12. november - Vad intet öga sett och intet öra hört

(324) Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. - 1. kor. 2:9 rätt

(324)De, som verkligen älskar Gud, kommer att hysa en önskan om att öka det antal talenter, som han har anförtrott till dem, så att de kan bli en välsignelse för andra. Då kommer himlens portar att öppnas på vid gavel för att släppa in dem. Från läpparna på härlighetens kung kommer denna välsignelse att ljuda i deras öron som den ljuvaste musik: ”Kom, ni min Faders välsignade, och tag i besittning det rike, som har varit tillrett år er, från världens begynnelse!” (Matt. 25, 34). Så kommer de återlösta att hälsas välkomna till de boningar som Jesus gör i ordning till dem. Där kommer de inte att vara i sällskap med jordens avskum, utan med dem som med Guds hjälp har format en fullkomlig karaktär. Varje syndig tendens, varje ofullkomlighet, har avlägsnats från Kristi blod. Hans härlighets förträfflighet och helighet som vida övergår solens glans då den står högst på himlen, kommer att tillräknas dem. Och hans moraliska skönhet, hans karaktärs fullkomlighet, återspeglas i dem långt härligare än all yttre glans. De står oförvitliga inför den stora vita tronen och åtnjuter samma värdighet och privilegier som änglarna. rätt

(324) ”Vad intet öga har set och intet öra hört, och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett för dem, som älskar honom.” ”Vad kan en människa ge till lösen för sin själ” när det gäller det härliga arv, hon kan uppnå? Hon är kanske fattig, men hon har i sig själv en rikedom, en värdighet, som världen aldrig skulle kunna ge honom. En själ, som är frälst och renad från synd och har helgat all sin andliga förmåga åt tjänsten för Gud, är av oöverträffat värde. (IHP 367) rätt

(324)Att för evigt få bo i de saligas hem, att med ande, själ och kropp vara en fullkomlig avbild av Skaparen, och att inte ha syndens och förbannelsens tragiska karaktär; att genom oändliga tider gå framåt i visdom, kunskap och helighet, och ständigt utforska nya andliga områden, ständigt upptäcka nya under och nya härligheter, att ständigt bli alltmer i stånd till att inse, njuta och älska, och så att veta, att det framför oss ligger en oändlighet av glädje, kärlek och visdom – allt detta är föremål för den kristnes hopp. (CT 55) rätt