Guds Söner och Döttrar kapitel 316. Från sida 322 | ren sida tillbaka |
(322)"Som hjorten trängtar efter vattenbäckar, så längtar min själ efter dig, o Gud." Psaltaren 42:1. rätt (322) Många av de unga. . . bleknar under varje bekymmer och saknar uthållighetens krafter. De växer inte till i nåden. ... Deras köttsliga hjärtan måste förvandlas. De måste se det sköna i att vara helgade; då kommer de att trängta efter det, liksom hjorten längtar efter det rinnande vattnet. ... rätt (322) Om Ni vandrar enligt Herrens befallning, Ni kära unga, skall Ni inte vänta Er, att vägen alltid skall vara präglad av yttre frid och lycka. Den väg, som för till evigt ljus, är inte den lättaste att vandra på och tidvis kommer den att te sig mörk och beströdd med törnen. Men Ni kan vara förvissade om, att Ni är omgivna av Guds eviga armar som skydd mot det onda. Han vill, att Ni skall visa uppriktig tro på Honom och lära av Honom såväl i skugga som i solsken. ... rätt (322) I sina strävanden efter, att nå hem, blir örnen ofta av ovädret nedslungad i snäva bergspass. Skyarna hänger i mörka, tunga massor mellan den och de solrika höjder, där den har sitt rede. En kort stund tycks den vara förvirrad och pilar hit och dit och slår med sina starka vingar, som om den ville jaga bort de täta molnen. ... Till sist störtar den sig uppåt in i mörkret och utstöter ett högt segerskrik, när den ett ögonblick efteråt dyker upp i det stilla solskenet ovanför. Mörkret och ovädret har lämnats nedanför, himlens ljus skiner omkring den. Den når sitt älskade hem på den höga klippspetsen och är nöjd. Det var genom mörkret, som den nådde fram till ljuset. Det kostade ansträngningar att göra detta, men den fick sin lön, genom att nå därhän, dit den ville. rätt (322) Som Kristi lärjungar är detta det enda tillvägagångssätt, som vi kan följa. Vi måste utöva denna levande tro, som kan tränga igenom de skyar, vilka som en tät mur skiljer oss från Himmelens ljus. Vi kan nå höjdpunkter av tro, där allt är frid och glädje i den Helige Ande. rätt |