Den gudomlige Läraren

(397)(397) De, som dagligen lär sig av Jesus Kristus, utrustas till, att positionera sig som Guds medarbetare, och oavsett om de arbetar eller studerar, kan de använda sina Gudagivna krafter på samma sätt som Kristus, då Han tog Sin boning i köttet. De unga tar med sig inflytandet från hemmet och skolan. Gud ställer lärarna till svars för deras arbete som uppfostrare. De måste dagligen lära sig i Kristi skola, för att kunna lyfta upp de unga, som har fått en undermålig uppfostran i hemmet, som inte har lagt sig till med flitens vana, som endast har föga kännedom om framtidens eviga liv, vilket Himmelens Gud betalade det högsta pris för, genom att utelämna Sin enfödde Son till, att leva i ödmjukhet och sedan dö den skamligaste död, ”för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” {Johannesevangeliet 3:16.} rätt

(397) Gud har gett oss en prövotid, varunder vi skall förbereda oss för den högre skolan. Ty i den nuvarande skolan skall de unga utbildas, uppfostras och uppläras till en karaktärens, moralens och förståndets gestaltning, som Gud kan kännas vid. De erhåller en utbildning, fast inte enligt världens modell, med nöjen och idrott, utan enligt Kristi modell. Denna utbildning utrustar dem till, att vara medarbetare åt himmelska förnuftsväsen. Men vilken fars är det inte, att utbildas teoretiskt, om eleven måste lägga undan denna skolning, för att räknas värdig det liv, som går att jämföra med Guds liv, och han bevaras som genom ett elddop! rätt

(397) Förut gick skolningen ut på, att mödosamt fylla de studerandes tankar med stoff, som inte hade det ringaste värde för dem, och som ej godkänns i den högre skolan. Lärarna i den judiska nationen bekände sig till att undervisa de unga i, att förstå nationens lagars renhet och förträfflighet, som skall stå för (398) alltid, men de förvrängde sanningen och renheten. Ehuru de upprepade mantrat ”Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel!”, korsfäste de likväl Upphovsmannen till alla judiska ceremonier, Honom, som alla deras förordningar pekade på. De såg inte gudomlighetens beslöjade mysterium, Kristus Jesus förblev höljd i ett dok för dem. Sanningen, livet och hjärtat sattes åt sidan i all deras tjänst. De iakttog och iakttar fortfarande blott det yttre, skuggbilder, som står för det sanna. En symbol för den fastställda tid, då de bara måste uppfatta sanningen, blev så förvanskad av deras egna påfund, att deras ögon blev förblindade. De insåg inte, att symbolen mötte förebilden i Jesu Kristi död. Ju större deras förvanskning blev av avbilder och symboler, desto mera förvirrade blev de i sina tankar, så att de inte uppfattade den fullständiga uppfyllelsen av den judiska hushållningen, vilken hade införts och grundats av Kristus, och pekade på Honom som den verkliga kärnan. Mat och dryck samt allehanda förordningar mångdubblades, tills den ceremoniella religionen utgjorde deras enda tillbedjansform. rätt

(398) Med Sin lära försökte Kristus, att utbilda och lära judarna, att se avsikten med det, som avskaffades genom Hans eget offer, det levande offret. ”Gå”, sade Han, ”och lär er vad detta ord betyder: Jag vill se barmhärtighet, inte offer.” {Matteusevangeliet 9:13, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Han betonade, att en ren karaktär var av yttersta vikt. Han undvek det pompösa, och fordrade i stället en tro, som fungerar genom kärlek och renar själen. Det är den enda, nödvändiga kvalifikationen, för att nå himmelriket. Han lärde ut, att sann religion inte består av former eller ceremonier, yttre dragningskraft eller yttre prakt. Kristus skulle ha tillägnat Sig detta Själv, i fall det hade varit nödvändigt, för att forma ett sinnelag efter den gudomliga mönsterbilden. Men Hans medborgarskap, Hans gudomliga myndighet, vilade på Hans egna inte förtjänster. Han, Himmelens Majestät, vandrade på jorden, höljd i mänsklig förklädnad. All Hans attraktionskraft och samtliga Hans segrar skulle uppenbaras för människornas skull, och skulle vittna om Hans levande förbindelse med Gud. rätt

(399) (399) Kristi förutsägelse om templets ödeläggelse var en läxa i religiös renhet, att former och ceremonier är värdelösa. Han tillkännagav Sig vara större, än templet, och framträdde och proklamerade: ”’Jag är vägen och sanningen och livet” {Johannesevangeliet 14:6}; i Honom uppfylldes alla judiska ceremonier och den symboliska eller avbildande tjänsten. Han trädde fram i templets ställe; alla kyrkans ämbeten kretsade kring Honom allena. rätt

(399) I forntiden hade Kristus kommit nära genom former och ceremonier, men nu var Han på jorden, och vände uppmärksamheten direkt till Sig Själv, samt pekade på ett andligt prästerskap och ställde människan vid nådens tron. ”Bed och ni skall få”, lovade Han, ”sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.” ”Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det. Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.” ”Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.’” ”Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.” {Matteusevangeliet 7:7; Johannesevangeliet 14:14-15; vers 21; 15:9-10.} rätt

(399) Dessa lärdomar från Kristi undervisning visade, att den rituella tjänsten, som var på väg att försvinna, saknade värde. ”Men den tid kommer”, sade Han, ”ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.’” {Johannesevangeliet 4:23-24.} Sann omskärelse är tillbedjan av Kristus i ande och sanning, icke i former och ceremonier, med hycklande skådespeleri. rätt

(399) Himmelen kände till människans djupa behov av en gudomlig lärare. Guds medömkan och förståelse visades för människans skull, eftersom hon var fallen och bunden vid Satans triumfvagn; och då tiden var inne, sände Han Sin Son. Den, som valts ut i Himmelens rådssamlingar, kom till (400) jorden som instruktör. Han var ingen mindre, än världens Skapare och Guds den Allsmäktiges Son. Guds rika välvillighet kom Honom, att ge Honom till vår värld; och för att avhjälpa mänsklighetens behov, iklädde Han Sig mänsklig natur. Till den himmelska härens stora förvåning, vandrade Han på denna jord som det Eviga Ordet. Helt förberedd, lämnade Han de kungliga salarna, för att komma till en värld ödelagd och nedsmutsad av synd. På ett mystiskt vis gjorde Han Sig till ett med människonaturen. ”Ordet blev kött och bodde bland oss”. {Johannesevangeliet 1:14.} Guds överflöd på godhet, välgärning och kärlek var en överraskning för världen. Denna obeskrivliga nåd kom till praktiska uttryck. rätt

(400) Att Kristus, i Sin barndom, skulle växa till i visdom och ynnest inför Gud och människor, var inte förvånande; ty detta skedde enligt lagarna för Hans gudomliga bestämmelse, att Hans talanger skulle utvecklas, och Hans förmågor stärkas efterhand, som de användes. Han vare sig sökte Sig till profetskolorna, eller önskade undervisning från rabbinerna; Han behövde inte den utbildning man fick vid dessa skolor; för Gud var Hans instruktör. I närvaro av lärare och härskare, utgjorde Hans frågor instruerande läxor, och Han förvånade de stora männen med Sin visdom och djupa insikt. Hans svar på deras spörsmål öppnade upp för tankebanor om ämnet för Messias’ uppdrag, som aldrig tidigare hade föresvävat dem. rätt

(400) De visdomens historier och det vetenskapliga kunnande, som Kristus visade inför de kloka männen, överraskade Hans föräldrar och bröder; för de visste, att Han aldrig hade fått undervisning från de stora lärarna om mänsklig vetenskap. Hans bröder störde sig på Hans frågor och svar; ty de såg Honom ej som instruktör för de belästa lärarna. De förstod sig ej på Honom; för de kände inte till, att Han hade åtgång till livets träd, en kunskapskälla bortom deras vetskap. Han besatt eller ägde alltid en bestämd värdighet och personlighet långt ifrån jordisk (401) stolthet eller låtsad fromhet; Han eftersträvade nämligen inte egen storhet och berömmelse. rätt

(401) Efter det, att Kristus ödmjukade Sig från Sin höga rang, steg ned från den oändliga höjden och iförde Sig det mänskliga, kunde Han ha iklätt Sig varje slags mänskligt tillstånd, som Han hade velat. Men storhet och rang var intet för Honom, och Han valde den lägsta och anspråkslösaste livsvandring. Hans födelseort var Betlehem, och förvisso var Hans jordiska ursprung den fattiges, men Gud, världens Ägare, var Hans Fader. Inget spår av lyx, bekvämlighet, självtillfredsställelse, eller utsvävningar rymdes i Hans liv, som kännetecknades av ständig självförnekelse och självuppoffring. Eftersom Hans födelse skedde under enkla omständigheter, saknade Han yttre storhet och rikedom. Således påminns den obemedlade troende om, att Kristus kände till tryckande fattigdom. Hade Han ägt yttre rikedom och storhet, skulle de fattigas skara ha undvikit Hans sällskap; därför valde Han torftighetens lott, som är flertalets lott. Han utbredde Himmelens sanning. Hans uppgift var, att beså jorden med sanning; och Han uppträdde på sådant sätt, att alla kunde ta emot Honom, och att sanningen allena härigenom kunde göra intryck på människornas hjärtan. rätt

(401) Kristi tillfredsställelse med vilken ställning som helst provocerade Hans bröder. De kunde inte förklara orsaken till Hans frid och sinnesro; och inget av deras övertalningsförsök förmådde Honom till, att lägga andra planer, eller slå in på en väg ledande till skuldkänslor. Varje gång sökte Han, att vända dem bort från detta, och sade uttryckligen, att de därigenom skulle föra andra vilse, och således var ovärdiga som söner till Abraham. Han måste föregå med så gott exempel, att de små barnen, de yngsta medlemmarna av Herrens familj, inte skulle skönja något i Hans liv eller sinnelag, som rättfärdiggjorde några som helst onda handlingar. Du är på det hela taget en särling och speciell, sade medlemmarna av Hans egen familj. Varför inte vara som andra barn? Men så skulle det inte vara, för Kristus var ett tecken och exempel för sin tids unga, vad angick lydnad och renhet. rätt

(402)Han var ständigt vänlig och betänksam samt tog alltid parti för den förtryckte, oavsett härkomst, och därmed älskade alla Messias. Genom Sitt fullkomliga liv besvarade Han frågan i den femtonde psalmen: ”HERRE, vem får vistas i ditt tält, vem får bo på ditt heliga berg? Den som lever fullkomligt och handlar rättfärdigt, den som talar sanning av hjärtat”. {Psaltaren 15:1-2.} I barndomen och ungdomen fungerade Han som undervisare, och kunde senare säga till lärjungarna: ”Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.” {Johannesevangeliet 15:10.} rätt

(402) I det, att Kristus blev äldre, fortsatte Han den i barndomen inledda verksamheten, varvid Han växte till i visdom, kroppsstorlek och ynnest inför Gud och människor. Han tog inte parti för Sin egen familj, blott för att släktband förenade dem med Honom; Han skulle aldrig ha försvarat deras sak en enda gång, om de hade gjort sig skyldiga till orättfärdighet eller fel; utan Han försvarade alltid det, som Han visste var sant. rätt

(402) Kristus studerade Bibeln flitigt; Han visste nämligen, att den är fylld av värdefull undervisning för alla, som vill göra den till människornas rådgivare. Han fullgjorde trofast Sina plikter i hemmet, och i arla morgonväkten fann man Honom ofta på en avsides belägen plats, i stället för att spilla tid i sängen, och där grunnade Han på Bibeln och forskade i den under bön. Han var bekant med varje profetia angående det egna arbetet och Sina omständigheter, i synnerhet dem rörande Hans förödmjukelse, försoningsverk och medling. I barn- och ungdomen var Hans stora mål alltid, att åta Sig medlarverket för fallna människor. Han ville se dem förlänga sina liv, och att Herrens nådiga målsättningar skulle förverkligas genom Honom. rätt

(402) ”När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa (403) uthålligt i det lopp som vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron.” {Hebréerbrevet 12:1-2.} Dessa ämnen studerade Kristus i Sin ungdom, och Himmelens skaror betraktade med intresse Honom, som stod ut med korsets lidande och föraktade dess skam för denna glädjes skull. Genom att offra Sig, för att kunna medla för mänskosläktets överträdelser, utförde Kristus prästens uppgift. Som belöning, skulle Han skåda Sin själs fröjd, och mättas. Hans säd skall förlänga sina dagar på jorden för alltid. ”Hedra din far och din mor, så att du får leva länge i det land som HERREN, din Gud, ger dig.” {Andra Moseboken 20:12.} Genom Sin lydnad mot Sin far och mor, var Kristus ett exempel för alla barn och unga; men i dag följer barnen inte det exempel de har fått, och den säkra följden blir avkortade liv. rätt

(403) ”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens välsignelse, liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut”. {Efésierbrevet 1:3-5.} Innan jordens grundval blev lagd, ingicks pakten, varigenom alla lydiga genom den översvallande nåden kan helgas till karaktären, och stå där utan skam inför Gud. Genom att tillägna sig Hans nåd, blir de Guds barn. Denna pakt, som är från evigheten, skänktes till Abraham hundratals år innan Kristus kom. Med vilket intresse och vilken intensitet studerade inte Kristus som människa vårt släkte, för att se om denna resurs kunde hjälpa dem! rätt

(403) ”Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.” {Johannesevangeliet 17:3.} Dessa (404) ord är en ögonöppnare för alla, som vill se. Gudskunskapen är en kunskap, som inte behöver läggas undan, när vår prövotid ändar. Nej, denna kunskap är av största gagn för världen och för oss som enskilda. Varför skulle vi ställa Guds Ord i skymundan, när det innehåller den nödvändiga klokheten till frälsning! ”Därför måste vi så mycket mer ta fasta på det vi har hört, så att vi inte driver bort med strömmen. Om redan det ord som talades genom änglar stod fast och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff, hur skall vi då kunna fly undan, om vi inte bryr oss om en så stor frälsning?” {Hebréerbrevet 2:1-3.} Vi åsidosätter vår frälsning, i fall vi sätter i främsta rummet författare med förvirrade tankar om tron, och skänker dem vår stora aktning, medan vi förpassar Bibeln till andra rangen. De, som har blivit upplysta om sanningen för dessa sista dagar, finner ingen sund undervisning i de böcker, som allmänt studeras i dag angående världshändelserna; men Bibeln är full av Gudskunskap, och är kompetent till, att utbilda studerande till ett nyttigt liv i detta liv och det eviga livet. rätt

(404) Studera omsorgsfullt det första kapitlet i Hebréerbrevet. Visa intresse för Bibelns Skrifter. Läs och studera dem omsorgsfullt. ”Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem”, sade Kristus, ”och det är dessa som vittnar om mig.” {Johannesevangeliet 5:39.} Det betyder allt för oss, att få erfarenhetsmässig och personlig kunskap om Gud och om Jesus Kristus, ”som Han har sänt”. ”Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.” {Johannesevangeliet 17:3.} - Special Testimonies on Education {Särskilda Vittnesbörd om Utbildning}, den 23. mars, 1896. rätt

nästa kapitel