18. oktober - De rättfärdigas uppståndelse

(299) Dina döda skall bli levande, mina dödas kroppar skall uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, ty din dagg är ljusets dagg, och jorden skall ge igen de avsomnade. – Jes. 26: 19. rätt

(299)Konungarnas Konung stiger ned på molnet som är omgivet av flammande eld. Jorden darrar inför honom. Himlen rullas samman som en bokrulle och alla berg och öar flyttas från sin plats . . . rätt

(299)Under det att jorden darrar, blixtarna ljungar och åskmullret rullar fram, väcker Guds Sons röst de rättfärdiga döda. Han ser på de rättfärdigas gravar och så lyfter han händerna upp mot himmelen och ropar: ”Vakna, vakna, vakna, ni som sover i jorden och stå upp!” Över hela jordens längd och bredd skall de döda höra denna röst, och de som hör den skall bli levande. Och över hela jorden skall man höra fotstegen av denna enormt stora skara av människor från alla tider, folkslag, språkområden och folk. Från dödens fängelsehus kommer de, klädda i evig härlighet och ropar: ”Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?” (1 Kor 15:55) Och de levande rättfärdiga och de uppståndna frälsta förenar sina röster i ett långt, glatt segerrop. rätt

(299)Alla kommer ut ur sina gravar i samma gestalt som när de lades i graven . . . Men alla uppstår med den eviga ungdomens friskhet och vitalitet. . . Den dödliga, förgängliga kroppen, berövad sin skönhet, en gång orenad av synd, blir fullkomlig, skön och odödlig. Alla fel och deformiteter har lämnats i graven. . . rätt

(299)De levande rättfärdiga skall bli förvandlade ”i ett nu, i ett ögonblick”. Genom Guds röst blir de förhärligade. Nu blir de odödliggjorda. Tillsammans med de uppståndna heliga blir de upptagna för att möta sin Frälsare i luften. ”Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra.” {DSS 452 - 453} rätt

(299)Så fort de små spädbarnen odödliggjorda kommer fram från sina bäddar av stoft, flyger de upp i sina mödrars armar. {2SM 260} rätt

(299)Vänner som länge varit skilda genom döden, blir återförenade för att aldrig mer skiljas och för att med glädjesånger stiga upp tillsammans till Guds stad. {DSS 454} rätt

nästa kapitel