Marana tha. Vår Herre, kom! kapitel 180. Från sida 188ren sida tillbaka

29. juni - Två stora grupper av kristna

(188)Ett av dess huvuden såg ut som om det hade blivit slaktat och dödat, men dess dödliga sår hade läkts. Hela jorden förundrade sig över vilddjuret och följde efter det. - Upp 13: 3. rätt

(188)Förenta Staterna kommer inte att bli ensamt om att hylla påvedömet. Roms inflytande i de länder som en gång erkände dess herradöme, är långt från att vara tillintetgjort. {ST 15 febr. 1910} rätt

(188)I den sista striden kommer Sabbaten att bli det särskilda stridsämnet för hela den kristna världen. Världsliga ledare och prästerskapet kommer att sluta sig samman, för att tvinga fram helighållandet av söndagen, och om passande medel inte åstadkommer detta, kommer det att stiftas ytterst stränga lagar. Det kommer att göras gällande, att de få som motsätter sig en kyrklig förordning och en av landets lagar, inte borde tålas. . . . .Den romerska kyrkan i den gamla världen och den avfallna protestantiska i den nya världen kommer att använda ett liknande tillvägagångssätt mot dem, som följer alla de gudomliga föreskrifterna. {Kmkos 342} rätt

(188)Den så kallade kristna världen kommer att vara skådeplatsen för stora och avgörande handlingar. Personer i ansvarig ställning kommer att stifta lagar för att härska över samvetet, enligt påvlig modell. Babylon kommer att få alla folk att dricka av sin skörlevnads vredesvin. Varje nation kommer att beröras ... [Uppenbarelseboken 18:3-7 anförs] {7BC 949} rätt

(188)Den tredje ängelns varning, . . . . förkunnas med hög röst av en ängel som flyger fram uppe i himlarymden, och det kommer att tilldra sig världens uppmärksamhet." rätt

(188)När vi nått denna fas av striden, kommer kristenheten att indelas i två grupper - de som håller Guds bud och bevarar Jesu tro och de som tillbeder vilddjuret och dess bild och tar emot dess märke. Även om kyrka och stat förenar sina krafter för att tvinga ”alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar” (Upp 13:16), att ta emot ”vilddjurets märke” kommer ändå inte Guds folk att ta emot det. Profeten på Patmos ser ”dem som hade vunnit seger över vilddjuret och dess bild och dess namns tal” stå på glashavet, med ”Guds harpor i händerna och sjunger Moses, Guds tjänares, sång och sången till Lammet”. (Upp 15:2, 3) {DSS 324} rätt