24. oktober - De rättfärdiga förvandlas

(305) Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. - 1 Tess 4:16- 17. rätt

(305)Snart visade sig den stora vita skyn. Dess utseende var härligare än någonsin förr. På skyn satt Människosonen. Först kunde vi icke se Jesus på skyn, men då den kom närmare jorden, kunde vi se hans älskliga gestalt. Då denna sky först visade sig, var den Människosonens tecken i himmelen. Guds Sons röst kallade fram de heliga avsomnade, iförda odödlighet. De levande heliga förvandlades i ett ögonblick och rycktes bort tillsammans med de uppståndna i en molnvagn, vars utseende var utomordentligt härligt, då den rullade uppåt. På vagnens båda sidor voro vingar och inunder hjul, och då vagnen rullade uppåt, ropade hjulen: ”Helig!” och då vingarna rörde sig, ropade också de: ”Helig!” och den heliga änglaskaran omkring skyn ropade: ”Helig, helig, helig är Herren Gud, den allsmäktige!” och de heliga i skyn ropade: ”Ära, halleluja!” {Adventbudskapet 46} rätt

(305)Vi inträdde alla i skyn, och det tog oss sju dagar att stiga upp på glashavet, där Jesus hämtade kronorna och med sin egen högra hand satte dem på våra huvuden. Han gav oss harpor av guld och segerpalmer. Här på glashavet stod de 144,000 i en fullkomlig fyrkant. Några av dem hade mycket strålande kronor, andras voro mindre strålande. Några kronor tycktes vara tunga av stjärnor, under det att andra endast hade några få stjärnor. Men alla voro fullkomligt nöjda med sin krona. De var alla iförda en härlig vit dräkt, som räckte från skuldrorna till fötterna. Änglar var överallt omkring oss, då vi gick över glashavet upp till stadens port. Jesus lyfte upp sin mäktiga, härliga arm, grep tag i pärleporten, svängde den tillbaka på dess skinande gångjärn och sade till oss: ”Ni har tvagit era kläder i mitt blod och hållit fast vid min sanning. Träd in!” Vi gick då alla in och kände, att vi var fullt berättigade att vara i staden. {Adventbudskapet 22} rätt

(305)En stämma, skönare än någon musik, som har ljudit i människors öron, kommer då att säga: ”Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike, som har stått färdigt åt er från världens begynnelse.” {CS 350} rätt