| Grundsatser för Kristen Utbildning kapitel 6. Från sida 64 | ren sida tillbaka |
(64)(64) Nu för tiden skryter man över, att människor aldrig förr har haft så stora utsikter till, att vinna kunskap, eller visat så omfattande intresse för utbildning. Trots de påstådda framstegen förekommer det ojämförlig trotsighet och hänsynslöshet inom det uppväxande släktet; mental och moralisk degeneration är nästan universell. Populär utbildning avhjälper inte det onda. Efterlåtenhet på många läroanstalter har nästan gjort dem värdelösa, och i vissa fall går de att beteckna mera som förbannelser, än som välsignelser. Detta faktum har erkänts och beklagats, och allvarliga satsningar har gjorts, för att avlägsna bristerna inom vårt utbildningssystem. Det föreligger ett väldigt stort behov av skolor, där de unga lär sig självbehärskningens vana, flit och självständighet, med respekt för överordnade och vördnad mot Gud. Med en sådan upplärning kan vi hysa hopp om, att få se våra unga fostrade till, att ära sin Skapare och välsigna sina medmänniskor. rätt (64) Det var, för att uppnå dessa normer, som vår högre läroanstalt i Battle Creek grundades. Men de, som strävar med detta arbete, finner, att deras uppgift försvåras genom många och allvarliga hinder. Det onda, som ligger till grund för allt annat ont, och som ofta motverkar de bästa instruktörers inflytelse, står att finna i hemmets uppfostran. Föräldrar inser ej betydelsen av, att beskydda sina barn från denna tidsålders förgyllda frestelser. De saknar ordentlig kontroll över sig själva, och uppskattar därför inte riktigt självbehärskningens värde. rätt (64) Många fäder och mödrar felar, när de inte stöttar en trofast lärare. Unga och barn är, med sin ofullkomliga fattningsförmåga och sitt outvecklade omdöme, inte alltid i stånd till, att förstå en lärares samtliga planer och metoder. När de kommer hem och berättar, vad som har sagts och gjorts i skolan, diskuterar föräldrarna detta i familjekretsen, och lärarens handlande kritiseras utan vidare. (65) Barnen lär sig läxor, som inte är enkla att få ut ur huvudet. När helst de underställs allvarliga restriktioner, eller det fordras hårda studier av dem, vädjar de till sina okloka föräldrar om förståelse och eftergivenhet. Därigenom sporras de till oro och missnöje, varigenom skolan i helhet lider av ett demoraliserande inflytande, och lärarnas börda blir mycket tyngre. Men den största förlusten görs av offren för föräldrarnas felaktiga ledning. Karaktärsbrister, som en korrekt uppfostran kunde rätta till, tillåts att växa fritt genom åren, varigenom personens nytta ödeläggs och kanhända utplånas. rätt (65) De studerande, vilka som regel har lätt för, att beklaga sig över skoldisciplinen, har erhållit en ytlig utbildning. Om de aldrig har blivit undervisade om de nödvändiga grunderna, betraktar de dem med motvilja. Föräldrar har underlåtit, att lära sina söner och döttrar husliga plikters trofasta utförande. Barnen får lov till, att ägna timmar åt lek, medan far och mor sliter oupphörligt. Få unga personer känner, att det är deras plikt, att dela familjens bördor. De blir ej lärda, att eftergivenhet för aptiten, eller nöjeslystnad, inte leder till lycka i livet. rätt (65) Familjekretsen är den skola, där barnen får sina första och mest bestående lärdomar. Fördenskull bör föräldrar vara mycket hemma. De bör genom föreskrift och exempel lära sina barn kärlek till och vördnad för Gud; lära dem, att vara förståndiga, sällskapliga, hängivna, att uppamma flitens vanor, sparsamhet och självförnekelse. Genom att ge sina barn kärlek, förståelse och uppmuntran i hemmet, kan föräldrar ge dem en säker och inbjudande tillflyktsort från världens frestelser. rätt (65) ”Inte tid”, säger fadern. ”Jag har inte tid till, att lära upp mina barn, inte tid till umgänge och förströelse i hemmet.” Då skulle Du inte ha tagit på Dig ansvaret för en familj. När Du nekar dem den (66) tid, som rättmätigt är deras, berövar Du dem den utbildning, som de skulle ha fått av Dig. I fall Du har barn, har Du ett arbete att göra, i samarbeta med modern, i danandet av deras karaktärer. De, som känner sig ha ett heligt kall till, att arbeta för samhällets förbättring, samtidigt som deras barn växer upp utan uppfostran, bör fråga sig, om de inte har tagit miste på uppgift. Deras eget hem är det första missionsfält, som föräldrarna förväntas bearbeta. De, som låter hemmets trädgård växa igen med törnen och tistlar, medan de visar stor iver i, att uppodla grannens jordplätt, visar inte hänsyn till Guds Ord. rätt (66) Jag upprepar: Det är bristen på kärlek och medkänsla, och försummandet av ordentlig disciplin i hemmet, som orsakar så många vanskligheter på lägre och högre skolor. Det förekommer en förfärlig kyla och apati ibland bekännande kristna. De är utan känslor, kärlek och förlåtelse. Får dessa onda drag fritt utlopp från barnsben, utövar de sitt fördärvliga inflytande i stort som smått i samband med vardagens göromål. I fall föräldrar och barn värnade om vänlighet och artighet, skulle det ses i samröret mellan lärare och elev. Kristus bör vara en ärad gäst i familjekretsen, och det är inte mindre behov av Hans närvaro i klassrummet. Tänk, om Guds förvandlande kraft finge mjuka upp och behärska föräldrars och barns hjärtan, samt omvandla dem till Kristi likhet! rätt (66) Fäder och mödrar bör, under bön, omsorgsfullt studera sina barns karaktärsdrag. De bör försöka, att betvinga de drag, som är för framträdande, och uppmuntra andra, som är bristfälliga, och därmed säkra en harmonisk utveckling. Detta är inte särskilt enkelt. Fadern betraktar det måhända inte som någon stor synd, att försumma upplärandet av sina barn; men så ser Gud det ej. Kristna föräldrar behöver en grundlig omvändelse på detta område. Deras skuld härvidlag tornar upp sig över dem, och konsekvenserna av (67) deras handlingar går från barnen till barnbarnen. Det obalanserade sinnet, det häftiga temperamentet, otåligheten, missunnsamheten och svartsjukan vittnar om föräldrarnas försummelse. Dessa dåliga karaktärsdrag bringar stor olycka över besittaren därav. Många får inte den kärlek från kamrater och vänner, som de kunde få, i fall de vore mera vänliga. Många skapar svårigheter, vart de än kommer, och vad de än sysslar med. rätt (67) Barn har krav, som deras föräldrar bör kännas vid och respektera. De har rätt till en utbildning och upplärning, som gör dem till nyttiga, respekterade och avhållna medlemmar av samhället här, och ger dem en moralisk fasthet inriktad på det rena och heliga samhället härefter. De unga bör lära sig, att både deras nuvarande och framtida välgång i hög grad beror på de levnadsvanor de grundlägger i barndomen och ungdomen. De bör tidigt vänja sig vid underdånighet, självförnekelse och hänsyn till andras lycka. De bör lära sig, att betvinga ett hastigt temperament, hålla lidelsefulla ord tillbaka, uppvisa oföränderlig vänlighet, artighet och självbehärskning. Fäder och mödrar bör göra det till sitt livs studium, hur deras barn skall bli fullkomliga till karaktären, såsom mänsklig ansträngning, kopplad till gudomlig hjälp, kan göra dem till. Detta arbete och dess följder har de tagit på sig, genom att sätta barn till världen. rätt (67) Föräldrar måste se, huruvida deras egna hjärtan och liv kontrolleras av Guds föreskrifter, om de har tänkt sig, att de skall uppfostra sina barn i Herrens tukt och förmaning. De är inte bemyndigade till, att irritera, skälla ut eller förlöjliga. De bör aldrig bespotta de egna barnen för dåliga karaktärsegenskaper, som de själva har överfört till dem. Denna form av disciplin avlägsnar aldrig något ont. Föräldrar, använd Guds Ords föreskrifter, till att förmana och tillrättavisa Era egensinniga barn. Visa dem ett ”Så säger Herren” som stöd för Era krav. En tillrättavisning, vilken kommer som ett ord från (68) Gud, är långt mera effektiv, än den, vilken kommer i form av ett hårt, vredgat tonfall från föräldrarnas läppar. rätt (68) Vid tillfällen, när det verkar vara nödvändigt, att neka ett barns önskningar, eller motsätta sig dess vilja, bör den tanken noga inpräntas, att detta inte sker, för att behaga föräldrarna, eller för att visa deras enväldiga auktoritet, utan för barnets eget bästa. Barnet bör läras, att varje obetvingat fel gör barnet självt olyckligt och misshagar Gud. Vid disciplinering finner barnen den största glädjen i, att ställa sin vilja under sin himmelske Faders vilja. rätt (68) En del föräldrar, liksom vissa lärare, tycks glömma bort, att de själva en gång har varit barn. De är förnäma, kalla och oförstående. Var de än kommer i kontakt med unga, i hemmet, i grundskolan, i Sabbatsskolan, eller i församlingen, bevarar de samma min av myndighet, och deras anleten bär ständigt ett högtidligt och tillrättavisande uttryck. Barnslig munterhet eller nyckfullhet, de ungas rastlösa aktiviteter, finner ingen ursäkt, inget förbarmande, för deras blickar. Obetydliga förseelser behandlas som allvarliga synder. En sådan uppfostran är inte Kristuslik. Barn, som på detta vis uppfostras till, att fasa för sina föräldrar eller lärare, kommer ej att älska dem; ej heller betror de dem med sina barnsliga erfarenheter. Några av sinnets och hjärtats dyrbaraste egenskaper fryser ihjäl, som en ömtålig planta i kallblåsten. rätt (68) Le, föräldrar; le, lärare! I fall Era hjärtan är bedrövade, avslöja det inte genom minspelet. Låt solljuset från ett älskande och tacksamt hjärta lysa upp ansiktet. Frigör Er från Er hårda upphöjdhet och motsvara barnens behov; då kommer de att älska Er. Ni måste vinna deras hängivenhet, om Ni vill inpränta religiös sanning i deras hjärtan. rätt (68) Jesus älskade barnen. Han mindes den egna barndomen, och Hans välvilliga ansikte vann de smås hängivenhet. De älskade, att leka omkring Honom, och smeka Hans älskliga ansikte med sina oskyldiga händer. Då de hebréiska mödrarna förde med sig sina små barn, för att välsignas av den dyrbare Frälsaren, ansåg (69) lärjungarna deras ärende vara av för liten betydelse, för att Han skulle avbryta Sin undervisning. Men Jesus läste denna djupa längtan i dessa mödrars hjärtan, och hejdade lärjungarna med detta uttryck: ”’Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty himmelriket tillhör sådana.’” {Matteusevangeliet 19:14.} rätt (69) Föräldrar, Ni har ett arbete att göra för Era barn, som andra inte kan göra. Ni kan inte överföra ansvaret på andra. Faderns plikt mot sina barn kan inte överföras på modern. Om hon håller på med sitt eget arbete, har hon en tillräckligt tung börda att bära. Endast i samstämmigt samarbete kan fadern och modern uträtta det verk, som Gud har lagt i deras händer. rätt (69) Föräldrar och barn, som ägnar tid åt rikedomars hopande, gör i stället en stor förlust, samtidigt som de försummar sin mentala uppbyggelse och moralens stärkande. Jordiska rikedomar kan försvinna; men en ädel karaktär och moralisk resning består för alltid. Om föräldrarna utför sitt verk väl, kommer deras vishet och trofasthet att omvittnas i evigheten. De, som belastar ekonomi och renhet till det yttersta, för att skänka hemmet ett kostbart och elegant utseende, eller håller fast vid onyttigt arbete, får sin enda lön i form av stolthet, missunnsamhet, egensinnighet och respektlöshet från sina förstörda barn. rätt (69) De unga behöver bygga upp en fast barriär från barndomen som skydd mot världen, så att dess fördärvande inflytande inte rår på dem. Föräldrar måste ständigt vara på sin vakt, för att barnen inte skall gå förlorade för Gud. I fall det betraktades som lika viktigt, att de unga har en ljuvlig karaktär och en beundransvärd natur, som att de skall ta efter världens mode i kläder och uppträdande, skulle vi se hundratals, där det i dag är en, som träder ut på det aktiva livets scen, beredd på, att utöva ett förädlande inflytande på samhället. rätt (69) Föräldrarnas arbete med utbildning, undervisning och uppfostran sammanflätas till en helhet. De bästa lärares ansträngningar bär ofta litet (70) frukt, om fäder och mödrar inte fullgör sin del i trofasthet. Guds Ord måste alltid vara deras vägledare. Vi söker inte, att införa nya plikter. Vi bringar framför alla detta Ords lära, enligt vilket vår verksamhet skall bedömas, och vi frågar: Är detta den standard, som vi som kristna föräldrar söker att uppnå? - The Review and Herald, den 21. mars, 1882. rätt (70)För vidare studium |