22. september – Avsikten med trängseltiden

(273)Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad. - Ps 46: 1. rätt

(273)Även om Guds folk är omgivna av fiender som är fast beslutna att förgöra dem, fruktar de inte för förföljelse för sanningens skull. Men de är ängsliga för att de inte har ångrat varje synd och att de på grund av ett eller annat fel hos dem själva inte kan få del av Frälsarens löfte: Jag skall ”bevara dig och rädda dig ur prövningens stund, som skall komma över hela världen”. (Upp 3:10) Om de bara kunde känna sig övertygade om att de fått syndernas förlåtelse, skulle de inte vika tillbaka för tortyr eller död. Men om det skulle visa sig, att de är ovärdiga och att de går miste om livet på grund av sin egen bristfälliga karaktär, skulle Guds heliga namn bli vanärat. rätt

(273)Överallt hör de hur förrädare lägger planer. De ser hur effektivt upprorsmakarna arbetar. Detta väcker hos dem en innerlig önskan, en stark längtan efter att denna stora avfällighet skall upphöra och att de ogudaktigas ondska skall nå ett slut. Men under det att de ber till Gud om att han skall hejda upproret, sker det med en stark känsla av självförebråelser, att de själva inte har någon kraft mer att stå emot och driva tillbaka ondskans mäktiga flodvåg. De känner att om de hade använt alla sina förmågor i Kristi tjänst och gått fram från kraft till kraft, skulle Satans makt över dem ha varit mindre. rätt

(273)De ödmjukar sig inför Gud och hänvisar till hur de tidigare har ångrat sina många synder. Nu åberopar de sig av Frälsarens löfte: Nu måste man ”ta tag i min styrka, så att han kan sluta fred med mig, och han skall sluta fred med mig.” (Jes 27:5, KJV) Deras tro sviktar inte, även om deras bön inte genast besvaras. De lider under den svåraste ångest, skräck och nedslagenhet, men de upphör inte att bedja. De klänger sig fast vid Gud såsom Jakob höll fast vid ängeln. Från djupet av sin själ ropar de: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” {DSS 438} rätt

(273)Trängselstiden är den smältdegel som skall dana en kristen karaktär. Den är avsedd att få Guds folk till att stå emot Satan och hans frestelser. {RH 12. aug. 1884} rätt