Kristi Exempel kontra Formalism

(438)(438) Om Herren Jesu Kristi ungdom ges detta gudomliga vittnesbörd: ”Och pojken växte till och fylldes av kraft och vishet, och Guds välbehag vilade över honom.” Efter besöket i Jerusalem som pojke, vände Han hem igen med Sina föräldrar ”till Nasaret, och han var alltid lydig mot dem. . . . Och Jesus växte till i vishet, i ålder och välbehag inför Gud och människor.” {Lukasevangeliet 2:40, 51-52.} rätt

(438) På Jesu tid var de ungas lärare formalister. Under Sin förkunnartjänst tillkännagav Jesus för rabbinerna: ”’Ni tar fel och förstår varken Skriften eller Guds makt.” {Matteusevangeliet 22:29.} Och Han anklagade dem för, att ”de läror de förkunnar är människors bud.” {Kapitel 15:9.} De uppehöll sig vid traditioner, och upphöjde dessa långt över Skriften. Människors utsagor, och ändlösa räckor av ceremonier, lade beslag på en stor del av de studerandes liv, varvid den undervisning, som ger Gudskunskap, försummades. De stora lärarna uppförstorade alltid småsaker, specificerade alla detaljer, som skulle iakttas under religionens ceremonier, och gjorde deras utövande till den största plikten. De betalade ”tionde av mynta, dill och kummin”, samtidigt som de försummade ”det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten.” {Kapitel 23:23.} Därmed fördes det in en massa skräp, som dolde de stora huvudpunkterna i Guds tjänst för de ungas blick. rätt

(438) I utbildningssystemet gavs det inget utrymme åt personlig erfarenhet, där själen lär sig kraften hos ett ”Så säger Herren” för egen del, och får tillit till det gudomliga Ordet, som ensamt kan förmedla Guds frid och kraft. Upptagna av formväsende, fann eleverna vid dessa skolor inga stilla stunder för kommunikation med Gud och uppfattandet av Hans rösts tal till deras hjärtan. Det, som rabbinerna betraktade som den högsta utbildning, var i själva verket det (438) största hinder för sann utbildning. Härigenom omöjliggjordes all sann utveckling. Under utbildningen hölls de ungas krafter tillbaka, likaså likriktades och inskränktes deras tänkande. rätt

(439) Jesu bröder och systrar lärde sig myriader av rabbinernas traditioner och ceremonier, men Kristus Själv fann dessa ting ovidkommande. Fastän Han överallt och i alla sammanhang hörde det upprepas, att ”Du skall” och ”Du skall inte”, handlade Han oberoende av dessa restriktioner. Samhällets krav och Guds krav krockade alltid, och ehuru Han i ungdomen inte gick till direkt angrepp på de lärdes vanor och föreskrifter, studerade Han aldrig vid deras skolor. rätt

(439) Jesus vägrade, att följa seder, som skulle ha tvingat Honom till olydnad mot Guds vilja, och Han trotsade också deras undervisning, som satte människors ord över Guds Ord. Han uteslöt ur Sitt tänkande alla känslor och formaliteter, som inte hade Gud som fundament. Han lät Sig inte påverkas av dessa företeelser. Således lärde Han ut, att det är bättre att förhindra, än att försöka att rätta till det felaktiga, sedan det har fastnat i sinnet. Och Jesus ville inte genom Sitt exempel förleda andra till fördärv. Han ville heller inte i onödan placera Sig där, var Han kunde komma i konflikt med rabbinerna, varigenom Hans inflytande över folket riskerade att försvagas längre fram i tiden. Av samma orsak gick det ej, att övertala Honom till, att iaktta de meningslösa former och upprepa de levnadsregler, som Han så avgjort fördömde i Sin förkunnartjänst. rätt

(439) Även om Jesus var lydig mot Sina föräldrar, började Han i unga år, att självständigt handla för Sin karaktärs utveckling. Medan Hans mor var Hans första mänskliga lärare, tog Han hela tiden emot utbildning från sin Fader i Himmelen. I stället för att ivrigt läsa de lärda avhandlingar, som rabbinerna hade åstadkommit från det ena århundradet till det andra, studerade Jesus, under den Himmelske (440) Läraren, Guds Ord, som var rent och ofördärvat. Därutöver studerade Han naturens stora lärobok. Orden ”Så säger Herren” låg alltid på Hans läppar, och ”Det står skrivet” var grundvalen för alla handlingar, som skiljde sig från familjens seder. Han förde med Sig en renare stämning in i hemmets liv. Fastän Han inte underordnade Sig rabbinernas lära, eller blev elev på deras skolor, kom Han likväl ofta i beröring med dem, och frågorna Han ställde - som om Han hade varit deras elev - försatte de kloka männen i förlägenhet; ty deras praxis stämde inte överens med Bibeln, och de saknade visdomen från Gud. Även de, som misshagades av Hans ogillande av gängse vanor, uppfattade Hans utbildning som överlägsen deras egen. rätt

(440) Jesu liv vittnade om, att Han förväntade Sig mycket, och därför försökte Han också mycket. Från barndomen var Han det sanna ljuset, som strålade mitt i världens moraliska mörker. Han uppenbarade Sig Själv som sanningen, och som människornas Vägledare. Hans uppfattning om sanningen, Hans kraft till, att stå emot frestelse, stod i förhållande till Hans lydnad mot det ord Han Själv hade ingett heliga män att skriva. Gemenskapen med Gud, själens fullständiga överlåtelse till Honom, vid uppfyllandet av Hans Ord, oavsett falsk utbildning och samtidens seder och bruk, utmärkte Jesu liv. rätt

(440) Enligt rabbinernas åsikt, kännetecknades religionen av ständig aktivitet, av yttre försök till framvisande av den egna, maximala fromheten; samtidigt som deras olydighet mot Guds Ord förvanskade Herrens väg. Men den utbildning, som Gud står bakom, leder människorna till, att söka efter Gud, ”om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom”. {Apostlagärningarna 17:27.} Den Allsmäktige låter Sig icke, och kommer aldrig att låta Sig, bindas av människors organisationer, eller människors planer. Varje själ måste få en personlig erfarenhet av kunskapen om Guds vilja och vägar. Alla, som (441) står under upplärning av Gud, skall ge prov på ett liv, som inte är i samklang med världen, dess skick, dess praxis, eller dess erfarenheter. Genom Bibelstudium, genom allvarlig bön, måste de höra Hans budskap till dem: ”’Bli stilla och besinna att jag Gud”. {Psaltaren 46:11.} När alla andra röster har tystnat, när alla jordiska angelägenheter får vika, gör själens stillhet Guds röst mera tydlig. Här finner personen vila i Honom. Friden, glädjen, själens liv är Gud. rätt

(441) När barnet på allvar söker sin fars närhet, visar barnet honom sin kärlek, sin tro, sin fullkomliga tillit framför alla andra personer. Och barnet vilar tryggt i faderns visdom och styrka. Likadant är det med Guds barn. Herren påbjuder oss: ”Vänd er till mig och bli frälsta”. ”Kom till mig, . . . så skall jag ge er vila.” ”Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den.” {Jesaja 45:22; Matteusevangeliet 11:28; Jakobsbrevet 1:5.} rätt

(441) ”Så säger HERREN: Förbannad är den man som förtröstar på människor och söker sin styrka i det som är kött och vars hjärta vänder sig bort från HERREN. Han är som en torr buske på heden och får inte se något gott komma. Han måste bo på förbrända platser i öknen, i ett land med saltheder där ingen vistas. Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN, den som har HERREN till sin förtröstan. Han är som ett träd planterat vid vatten och som sträcker ut sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer, och det upphör aldrig att bära frukt.” {Jeremia 17:5-8.} - Special Testimonies on Education {Särskilda Vittnesbörd om Utbildning}, den 27. augusti, 1896. rätt

(441)För vidare studiumThe Child Life of Jesus {Jesu Barndom}, The Youth’s Instructor, den 8. oktober, 1896. rätt

nästa kapitel