24. januari - Församlingen kommer inte att falla

(32) Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den. - Matt 16,18. rätt

(32) De som helgar Guds bud och har Jesu tro skall smaka drakens och hans härskaras vrede. Satan räknar världen som sin egendom, och han har kontroll över den fallna kristenheten. Men här är en liten grupp som har stått emot hans övermakt. Om han kunde utplåna dem från jorden, skulle hans seger vara fullständig. Såsom han genom sitt inflytande förmådde de hedniska nationerna att fördärva Israel, skall han i en nära framtid aktivera ondskans makter för att fördärva Guds folk. . . . .. Deras enda hopp är Guds nåd, deras enda försvar är bönen. Vittnesbörd 5:473-473 rätt

(32) De prövningar, som Guds folk utsattes för under Esters dagar var inte utmärkande endast för hennes tid. Författaren till Uppenbarelseboken förklarade, då han överblickade århundradena ned till historiens slut: ”I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd.” Upp. 12:17 Några av dem, som i dag lever på jorden, kommer att se dessa ord gå i uppfyllelse. {PK 605} rätt

(32) Satans vrede ökar, efterhand som hans tid blir kortare och hans förförelse och ödeläggelseverk når sin höjdpunkt under nödens tid.. {DSS 441} rätt

(32) Satan kommer att utföra sina underverk för att bedra; han kommer att framställa sin makt som oinskränkt. Församlingen kan tyckas komma att falla snart, men den faller inte. Den förblir, medan syndarna i Sion sållas bort – agnarna skiljs ifrån det värdefulla vetet. Det här blir en fruktansvärd pärs, men den måste icke desto mindre äga rum. Inga förutom de, som har segrat genom Lammets blod och sitt ords vittnesbörd, kommer att befinnas ingå i de trogna och sannas skara, utan fläck eller nedsmutsning från synden, utan svek i munnen. {7BC 911} rätt

(32)Ändå förklarar Gud att ”även om hon kunde glömma sitt barn, skall jag inte glömma dig”. . . . . Gud tänker på Sina barn med den ömmaste omsorg och tar fram en minnesbok, för att Han aldrig skall glömma de barn Han har vård om. {4T 329, 330} rätt

nästa kapitel