7. augusti - Fullkomlighet på det mänskliga området

(227) Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig. - Matt 5: 48. rätt

(227)Vår frälsare visste allt om den mänskliga naturen, och han säger till varenda människa: ”Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fulllkomlig.” Matt 5:48 Liksom Gud är fullkomlig inom sitt område, skall människan vara fullkomlig inom sitt område. De, som tar emot Kristus, hör till dem, som dessa upplyftande ord har uttalats till: ”Men åt alla som tog emot honom gav han makt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.” Joh. 1:12. Dessa ord säger oss, att vi inte borde nöja oss med något mindre än den bästa, ädlaste karaktären, en karaktär, som har formats efter den gudomliga förebilden. När vi äger denna karaktär, blir livet, tron och den rena religionen ett inflytelserikt exempel för andra. {MM 112. 113} rätt

(227)Men de som väntar på att få se en övernaturlig förändring äga rum i deras karaktär utan att själva göra någon särskild ansträngning för att segra över synden, kommer att bli besvikna. Vi har ingen anledning att känna fruktan, så länge vi ser på Jesus, ingen anledning till att tvivla på, att han helt och fullt kan frälsa dem, som kommer till Gud genom honom; men vi måste hysa en ständig fruktan för, att vår gamla natur på nytt skall få makten, och att fienden skall gillra en fälla för oss, så att han på nytt tar oss tillfånga. Vi skall arbeta på vår frälsning med fruktan och bävan, ty Gud är den, som verkar i er både vilja och gärning för att hans goda vilja skall ske. Med våra begränsade förmågor skall vi vara heliga inom våra områden, precis som Gud är helig inom sitt område. Efter bästa förmåga skall vi låta den gudomliga karaktärens sanning, kärlek och ypperlighet komma till uttryck. Liksom lacken får ett avtryck av sigillet, så skall själen ha ett avtryck av Guds Ande och bevara Kristi bild. rätt

(227)Vi skall dagligen gå framåt i andlig ynnest. Våra försök att efterlikna det gudomliga föredömet kommer ofta att misslyckas. Ofta måste vi böja oss vid Jesu fötter och gråta över våra brister och felsteg. Men vi får inte tappa modet. Vi bör be mer innerligt, tro mer uppriktigt, och med större ståndaktighet på nytt försöka bli mer lik vår Herre. När vi hyser misstro mot vår egen kraft, skall vi lita på Frälsarens makt, och prisa och tacka Gud, som är vår frälsning och vår Gud. 1SM 336. 337} rätt