21. november – Med blicken riktad mot det eviga

(333) Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt. - 2 Kor 4: 18. rätt

(333)Om församlingen vill klä sig i Kristi rättfärdighet och avsäga sig all trohet mot världen, kommer den att gå en ljus och härlig morgongryning till mötes. Guds löften till församlingen skall stå fasta för evigt . . . Evangelium skall lämna dem bakom sig som föraktar och förkastar det, och vinna en härlig seger. Vid några tillfällen har dess framgång försenats, men det har aldrig kunnat hejdas helt. När Guds budskap möter hinder. . . ger han det ännu större kraft, så att det kan utöva ett ännu större inflytande. Det skall fyllas av Guds kraft och bana sig väg genom de starkaste hinder och segra över varje motstånd. rätt

(333)Vad var det som uppehöll Guds Son under hans liv på jorden, i arbete och uppoffringar? Han såg resultat av sina ansträngningar och blev tillfredsställd. Han såg framåt in i evigheten och såg de människors lycka som genom hans förödmjukelse hade fått förlåtelse och evigt liv. Han hörde ljudet av de återlöstas glädjesång. Han hörde de friköpta sjunga Moses' och Lammets sång. rätt

(333)Även vi kan se in i framtiden och känna himmelens sällhet. Bibeln återger visioner av den framtida härligheten, härliga scener som målats av Guds hand. Dessa är värdefulla för församlingen. Genom tron kan vi se in genom portarna till den eviga staden och höra välkomsthälsningen till dem som här samarbetat med Kristus och betraktat det som en ära att få lida för hans skull. När det blir sagt: "Kom, ni. min Faders välsignade", kastar de sina kronor vid Återlösarens fötter och utropar: "Lammet, som blev slaktat, är värdigt att mottaga makten, så ock rikedom och vishet och starkhet och ära, och pris och lov . . . Honom, som sitter på tronen, och Lammet tillhör lovet och äran och priset och väldet i evigheternas evigheter." – Matt. 25:34; Upp. 5:12, 13. rätt

(333)Där får de återlösta möta dem som ledde dem till Frälsaren. Alla förenar sig i att lovprisa honom som led döden för att människor skulle få liv, som kan jämföras med Guds liv. Striden är då avslutad. Alla svårigheter och all kamp är slut. Segersången ljuder genom hela himmelen, i det att de frälsta stämmer in i en triumferande segersång: "Värdigt, värdigt ät Lammet som var dödat men som lever igen.« {Löftestiden 561 - 562} rätt