Marana tha. Vår Herre, kom! kapitel 337. Från sida 345 | ren sida tillbaka |
(345)Vi skall ju alla stå inför Guds domstol. Det står skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall varje knä böja sig, och varje tunga skall prisa Gud. - Rom 14: 10 - 11. rätt (345)Som i extas har de ogudaktiga betraktat kröningen av Guds Son. De ser Guds lagtavlor i hans händer, de bud som de har föraktat och överträtt. De har bevittnat de återlöstas tillbedjan, beundran och lovsång. Och under det att lovsången ljuder inför skaran som står utanför staden, stämmer alla in som med en röst: ”Stora och underbara är dina gärningar, Herre Gud, du Allsmäktige. Rättfärdiga och sanna är dina vägar, du folkens konung.” (Upp 15:3) Så faller de ned på sina knän och tillbeder Livets Furste. rätt (345)Satan förefaller förlamad då han betraktar Kristi härlighet och majestät. Han som en gång var en överskuggande kerub kommer ihåg varifrån han har fallit. En lysande seraf, ”morgonstjärnan”, hur förändrad, hur degenererad! För evigt är han utesluten från det råd där han en gång var en ärad medlem. Nu ser han en annan ängel som står tätt intill Fadern och beslöjar hans härlighet. Han har sett hur kronan satts på Kristi huvud av en mäktig och majestätisk ängel. Han vet att det kunde ha varit han själv. rätt (345)Minnena vaknar av det hem han hade, då han var oskyldig och ren . . . När Satan betraktar sitt rike, frukten av sitt arbete, ser han endast misslyckande och ruin . . . rätt (345)Men tiden har nu kommit då upproret slutligen skall slås ned. Satans historia och karaktär uppenbaras. Den store bedragaren har blivit fullständigt avslöjad i sitt sista försök att störta Kristus från tronen, utplåna hans folk och ta Guds stad i besittning. De som har anslutit sig till honom ser hans fullständiga misslyckande . . . Nu blir han föremål för universell avsky. rätt (345)Satan erkänner att hans väl planlagda uppror har gjort honom olämplig för himmelen. Han har övat sina krafter i att föra krig mot Gud. Himmelens enhet, frid och harmoni skulle bli den största plåga för honom. Hans anklagelser mot Guds barmhärtighet och rättfärdighet har nu tystats. Det hån som han försökt rikta mot Gud drabbar nu helt och hållet honom själv. Nu böjer Satan sig ned och erkänner att domen över honom är rättfärdig. {DSS 468 - 469} rätt |