| Guds Söner och Döttrar kapitel 215. Från sida 222 | ren sida tillbaka |
(222)"Mose gjorde då en kopparorm och satte upp den på en påle. Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen och fick leva." Fjärde Moseboken 21:9. rätt (222) Herren Jesus hade beskyddat Israels barn mot de giftiga ormarna i vildmarken, men denna del av sin historia kände de inte till. Änglar från Himmelen hade ledsagat dem, och i molnstoden om dagen och i eldstoden om natten hade Kristus varit deras skydd på hela deras resa. Men de blev själviska och missnöjda, och för att de inte skulle glömma Herrens stora omsorg om dem, gav Han dem en bitter läxa. Han tillät, att de blev bitna av giftormar, men i Sin stora nåd lät Han dem inte omkomma. Mose fick befallning om, att sätta kopparormen på en stång och förkunna, att var och en, som tittade på den, skulle klara livet. De blev raska och friska ögonblickligen. ... Denna bild på de ormar, som bet dem, var en märklig symbol på Kristus. Denna symbol blev satt upp på en stång, och de skulle se på bilden och bli friska. På samma sätt kom Jesus i syndigt kötts gestalt. Han kom som Den, vilken bar på synden. . . . rätt (222) Samma helande, livgivande budskap lyder nu. Det visar hän till den upplyfte Frälsaren på skammens trä. De, som har blivit bitna av den gamle ormen, Djävulen, får besked om, att de skall se och leva. . . Se endast hän till Jesus som Din rättfärdighet och Ditt offer. När Du blir rättfärdiggord av tro, förlorar ormens dödliga hugg sin kraft. rätt (222) Utan korset kan människan inte få någon gemenskap med Fadern. På det beror hela vårt hopp. Från det lyser ljuset av Frälsarens kärlek, och när människan från korsets fot ser upp till Den, som dog, för att frälsa henne, kan hon glädja sig med en outsäglig glädje, eftersom hennes synder är förlåtna. När hon i tro böjer knä vid korset, når hon den högsta plats, som en människa kan uppnå. rätt |