14. december - Hemma i det nya Jerusalem

(356) Men fröjda er och jubla till evig tid över det som jag skapar, ty se, jag skapar Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd. - Jes 65: 18. rätt

(356)Där finns det Nya Jerusalem, huvudstaden på den härliga och nya jorden, ”en härlig krona i HERRENS hand, en kunglig huvudprydnad i din Guds hand.” ”Dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som en kristallklar jaspis.” ”... folken skall vandra i dess ljus, och jordens kungar skall föra in sin härlighet i den.” Herren säger: ”Jag skall jubla över Jerusalem, fröjda mig över mitt folk.” ”'Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem.” (Jes 62:3; Upp 21:11, 24; Jes 65:19; Upp 21:3) rätt

(356)Ingen natt skall vara mer i Guds stad. Ingen kommer att behöva eller önska någon vila. Ingen blir trött av att göra Guds vilja och lovprisa hans namn. Vi skall alltid känna morgonens friskhet. Vi skall alltid vara långt ifrån dess avslutning. ”... de behöver inte någon lampas sken eller solens ljus. Ty Herren Gud skall lysa över dem”. (Upp 22:5) Solens ljus överglänses av en strålglans som inte är obehagligt bländande, men som ändå långt övergår vår middagssol i klarhet. Från Guds och Lammets härlighet strömmar ett aldrig upphörande ljus ut över den Heliga Staden. De återlösta skall leva i en evig dags solfria härlighet. rätt

(356)Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, den Allsmäktige, och Lammet är dess tempel. (Upp 21:22) Guds folk får den stora förmånen att fritt och öppet få umgås med Fadern och Sonen. Nu ser vi en gåtfull spegelbild. (1 Kor 13:12) I naturen och i hans handlingssätt med människorna ser vi ett återsken av Guds bild. Men då skall vi se honom ansikte mot ansikte utan någon slöja som döljer det för oss. Vi skall stå inför hans ansikte och se hans härlighet. {DSS 473} rätt

(356)Där kommer vi att känna igen på samma sätt som vi blir igenkända. Där kommer den kärlek och den medkänsla som Gud lagt ner i människan att utövas på finaste och bästa sätt. Det rena umgänget med heliga varelser, harmonisk gemenskap med änglarna och med dem som varit trogna i alla tidsåldrar, den heliga gemenskap som binder samman hela den himmelska och den jordiska familjen, allt hör till det vi kommer att få uppleva i evigheten. {Vägen till mogonad 326} rätt

nästa kapitel