Praktisk Utbildning

(416)(416) Det liv vi har fått, skall inte användas till slöhet och själveftergivelse; var och en har ett stort ansvar, att utveckla sina Gudagivna förmågor. Av den orsaken är upplärning av de unga en sak av största vikt. Varje barn, som föds i hemmet, är ett heligt förtroende. Gud säger till föräldrarna: Ta detta barn, och för det till Mig, så det kan vara till ära för Mitt namn, och en kanal, genom vilken Mina välsignelser flödar till världen. För att kunna utrusta barnet för ett sådant liv, krävs det annat, än en delvis ensidig utbildning, som utvecklar det mentala på bekostnad av det fysiska. Det fordras, att alla sinnets och kroppens förmågor utvecklas; och detta är det verk, som föräldrar, hjälpta av läraren, skall uträtta för de barn och unga, som omfattas av deras omsorg. rätt

(416) De första lärdomarna är väldigt betydelsefulla. Det är vanligt, att sända unga barn till skolan. De åläggs, att studera sådant från böcker, som belastar deras unga sinnen, och ofta lär de sig musik. Föräldrarna äger vanligen endast begränsade medel, och de får omkostnader, som de med svårighet klarar av; men allt måste göras, för att rätta sig efter den konstlade utbildningen. Det här är ett oklokt sätt att handla på. Ett nervöst barn skall inte överbelastas på något sätt, och skall inte lära sig musik, förrän det är fysiskt utvecklat. rätt

(416) Modern bör vara lärare, och hemmet skall vara barnets skola, där det drar sina första lärdomar; och dessa lärdomar bör innefatta flitens vana. Mödrar, låt de små leka i fria luften; låt dem lyssna till fågelsången, och lära sig känna igen Guds kärlek, så som den uttrycks i Hans sköna verk. (417) Förläna eller ge dem enkla lärdomar från naturens bok och tingen omkring dem, och när deras tänkande utvecklas, går det att tillfoga bokliga läxor; dessa kommer då att fastna i minnet. Men låt dem också lära sig, under sina första år, att göra nytta. Lär dem att tänka, att de, som medlemmar av hushållet, skall visa intresse för och delta aktivt i hemmets sysslor, och söka sund motion, när de utför de nödvändiga uppgifterna i hemmet. rätt

(417) Det är väsentligt, att föräldrar finner fullständig sysselsättning åt sina barn, som innebär ansvarstagande enligt ålder och kraft. Barnen bör ha något att göra, som inte bara håller dem i gång, utan som intresserar dem. De aktiva händerna och hjärnan måste användas från första början. I fall föräldrar inte slussar sina barns krafter in i en nyttig kanal, gör de dem skada; för Satan står redo med sådant de kan göra. Bör de inte få sig sysslor förelagda, och bör föräldrarna inte vara instruktörer? rätt

(417) När barnet är gammalt nog, till att sändas i skola, bör lärarna samarbeta med föräldrarna, och praktisk undervisning bör fortsätta som skoluppgift. Det är många elever, som motsätter sig detta slags arbete i skolorna. De menar, att nyttiga göromål, som att lära sig ett yrke, är förnedrande; men dessa personer har felaktiga tankar om, vad sann värdighet är. Vår Herre och Frälsare Jesus Kristus, som är ett med Fadern, tillika Befälhavare i de himmelska salarna, var den personlige instruktören och vägledaren åt Israels barn, och ibland dem var det nödvändigt, att alla unga skulle lära sig att arbeta. Alla skulle utbildas inom ett yrke, så att de blev bekanta med livets praktiska sidor, och inte endast skulle vara självförsörjande, utan nyttiga. Detta var den undervisning Gud gav Sitt folk. rätt

(417) Kristus var ett föredöme för alla i människofamiljen, och Han var lydig och hjälpsam i hemmet. Han lärde Sig snickaryrket, och arbetade med Sina egna händer i den lilla verkstaden i Nasaret. Han hade levat mitt ibland Himmelens härlighet; men Han klädde Sin gudomlighet med mänsklig natur, så att Han kunde umgås med människorna, och nå deras hjärtan genom sympatins vanliga inkörsport. Då Han kom i mänsklig gestalt, (418) ödmjukade Han Sig Själv, och arbetade, för att återskapa människosjälen, genom att anpassa Sig till den situation, som Han fann människorna i. rätt

(418) Bibeln säger om Jesus: ”Och pojken växte till och fylldes av kraft och vishet, och Guds välbehag vilade över honom.” {Lukasevangeliet 1:40.} Genom att Han arbetade i barn- och ungdomen, utvecklades sinne och kropp. Han använde inte Sina fysiska krafter tanklöst, utan övade upp dem. Därigenom förblev Han sund och förmådde, att uträtta det bästa arbete inom varje område. Han tillät inga fel, inte ens i hanterandet av verktyg. Han var en fullkomlig hantverkare, liksom Han var fullkomlig till karaktären. Genom föreskrift och exempel upphöjde Kristus nyttigt arbete. rätt

(418) Den tid, som läggs ned på fysiskt arbete, går inte förspilld. Den studerande, som hela tiden fördjupar sig i sina böcker, medan han sparsamt utövar motion i friska luften, åsamkar sig själv skada. Ändamålsenlig träning av alla kroppens organ och förmågor är ett måste, för att var och en skall uppnå bästa arbete. När hjärnan hela tiden överbelastas, samtidigt som andra organ i det levande maskineriet är passiva, går personen miste om fysisk och mental kraft. Det fysiska systemet berövas sin sunda färg, sinnet mister sin friskhet och livskraft, och resultatet är sjuklig nervositet. rätt

(418) De största gåvor kommer inte av motion i form av idrott, eller av motion som sådan. Det kommer något gott av, att vara ute i friska luften, liksom av musklernas motionerande, men låt samma energi satsas på hjälpsamhetens plikter, för då växer nyttan och den egna tillfredsställelsen. Sådan motion medför nämligen en känsla av hjälpsamhet och samvetets gillande av goda gärningar. rätt

(418) Det bör väckas en önskan hos barnen och de unga om, att deras motion skall hjälpa dem själva och samtidigt andra. Den motion, som utvecklar sinnet och karaktären, som lär händerna att vara nyttiga, och vänjer de unga vid, att axla sin del av livets bördor, skänker (419) kroppslig styrka, och stärker alla förmågor. Och det lönar sig, att arbeta flitigt, att göra det till vana, att göra gott. rätt

(419) Barnen åt de välbeställda bör inte fråntas de stora välsignelserna av, att öka hjärnans och musklernas styrka. Arbete är ingen förbannelse, utan en välsignelse. Gud gav den syndfrie Adam och Eva en vacker trädgård att sköta. Detta var ett behagligt arbete, och det skulle inte finnas annat, än behagligt arbete i vår värld, om det första paret inte hade överträtt Guds bud. Ingrodd lathet och själveftergift orsakar krymplingar, som ödelägger sina liv och reser hinder i vägen för sig själva. Gud har inte gett människor förnuft och lagt ned Sin godhet i deras liv, för att de skall förbannas genom sysslolöshetens säkra utfall. Den välbeställde bör inte berövas den förmån och välsignelse det innebär, att ansluta sig till världens arbetare. Han bör visa sig vara medveten om sitt ansvar, att rätt bruka den egendom han har fått sig anförtrodd; alltså skall hans kraft, tid och pengar brukas klokt, och inte för själviska ändamål. rätt

(419) Den kristna religionen är praktisk. Den gör det inte omöjligt för någon, att utföra livets viktigaste plikter på pålitligt sätt. Då den laglärde frågade Jesus ”’Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?’”, lät Jesus spörsmålet vända åter till honom, genom att säga: ”’Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?’ Han svarade: ’Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.’ Jesus sade till honom: ’Du svarade rätt. Gör det, så får du leva.” Lukasevangeliet 10:25-28, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98. Det är icke passivitetens religion, som skildras här, utan en, som fordrar de mentala och kroppsliga krafternas energiska användning. rätt

(419) Passivt drömmande, lättjefulla betraktelser är inte religion. Gud fordrar, att vi känns vid våra skilda begåvningar, och mångdubblar dem genom stadig användning i praktiken. Hans folk skall vara förebilder för rättskaffenhet i alla livets förhållanden. Han har (420) gett var och en av oss ett arbete att uträtta, efter våra förmågor, och det är vårt privilegium, att åtnjuta Hans välsignelser, när kroppens och sinnets styrka helgas till trofast verkan, med Hans namns ära som riktmärke. rätt

(420) Guds gillande vilar med full visshet över de barn, som glatt tar del i hemlivets plikter, varvid de delar fars och mors bördor. De belönas med en sund kropp och sinnets frid, och de kan glädja sig åt, att föräldrarna får tid över till umgänge med andra och sund rekreation, vilket förlänger deras liv. Barn, som vänjs vid livets praktiska plikter, lämnar hemmet som nyttiga samhällsmedborgare. Deras utbildning är långt högre, än den, som fås inspärrade i klassrummet i tidig ålder, när varken sinnet eller kroppen mäktar med belastningen. rätt

(420) Barnen och de unga bör hela tiden ha denna lärdom framför ögonen – i hemmet och i skolan, genom föreskrift och exempel – att de skall vara sanningsenliga, osjälviska och flitiga. De bör inte tillåtas, att gå och slå dank. Deras händer bör inte vara knäppta i passivitet. Föräldrar och lärare bör arbeta med detta för ögonen – att utveckla alla krafter, och att dana en riktig karaktär. När föräldrarna erkänner sitt ansvar, minskar lärarnas ansvar betydligt. rätt

(420) För de ungas skull, är Himmelen angelägen om detta verk. Genom klok undervisning förmår föräldrar och lärare dem, på ett lugnt och beslutsamt sätt, till att tänka på och sörja för andra. Därmed övervinns deras själviskhet, och stängs dörrar och grindar för många frestelser. Guds änglar samarbetar med dessa trofasta instruktörer. Änglar har ej i uppdrag, att göra detta själva; utan de stärker och kvalificerar dem, som i gudsvördnad försöker, att fostra de unga till ett nyttigt liv. – Special Testimonies on Education {Särskilda Vittnesbörd om utbildning}, den 11. Maj, 1896. rätt

nästa kapitel