24. augusti - Kännetecknet på Guds folk

(244) Jag gav dem också mina sabbater som ett tecken mellan mig och dem, för att de skulle inse att jag är HERREN som helgar dem. - Ez 20: 12. rätt

(244)Liksom sabbaten var det tecken som utmärkte Israel när de kom ut från Egypten för att gå in i det jordiska Kanaan, så är den också det tecken som nu utmärker Guds folk, då de kommer ut ur världen för att gå in i den himmelska vilan. {Vittnesbörd 6:349} rätt

(244)Sabbaten är ett tecken på det förhållande som existerar mellan Gud och hans folk – ett tecken på, att de är hans trogna undersåtar, att de helighåller hans lag. {Vittnesbörd 8:198} rätt

(244)Den [sabbaten] tillhör Kristus.. ... Eftersom Kristus har gjort allt, har han också gjort sabbaten. Av honom avskildes den för att vara ett minnesmärke över skapelseverket. Den hänvisar till honom som är både Skaparen och den som helgar. Den säger oss att den som har skapat allt i himmelen och på jorden och genom vilket allt sammanhålls, är ledaren för församlingen. Genom honom är vi försonade med Gud. När han talade om Israel sade han: "Jag gav dem ock mina sabbater, till att vara ett tecken mellan mig och dem, för att man skulle veta, att jag är Herren, som helgar dem." – Hes. 20:12. Sabbaten är alltså ett tecken på Kristi makt att helga oss. Och den har getts till alla som Kristus helgar. Som ett tecken på hans helgande kraft har sabbaten getts åt alla som genom Kristus blir en del av Guds Israel.... För alla dem som tar emot sabbaten som ett tecken på Kristi skapande och återlösande makt, blir den en lust. De ser Kristus i sabbaten och de fröjdar sig i honom. Sabbaten hänvisar dem till skapelseverket såsom ett bevis på hans makt att återlösa. Samtidigt som den påminner oss om det förlorade paradiset, talar den om den frid som Jesus återvunnit åt oss. Och allt i naturen återger hans inbjudan: "Kom till mig, ni alla, som arbetar och är betungade, så skall jag ge er ro." – Matt. 11:28. {Vändpunkten 282-283} rätt

(244)Sabbaten är den gyllene länk som förenar Gud med hans folk.. {Vittnesbörd 6:351} rätt