Lärare som Exempel på kristen Renhet

(504)(504) Jag har ett budskap till ledarna för våra utbildningsinstitutioner. Jag är instruerad till, att rikta allas uppmärksamhet, som har en allvarstyngd ställning, till Guds lag som grund för allt uppförande. Jag vill rikta Er uppmärksamhet på lagen, som utfärdades i Eden, och till lydnadens lön och olydnadens straff. rätt

(504 ) Som konsekvens av Adams överträdelse, infördes synden i den fläckfria värld, som Gud hade skapat, och med tiden blev människorna allt mera fräcka i överträdandet av Hans lag. Herren blickade ned på den förhärdade världen, och beslöt Sig för, att visa överträdarna Sin makt. Han undervisade Noa om Sina avsikter, och instruerade honom, att varna folket under bygget av arken, vari de lydiga skulle få skydd, tills Guds vredes harm var över. I ett hundra tjugo år förkunnade Noa varningsbudskapet om Syndafloden för världen; men endast några få ångrade sina synder. Ett fåtal av snickarna han anställde för arkens byggande trodde på budskapet, men dog före vattufloden; andra av Noas nyomvända föll ifrån. Det var blott några få rättfärdiga människor på jorden och endast åtta levde, för att stiga ombord på arken. Dessa var Noa och hans familj. rätt

(504 ) Det upproriska släktet sopades undan av vattenfloden. Döden blev deras lott. I det, att den profetiska varningen uppfylldes, att alla trotsare av Himmelens bud skulle dränkas i flodens vatten, visades sanningshalten hos Guds ord. rätt

(504 ) Efter vattufloden växte folkmängden snabbt på jorden, likaså tilltog ondskan. Avgudadyrkan blev nästan världsvid, och till sist lät Herren de hårdhjärtade överträdarna följa sina onda vägar, medan Han valde Abraham, från Sems släkt, och gjorde honom till Sin lags försvarare åt framtida (505) släktled. Denne fick budskapet: ”’Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig”. Och Abraham lydde i tro. ”… utan att veta vart han skulle komma.” {Första Moseboken 12:1; Hebréerbrevet 11:8.} rätt

(505) Abrahams säd mångfaldigades, och slutligen flyttade Jakob och hans söner samt deras familjer ned till Egypten. Här uppehöll de och deras avkomlingar sig i många år, tills Herren äntligen kallade dem att dra ut, för att leda dem in i Kanaans land. Det var Hans avsikt, att göra detta folk av slavar till Sina ombud, som skulle uppenbara Hans sinnelag för världens avgudadyrkande nationer. Hade de varit lydiga mot Hans ord, skulle de snabbt ha kommit in i det utlovade landet. Men de var olydiga och upproriska, och de färdades runt omkring i öknen i fyrtio år. Endast två av de vuxna, som lämnade Egypten, kom in i Kanaan. rätt

(505) Det var under israeliternas ökenvandring, som Gud gav dem Sin lag. Han ledde dem till Sinai, och proklamerade där de Tio Buden mitt ibland respektingivande och storslagna scenerier. rätt

(505) Vi tjänar på, att studera de förberedelser, som Israel måste vidta, innan de fick höra lagen. ”På den dag då den tredje månaden började efter Israels barns uttåg ur Egyptens land kom de till Sinai öken. De bröt nämligen upp från Refidim och kom till Sinai öken och slog läger i öknen. Israel slog läger där mitt emot berget, och Mose steg upp till Gud. Då ropade HERREN till honom uppifrån berget: ’Så skall du säga till Israels hus, så skall du förkunna för Israels barn: Ni har själva sett vad jag har gjort med egyptierna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er till mig. Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min.” {Andra Moseboken 19:1-5, betoning tillfogad.} rätt

(505) Vem skall alltså betraktas som Härskare över folken? – Herren den Allsmäktige. Alla kungar, alla härskare och folk står under Hans styrelse och ledning. rätt

(506) (506) ”När Mose återvände kallade han samman de äldste bland folket och delgav dem allt detta som HERREN hade befallt honom.” {Vers 7.} rätt

(506) Hur löd församlingens svar, som var mer, än en million personer till antalet? rätt

(506) ”Allt folket svarade med en mun: ’Allt vad HERREN har talat vill vi göra.’ Mose gick då tillbaka till HERREN med folkets svar.” {Vers 8.} rätt

(506) Härigenom fick Israels barn titeln egendomsfolk. Genom ingåendet av ett högtidligt förbund ålades de, att vara Herren trogna. rätt

(506) Så befalldes folket, att höra lagen. Om morgonen den tredje dagen hördes Guds röst. Herren tillkännagav Sin lag, genom att tala ur det tjocka mörker, som omgav Honom, där Han stod på berget, omgiven av en ledsagande änglahär. rätt

(506) Gud ledsagade proklamationen av Sin lag, genom att visa Sin kraft och härlighet, så att grundlig aktning för lagens upphovsman, Himmelens och jordens Skapare, skulle inpräntas i Hans folk. Han vill också visa alla andra människor Sin lags helighet, väsentlighet och beständighet. rätt

(506) Israels folk överväldigades av rädsla. De vek undan från berget med fruktan och bävan. Skaran ropade till Mose: ”’Tala du till oss så skall vi höra, men låt inte Gud tala till oss, för då kommer vi att dö.’” {Kapitel 20:19.} rätt

(506) Folket, vars sinnen var förblindade och förnedrade genom slaveriet, var oförberedda på, att i allt förstå Guds tio buds vidsträckta principer. För att de Tio Budens förpliktelse bättre skulle förstås och genomföras, utgavs det ytterligare föreskrifter, som illustrerade och gjorde de Tio Buden mera lättillgängliga. I motsats till tiobudslagen, överläts dessa enskilt till Mose, som skulle förmedla dem till folket. rätt

(506) Då Mose steg ned från berget, och kom ”och förkunnade (507) för folket alla HERRENS ord och föreskrifter, svarade allt folket med en mun: ’Allt vad HERREN har sagt vill vi göra.’ Och Mose skrev ner alla HERRENS ord. Följande morgon steg han upp tidigt och byggde ett altare nedanför berget och reste där tolv stoder för Israels tolv stammar. Han sände israeliternas unga män att offra tjurar som brännoffer och gemenskapsoffer åt HERREN. Och Mose tog hälften av blodet och slog det i skålar och den andra hälften av blodet stänkte han på altaret. Han tog förbundsboken och läste upp den för folket, och de sade: ’Allt vad HERREN har sagt vill vi göra och lyda.’ Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sade: ’Se, detta är blodet i det förbund som HERREN har slutit med er i enlighet med alla dessa ord.’” {Kapitel 24:3-8.} rätt

(507) Genom denna högtidliga tjänst inrättades Israels barn på nytt som egendomsfolk. Stänkandet av blodet stod för Jesu blodsutgjutelse, varigenom människor renas från synd. Än en gång hade Herren bestämda ord att säga till Sitt folk. I Andra Mosebokens trettioförsta kapitel läser vi: rätt

(507) ”Säg till Israels barn: Mina sabbater skall ni hålla, ty de är ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte, för att ni skall veta att jag är HERREN som helgar er… Israels barn skall hålla sabbaten och fira den släkte efter släkte som ett evigt förbund. Den är ett evigt tecken mellan mig och Israels barn, ty på sex dagar gjorde HERREN himmel och jord, men på sjunde dagen upphörde han med sitt arbete och vilade. När Gud hade talat färdigt med Mose på Sinai berg, gav han honom vittnesbördets två tavlor, tavlor av sten, skrivna med Guds finger.” {Verserna 12-18.} rätt

(508) (508) Många andra Skriftställen om Guds lags okränkbarhet visades för mig. Sceneri efter sceneri, som nådde fram till nutiden, passerade revy. Det ord Gud talade till Israel, blev bekräftat. Folket var olydigt, och endast två av de vuxna, som lämnade Egypten, trädde in i Kanaan. Resten dog i öknen. Kommer Herren i dag inte att försvara Sitt ord, i fall Hans folks ledare överger Hans bud? rätt

(508)Jag blev hänvisad till det fjärde kapitlet i Femte Moseboken. Hela detta kapitel skall studeras. Lägg särskilt märke till följande uttalande: ”Därför skall du i dag veta och lägga på hjärtat att HERREN är Gud uppe i himlen och nere på jorden. Det finns ingen annan. Och du skall hålla hans stadgar och bud som jag i dag ger dig, för att det skall gå väl för dig och dina barn efter dig, och för att du länge skall få leva i det land som HERREN, din Gud, vill ge dig för all framtid.” {Verserna 39-40.} rätt

(508) Det åttonde och elfte kapitlet i Femte Moseboken betyder också mycket for oss. Lärdomarna här är av största betydelse, och berör lika mycket oss, som israeliterna. I det elfte kapitlet säger Gud: rätt

(508) ”Se, jag förelägger er i dag välsignelse och förbannelse. Välsignelse, om ni lyssnar till HERRENS, er Guds, bud som jag i dag ger er, och förbannelse om ni inte lyssnar till HERRENS, er Guds, bud, utan viker av ifrån den väg jag i dag befaller er att gå och följer andra gudar som ni inte känner.” {Verserna 26-28.} rätt

(508 ) Jag har instruerats, som Guds budbärerska, att särskilt betona uppteckningen om Mose synd och dess sorgliga följder som en högtidlig läxa för dem med allsvarstyngande ställningar på våra skolor, och i synnerhet för dem, som arbetar som rektorer på dessa institutioner. rätt

(508) Om Mose tillkännager Guds Ord: ”Mose var en mycket ödmjuk man, mer än någon annan människa på jorden.” {Fjärde Moseboken 12:3.} Han hade länge haft överseende med Israels uppror och (509) uppstudsighet. Men till sist tog hans tålamod slut. De var på gränsen till det utlovade landet. Men innan de gick in i Kanaan, måste de visa sin tro på Guds löfte. Vattentillförseln upphörde. Här fick de tillfälle, att vandra i tro, i stället för i åskådning. Men de glömde den hand, som hade fött dem i så många år, och i stället för att vända sig till Gud om hjälp, knorrade de emot Honom. rätt

(509)Deras rop riktades mot Mose och Aron: ”Varför har ni låtit HERRENS församling komma in i denna öken, så att vi och vår boskap måste dö här? Varför har ni fört oss upp ur Egypten och låtit oss komma till denna hemska plats? Här växer varken säd eller fikon, vindruvor eller granatäpplen, och här finns inget vatten att dricka.’” {Kapitel 20:4-5.} rätt

(509) De två bröderna ställde sig framför skaran. Men i stället för att tala till klippan, såsom Gud hade anvisat, slog Mose vredgat på klippan, och ropade: ”’Lyssna, ni upproriska! Kan vi ur denna klippa skaffa fram vatten åt er?’” {Vers 10.} rätt

(509) Bittert och djupt ödmjukande kom genast domen: ”Men HERREN sade till Mose och Aron: ’Eftersom ni inte litade på mig och inte höll mig helig inför Israels barns ögon, därför skall ni inte få föra denna församling in i det land som jag har givit dem.’” {Verserna 39-40.} Jämte de upproriska inom Israel måste de dö före övergången av Jordan. rätt

(509) Utifrån Mose erfarenhet ville Herren, att Hans folk skulle lära sig, att när de gör det, som upphöjer jaget, försummas Hans verk, och vanäras Han. Herren tillmötesgår dem, som tillmötesgår Honom. Hans namn, och allena Hans namn, skall upphöjas på jorden. rätt

(509) I mera, än tjugo år har det kommit in besynnerliga ting ibland oss vid olika tidpunkter. De, som har varit opålitliga, som ej har upphöjt rättfärdighetens grundsatser, behöver nu söka Herren med djup själslig ödmjukhet, och omvändas, så att Gud läker deras överträdelser. rätt

(510) (510) Han, som förestår skolan, skall förbehållslöst ägna sig åt, att göra skolan till det, som Herren har planerat, att den skulle vara. Om han är äregirig och klättrar allt högre, om han häver sig över sitt arbetes verkliga dygder, och över dess enkelhet, samt ignorerar Himmelens heliga principer, måste han lära sig av Mose erfarenhet, att Herren förvisso kommer att visa Sitt misshag, eftersom han inte söker att uppnå den nivå, som har förelagts honom. rätt

(510) En skolrektor bör i synnerhet värna institutionens finansiering. Han bör förstå de lagar, som styr bokföringen. Han bör noga rapportera bruket av alla de pengar, som går genom hans händer, för att driva skolan. Skolans samlade medel skall inte uttömmas, utan allt bör göras, för att skolan skall vara till gagn och ekonomiskt stark. De, som har betrotts med den ekonomiska ledningen på våra utbildningsinstitutioner, får inte vara likgiltiga inför användningen av medel. Allt, som har med våra skolors finanser att göra, bör stå över varje tvivel. Herrens väg måste följas noga, också om den inte är i harmoni med människors väg. rätt

(510) Till dem, som bär ansvar för våra skolor, vill jag säga: Är Gud och Hans lag Er glädje? Är de principer, som Ni följer, sunda, rena och oförfalskade? Står Ni själva, i praxis, under Guds herravälde? Ser Ni nödvändigheten av, att åtlyda Honom i varje enskild detalj? I fall Ni frestas till, att använda pengar inbetalade till skolan till sådant, som inte gagnar skolan nämnvärt, behöver Er standard för det rätta noga skärskådas, så att den tidpunkt inte kommer, när Ni vägs och befinns vara för lätta. Vem är Er bokhållare? Vem är Er kassör? Vem är Er ekonomichef? Är de noggranna och dugliga? Undersök detta! Det är möjligt, att pengar missbrukas, utan att man inser orsakerna; och det är möjligt, att en skola hela tiden lider förluster på grund av dålig ledning. De (511) ansvariga märker tydligt förlusterna, och likväl tror de, att de har gjort sitt bästa. Men varför låter de skulden växa? Skolledningen bör gå igenom skolans finansiella läge varje månad. rätt

(511) Mina bröder med ansvar, upphöj lagen i Kristi rike och visa den villig lydnad. Om Ni själva inte står under universums Härskares kontroll, hur skall Ni då kunna lyda Hans lag, vilket Ni är ålagda i Hans ord? De, som utses till ställningar med auktoritet, är just dessa, som fullt ut måste erkänna sin följsamhet under Guds lag, och betydelsen av, att lyda alla Hans fordringar. rätt

(511) I vissa avseenden bör många av dem, som är knutna till våra skolor, stå på en högre plattform. Vi vet, att somligas fasta målsättning är lydnad mot alla ord, som utgår ur Guds mun. Dessa män och kvinnor får kraft och förstånd till, att se skillnaden mellan rättfärdighet och orättfärdighet. De har den tro, som verkar genom kärlek och renar själen, och de uppenbarar Gud för världen. rätt

(511) Vi behöver alla en djupare erfarenhet av Guds ting, än vi har fått. Jaget skall dö, och Kristus inta själens tempel. Läkare, förkunnare, lärare och alla andra i ansvarsställning måste lära sig, att ta efter Kristi ödmjukhet, innan Han kan uppenbara Sig i dem. Jaget är nämligen ofta själva grundbulten i människors liv, vilket omöjliggör Herrens formning och gestaltning av vederbörande. Jaget härskar både till höger och till vänster, och personen pressar sig fram, som det behagar honom. Kristus säger till jaget: ”Bort från Min stig. Han, som följer efter Mig, skall förneka sig själv, och ta upp sitt kors och följa Mig. Sedan kan Jag godta honom som Min lärjunge. För att kunna tjäna Mig acceptabelt, måste han uträtta det arbete Jag har gett honom, i harmoni med Mina anvisningar.” – The Review and Herald, den 16., 23. augusti, 1906. rätt

nästa kapitel