8. augusti – Ärliga motiv och handlingar

(228) Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er. - Ef 4: 32. rätt

(228)Principer, rättskaffenhet och ärlighet bör man alltid sätta högt. Ärlighet kan inte trivas, där taktik tillämpas. De kommer aldrig att stämma överens. Det ena är från Baal, det andra från Gud. Herren kräver av sina tjänare, att de har hederliga motiv och handlingar. . . . De, som väljer ärlighet som ledsagare, kommer att låta den komma till uttryck i allt vad de gör. Dessa människor tilltalar inte de flesta, men Gud finner dem vackra. rätt

(228)Satan försöker tränga sig in överallt. Han vill skilja goda vänner från varandra. Det finns människor, som alltid snackar och skvallrar och bär fram falska vittnesbörd och sår split och framkallar kiv. Himlen betraktar dessa människor som Satans duktigaste tjänare. Men den person som det går ut över, befinner sig i en mycket mindre farlig position än när någon kryper för honom och han blir höjd till skyarna för något, som han har uträttat, som såg ut att vara lyckat. Beröm av s.k. vänner är farligare än kritik. rätt

(228)Den, som berömmer sig själv, tar bort glansen från sina bästa ansträngningar. En verkligt ädel karaktär nedlåter sig inte till att känna sig sårad av fienders falska beskyllningar. Varje ord som har uttalats verkar utan att skada, eftersom det som inte kan besegras, bara blir starkare. Herren vill, att hans folk skall sluta sig tätt till honom, som är tålamodets och kärlekens Gud. Alla bör låta Kristi kärlek finna uttryck i deras liv. Ingen bör tillåta sig att se ned på en annans rykte eller ställning. Det är egoism. . . . . rätt

(228)Tala aldrig nedsättande om någon människa, för vederbörande kan vara stor i Herrens ögon, medan de, som känner sig stora, kanske aktas som ringa hos Gud på grund av deras hjärtans fördärv. Vi kan bara vara trygga, när vi ligger böjda vid korsets fot, är små i våra egna ögon och litar på Gud. Han ensam har nämligen makt att göra oss stora. . . rätt

(228)Nu behövs allt, som heter förmågor och omdöme. Vars och ens uppgift är tillräckligt betydelsefull för att utföras med omsorg och trohet. En enskild man kan inte göra allt. Var och en har sin bestämda plats och sin speciella uppgift och var och en bör förstå, att det sätt, på vilket han utför sin uppgift, skall prövas i domen.{Vittnesbörd 4 607. 608} rätt