| Guds Söner och Döttrar kapitel 202. Från sida 209 | ren sida tillbaka |
(209)När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget, samlades de kring Aron och sade till honom: 'Kom och gör oss en gud, som skall gå framför oss. För vad som har hänt den där Mose, som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte.' Andra Moseboken 32:1. rätt (209) Den juridiska myndigheten hade blivit överlämnad åt Aron under Mose frånvaro, och en stor folkskara samlade sig nu omkring hans tält samt sade till honom: "'Gör oss en gud som kan gå framför oss!" . . . . För en sådan vändpunkt fordrades en man, som ägde fasthet, beslutsamhet och ett orubbligt mod - en man, som satte Guds ära över folkets ynnest, personlig säkerhet, ja, till och med själva livet. . . Aron gjorde några svaga invändningar mot ett sådant tillvägagående; och hans vankelmod och rädsla i det avgörande ögonblicket gjorde dem än mer beslutsamma. . . Aron fruktade för sin egen säkerhet; och i stället för, att ädelt försvara Guds ära, gav han efter för mängdens fordringar. Upploppet tilltog. Ett blint, tanklöst raseri tycktes behärska folkhopen. Det fanns några, som förblev trogna sitt förbund med Gud; men de flesta ibland folket tog del i avfallet. Ett fåtal, som dristade sig till, att stämpla det föreslagna görandet av bildstoden som avguderi, överfölls och misshandlades, och i förvirringen och upphetsningen miste de till sist livet. rätt (209) Vi upprepar Arons synd, undfallenhet, när vi genast borde upptäcka det onda och tydligt påtala det, även om vi därmed försätter oss själva i bryderier, eftersom våra bevekelsegrunder kanske misstolkas. Vi får inte se på, medan en broder eller någon annan syndare i vår bekantskapskrets syndar. Denna försummelse, att modigt stå upp för sanningen, utgjorde Arons synd. Hade han formulerat sanningen tydligt, skulle guldkalven aldrig ha framställts. rätt (209) Och det finns ännu karaktärssvaga personer lika Aron, vilka . . . fogar sig efter de ohelgades begär och sålunda uppmuntrar dem till att synda. rätt (209) De, som har blivit ärade med en gudomlig befattning, får icke vara svaga, . . . . , utan de skall utföra Guds verk med orubblig trohet. rätt |