2. februari - Ett högt mål

(41) Ni skall vara heliga inför mig, ty jag, HERREN, är helig, och jag har avskilt er från andra folk för att ni skall tillhöra mig. - 3 Mos 20:26. rätt

(41) Jag såg vidare, att många ej förstår, vad de måste vara för att under nödens tid kunna leva inför Guds åsyn utan någon överstepräst i helgedomen. Hos dem, som skall ta emot den levande Gudens insegel och bli beskyddade under nödens tid, måste Jesu avbild tydligt framträda. rätt

(41) Jag såg, att många försummade den beredelse, som är så nödvändig, och att de i stället såg framåt mot ”vederkvickelsens tider” och ”särlaregnet” och hoppades, att dessa skulle göra dem skickliga att bestå på Herrens dag och att leva inför hans ansikte. O, huru många såg jag inte, som var utan skydd i nödens tid! De har försummat att göra den nödvändiga förberedelsen, och därför kan de inte erhålla den vederkvickelse, som alla måste äga för att bli lämpliga för att leva i Guds åsyn; De som inte låter sig omdanas av profeterna, de som försummar att rena sina hjärtan genom att lyda hela sanningen . . . då de uppnår den tid, då plågorna faller, inse, att de behövde formas och fogas till byggnaden. Men då skall det inte finnas någon tid för detta, och ingen medlare skall då försvara dem hos Fadern. Innan denna tid kommer, har den utomordentligt högtidliga förklaringen utgått: ”Må den, som är orättfärdig, fortfara att öva sin orättfärdighet, och den, som är oren, att orena sig. Så ock den, som är rättfärdig, han fortfare att öva sin rättfärdighet, och den, som är helig, att helga sig.” Jag såg, att ingen kan bli delaktig av ”vederkvickelsen”, med mindre han vinner seger över varje skötesynd, över högmod och egenkärlek, över kärlek till världen och över alla orätta ord och handlingar. Vi ”böra därför komma Herren närmare och närmare och allvarligt söka den beredelse, som är nödvändig för att vi skall kunna bestå i striden på Herrens dag. Må alla komma ihåg, att Gud är helig och att endast heliga väsen kan bo i hans närhet. – Adventbudskapet 92 93 rätt

(41) Vi måste vaka över oss själva i dag, så att vi inte ger anstöt vare sig i ord eller gärningar. . . . Vi måste söka Gud i dag och vara så fast beslutna, att vi inte vill slår oss till ro utan hans närvaro. Vi borde vaka, arbeta och be, som om detta var de sista nådedagarna. Hur intensivt, med vilket allvar skulle vi då inte leva. Hur nära Jesus skulle vi då inte hålla oss i ord och gärningar. {ÅE 192} rätt

nästa kapitel