9. mars – Att bättre lära känna Gud

(76) Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. - Joh 17:3. rätt

(76) Endast genom att lära känna Gud här kan vi bereda oss på att möta honom, när han kommer. ... Men många, som bekänner sig tro på Kristus, känner inte Gud. De har bara en ytlig religion. De älskar inte Gud, de studerar inte hans karaktär, och därför vet de inte, hur de skall hysa tillit till honom, och hur de skall se uppåt och leva. De vet inte, vad det innebär att vara trygg i Guds kärlek, eller vad det innebär att vandra i tro. ... De förstår inte, att det är deras plikt att ta emot för att kunna ge till andra. rätt

(76) Världen med all sin visdom känner inte Gud. Många har hållit strålande tal om honom, men deras resonemang leder inte människor närmare Gud, på grund av att de inte själva står i en levande förbindelse med honom. När de själva anser att de är visa, blir de dårar. Deras kunskap om Gud är ofullständig. {RH 3. febr. 1903} rätt

(76) Vi kan inte tränga in i Gud genom forskning, men han har uppenbarat sig genom sin Son, som utstrålar Faderns härlighet och är en exakt avbild av hans person. Om vi önskar få kunskap om Gud, måste vi bli lika Kristus. ... Den troende kommer att få en klarare och djupare förståelse av Gud genom att leva ett rent liv i tron på Kristus som en personlig frälsare. {YI 22. mars 1900} rätt

(76) Kristus är en fullständig uppenbarelse av Gud. ”Ingen har någonsin sett Gud,” säger han. ”Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd.” (Joh. 1:18) Det är endast genom att känna Kristus, som vi kan lära känna Gud. Och när vi betraktar honom, förvandlas vi till hans avbild och blir beredda att möta honom, när han kommer. rätt

(76)Nu är det tid att bereda sig för Herrens ankomst. Vi kan inte på ett ögonblick bli beredda att möta honom. Förberedelsen för denna högtidliga händelse kräver allvarlig ansträngning och att vi är på vår vakt och vakar och samtidigt är flitigt verksamma. På det sättet blir Gud ärad av sina barn. Mitt i deras arbetsamma liv kommer man att höra dem tala uppmuntrande och inspirera till hopp och tro. Allt, vad de har och är, är vigt till tjänst för Mästaren. På det sättet förbereder de sig för att möta sin Herre. Och när han kommer, skall de ropa med glädje: ”Se, här är vår Gud, som vi trodde på, och som frälste oss. ... Låt oss jubla och glädja oss över hans frälsning.« {RH 3. febr. 1903} rätt

nästa kapitel