20. oktober - Uppståndelsens mysterier

(301) Men jag vet att min återlösare lever, och som den siste skall han träda fram över stoftet. När sedan denna min sargade hud är borta, skall jag i mitt kött skåda Gud. Jag själv skall få skåda honom, med egna ögon skall jag se honom, inte med någon annans. - Job 19:25-27. rätt

(301)Vår personliga identitet bevaras vid uppståndelsen, men det rör sig inte om samma partiklar av materia som de, som hamnade i graven. Guds förunderliga verk är ett mysterium för människan. Människans livsgnista och sinnelag återgår till Gud, där de förvaras. Vid uppståndelsen kommer varje person att äga sin egen karaktär. Vid rätt tidpunkt kommer Gud att kalla på de döda, återge dem livsanden och säga till de torra benen, att de skall leva. Samma gestalt kommer att träda fram, men fri ifrån sjukdom och varje fel. Den kommer att leva på nytt och äga samma yttre kännetecken som förut, så att vän kommer att känna igen vän. Det finns ingen gudomlig naturlag, som säger att Gud återställer samma slags materiella partiklar, som dem vilka utgjorde kroppen före döden. Gud tänker ge dem som dött rättfärdiga, kroppar som kommer att glädja och behaga honom. rätt

(301)Paulus åskådliggör ämnet med hjälp av sädeskornet, som sås i myllan. Det sådda kornet dör, men fram träder det ett nytt korn. Själva beståndsdelarna hos sädeskornet, som dör, uppstår ej, utan Gud skänker det en honom välbehaglig kropp. Mänskokroppen kommer att bestå av mycket bättre material, ty den kommer att vara en ny skapelse, en ny födelse. Det sås en naturlig kropp, det uppstår en andlig kropp. {6BC 1093} rätt

(301)Han [den troende] måste dö, liksom Kristus dog, men Frälsarens liv är i honom. Hans liv är dolt med Kristus i Gud. ”Jag har kommit, för att de skall ha liv och överflöd,” sade Jesus. Han för den stora process vidare, genom vilken de troende blir ett med honom här i livet för att bli ett med honom i all evighet. ... rätt

(301)På den yttersta dagen kommer han att resa upp dem som en del av sig själv. . . Kristus har blivit med oss, för att vi skulle kunna bli ett med honom i hans gudomlighet. {RH 18. juni 1901} rätt

nästa kapitel