| Grundsatser för Kristen Utbildning kapitel 8. Från sida 77 | ren sida tillbaka |
(77)Profeten Daniel var en lysande person. Han var ett strålande exempel på, vad människor kan bli, när de förenas med Guds visdom. En kort berättelse om denne helige Guds man står nedskriven till uppmuntran för dem, som senare skulle komma att kallas till, att uthärda vedermödor och prövningar. rätt (77) Då Israels folk, deras kung, adelsmän och präster fördes bort i fångenskap, valdes fyra av dem ut till, att tjäna vid den babyloniske kungens hov. En av dessa var Daniel, som tidigt visade sig vara lovande genom de anmärkningsvärda förmågor, som fullt utvecklades under hans senare år. Dessa unga var alla av furstlig börd och beskrivs som ”unga män {. . .} som inte hade något kroppsligt lyte utan var vackra att se på. De skulle kunna tillägna sig all slags lärdom, vara kloka, ha lätt för att lära”. {Danielsboken 1:4.} Då kung Nebukadnessar såg dessa framträdande drag hos de fyra unga fångarna, beslutade han sig för, att förbereda dem för högst betydelsefulla ställningar i hans rike. För att de i allt skulle vänjas vid sitt liv vid hovet, i enlighet med Orientens skick och bruk, undervisades de i kaldéernas språk, och genomgick grundlig fysisk och mental skolning i tre år. rätt (77) De unga vid denna utbildning fick inte endast åtgång till det kungliga palatset, utan också lov till, att äta köttet och dricka vinet från kungens bord. I allt detta ansåg kungen, att han inte bara skänkte dem stor ära, utan säkrade dem den bästa fysiska och mentala upplärning, som de kunde få. rätt (77) Ibland de livsmedel, som lades på kungens tallrik, var svinkött och annat kött, som hade förklarats orent i Moselagen, och som hebréerna uttryckligen hade förbjudits att förtära. Här ställdes Daniel på ett hårt prov. Skulle han hålla fast vid sina fäders lära om (78) kött och dryck, och förnärma kungen, och möjligtvis inte endast mista sin ställning, utan sitt liv? Eller skulle han strunta i Herrens befallning, och behålla kungens gunst, och därigenom få stora förståndsmässiga fördelar och de mest smickrande världsliga utsikter? rätt (78) Daniel tvekade inte länge. Han beslutade sig för, att stå fast vid sin renhet, kosta, vad det kosta ville. Han fann det ”angeläget att inte orena sig med kungens mat eller med vinet som han drack”. {Vers 8.} rätt (78) Det är många ibland kristendomens bekännare i dag, som menar, att Daniel var för sträng, och kallar honom för trångsynt och fanatisk. De menar, att frågan om mat och dryck spelar för liten roll vid ett så stort beslut – att måhända behöva uppoffra alla jordiska möjligheter. Men de, som tänker så, kommer att se på domens dag, att de har vänt sig bort från Guds uttryckliga krav, och upphöjt sin egen uppfattning som standard för rätt och fel. De kommer att finna, att det, som är obetydligt för dem, inte är obetydligt för Gud. Hans krav är okränkbara och skall åtlydas. De, som tar till sig och lyder en av Hans föreskrifter, därför att det är behagligt att göra det, fastän de förkastar iakttagandet av en annan av Hans föreskrifter, eftersom detta är förenat med ett offer, förnedrar den riktiga standarden, och leder andra genom sitt exempel till, att ta det lätt på Guds heliga lav. ”Så säger Herren” skall vara vår regel i allting. rätt (78) Daniel utsattes för de hårdaste frestelser, som drabbar unga i dag; han var dock ärlig mot den religiösa undervisning han tidigare hade erhållit. Han omgavs av ett inflytande, som kunde ha kullkastat dem, som skulle ha vacklat mellan princip och böjelse; dock visar Guds Ord honom som en felfri person. Daniel tordes inte lita på sin egen moralstyrka. För honom var bönen en nödvändighet. Han gjorde Gud till sin kraft, och vördnaden för Gud föresvävade honom hela tiden under alla hans livs företaganden. rätt (78) Daniel besatt den äkta saktmodighetens nådegåva. Han var (79) uppriktig, fast och ädel. Han sökte frid med alla, samtidigt som han var oböjlig likt den stolta cedern, oavsett omständigheterna. Han kom inte i strid med sitt förbund med Gud, han var respektfull och lydig mot dem, som hade myndighet över honom; men han ägde en så hög förnimmelse av Guds krav, att de jordiska härskarnas krav var underordnade. Han vägrade, att handla med själviskt hänsynstagande, och därmed frångå sin plikt. rätt (79) Världen blev visad Daniels karaktär som ett slående exempel på, vad Guds nåd kan uträtta för fallna människor, vars naturer är fördärvade av synd. Den nedskrivna texten om hans ädla och självförnekande liv är allmänt uppmuntrande för oss människor. Därifrån kan vi hämta styrka, till att ädelt motstå frestelse, och stå fasta, samt vara saktmodiga genom nåden för det rätta under den hårdaste prövning. rätt (79) Daniel kunde ha kommit med en fin ursäkt, för att bortse från sina stränga kostvanor; men Guds gillande var honom dyrbarare, än den mäktigaste jordiske makthavares gunst – ja, dyrbarare, än själva livet. Med sitt hövliga uppträdande vann han hovmästaren Meltsars gunst, den ämbetsman, som hade med unga hebréer att göra. Daniel hade nämligen vädjat till honom om, att inte behöva äta av kungens kött, eller dricka av hans vin. Hovmästaren Meltsar var rädd för, att han genom att tillmötesgå denna anmodan skulle ådra sig kungens misshag, och därmed sätta livet på spel. Liksom många i dag, menade han, att en återhållsam kost skulle göra ungdomarna bleksiktiga och ge dem ett sjukligt utseende, förutom att deras muskelkraft skulle avta. Överdådig mat från kungens bord, däremot, skulle göra dem rödblommiga och vackra, förutom att deras fysiska och mentala kraft skulle tillta. rätt (79) Daniel bad om, att låta saken avgöras på tio dagar, under vilka de hebréiska ungdomarna skulle få lov till, att äta enkel mat, medan deras kamrater skulle bespisas med kungens läckerheter. Önskemålet beviljades till sist, och då kände Daniel sig säker på, att han hade vunnit slaget. Ung, som (80) han var, insåg han de skadliga verkningarna från vin och praktfulla maträtter på den kroppsliga och själsliga hälsan. rätt (80) Vid slutet på tiodagarsperioden var resultatet det rakt motsatta till hovmästaren Meltsars förväntningar. Inte endast genom sitt personliga utseende, men även i fysisk aktivitet och mental kraft visade de, att de med måttfulla levnadsvanor var vida överlägsna sina kamrater, som rättade sig efter aptiten. Som följd av sin prövning, tilläts Daniel och hans vänner, att fortsatt hålla sig till sin enkla kost under hela sin upplärning, för att bli redo, att utföra rikets plikter. rätt (80) Herren såg gillande på de unga hebréernas fasthet och självförsakelse, och Hans välsignelse vilade över dem. Han ”gav kunskap och insikt i all slags skrift och vishet, och Daniel förstod alla slags syner och drömmar.” {Vers 17.} Då den treåriga utbildningen var över, och kungen provade deras förmågor och vunna färdigheter, blev han varse, att de var ”tio gånger klokare än någon annan av de spåmän och besvärjare som fanns i hela hans rike.” {Vers 20.} rätt (80) Daniels liv är en inspirerande illustration på, vad en helgad karaktär består av. Detta åskådliggörande skänker alla en lärdom, i synnerhet de unga. Noggrann efterlevnad av Guds krav gagnar kroppens och sinnets hälsa. Med tanke på nådens högsta moralstandard och de förståndsmässiga krafternas förkovran, är det nödvändigt, att söka visdom och styrka från Gud, och att visa den största måttfullhet i alla livsvanor. I Daniels och hans vänners erfarenhet ser vi ett exempel på principens seger över frestelser och en förvrängd aptit. Den visar oss, att unga män med hjälp av religiösa principer kan besegra köttets lustar, och förbli trogna mot Guds krav, även om priset är högt. rätt (80) Vad hade skett, i fall Daniel och hans vänner hade gett efter (81) för de hedniska ämbetsmännen, och hade fallit tillföga vid tillfället i fråga, och spisat och druckit enligt babylonisk sed? Jo, hade de frångått sina principer denna enda gång, skulle det ha försvagat deras känsla för det rätta och deras avsky för det orätta. Eftergivenhet för aptiten skulle ha uppoffrat deras fysiska livskraft, förståndsmässiga klarhet och andliga vitalitet. Ett galet steg skulle förmodligen ha lett till nästa, till dess deras förbindelse med Himmelen hade kapats, och de hade blivit enkla offer för frestelser. rätt (81) Gud har sagt: ”Jag skall ära dem som ärar mig”. {Första Samuelsboken 2:30.} Medan Daniel klängde sig fast vid sin Gud med orubblig tillit, kom den profetiska kraften över honom. Då han lärde sig hovlivets skick av människor, undervisades han av Gud, för att läsa framtidens mysterier, och föra fram i ljuset de förunderliga ting, som skall ske i de yttersta dagarna till kommande släkten, genom symboler och liknelser. - The Signs of the Times, den 28. september, 1882. rätt (81) För vidare studium |