| Hälsa för Hela Människan kapitel 2. Från sida 19. Från sida 29 i den engelska utgåva. | ren sida tillbaka |
(19)I Kapernaum, hemma hos fiskaren Petrus, låg hans svärmor sjuk med "hög feber", och "de talade genast med Jesus om henne". "Han rörde vid hennes hand, och då lämnade febern henne", och hon steg upp och betjänade Frälsaren och hans lärjungar. Luk 4:38; Mark 1:30; Matt 8:15. rätt (19)Nyheten spred sig snabbt. Undret hade utförts på sabbatsdagen, och av rädsla för de skriftlärda vågade inte folket komma och bli botade förrän solen hade gått ner. Men då kom de. Från hem, butiker och torg banade sig invånarna i staden bort mot det enkla hem där Jesus höll till. De sjuka bars på bårar, kom haltande på kryckor eller hjälptes fram av vänner. Stapplande och svaga kom de fram inför Frälsaren. rätt (19)Timme efter timme fortsatte de att komma och gå, för ingen visste om den store Läkaren fortfarande skulle vara ibland dem nästa dag. Aldrig tidigare hade Kapernaum varit vittne till en dag som denna. Luften fylldes av triumferande röster som jublade över befrielse. Inte förrän den siste hade fått hjälp slutade Jesus sitt arbete. Det var långt in på natten när folkskaran lämnade och det blev tyst i Simons hem. Den långa, händelserika dagen var slut, och Jesus gick för att få vila. Men medan stadens invånare sov djupt, "tidigt på morgonen, medan det var mörkt, steg Jesus upp och gick till en enslig plats och bad där". Mark 1:35. rätt (20)Tidigt på morgonen kom Petrus och hans vänner till Jesus och berättade att folket i Kapernaum redan sökte efter honom. Med förvåning hörde de honom säga: "Också för de andra städerna måste jag predika evangeliet om Guds rike. Det är därför jag har blivit sänd." Luk 4:43. rätt (20)Den upphetsning som rådde i Kapernaum hotade att skymma det som var det egentliga syftet med Jesu mission. Jesus var inte nöjd med att dra uppmärksamheten til1 sig enbart som en undergörare eller en som botade kroppsliga sjukdomar. Han ville dra människor till sig som deras Frälsare. Folket ville gärna tro att han hade kommit som deras kung för att upprätta ett jordiskt rike, men han ville vända deras tankar bort från det jordiska till det andliga. Enbart världslig framgång skulle hindra honom i hans egentliga arbete. rätt (20)Den oförstående folkskarans förundran besvärade honom. Han hade inget behov av att hävda sig själv. Den hyllning som världen ger åt hög ställning, rikedom eller begåvning var främmande för Människosonen. Jesus använde inte något av de medel som människor använder för att vinna andras trohet och hyllning. Många hundra år före hans födelse blev det profeterat om honom: "Han skall inte skria eller ropa, inte låta sin röst höras på gatorna. Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka. Han skall i trofasthet utbreda rätten." Jes 42:2, 3. rätt (20)fariséerna försökte vinna anseende genom sina noggranna ceremonier och genom att väcka uppmärksamhet med sin tillbedjan och sin välgörenhet. De visade sin iver för religionen genom att göra den till ett diskussionsämne. Tvisterna mellan de olika stridande sekterna var högljudda och långa, och det var inte ovanligt att höra de laglärdas ilskna röster ute på gatorna. rätt (21)Jesu liv stod i skarp kontrast till allt detta. Han diskuterade aldrig högljutt, tillbad aldrig för att väcka uppseende och utförde aldrig handlingar för att vinna applåder. Kristus var gömd i Gud, och Gud uppenbarades i Sonens karaktär. Det var till denna uppenbarelse Jesus önskade vända folkets uppmärksamhet. rätt (21)Rättfärdighetens Sol lyste inte plötsligt fram över världen i all sin glans för att blända människors sinnen med sin härlighet. Det står skrivet om Kristus att "som gryningen skall han träda fram". Hos 6:3 (BK). Stilla och mjukt bryter dagsljuset fram över jorden, skingrar mörkret och väcker världen till liv. På samma sätt gick Rättfärdighetens Sol upp, "med läkedom under sina vingar". Mal 4:2. rätt (21)"Se, min tjänare som jag uppehåller, min utvalde, i vilken min själ har sin glädje."Jes 42: l. rätt (21)"Du är ett skydd för den svage, ett skydd för den fattige i hans nöd, en tillflykt undan storm, en skugga undan hetta. "Jes 25:4. rätt (21)"Så säger Gud, HERREN, han som har skapat himlen och spänt ut den, han som har utbrett jorden med allt som växer där, han som har givit liv åt folket som bor där och ande åt dem som vandrar på den. Jag, HERREN, har kallat dig i rättfärdighet, jag skall hålla dig i handen. Jag skall bevara dig och göra dig till ett förbund för folket, till ett ljus för hednafolken, för att du skall öppna blinda ögon och föra fångar ut ur fängelset, ur fångenskapen dem som sitter i mörker " Jes 42:5-7. rätt (21)"De blinda skall jag leda på en väg som de inte känner, på okända stigar skall jag föra dem fram. Jag skall göra mörkret framför dem till ljus och det som är ojämnt till jämn mark. Detta är vad jag skall göra, och jag skall inte överge dem." Vers 16. rätt (22)"Sjung till HERREN en ny sång, sjung hans lov från jordens ände, ni som far på havet och allt som finns i det, ni havsländer med era invånare. Höj din röst, du öken med dina städer, ni byar där Kedar bor. Jubla, ni klippornas invånare, ropa från bergens toppar. Ge HERREN ära, förkunna hans lov i havs länderna. " Verserna 10-12. rätt (22)"Jubla ni himlar, ty HERREN har gjort det, höj glädjerop, ni jordens djup, brist ut i jubel, ni berg, du skog med alla dina träd. Ty HERREN har återlöst Jakob, han visar sin härlighet i Israel. " Jes. 44:23. rätt (22)"Är du den som skulle komma?" (22)Frälsaren svarade inte genast på lärjungarnas fråga. Medan de stod och undrade över hans tystnad fortsatte de sjuka att komma till honom. Den mäktige Läkarens röst trängde igenom de dövas öron. Ett ord och en beröring av hans hand öppnade de blindas ögon så att de kunde se dagens ljus, naturens skönhet, vänners ansikten och Frälsarens blick. Hans röst nådde de döendes öron och de reste sig upp, friska och starka. De besatta som var förlamade lydde hans ord, deras vanvett lämnade dem och de tillbad honom. De fattiga bönderna och arbetarna, som fariséerna undvek därför att de ansågs orena, samlade sig runt honom och han talade det eviga livets ord till dem. rätt (23)Så gick dagen och Johannes' lärjungar såg och hörde allt detta. Till slut kallade Jesus dem till sig och bad dem återvända till Johannes och berätta om allt som de hade sett och hört, och tillade: "Salig är den som inte tar anstöt av mig." Matt 11:6. Lärjungarna förde budskapet tillbaka till Johannes, och det var tillräckligt. rätt (23)Johannes kom ihåg profetian om Messias: "HERREN har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna, till att predika ett nådens år från HERREN och ... för att trösta alla sörjande." Jes 61:1, 2. Jesus från Nasaret var den utlovade. Beviset på hans gudomlighet kunde ses i det arbete han utförde för att hjälpa den lidande mänskligheten. Hans härlighet visades genom att han sänkte sig ner till vår låga ställning. rätt (23)Det arbete som Kristus utförde vittnade inte bara om att han var Messias, utan det visade också på vilket sätt hans rike skulle upprättas. För Johannes uppenbarades samma sanning som för Elia ute i öknen då "en stor stark storm, som ryckte loss berg och bröt sönder klippor, gick före HERREN. Men HERREN var inte i stormen. Efter stormen kom en jordbävning. Men HERREN var inte i jordbävningen. Efter jordbävningen kom en eld. Men HERREN var inte i elden." 1 Kung 19:11, 12. Efter elden talade Gud till profeten med en röst som var som en stilla susning. På liknande sätt skulle Jesus utföra sitt arbete. Han skulle inte omstörta troner och riken eller uppträda med pompa och yttre prakt, utan tala till människornas hjärtan genom ett barmhärtigt och självuppoffrande liv. rätt (24)Guds rikes natur (24)Kristi efterföljare skall vara världens ljus, men Gud ber dem inte att anstränga sig för att lysa. Han godkänner inga självgoda ansträngningar att visa upp överlägsen godhet. Han önskar att deras sinnen skall vara genomsyrade av himmelska principer. När de sedan är i världen, kommer de att uppenbara ljuset som finns i dem. Deras orubbliga trohet i allt vad de gör, kommer i sig att vara ett ljus. rätt (24)Rikedom och hög ställning, dyrbara utrustningar, byggnader och inredningar, är inte nödvändiga för framgång i Guds verk. Detsamma gäller prestationer som vinner människors applåder och medverkar till fåfänga. Världslig prakt, hur imponerande den än är, har inget värde i Guds ögon. Han värderar det osynliga och det eviga mer än det synliga och det förgängliga. Det materiella har värde bara i den mån det ger uttryck för det andliga. Det mest utsökta inom konsten har ingen skönhet i jämförelse med den karaktärens skönhet som är en frukt av den helige Andes verk i själen. rätt (24)Då Gud gav sin Son till vår värld skänkte han oss människor oförstörbara rikedomar – så stora att alla skatter som samlats under historiens lopp tillsammans är värdelösa i jämförelse. Kristus kom till jorden och framträdde inför människorna med evighetens samlade kärlek i sitt väsen. Det är denna kärlekens skatt som vi genom vår förbindelse med honom skall ta emot, uppenbara och föra vidare. rätt (24)I arbetet för Gud är mänskliga ansträngningar effektiva bara i den grad arbetaren är uppriktig och hängiven, bara i den utsträckning han uppenbarar Kristi nåds makt att förvandla ett människoliv. Man skall tydligt kunna urskilja oss från världen, därför att Gud har satt sitt sigill på oss, därför att han uppenbarar sin egen kärleks karaktär i oss. Vår Frälsare täcker oss med sin rättfärdighet. rätt (25)När Gud väljer män och kvinnor till sitt arbete frågar han inte om de är rika, högt utbildade eller duktiga talare. Han frågar: "Är de så ödmjuka att jag kan lära dem min vilja? Kan jag lägga mina ord i deras mun? Kommer de att representera mig?" rätt (25)Gud kan använda varje människa bara i den utsträckning som han kan fylla hennes själs tempel med sin Ande. Han kommer endast att godkänna det arbete som återspeglar hans bild. Hans efterföljare skall som sin legitimation inför världen visa fram de outplånliga kännetecknen på Guds eviga principer. rätt (25)Hindra inte de små barnen (25)Tänk er dessa mödrar, bleka, uttröttade, på gränsen till förtvivlan, men ändå beslutsamma och uthålliga. De söker sig till Frälsaren med sitt lidandes bördor. När de trängs tillbaka av den böljande människomassan, banar sig Jesus väg mot dem, steg för steg, tills han är nära intill dem. Hoppet tänds i deras hjärtan. Glädjetårar faller ner för deras kinder när Jesus uppmärksammar dem och de ser in i de ögon som utstrålar sådan medkänsla och kärlek. rätt (25)Frälsaren väljer ut en i gruppen och försöker vinna hennes förtroende genom att fråga: "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Hon snyftar fram sin innerliga önskan: "Mästare, att du skall göra mitt barn friskt." Kristus lyfter det lilla barnet från hennes armar, och sjukdomen försvinner vid hans beröring. Dödens blekhet är borta, den livgivande strömmen av blod flyter genom ådrorna och musklerna får ny kraft. Sedan talar Jesus några tröstens och fridens ord till modern, innan han tar sig an ett annat lika angeläget fall. Återigen använder Jesus sin livgivande kraft, och alla lovprisar och ärar honom som gör sådana underbara ting. rätt (26)Vi tänker ofta på det storslagna i Jesu liv. Vi talar om de underbara ting som han gjorde och undren han utförde. Men det faktum att han uppmärksammade det som ansågs obetydligt, är ett ännu större bevis på hans storhet. rätt (26)Bland judarna var det en sed att man tog barnen till någon rabbin för att han skulle lägga sina händer på dem och välsigna dem. Men lärjungarna tyckte att Jesu arbete var alltför viktigt för att avbrytas på detta sätt. När mödrarna kom med sina barn och ville att han skulle välsigna dem möttes de av lärjungarnas missnöjda blickar. Lärjungarna ansåg att barnen var för små för att få någon nytta av att träffa Jesus, och tog det för givet att han var missnöjd med att ha dem omkring sig. Men Frälsaren förstod det bekymmer och den börda dessa mödrar hade som försökte fostra sina barn enligt Guds ord. Han hade hört deras böner. Han själv hade dragit dem till sig. rätt (26)En mor hade lämnat hemmet med sitt barn för att söka efter Jesus. På vägen berättade hon för en granne om vad hon tänkte göra, och grannen ville att Jesus skulle välsigna hennes barn också. På så sätt kom flera mödrar tillsammans till Jesus med sina barn. En del av barnen hade passerat spädbarnsstadiet och några var redan ungdomar. När mödrarna försynt kom till Jesus lyssnade han förstående till deras tårfyllda begäran. Men han väntade för att se hur lärjungarna skulle behandla dem. När han såg hur lärjungarna tillrättavisade mödrarna och visade bort dem i tron att de gjorde honom en tjänst, visade han dem deras misstag och sade: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty Guds rike tillhör sådana." Mark 10: 14. Han tog barnen i sina armar, lade sina händer på dem och gav dem den välsignelse de hade kommit för att få. rätt (27)Mödrarna blev tröstade. De återvände hem styrkta och välsignade av Kristi ord. De kände sig uppmuntrade, och kunde nu med glädje ta itu med sina arbetsbördor och med nytt hopp arbeta för sina barn. rätt (27)Om vi kunde se det som senare hände med människorna i denna lilla grupp, skulle vi se hur mödrarna ofta påminde sina barn om vad som hände den dagen, och upprepade för dem Frälsarens kärleksfulla ord. Vi skulle också se hur, under åren som följde, minnet av dessa ord ofta bevarade barnen från att vika av från den väg som Herren har bestämt för sina återlösta barn. rätt (27)Föräldrars hjälpare (27)Jesus känner den börda som tynger varje mors hjärta. Han som själv hade en mor som kämpade med fattigdom och umbärande, känner med varje mor i hennes arbete. Han som en gång reste en lång väg för att befria en bekymrad kanaaneisk kvinna från hennes hjärtas nöd, kommer att göra lika mycket för mödrar i vår tid. Han som gav änkan i Nain hennes ende son tillbaka och i sitt lidande på korset tänkte på sin egen mor, rörs i dag av mödrars sorg. Han vill trösta och hjälpa i varje sorg och i varje nöd. rätt (28)Mödrar kan komma till Jesus med sina bekymmer. De kommer att få den kraft de behöver för att ta hand om sina barn. Portarna står öppna för varje mor som lägger sina bördor vid Frälsarens fötter. Han som sade: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte!", inbjuder fortfarande mödrar att komma till honom med sina små så att han kan välsigna dem. Mark 10:14. rätt (28)I de barn som fördes till Jesus såg han män och kvinnor som skulle bli arvtagare till hans nåd och medborgare i hans rike. Några skulle bli martyrer för hans skull. Han visste att dessa barn skulle lyssna till honom och ta emot honom som Frälsare mycket mera villigt än många av de vuxna, som var förhärdade och fyllda av den här världens vishet. I sin undervisning sänkte han sig ner till deras nivå. Han, himlens majestät, svarade på deras frågor och förklarade sin viktiga undervisning så enkelt att deras barnsliga sinnen kunde förstå. Han sådde sanningens säd i deras sinnen, och under åren som kom skulle den växa upp och bära frukt till evigt liv. rätt (28)När Jesus sade till lärjungarna att de inte skulle hindra barnen från att komma till honom, talade han lika mycket till sina efterföljare i alla tider – till församlings ledare, predikanter, medhjälpare och alla kristna. Jesus drar barnen till sig, och han säger till oss: "Låt dem komma." Det är som om han ville säga: "De kommer nog, om bara inte ni hindrar dem." rätt (28)Vi borde inte ge en felaktig bild av Jesus genom vårt okristliga sätt. Håll inte barnen borta från honom genom din kyla och stränghet. Låt dem aldrig få orsak att tycka att himlen skulle vara en otrevlig plats om du vore där. Tala inte om religion som om det vore något barn inte kan förstå, och handla inte som om det inte förväntades av dem att de skulle ta emot Kristus när de är små. Ge dem inte den felaktiga uppfattningen att kristendomen är något dystert, och att de måste ge upp allt som ger glädje åt livet när de kommer till Frälsaren. rätt (29)När den helige Ande rör vid barnens hjärtan, samarbeta då med honom. Tala om för dem att Frälsaren kallar på dem, och att inget skulle göra honom gladare än om de överlämnade sig till honom i de unga årens blomstrande friskhet. rätt (29)Frälsaren ser med oändlig ömhet på dem som han har köpt med sitt eget blod. Han gör anspråk på dem på grund av sin kärlek och har en obeskrivlig längtan efter dem. Hans hjärta ömmar inte bara för de mest väluppfostrade och tilldragande barnen, utan också för dem som har motbjudande karaktärsdrag som de har fått i arv eller på grund av försummelse. Många föräldrar inser inte i vilken stor utsträckning de själva är ansvariga för dessa karaktärsdrag hos sina barn. De har inte den ömhet och den visdom som behövs för att rätt ta itu med sina felande barn, som de själva har gjort till vad de är. Men Jesus ser på dessa barn med medlidande. Han ser vad som har orsakat deras problem. rätt (29)Den kristne arbetaren kan vara Kristi redskap för att föra dessa bristfälliga och felande barn till Frälsaren. Genom visdom och finkänslighet kan han binda dem till sitt hjärta. Han kan ge dem mod och hopp och se hur deras karaktär förvandlas genom Guds nåd, så att det kan sägas om dem: "Sådana hör Guds rike till." rätt (29)Fem kornbröd mättar folkskaran (29)Solen höll på att sjunka i väster, men ändå dröjde folket kvar. Till slut kom lärjungarna till Jesus och bad att han för folkets eget bästa skulle be dem gå därifrån. Många hade kommit långväga ifrån och hade inte ätit sedan morgonen. I de omgivande städerna och byarna skulle de säkert kunna skaffa mat. Men Jesus sade: "Ge ni dem att äta." Matt 14:16. Sedan vände han sig till Filippus och frågade: "Var skall vi köpa bröd så att dessa får något att äta?" Joh 6:5. rätt (30)Filippus såg ut över ett hav av huvuden och tänkte på hur omöjligt det skulle vara att förse en så stor folkmängd med mat. Han svarade att bröd för tvåhundra silverpenningar inte skulle räcka för att dela ut till dem så att alla skulle få en liten bit. rätt (30)Jesus frågade hur mycket mat som fanns bland folket. "Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar", sade Andreas. "Men vad förslår det till så många?" Verserna 9, 10. Jesus bad dem hämta maten, sedan sade han till lärjungarna att de skulle se till att folket satte sig ner på gräset. När det var gjort, tog han maten, "såg upp mot himlen, tackade Gud, bröt bröden och gav dem till lärjungarna, och de gav dem till folket. Alla åt och blev mätta, och lärjungarna plockade upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla." Matt 14:19, 20. rätt (30)Det var genom ett underverk, gjort i Guds kraft, som Jesus mättade folkskaran. Men ändå var maten enkel – bara fisk och kornbröd, det galileiska fiskarfolkets vardagsmat. rätt (30)Kristus kunde ha dukat upp en läcker måltid för folket, men mat som serverades bara för att tillfredsställa aptiten hade inte gett några lärdomar som skulle ha varit till nytta för dem. Genom detta underverk ville Jesus ge folket en lärdom om enkelhet. Om människor i dag hade enkla levnadsvanor och levde i harmoni med naturens lagar, liksom Adam och Eva gjorde från början, skulle det finnas mer än tillräckligt med mat för mänsklighetens behov. Men själviskhet och ett omåttligt tillfredsställande av aptiten har fört synd och elände med sig, genom skadlig överdrift å ena sidan och brist å andra sidan. rätt (31)Jesus försökte inte vinna anhängare genom att tillfredsställa människors begär efter lyx. För den stora folkskaran, som var trött och hungrig efter den långa och spännande dagen, var den enkla måltiden en försäkran både om hans makt och hans kärleksfulla omsorg om dem i deras vardagliga behov. Frälsaren har inte lovat sina efterföljare denna världens lyx. Det kan bli deras lott att leva i fattigdom, men han har lovat att de skall få vad de behöver, och dessutom något som är bättre än den här världens goda – trösten att veta att han alltid är närvarande. rätt (31)Efter att folkskaran hade ätit sig mätt fanns det mycket mat över. Jesus bad sina lärjungar: "Samla ihop de stycken som har blivit över, så att inget blir förstört." Joh 6:12. Dessa ord innebar mer än att samla maten i korgar. Det låg en dubbel lärdom i detta. Ingenting skulle slösas bort. Vi borde inte tilllåta någon timlig förmån att gå oss ur händerna. Vi borde inte försumma någonting som skulle kunna vara till nytta för någon människa. Allt borde tas tillvara som kan lindra nöden hos jordens hungrande människor. Med lika stor omsorg skulle vi ta vara på det bröd som kommer från himlen och mättar själens behov. Vi skall leva av allt Guds ord. Inget av det som Gud har talat får gå förlorat. Inte ett enda ord som angår vår eviga frälsning skulle vi försumma. Inte ett enda ord som gäller vår eviga frälsning skulle få gå till spillo. rätt (31)Undret med bröden lär oss att vi skall sätta vår tillit till Gud. När Kristus mättade de fem tusen fanns det ingen mat nära till hands. Det såg ut som om han inte hade några möjligheter att göra något åt situationen. Där var han, med femtusen män och dessutom kvinnor och barn, ute i vildmarken. Han hade inte bett folket att följa honom dit. De hade kommit utan att vara inbjudna därför att de så gärna ville vara i hans närhet. Men han visste att de var hungriga och svaga efter att ha lyssnat till hans undervisning hela dagen. De var långt borta från sina hem, och natten var nära. Många av dem hade inte pengar för att köpa mat. Han, som för deras skull hade fastat fyrtio dagar i öknen, ville inte låta dem gå hem hungriga. rätt (32)Guds försyn hade fört Jesus in i denna situation, och han litade på sin himmelske Far för att få det som behövdes för att fylla behoven. När vi blir ställda i svåra situationer skall vi lita på Gud. I varje kris skall vi söka hjälp från honom som har oändliga resurser till sitt förfogande. rätt (32)I detta underverk tog Kristus emot av Fadern, han gav till lärjungarna, lärjungarna gav till folket och folket gav till varandra. På samma sätt kommer alla som är förenade med Kristus att ta emot livets bröd av honom och ge det till andra. Han har utsett sina lärjungar att vara ombud mellan sig och folket. rätt (32)När lärjungarna hörde Frälsarens uppmaning: "Ge ni dem att äta", såg de alla slags svårigheter framför sig. De frågade: "Skall vi gå till byarna och köpa mat?" Men vad sade Kristus? "Ge ni dem att äta." Lärjungarna kom med allt de hade till Jesus men han bjöd dem inte att äta. Han bad dem att servera folket. Maten mångdubblades i hans händer. Varje gång lärjungarna räckte ut händerna mot Jesus fyllde han dem. Den lilla portionen räckte till för alla. Först när folket hade ätit sig mätt, åt lärjungarna tillsammans med Jesus av den dyrbara maten som himlen försett dem med. rätt (32)Vi blir så lätt missmodiga när vi ser behoven hos de fattiga, okunniga och lidande. Vi frågar oss: "Vad kan vi i vår svaghet och med våra små tillgångar göra för att fylla dessa enorma behov? Skall vi inte vänta på att någon med större förmågor tar sig an uppgiften, eller överlåta saken till någon organisation?" Kristus sade: "Ge ni dem att äta." Använd tillgångarna, tiden och förmågan du har. Ge dina kornbröd till Jesus. rätt (32)Även om dina tillgångar inte räcker för att ge mat åt tusentals människor, kanske de räcker för att mätta en. I Jesu händer kan de ge mat till många. Gör som lärjungarna, ge vad du har. Kristus kommer att mångdubbla gåvan. Han kommer att belöna uppriktig, enkel förtröstan på honom. Det som tycktes vara ett knappt förråd visar sig bli en rik festmåltid. rätt (33) "Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt. ... Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk. Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet. Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, skall ge er säd och mångdubbla den och låta er rättfärdighet bära god skörd. Då blir ni rika på allt och kan vara frikostiga i allt." 2 Kor 9:6-11. rätt |