16. september - De sju sista plågorna börjar utgjutas

(267) Och jag hörde en stark röst från templet säga till de sju änglarna: "Gå ut och töm Guds sju vredesskålar över jorden.” - Upp 16, 1. rätt

(267)När Kristus har avslutat sitt verk som människornas medlare i helgedomen, kommer den oblandade vrede, varmed de hotats som tillbeder vilddjuret och dess avbild och tar emot dess märke, att utgjutas. (Upp 14:9, 10) Egyptens plågor, som föll då Gud ville befria Israel, liknar den fruktansvärda och mer vidsträckta vedergällning som drabbar världen strax innan Guds folk blir befriat. Johannes beskriver i Uppenbarelseboken dessa fruktansvärda hemsökelser: ”onda och svåra bölder slog upp på de människor som hade vilddjurets märke och som tillbad dess bild.” Havet ”förvandlades till blod som från en död, och allt liv i havet dog.” Och ”floderna och vattenkällorna ... förvandlades till blod.” Hur fruktansvärda dessa hemsökelser än är, är de dock inte mer än Guds rättfärdighet kräver. Guds änglar vittnar: ”'Rättfärdig är du ... ty du har fällt denna dom. De har utgjutit heligas och profeters blod och därför har du gett dem blod att dricka, och de har förtjänat det.'” (Upp 16:2-6) Genom att döma Guds folk till döden har de gjort sig skyldiga till deras blod, som om de hade utgjutit det med sina egna händer. . . rätt

(267)I den plåga som följde, får solen makt att ”bränna människorna såsom med eld. Och ... människorna blev brända av stark hetta”. (Verserna 8, 9, 1917) . . . . rätt

(267)Dessa plågor kommer inte att drabba hela jorden, eftersom alla människor då skulle omkomma. Men de blir de mest fruktansvärda hemsökelser av Guds vrede som människor någonsin har upplevt. Alla tidigare straff före prövningstidens slut har varit blandade med nåd. Kristi blod, som vädjar för människorna, har bevarat syndare från det fulla straffet för deras överträdelser, men i denna sista dom blir Guds vrede utgjuten oblandad med nåd. {DSS 443} rätt

(267)Snart kommer Guds vrede att bryta ut och när han börjar straffa överträdarna, kommer det inte att bli något uppehåll förrän det är slut. Guds vredes stormar håller på att släppas loss, och det är bara den som helgats i Guds kärlek genom sanningen, som kommer att kunna bestå. De kommer att döljas med Kristus i Gud, tills förstörelsen har passerat förbi. {TM 182} rätt