10. oktober - Hur Kristus uppenbaras vid hans andra ankomst

(291) Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. Han skall förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet. Ty han har makt att lägga allt under sig. - Fil 3: 20 - 21 rätt

(291)Jesus hade farit upp till himlen i mänsklig gestalt. Apostlarna hade sett molnet ta emot honom. Samme Jesus, som hade vandrat och talat och bett tillsammans med dem, han som hade brutit brödet tillsammans med dem, som hade varit med dem i deras båtar på sjön och som just den dagen tillsammans med dem hade arbetat sig uppför Oljebergets sluttningar, denne samme Jesus hade nu gått för att sitta på sin Faders tron. Änglarna hade försäkrat dem om att just han som de hade sett fara upp till himmelen skulle komma tillbaka på samma sätt som han farit upp. {VP 836} rätt

(291)Kristi härlighet som människa uppenbarades inte medan han var på jorden. . . Samma mänskliga gestalt visar sig nu, när han kommer ned från himlen, omgiven av strålande, majestätisk härlighet. {IHP 358} rätt

(291)Kristus skall komma i sin egen härlighet, i sin Faders härlighet och i de heliga änglarnas härlighet. Tiotusen gånger tiotusen och tusen gånger tusen änglar, Guds vackra, segerrika söner, ovanligt vackra och härliga, kommer att ledsaga honom. I stället för törnekronan kommer han att bära en härlighetens krona - en krona inuti den andra kronan. l stället för den gamla purpurkappan kommer han att vara klädd i vitaste vitt. ”Som ingen tygberedare på jorden kan göra några kläder.” Mark 9, 3 ”Och på sin kappa, på sin länd, har han ett namn skrivet: 'kungarnas Konung och herrarnas Herre'.« Upp 19, 16. {KFH 367} rätt

(291)Änglarna kommer alla att lämna himlen, medan de väntande heliga väntar på honom och ser upp mot himmelen, såsom de galileiska männen gjorde förr, då han for upp från Oljeberget. Då skall de som är heliga, de som noga följt det ödmjuka, gudomliga föredömet, att vara de enda, som med översvallande glädje utbrister, när de ser honom: ”Se, där är vår Gud, som vi förbidade, och som skulle frälsa oss.” Och de skall förvandlas ”i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud” - den basun som uppväcker de avsomnade heliga och kallar dem fram från deras viloläger i stoftet, iförda härlig odödlighet och ropande: ”Seger! Seger över döden och graven!” {Adventbudskapet 138} rätt