2. Mars - Vi lär oss av Kristus

(68)"Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar." Matteusevangeliet 11:29. rätt

(68) Endast med den gudomlige Lärarens hjälp kan vi fatta sanningarna i Guds Ord. I Hans skola skall vi lära oss, att bli ödmjuka och saktmodiga. Han visar oss, hur vi skall förstå Gudomens mysterier. rätt

(68) De, som önskar sig en utveckling på högsta plan, bör lära sig, ... att Gud är alla dem när, som söker Honom helhjärtat. rätt

(68) Ju mera man ser av Guds väsen, desto ödmjukare blir man, och desto blygsammare blir uppfattningen om den egna personen. Detta är i sanning beviset för, att man ser Gud, och att man har gemenskap med Jesus Kristus. I fall vi inte är ödmjuka och saktmodiga, kan vi inte sanningsenligt hävda, att vi har fattat något av Guds väsen. Människor kan måhända mena, att de är i besittning av överlägsen begåvning. Deras stora förmågor, deras förträffliga utbildning, deras vältalighet, verksamhetsiver och nitiskhet kan te sig bländande, fröjda föreställningsförmågan och väcka beundran hos dem, som inte ser under ytan, men om dessa andra gåvor inte bärs upp av ödmjukhet och beskedlighet, kommer man att uppleva självförhärligande och självupphöjelse. Om inte varje förmåga helgas åt Herren, om inte de, som har fått sig gåvor betrodda av Herren, söker den nåd, som ensam gör deras duglighet välbehaglig inför Gud, kommer Herren att betrakta dem som. . . värdelösa tjänare. "Offer som Gud vill ha är en förkrossad ande, ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud." {Psaltaren 51:19.} ... De, vars hjärtan är smälta och ödmjuka, som har sett den härliga uppenbarelsen av Guds väsen, kommer inte att ge prov på tanklös förmätenhet och fräckhet. ... Jaget försvinner i medvetenheten om Guds vidunderliga härlighet och den egna ovärdigheten. Alla de, som värdesätter lycka och helgelse tillsammans med Gud... lämnar ingenting ogjort, om de så bara kan uppfånga en glimt av Hans härlighet. Överallt och under alla förhållanden ber de till Gud om lov till, att få se Honom. De uppskattar det ödmjuka och ångerfulla sinne, som bävar vid, att höra Guds ord. rätt

nästa kapitel