Marana tha. Vår Herre, kom! kapitel 287. Från sida 295ren sida tillbaka

14. oktober - Lammets vrede

(295) Kungarna på jorden, stormännen och härförarna, de rika och de mäktiga, alla slavar och fria, gömde sig i hålor och bland bergsklyftor, och de sade till bergen och klipporna: ”Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede”. - Upp 6:15-16. rätt

(295)Allt hån och alla smädelser har upphört, lögnaktiga läppar har tystnat. ”Stridslarmet” med ”manteln som sölades i blod” (Jes. 9:5, 1917) har tystnat. Det enda som nu hörs är bön, gråt och klagan. Människor som nyss hånat, ropar nu: ”deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?'” (Upp 6:17) De ogudaktiga ber om att få bli begravda under klipporna och bergen, så att de inte skall se hans ansikte som de har föraktat och förkastat. rätt

(295)De döda känner igen den röst som nu tränger igenom och når fram till deras öron. Hur ofta har inte denna milda röst manat dem till omvändelse. Hur ofta hade de inte hört den i de rörande vädjandena från en vän, en broder, en Frälsare. För dem som har förkastat hans nåd kunde ingen annan röst vara så full av fördömelse, så tung av förkastelsedom som den som så länge hade vädjat: ”Vänd om, vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö. ?” Hes 33:11 Om det bara hade varit en främlings röst! Jesus säger: ”Ni vägrade lyssna när jag ropade och ingen brydde sig om och jag räckte ut min hand, ni förkastade alla mina råd och ville ej veta av mina varningar.” Ords 1:24, 25 Denna röst väcker minnen som de helst ville utplåna - avvisade varningar, ringaktade inbjudningar, åsidosatta förmåner. . . rätt

(295) ”I alla deras liv som förkastar sanningen, kommer ögonblick då samvetet vaknar och minnet fyller tanken med bittra hågkomster av ett liv i hyckleri, och sinnet plågas av meningslös grämelse. Men vad är detta jämfört med de samvetsförebråelser som de skall drabbas av den dag ”när förskräckelse kommer som ett oväder”, ”och olycka närmar sig som en storm”! Ords 1:27 De som velat utplåna Kristus och hans trofasta folk får nu se den härlighet som vilar över dessa. {DSS 452 - 453} rätt

nästa kapitel