till dess just Du är överbevisad om, att rådet är från Gud, eller från människor. Förtrösta inte på människor. Handla under den Gudomlige Vägledaren styrning. rätt

(348) Ni har blivit valda av Kristus. Ni har blivit återlösta med Lammets dyrbara blod. Be ihärdigt till Gud om, att detta blod skall verka. Säg till Honom: ”Jag är Din från och med skapelsen; jag är Din genom återlösningen. Jag respekterar människors myndighet, (349) och mina bröders anvisningar, men jag kan inte låta dessa helt styra mig. Jag önskar, att Du, o Gud, skall undervisa mig. Jag har ingått förbund med Dig, för att anta måttstocken för den gudomliga karaktären, och göra Dig till min rådgivare och vägledare – en del i alla mitt livs planer. Undervisa mig därför.” Ställ Herrens härlighet i främsta rummet. Driv bort alla önskningar om världslig framgång, alla önskningar om, att vara den främste. Uppmuntra till hjärtats renhet och helighet, så att Du kan visa på evangeliets sanna principer. Låt alla handlingar i Ditt liv helgas av en himmelsk strävan efter, att göra Herrens vilja, så att Ditt inflytande inte för andra ut på förbjudna stigar. När Gud är ledaren, kommer Hans rättfärdighet att gå framför Dig och Herrens härlighet att följa i Dina spår. {Jämför Jesaja 58:8.} rätt

(349) Herren säger: ”Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse.” {Matteusevangeliet 26:41.} Råden från Dina egna bröder kan komma Dig att vackla från den stig, som Herren har markerat att vandra på, ty människornas sinnen står inte alltid under den Helige Andes kontroll. ”Vaka”, så att studierna inte tornar upp sig för högt, och slukar all energi. Annars överlastas sinnet och fördrivs önskan om gudsvördnad ur själen. Många studerande mister gradvis förnimmelsen av den bevekelsegrund och den målsättning, som fick dem att anmäla sig till skolan. Ohelgad äregirighet för en högklassig utbildning kommer dem att uppoffra sanningen. Deras otyglade åstundan efter den högsta platsen ibland människor får dem att utesluta den himmelske Faderns vilja ur sina planer. Sann kunskap medför dock ett oklanderligt leverne genom sanningens heliggörande. rätt

(349) I takt med, att kursernas antal ökar, får visheten från ovan alltför ofta inta andra platsen, och ju längre den studerande når i läsandet, desto mindre tillit får han till Gud. Han anser den myckna lärdomen vara väsentlig för framgång i livet; men om alla skulle visa passande hänsyn till Kristi uttalande, skulle de smida andra planer: ”utan mig kan ni ingenting göra.” {Johannesevangeliet 15:5.} Utan den sanna religionens (350) vitala principer, utan kunskap om, hur Återlösaren tjänas och förhärligas, är utbildning till större skada, än gagn. När utbildning enligt människors riktlinjer genomförs i sådan omfattning, att kärleken till Gud avtar i hjärtat, att bönen försummas, och den andliga utbildningen inte uppammas, är det alldeles katastrofalt. Det är långt bättre, att inte få en utbildning, och återupprätta själen ur dess vanmakt, än att erhålla den bästa skolning, och förlora de eviga gåvorna ur synfältet. Det är många, som studerar allt för många kurser under begränsad tid. De överbelastar sin mentala styrka; och som följd härav ser de mycket i ett förvanskat ljus. De låter sig ej nöja med, att följa en fastlagd studietakt, utan känner smärta, när de i sin själviska äregirighet inte får lov till, att genomföra alla de studier de önskar. De blir obalanserade. De tänker inte på, att de skulle bättre utrustas för Mästarens tjänst, om de följde ett program, som inte skulle skada deras fysiska, mentala och moraliska styrka; men när de överbelastar tänkandet, ådrar de sig livslånga kroppsliga svagheter, som fördärvar deras krafter, och gör dem oförmögna till framtida nytta. rätt

(350) Jag vill under inga omständigheter råda till inskränkning av utbildningar, där Gud inte har satt några gränser. Vår utbildning upphör inte i och med de fördelar, som denna värld har att ge. Guds utvalda kommer genom hela evigheten att vara elever. Men jag vill råda till, att inte följa de studiemetoder, som försätter själar i fara och kullkastar ändamålet med den tid och de pengar, som brukas till detta. Utbildning är ett stort livsverk; men för att få en sann utbildning, är det nödvändigt att äga den visdom, som endast kommer från Gud. Herren Gud bör ingå i en utbildnings alla delar och skeden, samtidigt som det är galet, att lägga ned flera år på en enda kurs. Efter en tid med studier bör ingen råda eleverna till, att återuppta läsandet, (351) utan snarare föreslå, att de skall använda sina redan förvärvade kunskaper. De skall anvisas, att praktisera de teorier, som de har fått. Så gjorde Daniel i Babylon. Han praktiserade det, som han hade lärt sig av universitetets lärare. De studerande bör hellre grundligare söka den himmelska visdomen, än de har gjort hittills, och inte gå därutöver, ehuru rådda därtill av sina lärare, med mindre de ödmjukt har sökt visdom från Gud, och har fått Hans vägledning och råd. rätt

(351) Studerande bemyndigas till, att gå på skolan under en bestämd tidsperiod, för att få akademisk kunskap. Men när de gör det, bör de ta hänsyn till sina fysiska behov, och studera på så sätt, att det inte på minsta vis skadar kroppens tempel. Måtte de se till, att de inte gör sig skyldiga till syndiga utsvävningar, inte tynger ned sig med för många studier, inte blir så upptagna av sina studier, att sanningen förträngs och Gudskunskapen fördrivs från själen av människors påfund. Alla stunder ägnade åt studier bör innebära, att själen handlar samvetsgrant mot sitt Gudagivna ansvar. Då behöver inte de studerande påminnas om, att vara sanna och rättfärdiga, och bevara själens renhet. Då kommer de att andas in en himmelsk atmosfär, och alla handlingar kommer att inspireras av den Helige Ande, och rättfärdighet och förnuftighet kommer att läggas i dagen. rätt

(351) Men i fall kroppen försummas, i fall opassande stunder ägnas åt studier, i fall sinnet överbelastas, i fall de fysiska krafterna inte används, utan försvagas, då hämmas det mänskliga maskineriet, och de ting, som är viktiga för vår framtida välgång och eviga frid, försummas. Boklig kunskap görs till det viktigaste, varvid Gud vanäras. Den studerande glömmer de inspirerade orden, och följer inte Herrens undervisning, där Han säger: ”Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er (352) andliga gudstjänst. Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.” {Romarbrevet 12:1-2.} Många människors sinnen behöver förnyas, förvandlas och formas enligt Guds plan. Många fördärvar sig själva fysiskt, mentalt och moraliskt genom överdrivna studier. De bedrar sig själva för tid och evighet, genom att lägga sig till med omåttliga vanor, när de utbildar sig. De mister sin önskan om, att lära sig saktmodets läxor och hjärtats ödmjukhet i Kristi skola. Varje ögonblick, som försvinner hän, är laddat med eviga följdverkningar. Det säkra utfallet av, att följa rättfärdighetens väg, är renhet. rätt

(352) Är det nödvändigt, med tanke på utbildningsfrågan, att begå röveri mot Gud, och förvägra Gud andens, själens och kroppens villiga tjänst? Gud kallar på Dig, att vara Ordets görare, så att Du kan bli grundligt utbildad i de principer, som gör Dig lämplig för Himmelen. Man skall inte följa utbildningsmetoder, som utelämnar Guds Ord. Låt Guds Ord vara Din rådgivare. Meningen med utbildning bör vara, att släppa in ljuset, så att man själv kan vidarebefordra ljuset, och låta det skina över andra i goda gärningar. Den högsta av all utbildning är Gudskunskap. ”Så säger HERREN: Den vise skall inte berömma sig av sin vishet, den starke inte av sin styrka och den rike inte av sin rikedom. Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner mig: Att jag är HERREN, som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Ty däri har jag min glädjer, säger HERREN.” {Jeremia 9:23-24.} Läs första och andra kapitlet i Första Korintierbrevet med djupt intresse, och be Gud, att ge Dig förstånd, så att Du fattar och praktiserar de sanningar, som uppenbaras där. ”Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av (353) förnäm släkt. Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud. Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren.” ”Upphöjd är HERREN, ty han bor i höjden. Han uppfyller Sion med rätt och rättfärdighet. Han skall vara din framtids säkra grund, rik på frälsning, vishet och kunskap. HERRENS fruktan skall vara Sions skatt.” {Första Korintierbrevet 1:26-31; Jesaja 33:5. Kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} rätt

(353) Tiden är kort, och det är endast få medarbetare i Herrens vingård. Flera har sänts från denna del av världen, för att utbildas i Battle Creek, så att de kan bli medarbetare åt Gud. De hade hoppats på, att den Helige Ande skulle verka med dem för deras frälsning, som befinner sig i dödens skugga. Dessa studerande har stöttats genom mäns och kvinnors offer, som jag fullt väl vet har lånat pengar, för att betala undervisningen och täcka utgifterna. Världen skall varnas, och ändå har Ni funnit det nödvändigt, att bruka tid och pengar på onödigt lång förberedelse för arbetet, som dessa studerande kallas till att utföra. Samme Gud lever i dag, som Jesaja såg i sin syn, och kan upplysa dem, som gör sin del, för att utrusta män till ett högtidligt och heligt arbete. Han säger: ”Ty jag, HERREN, älskar det rätta och hatar orättfärdigt rov. Jag skall ge dem deras lön i trofasthet och sluta ett evigt förbund med dem.” {Jesaja 61:8.} rätt

(353) De, som leder utbildningsarbetet, lägger en stor mängd studier på dem, som kommer till Battle Creek, för att utrusta sig för Mästarens arbete. De (354) tror, att det är nödvändigt för dem, att gå djupare och djupare i lärokurser, och när de utför olika studiekurser, år efter år, går de dyrbara åren, och de gyllene tillfällena far sin kos, och kommer aldrig tillbaka. Dessa mäns arbete skjuts upp; och de studerande mister sin börda för själar, och sätter ständigt större lit till skolböcker, än till den Helige Andes verkningskraft, och det, som Herren har lovat dem att göra. rätt

(354) Denna börda har tyngt mig i åratal. I Battle Creek har man valt att gå en väg, som Herren inte har godkänt. Alltings ände är nära. Nödens, förtvivlans, plågans, vedergällningsstraffets dag och stunden för dom och för synd kommer över världen som en tjuv om natten. Tiden närmar sig, när plötslig ödeläggelse skall komma över världen, och de kommer inte att kunna fly undan. Jag har ett varningsord till Er: Ni ser på hela taget saker och ting i ett alltför svagt ljus, och alltför mycket ur blott mänsklig synvinkel. En väldigt liten del av Guds stora moraliska vingård har hittills bearbetats. Endast förhållandevis få har tagit emot nådens sista budskap, som skall ut i världen. Studerande leds till att tro, att deras verkningsgrad beror på deras utbildning och upplärning; men arbetets framgång beror inte på mängden av kunskap människor har om akademiska studier. Den tanke, som skall framhållas för de studerande, är att tiden är kort, och att de måste bereda sig snabbt, för att göra det arbete, som är nödvändigt för denna tid. Var och en skall, i och genom den nådegåva Gud har skänkt, uträtta sitt arbete, utan att vara beroende av sin mänskliga seriositet eller förmågor; ty Gud kan avlägsna människors förmågor på ett ögonblick. Låt oss alla i den levande Frälsarens kraft, som i dag är vår Försvarare i den himmelska domstolen, sträva efter, att göra Guds vilja. rätt

(354) Jag har blivit ålagd att säga Er, att Ni inte vet, hur fort krisen kan komma. Den smyger sig gradvis på oss, som en tjuv. (355) Solen skiner på himlen, där den går sin sedvanliga bana, och himlarna tillkännager fortfarande Guds ära; människor äter och dricker som vanligt, planterar och bygger, gifter sig och ges bort i äktenskap; köpmän köper och säljer; tidningar kommer ännu ut; människor trängs med varandra, i jakt på förstaplatsen; nöjesälskare går ännu på teatern, till hästkapplöpningarna och spelhålorna. Stor spänning råder. Likväl närmar prövningens stund sig raskt, varvid allas ärenden skall avgöras för evigheten. Blott få tror, av hjärta och själ, att vi har en himmel att vinna och ett helvete att undgå; men dessa få visar sin tro med sina gärningar. Tecknen på Kristi ankomst uppfylls snabbt. Satan ser, att han endast har kort tid kvar för handling, och han har satt sina sataniska redskap i arbete med, att hetsa upp världens element, så att människor bedras, förleds och hålls upptagna och hänryckta, till dess prövotiden är över, och dörren stängs för evigt. rätt

(355) Denna världs riken har ännu inte blivit vår Herres och Hans Kristi riken. Bedra inte Er själva, var klarvakna och handla genast, ty natten kommer, när ingen kan arbeta. Uppmuntra icke de studerande, som kommer med en börda för medmänniskornas frälsning, att gå kurs efter kurs. Kräv ej, att tiden för en utbildning skall sträcka sig över många år. Gör man så, tror eleverna, att det är tillräckligt med tid, men en dylik plan kommer att visa sig att vara en snara för deras själar. Många är bättre förberedda, äger större andligt omdöme och kunskap om Gud, och vet bättre, vad Han kräver, när de inleder studierna, än när de tar examen. De inspireras till, att bli äregiriga, lärde män, och uppmuntras till, att utöka studierna, tills de blir förblindade. De gör sina böcker till avgudar, och offrar villigt hälsa och andlighet för en utbildnings skull. De begränsar tiden för bön, (356) och använder inte tillfällena till, att göra gott, och de vidarebefordrar inte ljus och kunskap. De gör inte bruk av den kunskap, som de redan har fått, och växer inte i vetande om själavinning. Missionsarbetet blir allt mindre önskvärt, medan lidelsen för bokliga kunskaper växer onormalt mycket. När de studerar, skiljer de sig från visdomens Gud. En del lyckönskar dem till deras framsteg, och uppmuntrar dem till, att klara av kurs efter kurs, även om de är mindre dugliga till, att utföra Guds arbete enligt Kristi undervisningssätt, än de var, innan de kom till skolan i Battle Creek. rätt

(356) Frågan lyder till de församlade: ”Tror Ni på sanningen? Tror Ni på den tredje ängelns budskap? I fall Ni gör det, lev då ut Er tro, och uppmuntra inte personer till, att fortsätta på Battle Creek, när de borde vara borta från det stället och utföra sin Mästares gärning.” Herren äras icke genom detta förhalande. Människor bosätter sig i Battle Creek, och får mycket högre tankar om sina förmågor, än de borde ha. De uppmuntras till, att inleda långvariga studier; men därmed följer de inte Guds väg. Deras handlande godkänns ej av Himmelen. Den dyrbara prövotiden medger inga många, långa förberedelser. Gud kallar; hör Hans stämma, när Han säger: ”gå i dag och arbeta i min vingård.” {Matteusevangeliet 21:28.} Nu, just nu, är det tid att arbeta. Tror Ni, att Herren kommer, och den sista, stora krisen håller på att bryta ut i världen? rätt

(356) Det kommer snart att ske en plötslig förändring i Guds handlingssätt. I sin perversitet hemsöks världen av olyckor – av floder, stormar, bränder, jordskalv, hungersnöd, krig och blodsutgjutelse. Herren är långmodig, Hans kraft är stor; likväl låter Han ingen gå ostraffad. ”HERREN har sin väg i storm och oväder, och molnen är dammet under hans fötter.” {Nahum 1:3.} Oh, om människor bara ville förstå den tålmodige och långmodige Guden! Han tyglar Sina egenskaper. Hans allsmäktiga kraft står under den Allmäktiges (357) kontroll. Oh, om människor bara kunde förstå, att Gud inte låter Sig utmattas av världens vrånghet, och ständigt håller fram förlåtelsens hopp åt den mest oförtjänte! Men Hans överseende kommer inte alltid att bestå. Vem är beredd på den plötsliga förändring, som kommer att inträffa i Guds handlande med syndiga människor? Vem är beredd på, att undfly det straff, som förvisso kommer att drabba överträdarna? rätt

(357) Vi har inte ett timligt tusenårsrike, under vars tidsrymd vi kan utföra varningsarbetet för världen. Själar behöver förvandlas. Det effektivaste förstånd, som finns att uppbringa, uppnås i Kristi skola. Förstå nu, att jag inte säger något nedvärderande om utbildning, utan varnar dem, som svävar i fara, att låta det riktiga gå till överdrift, och sammantaget genomgå för mycket mänsklig utbildning. Lägg hellre vikt vid utvecklingen av den dyrbara, kristna erfarenheten; för utan denna blir den studerandes utbildning värdelös. rätt

(357) Om Ni upptäcker, att de studerande hotar att bli så upptagna av sina studier, att de hoppar över den Bok, som upplyser om, hur man säkrar själens framtida välfärd, fresta dem då inte till, att gå djupare, att förlänga lärogångens tid. Annars kommer allt, som gör de studerandes utbildning värdefull för världen, att gå om intet. Jesus Kristus skall älskas mera och mera; men somliga har dragit till Battle Creek efter en utbildning, och om de i stället hade stannat hemma, skulle de vara långt bättre förberedda på sin plats i Guds verk. De kunde ha utfört sin del i all enkelhet på Kristi sätt. De skulle ha förlitat sig mera på Gud och på den Helige Andes kraft, och långt mindre på sin utbildning. Långa perioder med ständiga studier är skadliga för den fysiska, mentala och moraliska välmågan. rätt

(357) Läs Gamla och Nya Testamentet med ångerfullt hjärta. Läs dem under bön och nogsamt, medan Ni ber om, att den Helige Ande (358) skall skänka Er förståelse. Daniel rannsakade Gamla Testamentets Skrifter, som stod till hans förfogande, och gjorde Guds Ord till sin främste instruktör. Samtidigt nyttjade han de möjligheter han fick, till att få insikt inom alla lärdomsområden. Hans vänner gjorde detsamma, och vi läser: ”Han {kungen} fann att de i alla frågor som krävde vishet och förstånd var tio gånger klokare än någon annan av de spåmän och besvärjare som fanns i hela hans rike.” ”Åt dessa fyra unga män gav Gud kunskap och insikt i all slags skrift och vishet, och Daniel förstod alla slags syner och drömmar.” {Danielsboken 1:20; vers 17.} rätt

(358) De studerande, som sätter akademiskt vetande över kunskapen från Gud, är i själva verket okunniga, när de tror sig vara kloka. I fall just Du inte satsar tid på bön, inte tar Dig tid till samvaro med Gud, till självrannsakan, och inte känns vid den visdom, som allena kommer från Gud, kommer all Din lärdom att vara otillräcklig, och skolåren kommer att ha varit ett misslyckande. ”Att frukta HERREN är början till vishet.” {Ordspråksboken 9:10.} Vilken tro värnar vi om? Har vi en tro, som verkar genom kärlek och renar själen? Har vi en tro i enlighet med det ljus, som vi har tagit emot? Satan kommer att jubla, i fall han kan rycka undan mattan för Guds verk i Battle Creek, och bygga rådgivningen där på mänskliga påfund. Han kommer att fröjda sig över, att medarbetarna lägger ned flera år på förberedelser, så att deras utbildning hindras, i stället för att bära rik frukt. rätt

(358) Guds Helige Ande har bearbetat många unga, och har tillskyndat dem, att ge sig själva till Guds sak och verk. När de ställer sig till samfundets förfogande, råds till de studier vid Battle Creek, innan de börjar arbetet. Detta är helt i sin ordning, om den studerande behärskas av sunda, balanserade principer; men det är inte hållbart, i fall medarbetaren skall förhala sina förberedelser. Det ihärdigaste arbete borde läggas ned på dem, som skall (359) bli missionärer. Varje ansträngning bör göras för deras främjande, så att de sänds ut snabbast möjligt. De kan inte tillåta sig, att vänta till utbildningens utsatta slut. Detta kan aldrig uppnås; ty hela tiden pågår utbildningen, den kommer att fortsätta genom evighetens oupphörliga tider. rätt

(359) Det är ett stort arbete, som skall göras, och Herrens vingård behöver medarbetare. Missionärer bör gå ut på fältet, innan de tvingas till, att upphöra med sin verksamhet. Nu står dörrarna öppna åt alla sidor; därför kan de inte invänta lärotidens avslutning; ty vi har inte så många år på oss, och vi måste arbeta så länge dagen varar. Det är inte det klokaste, att råda män och kvinnor till, att läsa vid Ann Arbor. Många, som har gjort det, har inte blivit starkare därav, och kommer inte att bli hjälpta där framledes heller. rätt

(359) Lägg märke till kännetecknen på Kristi arbete. Han handlade i all enkelhet. Fastän Hans efterföljare var fiskare, rådde Han dem inte till, att gå i rabbinernas skola, innan de inledde sitt verk. Han kallade Sina lärjungar från deras fiskegarn, och sade: ”’Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare.’” {Matteusevangeliet 4:19.} Han kallade Matteus från tullhuset och sade: ”’Följ mig!’” {Markusevangeliet 2:14.} Allt, som fordrades av dem, var att följa Jesus, och göra som Han bjöd dem, och därigenom börja i Hans skola, där Gud kunde vara deras lärare. Så länge tiden varar, kommer vi att ha användning för skolor. Det kommer alltid att föreligga bruk för utbildning; men vi måste vara försiktiga, så att utbildningen inte slukar allt andligt intresse. rätt

(359) Det är entydigt farligt, att råda de studerande till, att genomgå den ena utbildningen efter den andra, och inbilla dem, att de därmed uppnår perfektion. Den utbildning, som de får, kommer endast att vara bristfull på varje sätt. Herren säger: ”Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner. Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? (360) Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans visdom, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror.” {Första Korintierbrevet 1:19-21, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Detta är Guds fastlagda plan; och genom efterföljande släktled, under hedendomens århundraden, har denna plan blivit genomförd, inte som ett experiment, utan som ett erkänt sätt, att utbreda evangeliet på. Genom denna metod från begynnelsen blev människor överbevisade, och världen blev upplyst angående Guds evangelium. Den högsta skolexamen, som någon människa kan ta, är den utfärdad i den Gudomlige Lärarens skola. Detta är den kunskap, som vi i särskilt hög grad kommer att behöva, när slutet på denna världs historia nalkas, och alla gör klokt i, att skaffa sig detta slags utbildning. Herren fordrar, att människor skall vara under Hans upplärning. Det innebär ett stort arbete, att föra människors tankar ut ur mörkret till Guds förunderliga ljus. Som Hans mänskliga redskap skall vi i levande tro genomföra Hans planer. Är vi i ett tillstånd, där vår tro inte verkar till Guds ära, eller är vi kärl, som kan vara till användning för Mästaren, beredda för varje gott verk? rätt

(360) Mose undervisades i egyptiernas visdom. Han fick en utbildning genom Guds försyn; men en stor del av denna utbildning måste lämna hans huvud, och räknas som dårskap. Intrycken från denna skulle utplånas under fyrtio års erfarenhet av, att sköta om fåren och de späda lammen. I fall många, som är förbundna med Herrens arbete, kunde isoleras, liksom Mose blev, och kunde tvingas av omständigheterna till, att följa ett ödmjukt kall, tills deras hjärtan blivit ömsinta, skulle de bli mycket mera trofasta herdar, än dessa, som nu behandlar Guds arv. De skulle inte vara böjda för, att framhäva sina egna förmågor, eller försöka att visa, att visdomen från en omfattande utbildning kan gå före sund kunskap om Gud. Då Kristus kom till världen, löd vittnesbördet, att eftersom världen ”i sin visdom inte lärde känna (361) Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror.” rätt

(361) Experimentet med världens visdom hade blivit fullt ut prövat vid Kristi ankomst, och den prålande mänskliga visdomen hade visat sig vara bristfällig. Människorna kände inte till den sanna visdom, som kommer från all godhets källa. Världens visdom vägdes på våg, och befanns vara för lätt. De studerande, som Ni vakar över, ger Ni oriktiga idéer. Om de hade fått långt färre sådana, skulle de ha varit bättre rustade, att utföra sitt arbete. Ni tar inte tillräcklig hänsyn till vår Herre Jesu Kristi instruktion och metoder, ändå var Han den ende fullkomne läromästaren i vår värld. ”Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord. En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon. Ty vem har lärt känna Herrens sinne, så att han kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.” {Första Korintierbrevet 2:12-16.} rätt

(361) Ni måste bli elever i Kristi skola i dag. Herren har kraft, till att bearbeta Sina ombud. Ni belastar stackars, begränsade människor med tunga fördelar, för att de skall uträtta ett stort arbete, när de i själva verket inte kan använda en stor del av studiebördorna, som de har tagit på sig, för att behärska. Gyllene tillfällen övergår i evigheten, och det ges råd, som inte borde ges, och mycket mera och bättre arbete kunde ha utförts, än fallet varit, om den period, som många medarbetare tillbringar i Battle Creek, betydligt skulle avkortas. De kunde ha satt igång ljusets (262) och kunskapens utbredning ibland dem, som sitter i mörker, och som de har fått på sin lott. All nåds Gud skänker nåd på nåd. De, som går till arbetet i Herrens vingård, kommer att lära sig, hur de skall arbeta, och kommer att minnas all den undervisning de har fått under sitt studieliv. Herren är inte tillfreds med, att dessa medarbetare uppmuntras till, att använda år på, att samla kunskaper, som de inte kan föra vidare. Dyrbara unga, som borde arbeta för Gud, har kommit till Battle Creek för en utbildning och bättre insikt om arbetets utförande. De borde få lära sig allt det väsentliga på väldigt kort tid. De bör inte bruka flera år på en utbildning, innan de kan reagera på kallet: ”gå i dag och arbeta i min vingård.” I stället för, att sända ut dem som medarbetare, efter det att de har lagt ned månader och år på skolan, har de blivit rådda till, att anmäla sig till andra studier, och gå vidare till andra kurser. De manas till, att använda månader och år på institutioner, där sanningen förnekas och är omstridd, och där de mest falska och obibliska villfarelser smyger sig in. Dessa lärosatser blandas in i deras studier. De blir upptagna av vidare framsteg på studerandets område, och de mister sin kärlek till Jesus, och innan de vet ordet av, är de långt från Gud, och är helt oförberedda på att reagera på befallningen: ”gå i dag och arbeta i min vingård.” Önskan om deltagande i missionens stora verk är borta. De studerar, så att de nästan storknar och stänger dörren för Kristus. När de tar examen, och är fullt utrustade till, att gå ut som välutbildade studerande, har somliga förlorat all begeistring för verket, och är långt mindre redo, att träda i Guds tjänst, än då de först kom till Battle Creek. rätt

(362) Budbäraren vänder sig till församlingen och säger: ”Tror Ni på profetiorna? Känner Ni till sanningen, förstår Ni det sista varningsbudskapet, som skall ges till världen – den sista nådens kall, som skall höras? (363) Tror Ni, att Satan har kommit ned med stor makt, och verkar med all orättfärdighetens bedrägeri överallt? Tror Ni, att Gud har kommit ihåg det stora Babylon, och kommer att ge det dubbelt så mycken vrede för dess synder och vederstyggligheter?” Satan är nöjd med, att hålla kvar Era män och kvinnor på Battle Creek, som annars borde vara Guds medarbetare i Hans stora moralvingård. I fall fienden kan hålla medarbetarna borta från fältet genom ursäkter, gör han det. Denna avancerade utbildningsförberedelse håller talanger borta från arbetsfältet, vilket gör det omöjligt för Herren, att verka genom Sina medarbetare. Många förmås av själviska grunder till, att lägga ned tid, kunnande och medel på en avancerad utbildning, samtidigt som världen går förtappad på grund av brist på kunskap, som borde ha getts den. Kristus kallade olärda fiskare, och gav dessa män kunskap och visdom i en sådan grad, att deras fiender inte kunde säga eller stå emot deras ord. Deras vittnesbörd har nått ut till jordens yttersta gränser. rätt

(363) Kristi lärjungar kallas inte till, att framhäva människor, utan till att framhäva Gud, all visdoms källa. Måtte lärarna ge den Helige Ande utrymme för Sitt arbete på människors hjärtan. Den störste Läraren framställs i vår mitt av den Helige Ande. Hur Du än studerar, oavsett om Du når högre och högre, även om Du går färdigt alla kurser under Dina prövotid, för att vinna kunskaper, blir Du aldrig färdig. När tiden är över, kommer Du att ställa Dig frågan: ”Vad gott har jag gjort mot dem, som lever i midnattens kolsvarta, djupa mörker? Dem, som jag borde ha skänkt kunskap om Gud, eller ens vetande om de ting, som jag har lagt ned så mycket tid och pengar på?” Snart kommer det att sägas i Himmelen: ”’Det har skett.’” ”Den orättfärdige må fortsätta att göra orätt, den orene att orena sig, den rättfärdige må fortsätta att göra vad som är rätt och den helige att helga sig.’ ’Se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar.” {Uppenbarelseboken 16:17; 22:11-12.} När denna order lyder, är (364) alla ärenden avgjorda. Det skulle vara mycket bättre för medarbetarna, att ta sig an ett blygsammare arbete, och skrida långsamt och ödmjukt till verket, samt bära Kristi ok och bära Hans bördor, än att lägga ned år på, att förbereda ett stort verk, och så inte föra några söner och döttrar till Gud, inte ha några segertroféer att lägga ned vid Jesu fötter. Män och kvinnor befinner sig för länge i Battle Creek. Gud kallar dem, men de hör inte Hans röst. Arbetsfält försummas, och det betyder, att människosinnen inte får upplysning. Fördärvad säd sås snabbt i våra ungas hjärtan. Därför måste stora, praktiska sanningar komma i kontakt med barnen och de unga; för sanningen är full av kraft. rätt

(364) Kristna lärare kallas till, att arbeta för Gud. Sanningens surdeg måste komma på plats, innan den kan påverka karaktärens förvandling. Det skulle vara betydligt bättre för våra unga, att inte fullfölja studiekurserna, än att sakna ödmjukhet och saktmod, och stå där utan syndaånger. En del av våra lärares arbete har inte utrustat de studerande till, att vara Guds medarbetare. Ni bör studera och bli bekanta med det sätt, som Jesus arbetade och predikade på. Han var självförnekande och självuppoffrande. Han undvek inte slit; Han led skam, hån, spott och misshandel; men är våra studerande utbildade så, att de är redo, att gå i Hans fotspår? Gud är inte med i Er tidsutdräkt. När Ni frestas till, att fullfölja studiekurserna år efter år, grips tankarna, och de mister gradvis andan, som Herren inspirerade dem till, för att gå ut i Hans vingård. Varför ser ej de ansvariga männen den ofrånkomliga följden av, att hålla de studerande tillbaka på detta vis, och härigenom lära dem, att lägga Herrens verk åt sidan? Tiden övergår i evigheten, och ändå uppmuntras inte de, som har sänts till Battle Creek, för att utrusta sig till arbeta i Herrens vingård, till att göra sitt bästa, för att främja Guds sak. De, som redan känner sanningen, får många privilegier, och praktiserar likväl inte (365) sanningen. Pengar och krafter, som borde brukas på världens allfarvägar och bakgator, används på dem, som inte nyttjar det ljus de redan har, genom att sprida ljus till dem sittande i mörkret. Då Filippus fick ljuset, gick han och kallade Natanael; men många unga, som skulle kunna uträtta ett bestämt arbete för Mästaren, vägrar att lyfta ett finger, förrän de har haft massor av tillfällen därtill. rätt

(365) Jesu Kristi tjänare bör tilldela en del av Guds vingård åt män, som står arbetslösa på torget. I fall de begår misstag, rätta då till deras fel, och få fart på dem igen. Det är många flera, som hindras från att gå ut i verket, än som uppmuntras till, att använda sina talanger, och det är endast genom att bruka sina förmågor, som de kan lära sig, att rätt nyttja dem. Många har dragit till Battle Creek för en utbildning, när de mycket hellre kunde ha undervisats i hemlandet. Tid har gått förlorad, pengar har använts i onödan, arbete har lämnats ogjort, och själar har gått förtappade på grund av fel begångna av dem, som har trott sig tjäna Gud. Herren lever, och Hans Helige Ande leder överallt. Tanken, att Battle Creek är världens Jerusalem, och att alla måste samlas där för tillbedjan, får icke vara förhärskande. De, som söker lärdom, och som gör sitt bästa i vinnande av kunskap samt vandrar samvetsgrant i sanningens ljus, behöver inte resa till Battle Creek. Gud är vår lärare; och de, som använder sina talenter på den egna orten, kommer att välsignas med lärare utsända av Gud, för att undervisa dem – lärare, som är beredda på verksamhet för Mästaren. Att lägga ned mera tid, och satsa ytterligare pengar, är värre, än att mista dem; de, som söker en utbildning på bekostnad av praktisk gudsvördnad, hamnar nämligen härigenom på den förlorande sidan. Det, som de erhåller under kurstiden, när de borde vara sysselsatta i verket, förspills och förloras. De himmelska förnuftsväsendena väntar på, att mänskliga ombud skall samarbeta med dem som missionärer på jordens (366) mörka platser. Gud väntar på, att människor går ut i hemlandsmissionsarbete i våra stora städer. Likväl hålls män och kvinnor tillbaka i Battle Creek, när de borde vara fördelade på städer och samhällen, längs huvudvägarna och på smågatorna. De borde kalla och inbjuda människorna till bröllopsmåltiden, för nu är allt klart. Det kommer att finnas missionärer, som gör ett bra arbete i Mästarens vingård, trots att de inte beger sig till Battle Creek. rätt

(366) De, som beger sig till Battle Creek, möter frestelser, som de inte förväntar sig på den platsen. De möter onödiga besvikelser, och de stöttas inte i sin religiösa erfarenhet, genom att bege sig dit. De mister tid, eftersom de inte vet, vad de skall göra, och ingen kan säga det till dem. De förlorar mycket tid, genom att syssla med sådant, som inte medför egen uppbyggelse. Det allmänna och heliga arbetet blandas samman, och ställs på samma nivå. Detta är dock ingen klok politik. Gud uppmärksammar den, utan att kännas vid den. Mycket, som kunnat innebära ett hållbart inflytande, kunde ha gjorts, om det uträttats med måtta och i ödmjukhet på den egna orten. Tiden går, själar beslutar sig för antingen det onda eller det goda, och kriget tilltar ständigt i styrka och omfattning. Hur många, som känner sanningen för denna tid, arbetar i samklang med dess principer? Det är rätt, att något alls görs; men mera, långt mera, kunde ha uträttats. Arbetet tornar upp sig, och tiden för arbetets utförande klingar av. Det är nu dags för alla, att brinna för verket och låta sitt ljus stråla klart. Ändå håller få sina lampor försedda med nådens olja, och i ordning samt tända, så att ljuset tillåts att stråla ut i dag. rätt

(366) För många räknar med, att arbetet går att göra i morgon, men det är ett misstag. Låt alla utbildas, för att göra det särskilda arbetet i dag. Låt alla arbeta för Gud och arbeta för själar, låt var och en ge prov på visdom, och aldrig befinnas sysslolös, i väntan på, (367) att någon kommer till honom, och sätter honom i arbete. ”De”, som kan sätta just Dig i gång, är överhopade av ansvar, och väntan på deras order är lika med förlorad tid. Gud kommer att ge Dig visdom till Din förbättring och gärning, ty kallet ”Min son, gå i dag ut i min vingård” gäller fortfarande. Vissa bestämmer sig ändå inte för handling, trots att maningen ”Gå i dag ut i min vingård” klingar högljutt. ”I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan.” {Hebréerbrevet 4:7, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Herren inleder Sitt krav med ordet ”son”. Hur ömsint, medkännande är det inte av Honom! Hans inbjudan till, att gå ut och arbeta i Hans vingård, är också en befallning. ”Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och att ni inte tillhör er själva? Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!” {Första Korintierbrevet 6:19-20.} – ”Special Testimonies {on} Education” {Särskilda Vittnesbörd om Utbildning}, den 21. mars, 1895. rätt

nästa kapitel