20. december - Frälsarens förnämsta hederstecken

(362) Om man då frågar honom: ”Vad är det för sår du har på händerna?” skall han svara: ”Dem har jag fått hemma hos mina vänner.” - Sak 13: 6. rätt

(362) ”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit.” (Upp 21:1) Samma eld som förtär de ogudaktiga, renar jorden . . . rätt

(362)Endast ett minne blir kvar: vår Återlösare skall alltid bära märkena efter sin korsfästelse. På hans sårade huvud, i hans sida och på hans händer och fötter finns de enda spåren efter syndens fruktansvärda makt. Profeten som såg Kristus i hans härlighet säger: ”Hans glans är som ljuset, strålar går ut från hans hand, där är hans styrka dold.” (Hab 3:4) Från den genomstungna sidan strömmade det blod som försonade människorna med Gud - där finns Frälsarens härlighet, där ”är hans styrka dold” . . . Märkena efter hans förödmjukelse är hans högsta ära. Genom eviga tider skall såren från Golgata förkunna hans lov och makt. {DSS 471} rätt

(362)Kristi kors skall bli de återlöstas vetenskap och ämnet för deras sång genom alla evigheter. I den förhärligade Kristus ser de den korsfäste Kristus. De kommer aldrig att glömma att han, som genom sin makt skapade och uppehöll de otaliga världarna i det enorma världsalltet, Guds enfödde Son och himmelens Majestät, han som keruber och lysande serafer fröjdade sig åt att få tillbedja, förnedrade sig själv för att återupprätta den fallna människan. De kommer aldrig att glömma att han bar syndens skam och skuld och uthärdade att Fadern dolde sitt ansikte för honom, till dess att en förlorad världs olycka kom hans hjärta att brista och tog hans liv på Golgata kors. De skall heller aldrig glömma att världens Skapare och alla människors Domare lade av sin härlighet och förnedrade sig själv av kärlek till människorna. Detta kommer alltid att väcka universums beundran och tillbedjan. När den frälsta skaran ser sin Återlösare och betraktar Faderns eviga kärlek som lyser från hans ansikte, när de ser hans tron som består från evighet till evighet, och vet att det aldrig skall bli något slut på hans konungarike, instämmer de i den jublande sången: ”Värdigt, värdigt är Lammet som var slaktat och som har återlöst oss till Gud med sitt eget dyrbara blod! « {DSS 457} rätt

nästa kapitel