| Grundsatser för Kristen Utbildning kapitel 51. Från sida 405 | ren sida tillbaka |
(405)(405) ”När dina ord öppnas, ger de ljus och skänker förstånd åt enkla människor.” {Psaltaren 119:130.} Det gäller dem, som inte är självnöjda, utan är villiga att lära. Vad för slags arbete skulle uträttas av den från Gud till vår värld utsände budbäraren? Den enfödde Sonen täckte Sin gudomlighet med mänsklighet, och kom till denna värld som lärare, undervisare, för att uppenbara sanningen i motsats till villfarelsen. Sanning, frälsande sanning, fattades aldrig på Hans tunga, skadades aldrig i Hans händer, utan framstod klart och tydligt mitt uppe i det moraliska mörker, som höljde planeten. Han lämnade de himmelska salarna för detta verks skull. Han sade om Sig Själv: ”Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit till världen.” {Johannesevangeliet 18:37.} Sanningen kom frisk och kraftfull från Hans läppar, som en ny uppenbarelse. Han var vägen, sanningen och livet. Hans liv, som utgavs för denna syndiga värld, var fyllt av allvar och innebar ödesdigra följder, ty Hans verk skulle frälsa förtappade själar. Han trädde fram och blev det Sanna Ljuset, som strålade i omoralens vidskepelse och villfarelsens mörker, och en röst från Himmelen tillkännagav om Honom: ”’Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.’” Och vid förklaringen kunde denna röst höras igen: ”’Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!’” {Matteusevangeliet 3:17; 17:5.} rätt (405) ”Mose har sagt: En profet som är lik mig skall Herren er Gud låta träda fram åt er, ur era bröders krets. Lyssna till honom i allt vad han säger er. Men var och en som inte lyssnar till den profeten skall utrotas ur folket.” {Apostlagärningarna 3:22-23, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} Kristus bibringade vår värld kunskap om Gud, och alla, som tog emot och lydde Hans ord, gav Han kraft till, att bli Guds söner. Han, som framträdde från Gud i vår värld, undervisade om allt, som var nödvändigt att veta. Därmed fann människor (406) stigen till Himmelen. För Honom var sanningen alltid en närvarande, självklar verklighet. Han kom inte med antydningar, lyfte inte fram uppfattningar, idéer eller åskådningar, utan lade endast fram den fasta, frälsande sanningen. rätt (406) Allt, som sanningen inte omfattar, är människors gissningar. Bekännande höga och lärde män kan vara dårar i Guds ögon, och förhåller det sig så, utgör de höga och lärda uttalandena hos deras lärosatser – oavsett, hur mycket dessa behagar och livar sinnena och går tillbaka i generationer och hyllas av de populära sammanslutningarna – bedrägeri och falskhet, såvida ej de grundas på Kristi inspirerade lärdomar. Han är all visdoms Källa; för Han bringade Sig i nivå med den evige Guden. I egenskap av människa, föll härligheten från Himmelens ljus rakt på Honom, och från Honom reflekterades det till världen. Från alla, som tar emot och tror på Honom, skall ljuset återges till världen, och blandas med Hans karaktärs fullkomlighet och lyster. Då Kristus trädde klart fram i Sin mänskliga personlighet, och vädjade med ett slående, men enkelt, språk till människorna, var Han i så fullständig enhet med Gud, att Hans stämma ljöd med myndighet, som Guds röst från härlighetens centrum. rätt (406) I sin beskrivning av Kristus, som den Helige Ande ålade Johannes att göra, skriver han om Messias: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till.” {Johannesevangeliet 1:1-3.} Det här är den dyrbaraste uppenbarelse av oemotsäglig sanning, som glimtar till i det gudomliga ljuset och sprider härlighet över alla, som tar emot det. Vilken viktigare kunskap kan vinnas, än den från Boken, som undervisar om människans fall och följderna av, att synden öppnade veropens slussportar i världen! Denna Bok undervisar även om Kristi första ankomst som ett hjälplöst barn, fött i ett stall och liggande lindat i en krubba. Vi måste forska i Kristi historia, jämföra Skriftställe med Skriftställe. Därmed kan vi lära oss denna överlägset betydelsefulla läxa. Vad (407) är frälsningens betingelser? Som förnuftsmässiga varelser, begåvade med personliga egenskaper och ansvar, kan vi känna till något om vår framtid, vårt eviga öde; för den bibliska uppteckning, som Johannes ger på den Helige Andes inrådan, innehåller inga svårförstådda betingelser, som omöjliggör en grundlig och kritisk undersökning. rätt (407) Kristus var en från Gud utsänd lärare, och Hans ord innehåller inte ett enda ogräs, eller någonting liknande oväsentligheter. Men styrkan hos människors läror består av påståenden, icke av sanning. Nutidens lärare uppnår vanligen endast tidigare lärares nivå; och trots all betydelse, som måhända kan fästas vid de största författares ord, är det omöjligt, att spåra dem bakåt till den första, stora principen, till Källan för osviklig visdom, varifrån undervisare hämtar sin egentliga myndighet. Det förekommer en smärtsam osäkerhet, ett ständigt letande och krafsande efter den förvissning, som endast går att finna hos Gud. Den mänskliga storhetens basun må skalla, men den ger ifrån sig ett osäkert ljud; basunens klang är opålitligt, och därmed sätts människors frälsning på spel. rätt (407) En massa traditioner, som blott har ett sken av sanning, införs i utbildningar, som aldrig utrustar eleven till, att leva i detta liv, så att han uppnår det högre, eviga livet. Den litteratur, som används på våra skolor, skriven av hedningar och förmodat kloka män, innehåller inte den utbildning, som de studerande måste ha. Det är inte väsentligt, att de skolas enligt dessa lärdomar, för att ta examen i de här skolorna och vinna behörighet för den himmelska skolan. De många traditioner, som det undervisas om, skorrar illa mot Hans lära, som kom för att visa vägen till Himmelen. Kristus undervisade med myndighet. Bergspredikan är en förunderlig framställning, så enkel, ett att barn kan studera den, utan att ledas på villovägar. Saligprisningarna är ett insegel på den högre nivå, som Kristus stod på. Honom talade med en myndighet, som helt var Hans egen. Varje stycke Han yttrade, kom (408) från Gud. Han var Ordet och Guds Visdom, och Han presenterade alltid sanningen med Guds myndighet. ”De ord som jag har talat till er”, sade Han, ”är Ande och liv.” {Johannesevangeliet 6:63.} rätt (408) Det, som Fadern och Sonen i Himmelens rådssamling ansåg väsentligt för människors frälsning, fastställdes av evighet, genom oändliga sanningar, som begränsade människor visst kan få ett bestämt grepp om. Det har även gjorts uppenbarelser, för att de skall undervisas i rättfärdighet, så att Gudsmänniskan blir en prydnad, och leder in nästan på den rätta vägen, inte endast genom att besitta sanningen, utan genom att föra den vidare. ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning. Jag uppmanar dig allvarligt vid Gud och Jesus Kristus, som skall döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse och hans rike: predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen.” {Andra Timoteusbrevet 3:16-4:3.} rätt (408) Jesus inlemmade inget mänskligt vetande i Sin lära. Hans undervisning är full av stor, förädlande och frälsande sanning, som människors främsta verk inte går att jämföra med, och ändå fängslas människorna av mindre väsentliga ting. Den stora återlösningsplanen för det fallna släktet förverkligade Kristus, genom att leva i mänskligt kött. Planen, för att återupprätta Guds moraliska avbild i fallna personer, ingick i alla Kristi livsmål och i hela Hans karaktär. Hans majestät kunde inte blandas med människors vetenskap, som snabbt avskär en från all Visdoms stora Källa. Det kom aldrig någon form av mänsklig vishet från Hans heliga läppar. Genom att tro på och göra Guds Ord, skilde Han mänskligheten från Satans triumfvagn. Han var klart medveten om den fruktansvärda ruin, som hängde över mänskosläktet; och Han (409) kom, för att frälsa själar med Sin egen rättfärdighet, och bringa världen en klar försäkran och hopp samt fullständig lindring. Kunskapen, som finns i världen, går förvisso att vinna; ty alla människor är Guds egendom, och bearbetas av Gud, för att förverkliga Hans vilja inom vissa områden, även när de avvisar människan Kristus Jesus som sin Frälsare. Det sätt, som Gud använder människor på, går inte alltid att skönja, likväl använder Han dem. Gud har betrott människor med talanger och förmågan, att uppfinna och utveckla, för att Hans omfattande verk i vår värld skall gå att utföra. Det förmodas, att människotankars påfund är från människor, men Gud står bakom allt. Han har möjliggjort snabba kommunikationer inför Hans stora dag. rätt (409) Den användning människor har gjort av sina förmågor, genom att missbruka och misshandla sina Gudagivna talanger, har medfört förvirring i världen. De har lämnat Kristi vägledning till förmån för den store upprorsmakarens, mörkrets furstes, vägledning. Endast människan står till ansvar för den främmande eld, som blandas med den heliga. Hopandet av sådant, som fostrar lust och äregirighet, har tornat upp sig, och drar Guds straffdomar över världen. Jordens filosofer och stora män önskar, att fylla sinnet med vetande, utan att vända sig till Gud. De luftar sin filosofi om himlarna och jorden, de anger orsaker till plågor, farsoter, jordskalv och hungersnöd med sin påstådda vetenskap. Hundratals frågor om skapelsen och försynens skickelser försöker de att besvara, genom att säga: Det är en naturlag. rätt (409) Det finns naturlagar, men de är harmoniska, och alla dessa är anpassade till Guds verk, men när en mängd höga herrar och gudar ger sig i kast med, att förklara Guds egna principer och försyns skickelser, bringas den främmande elden fram inför världen i stället för den gudomliga. Därmed uppstår det förvirring. Den levande och sanne Guden är således nödvändig överallt. rätt (410) (410) En väldigt intressant och viktig historia förekommer i Danielsboken 2. Nebukadnessar, Babylons kung, drömde en dröm, som han inte mindes vid uppvaknandet. ”Då kallade kungen till sig sina spåmän, besvärjare, trollkarlar och kaldeer”, dem, som han hade upphöjt och som han litade på. För dem uppgav han omständigheterna, och fordrade av dem, att de skulle berätta drömmen för honom. De kloka männen stod skälvande framför kungen, ty de hade inte den blekaste aning hans dröm. De kunde endast säga: ”’Må konungen leva för evigt! Berätta drömmen för dina tjänare så skall vi tyda den.’” ”Kungen svarade kaldeerna: ’Detta är mitt orubbliga beslut: Om ni inte säger mig drömmen och tyder den skall ni huggas i stycken och era hus göras till sophögar. Men om ni låter mig veta drömmen och hur den skall tydas, skall ni få gåvor och lön och stor ära av mig. Meddela mig därför drömmen och uttyd den för mig.’” De vise männen kom med samma svar: ”’Konungen må berätta drömmen för sina tjänare, så skall vi tala om vad den betyder.’” {Verserna 2, 4-7.} rätt (410) Nebukadnessar såg nu, att de män han hade betrott med mysteriers uppenbarande, trots sin skrytsamma visdom, svek honom i hans stora bryderi, och så sade de: ”’Konungen må berätta drömmen för sina tjänare, så skall vi tala om vad den betyder.’ Kungen svarade: ’Jag märker tydligt att ni vill vinna tid, eftersom ni ser att detta är mitt orubbliga beslut. Om ni inte säger mig drömmen kan domen över er bara bli en. Ni har kommit överens om att ljuga och bedra, i hopp om att tiderna skall förändras. Säg mig nu vad jag har drömt, så vet jag att ni också kan tyda drömmen för mig.’ Kaldeerna svarade kungen: ’Det finns ingen människa på jorden som kan meddela konungen det han vill veta. . . . . Det som kungen begär är alltför svårt, och det finns ingen som kan meddela konungen det, ingen utom gudarna. Men de bor inte bland de dödliga.’ Detta gjorde kungen ”så vred och (411) och förbittrad att han befallde att man skulle förgöra alla de vise i Babylon.” rätt (411) Då Daniel underrättades om påbudet, ”gick [han] då in till kungen och bad att få tid på sig, så skulle han ge kungen uttydningen. Sedan gick Daniel hem och talade om för sina vänner Hananja, Misael och Asarja vad som höll på att hända. Han uppmanade dem att be himmelens Gud om förbarmande, så att denna hemlighet blev uppenbarad”. {Verserna 8-12, 16-18.} Herrens Ande vilade över Daniel och hans vänner, och hemligheten visades för Daniel i en nattlig syn. Då han redogjorde för dess enskildheter, drog kungen sig till minnes drömmen, och den tolkning han fick, visade de anmärkningsvärda begivenheter, som skulle inträffa under den profetiska historien. rätt (411) Herren verkade i det babyloniska riket, genom att föra vidare ljuset till de fyra hebréiska fångarna, för att belysa Sitt verk inför folket. Han ville visa Sin makt över världens riken, till att upprätta och krossa riken. Konungarnas Konung överbringade stora sanningar till den babyloniske kungen, varigenom dennes ansvar inför Gud väcktes. Han insåg motsättningen mellan Guds visdom och de mest lärda mäns visdom, som var i hans rike. rätt (411) Herren gav Sina trofasta representanter lektioner från Himmelen, och Daniel tillkännagav detta för den babyloniske kungens stormän: ”Lovat vare Guds namn från evighet och till evighet. Ty vishet och makt tillhör honom. Han låter tider och stunder skifta, han avsätter kungar och tillsätter kungar, han ger de visa deras vishet och de förståndiga deras förstånd. Han uppenbarar det som är djupt och fördolt, han vet vad som finns i mörkret och hos hon bor ljuset.” ”… det finns en Gud i himlen som kan uppenbara hemligheter, och han har låtit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske i kommande dagar.” {Verserna 20-22, 28.} De män, som skulle hetas vara orakel i riket, erhöll noll ära; men de män, som satte all sin lit till Gud, och sökte nåd och styrka samt gudomlig (412) upplysning, utsågs till företrädare för Guds rike i det onda och avgudsdyrkande Babylon. rätt (412) De historiska tilldragelser, som framställdes i kungens dröm, var betydelsefulla för honom; men drömmen blev tagen från honom, och de vise männen, med sin påstådda insikt i gåtfullheter, var oförmögna till, att falskt uttolka drömmen. Häri ligger en undervisning från Gud till våra dagars människor. De kloka männens oduglighet som drömtolkare är en bild på de kloka männen i vår tid, som saknar omdöme och lärdom samt kunskap från den Allra Högste. De kan heller inte förstå profetiorna. De mest lärda i världsligt vetande, som inte uppmärksammar det Gud yttrar i Sitt Ord, och tillsluter hjärtat mot detta Ord och vägrar, att föra det vidare till andra, är inte Hans ombud. Det är inte jordens stora och lärda män, kungar och adelsmän, som kommer att ta emot sanningen, som leder till det eviga livet, även om de erbjuds Ordet. rätt (412) Daniels framställning av den dröm Gud gav kungen, medförde ära och värdighet för honom. ”Då föll kung Nebukadnessar ner på sitt ansikte och tillbad Daniel och befallde att man skulle offra matoffer och rökelseoffer åt honom. Och kungen sade till Daniel: ’Er Gud är i sanning en Gud över andra gudar, en Herre över kungar och en som uppenbara hemligheter, eftersom du har kunnat uppenbara denna hemlighet.’ Därefter upphöjde kungen Daniel och gav honom många stora gåvor och satte honom till herre över hela Babels hövdingdöme och till högste föreståndare för alla de vise i Babel. På Daniels begäran utsåg kungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego att förvalta Babels hövdingdöme, men Daniel själv stannade vid kungens hov.” {Verserna 46-49.} ”Daniel själv stannade vid kungens hov”, där domslut fastställdes, och hans tre vänner gjordes till rådgivare, domare och härskare med central ställning i landet. Dessa män blev inte uppblåsta av fåfänga, utan de såg och gladde sig över, att Gud blev erkänd ibland alla (413) jordiska furstar, och att Hans rike upphöjdes över alla jordiska riken. rätt (413) Således ser vi, att den högsta form av jordisk utbildning kan uppnås, och likväl är personer med dessa utbildningar ovetande om grundförutsättningarna, för att de skall bli invånare i Guds rike. Människors lärdom kvalificerar ingen för detta rike. Invånarna i Kristi rike gestaltas inte av former och ceremonier, genom ett ingående studium av böcker. ”Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.” {Johannesevangeliet 17:3.} Medlemmarna av Kristi rike är lemmar i Hans kropp, över vilken Han Själv är huvudet. De är Guds utvalda söner, ”ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk”, för att de skall prisa Honom, som har kallat ut dem ur mörkret till Sitt förunderliga ljus. {Första Petrusbrevet 2:9, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} rätt (413) ”Ty du är ett heligt folk inför HERREN, din Gud. Dig har HERREN, din Gud, utvalt att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jordens yta. Det var inte för att ni var större än alla andra folk som HERREN fäste sig vid er och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk. Utan det var därför att HERREN älskade er och höll den ed som han hade svurit era fäder som HERREN förde er ut med stark hand och befriade dig ur träldomshuset, ur den egyptiske kungens hand, ur faraos hand. Så skall du veta att endast HERREN, din Gud, är Gud, den trofaste Guden som håller fast vid sitt förbund och sin nåd i tusen släktled, när man älskar honom och håller hans bud. Men den som hatar honom skall han vedergälla med undergång, ansikte mot ansikte. Han skall inte tveka när det gäller dem som hatar honom. Ansikte mot ansikte skall han vedergälla dem. Håll därför de bud, stadgar och föreskrifter som jag i dag befaller dig att följa.” {Femte Moseboken 7:6-11.} I fall Guds bud skall vara bindande i tusen släktled, kommer dessa personer att ta dem med sig in i Guds rike, där de kommer att bo i närvaro av Gud och Hans heliga änglar. (414) Detta är ett obestridligt argument. Guds bud kommer att bestå i all tid och evighet. Men har vi fått dem som en börda? – Nej, ”HERREN befallde oss att följa alla dessa stadgar och att frukta HERREN, vår Gud, för att det alltid skulle gå oss väl och för att bevara oss vid liv, så som han har gjort till denna dag.” {Kapitel 6:24.} Herren gav Sitt folk buden, därför att deras efterlevnad bevarar folkets fysiska, mentala och moraliska sundhet. De skulle leva i lydighet; men döden är den ofrånkomliga följden av olydnad mot Guds lag. rätt (414) Gamla och Nya Testamentets Skrifter måste studeras dagligt. Gudskunskapen och Gudsvisdomen kommer den studerande till del, om vederbörande hela tiden lär sig av Hans vägar och gärningar. Bibeln skal vara vårt ljus, vår uppfostrare. När vi erkänner Gud i allting; när ungdomen fostras till att tro, att Gud sänder regn och solsken från himlen, får växterna att gro; när de lär sig, att alla välsignelser kommer från Honom, och att tacksamhet och ros tillhör Honom; när de troget känns vid Gud, och utför sina dagliga plikter, kommer Gud att vara i alla deras tankar. Då kan de lita på Honom inför morgondagen, och då kommer de att slippa alla dessa bekymmer, som medför olycka för så många människor. ”Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” {Matteusevangeliet 6:33.} rätt (414) Den första, stora läxan i all utbildning är, att känna och förstå Guds vilja. Ta Gudskunskapen med Dig i vardagslivet. Låt den uppta Ditt sinne och hela Din tillvaro. Gud gav Salomo visdom, men denna Gudagivna visdom förvanskades och vändes bort från Gud, för att visdom från andra källor skulle vinnas. Vi behöver Salomos visdom, efter det att vi har lärt Hans visdom, som är större en Salomo. Vi skall gå via människors visdom, som kallas för dåraktighet, för att finna sann vishet. Ty lär människor sig kunskap genom människors uttolkning, får de en falsk utbildning, men lär de sig av Gud och Jesus Kristus, lär de (415) sig Bibelns vetande. Det förekommer förvirring i utbildningen, eftersom Guds visdom och kunskap inte äras och upphöjs av den religiösa världen. Den i hjärtat rene ser Gud i alla skickelser, i alla delar av den sanna utbildningen. Vederbörande reagerar på de första ljusstrålarna, som utgår från Guds tron. Det kommer meddelanden från Himmelen till dem, som griper fatt i den första glimten av andlig kunskap. rätt (415) De studerande på våra skolor skall ta hänsyn till Gudskunskapen framför allt annat. Bara forskandet i Skriften bibringar äkta kunskap om Gud och Jesus Kristus, som Han har sänt. ”Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner.” ”Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.” ”Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren.” {Första Korintierbrevet 1:18-19; 25; 30-31, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98.} – Special Testimonies on Education {Särskilda Vittnesbörd om Utbildning}, den 26. mars, 1896. rätt (415)För vidare studium |