20. september - De gudlösa under plågorna

(271)På den dagen skall jag resa upp Davids fallna hydda, mura igen dess sprickor och resa upp det som är nedrivet. Jag skall bygga upp den som i forna dagar, så att de kan ta i besittning vad som är kvar av Edom och av alla hednafolk över vilka mitt namn har nämnts, säger HERREN, han som gör detta. - Amos 8: 11- 12. rätt

(271)Och då nådens milda röst dog bort, greps de ogudaktiga av fruktan och rädsla. Med fruktansvärd tydlighet hörde de orden: "För sent! För sent!”. {Adventbudskapet 355} rätt

(271)Kristus [på korset] kände det närmast på samma sätt som syndare, som får Guds vredesskålar uthällda över sig. Den svartaste förtvivlan kommer att omsluta deras skyldiga själar som ett liktäcke, och då kommer de helt och fullt att inse och erkänna syndens syndighet. {ST 15. febr. 1883} rätt

(271)De som ej satt värde på Guds ord, skyndade fram och tillbaka, från hav till hav, från nord till syd, för att söka Herrens ord. Ängeln sade: "De skola ej finna det. Det är hunger i landet, men ej hunger efter bröd eller törst efter vatten, utan efter att höra Herrens ord. Vad skulle de ej ge för ett enda bifallande ord från Gud. . . . rätt

(271)Många av de ogudaktiga blev mycket förbittrade över de plågor som kom över dem. Det var ett fruktansvärt skådespel. Föräldrar förebrådde bittert sina barn, barn sina föräldrar, bröder sina systrar och systrar sina bröder. Från alla håll hördes bittra jämmerrop: "Det var du, som avhöll mig från att ta emot den sanning som skulle ha frälst mig från denna fruktansvärda stund!” Folket vände sig mot sina präster med bittert hat och förebrådde dem, sägande: ”Ni har inte varnat oss. Ni sade, att hela världen skulle bli omvänd, och ropade: Fred, fred! för att stilla varje fruktan, som uppstod. Ni har inte upplyst oss om denna stund; och dem, som förkunnade den för oss, förklarade ni för att vara fantaster och dåliga människor, som ville fördärva oss.” Men jag såg, att prästerna inte undgick Guds vrede. Deras lidanden var tiofalt större än de, som drabbade folket. {Adventbudskapet 356. 357} rätt

(271)På den tid då Guds straffdomar faller utan barmhärtighet, o, hur avundsjuka kommer inte då de gudlösa att vara på dem, som ”sitter under den Högstes beskydd”, den bädd, med vilken Herren skyddar alla, som har älskat honom och uppfyllt hans befallningar! {3BC 1150} rätt