Marana tha. Vår Herre, kom! kapitel 272. Från sida 280ren sida tillbaka

29. september – Himmel och jord skakas

(280) Den sjunde tömde sin skål över luften. Och en stark röst gick ut från tronen i templet, och den sade: "Det har skett.” Och det kom blixtar, dån och åska och en stor jordbävning, en sådan som inte har förekommit så länge det funnits människor på jorden, så väldig var den. - Upp 16:17- 18. rätt

(280)Vi behöver studera uttömmandet av den sjunde vredesskålen. Ondskans makter kommer inte att ge sig i striden utan kamp. {7BC 983} rätt

(280)Mitt på den mörka himlen finns en klar plats som lyser av obeskrivlig härlighet. Härifrån ljuder Guds röst i ett ljud som av många vatten: ”Det är gjort.” (Upp 16:17, 1917) rätt

(280)Den rösten skakar himlarna och jorden. Det uppstår en jordbävning, ”en sådan som inte har förekommit så länge det funnits människor på jorden, så väldig var den.” (Vers 17, 18) Firmamentet tycks öppna sig och slutas igen. Härligheten från Guds tron tycks flamma igenom. Bergen skakar som rö för vinden. Stora stenblock kastas åt alla håll. Det hörs ett dån som av en kommande storm. Havet piskas upp i raseri. Orkanens vrål ljuder som en röst från onda andar som är ute för att ödelägga. Hela jorden häver sig. Den rullar som havets vågor. Dess yta bryts sönder. Det ser ut som om själva grundvalarna sviktar. Bergskedjor sjunker. Bebodda öar försvinner. Hamnstäder som kommit att likna Sodom i ogudaktighet, uppslukas av de upprörda vattenmassorna. Gud kommer nu ihåg det stora Babylon och ger henne ”bägaren med sin stränga vredes vin”. (Upp 16:19) Stora hagel, ”tunga som talenter” (Upp 16:21), utför sitt ödeläggande verk. Jordens stoltaste städer ödeläggs. Dyrbara palats på vilka världens stormän har slösat sina rikedomar för att förhärliga sig själva, sjunker ihop i ruiner inför deras ögon. Fängelsemurarna rämnar. Guds folk som har hållits inspärrade för sin tro, blir befriade. {DSS 449} rätt