Den väsentliga Utbildningen

(368)(368) Jag har huvudsakligen skrivit om studerande, som lägger ned orimligt lång tid på, att skaffa sig en utbildning; men jag hoppas, att jag inte blir missförstådd, när det gäller, vad den väsentliga utbildningen är. Jag säger inte, att det skall utföras ett ytligt verk, såsom illustreras av det sätt, på vilket somliga delar av landet har bearbetats i Australien. Plogen har endast trängt ned några tum, jordmånen har inte beretts för utsädet, och skörden har varit mager, motsvarande den ytliga beredning marken har fått. rätt

(368) Gud har gjort unga och barns tänkande sådant, att de är frågvisa. De har betrotts med sitt förnuft som en dyrbar förmåga. Det är föräldrarnas plikt, att belysa deras utbildningsbehov för dem i dess sanna betydelse; för det omfattar många områden. De bör lära sig, att nyttja alla talanger och organ, ja, de bör förvänta sig, att dessa skall användas i Kristi tjänst, till att lyfta den fallna mänskligheten. Våra skolor är Herrens särskilda redskap, för att utrusta barnen och de unga för missionsarbetet. Föräldrarna bör förstå sitt ansvar, och hjälpa sina barn till, att inse de stora privilegier och välsignelser, som Gud har gett dem, för att de skall kunna få en utbildning. rätt

(368) Men deras utbildning i hemmet bör hålla jämna steg med deras bokliga utbildning. I barndomen och ungdomen bör den praktiska och bokliga upplärningen slås samman, och sinnet bör fyllas med kunskap. Föräldrarna bör känna ansvaret för sitt högtidliga arbete, och bör ta tag i det på allvar. De skall gestalta och forma sina barns sinnelag. De bör inte vara nöjda med, att utföra ett ytligt arbete. Framför varje barn öppnar sig ett helt liv med de viktigaste intressen; de skall nämligen göras fullkomliga i Kristus genom de redskap, som Gud har tillhandahållit. Hjärtats mylla bör bearbetas; sanningens frön bör sås däri under de (369) första åren. I fall föräldrarna är likgiltiga inför detta, kommer de att avkrävas ansvar för sin opålitliga förvaltning. Barnen bör behandlas med omsorg och kärleksfullt, och lära sig, att Kristus är deras personlige Frälsare, samt att de blir Hans lärjungar, genom att ge Honom sina hjärtan och sinnen. rätt

(369) Barnen bör lära sig, att delta i hemmets plikter. De bör undervisas i, att hjälpa far och mor i de små de ting de kan göra. Deras tänkande bör fås att fungera, deras minne belastas till, att komma ihåg sitt tilldelade arbete. Därutöver bör de vänjas vid nyttighet i hemmet, och läras, att utföra praktiska göromål lämpliga för deras ålder. Om barn får en ordentlig uppfostran hemma, kommer de inte att synas på gatorna och därigenom erhålla den därtill hörande slapphänta uppfostran, som många får. Föräldrar, som älskar sina barn på ett förnuftigt sätt, låter dem inte växa upp till, att bli latmaskar, omedvetna om, hur de skall klara av hemlivets plikter. Gud godtar inte ovetande, vilket hindrar Hans arbete. En okunnig person betraktas inte som särskilt ödmjuk och skall inte bli föremål för beröm. Men Gud bearbetar folk trots deras okunskap. De, som inte har möjlighet till, att förvärva kunskaper, eller som har haft möjligheten, utan att nyttja den, och blir omvända till Gud, kan vara nyttiga i Herrens tjänst genom den Helige Andes verkan. Innehavarna av en utbildning, som helgar sig till Guds tjänst, kan tjäna på mångahanda vis, och kan uträtta mycket mera vittfamnande arbete och föra själar till insikt om sanningen, än de outbildade. De har en fördel, på grund av den tankedisciplin, som de äger. Vi vill inte på minsta vis tala nedsättande om utbildning, utan vill råda till, att den bedrivs med en klar förnimmelse av tidens korthet, och det stora arbete, som skall uträttas före Kristi återkomst. Vi önskar ej, att de studerande skall få den tanken, att de (370) kan lägga ned många år på, att få en utbildning. Låt dem få utbildningen, så att de har rimlig tid till, att göra sin del i Guds verk. Vår Frälsare är i helgedomen och ber för oss. Han är vår Överstepräst, som går i förbön, utför ett försoningsoffer för oss, och ber om Sitt blods verkan för vår skull. Föräldrarna bör söka, att framställa denne Frälsare för sina barn, varvid de bygger upp frälsningsplanen i deras tankevärld, och förklarar, hur Kristus blev vår Syndbärare, på grund av vår överträdelse av Guds lag. Det, att Guds enfödde Son gav Sitt liv på grund av människors överträdelser, och att vi skall göra det rätta och hävda Guds lags ära, bör hela tiden framhållas för barns och ungas tänkande. Avsikten med detta stora offer bör också alltid framhållas för dem; för det var för att lyfta upp fallna människor, som var fallna i synd, som detta stora offer blev givet. Kristus led, för att våra synder genom tro på Honom skulle kunna bli förlåtna. Han blev människans ställföreträdare och garant eller säkerhet. Han tog Själv, oförtjänt, på Sig straffet, för att vi, oförtjänt, skulle gå fria, och åter sluta förbund med Gud, genom en korsfäst och uppstånden Frälsares förtjänster. Han utgör vårt enda hopp om frälsning. Genom Hans offer är vi nu hoppets fångar, som släppts fria på prov. Vi skall uppenbara för universum, för fallna och icke fallna världar, att det finns förlåtelse hos Gud, att vi kan förlikas med Gud genom Guds kärlek. Människor ångrar sina synder av hjärtat, tror på Kristus som sitt försoningsoffer, och erkänner, att Gud har försonats med dem. rätt

(370) Vi bör värna om ett tacksamt hjärta i alla våra livsdagar, därför att Herren har skrivit ned dessa ord: ”Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter ”den Helige”: Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.” {Jesaja 57:15.} Guds försoning med människor, och människors med Gud, är säker, när vissa betingelser blir uppfyllda. Herren säger: ”Offer (371) som Gud vill ha är en förkrossad ande, ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud.” {Psaltaren 51:19.} Han säger också: ”HERREN är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälsar {frälser} dem som har en bedrövad ande.” {Psaltaren 34:19.} ”HERREN är upphöjd, men han ser till den ringe, han känner den högmodige fjärran ifrån.” {Psaltaren 138:6.} ”Så säger HERREN: Himlen är min tron och jorden min fotapall. Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, vad för en plats där jag kan vila? Min hand har ju gjort allt detta, så att det blev till, säger HERREN. Jag skådar ner till den som är betryckt och har en förkrossad ande, och till den som fruktar mitt ord.” {Jesaja 66:1-2.} ”Herrens, HERRENS Ande är över mig, ty HERREN har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna, till att predika ett nådens år från HERREN och en hämndens dag från vår Gud, för att trösta alla sörjande, för att låta de sörjande i Sion få huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorg, lovprisningens klädnad i stället för en modfälld ande. Och de skall kallas ”rättfärdighetens terebinter”, planterade av HERREN till hans förhärligande.” {Jesaja 61:1-3.} Psalmisten skriver: ”Han helar dem som har förkrossade hjärtan, deras sår förbinder han.” {Psaltaren 147:3.} Genom Honom sker den fallna människans uppresning, och samtidigt gäller detta: ”Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn. Stor är vår Herre och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns. HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden. Sjung till HERREN med tacksägelse. Lovsjung vår Gud till harpa . . . . HERREN gläder sig åt dem som fruktar honom, åt dem som hoppas på hans nåd. Jerusalem, prisa HERREN, Sion, lova din Gud!” {Psaltaren 147:4-7, 11-12.} rätt

(371) Vilka dyrbara lärdomar i denna psalm! Vi kan gärna studera Davids fyra sista psalmer. Profetens ord är verkligen dyrbara: ”Skall då snön från Libanons (372) höga berg lämna mina åkerfält? Skall de friska vattnen som strömmar fjärran ifrån, sina ut? Men mitt folk har glömt mig och tänder rökelse åt avgudar, som har fått dem på fall där de färdas fram på de urgamla vägarna och slå{r} in på obanade vägar och stigar.” {Jeremia 18:14-15.} ”Så säger HERREN: Förbannad är den man som förtröstar på människor och söker sin styrka i det som är kött och vars hjärta vänder sig bort från HERREN. Han är som en torr buske på heden och får inte se något gott komma. Han måste bo på förbrända platser i öknen, i ett land med salthedar där ingen vistas. Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN, den som har HERREN till förtröstan. Han är som ett träd planterat vid vatten och som sträcker ut sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer, och det upphör aldrig att bära frukt.” {Jeremia 17:5-8.} - Special Testimonies on Education {Särskilda Vittnesbörd om Utbildning}, den 22. april, 1895. rätt

nästa kapitel