Hjälp för be arbetslösa och hemlösa.

(192)Gud kan duka ett bord i örknen. rätt

(192)Det gifves varmhjärtade män och kvinnor, som med ängslan iakttaga den fattiges ställning och öfverväga, hvilka medel som kunna förbättra densamma. Hur man skall kunna hjälpa de arbetslösa och hemlösa att erhålla de välsignelser Guds försyn tillämnat dem och att lefva det lif han ämnade, att människan skulle lefva, detta är en fråga, på hvilken många allvarligt söka att finna ett svar. Men det gifves icke många, ej ens bland uppfostrare och statsmän, som uppfatta de orsaker, som ligga till grund för samhällets närvarande ställning. De, som hålla regeringstömmarna, äro ur stånd att lösa fattigdomens, arbetsbristens och de tilltagande brottens problem. De arbeta förgäfves på att ställa affärslifvet på säkrare grund. Om människorna gåfve mera akt på Guds ords lärdomar, skulle de finna en lösning på dessa problem, som förbrylla dem. Mycket skulle kunna läras från gamla testamentet angående arbetarefrågan och hjälp åt de fattiga. rätt

(192)Guds plan för Israel.
I Guds plan för Israel hade hvarje familj ett hem på landet med tillräcklig jord för åkerbruk. Därigenom erhöllo de både medel och eggelse till att föra ett nyttigt, arbetsamt och själfständigt lif. Och ingen mänsklig uppfinningsförmåga har någonsin kunnat förbättra denna plan. Världens afvikande från densamma är till stor del skulden till den fattigdom och det elände, som existerar i närvarande tid. rätt

(193)När Israel bosatte sig i Kanaan, delades landet mellan hela folket och endast leviterna, som vara tjänare i helgedomen, erhöllo ingen del däraf. Stammarna indelades i familjer, och åt hvarje familj utskiftades en del, hvars storlek bestämdes efter familjemedlemmarnas antal. rätt

(193)En israelit kunde väl för en tid afyttra sin egendom, men han kunde icke för alltid af träda sina barns arfvedel. Om han var i stånd att återköpa sitt land, hade han rättighet att göra det när som helst. Skulder efterskänktes hvart sjunde år, och i det femtionde året, jubelåret, skulle all landtegendom återställas till sin ursprunglige ägare. rätt

(193) "Jord skall icke säljas, så att den för all tid afträdes, var Herrens befallning, ty landet är mitt, och I ären främlingar och gäster hos mig. Och i hela det land I besitten skolen I tillåta lösning af jorden. När din broder råkar i annod och säljer något af sina ägor, så skall hans närmaste skyldeman gå och lösa det hans broder har försålt. Och om någon icke hafver någon lösare, men han själ! får råd att erlägga fulla lösesumman, så skall han gå tillbaka till sin egendom. Men om han icke har råd att återställa hela lösesnmman, så skall det, som han har sålt, förblifva i köparens hand intill jubelåret." 1 rätt

(193)Och I skolen helga det femtionde året och utlysa frihet i landet för alla dem, som bo där; det skall vara ett jubelår för eder, då hvar och en af eder får återgå till sina ägor och hvar och en af eder får återgå till sin släkt." rätt

(193)På detta sätt tillförsäkrades hvarje familj sin egendom, och ett skydd upprestes mot ytterligheter vare sig i rikedom eller fattigdom. rätt

(194)Uppfostran i något yrke.
I Israel ansågs det som en plikt att lära sig arbeta med sina händer. Hvarje fader ägde skyldighet att lära sin son något nyttigt handtverk. Äfven Israels största män fingo lära sig något yrke. Kunskapen om de plikter, som tillhöra husmoderns kall, ansågs nödvändig för hvarje kvinna. Och skicklighet i dessa plikter ansågs som en ära äfven för de mest framstående kvinnor. rätt

(194)I profetskolorna undervisades i olika yrken, och många af lärjungarna i dessa skolor underhöllo sig själfva genom sina händers arbete. rätt

(194)Omsorg om be fattiga.
Dessa anordningar afskaffade emellertid icke fullständigt fattigdomen, Det var icke Guds afsikt, att fattigdomen, som är ett af hans medel till karaktärens utveckling, skulle fullständigt upphöra. ,>Emedan fattiga aldrig skola saknas i ditt land" säger han, ,därför bjuder jag dig och säger: ,Du skall upplåta din hand för din broder, för dina anna och för dina fattiga, som äro i ditt land. rätt

(195) "Om någon af dina bröder blifver fattig inom någon af dina portar i det land, hvilket Herren, din Gud vill gifva dig, så må du icke förhärda ditt hjärta och icke tillsluta din hand för din fattige broder, utan upplåta din hand för honom och låna honom, hvad han behöfver för att afhjälpa den brist, hvaraf han lider." rätt

(195) "Om din broder råkar i armod och kommer på obestånd, så skall du taga honom till dig såsom en främling eller husman, att han må lefva hos dig". rätt

(195) "När I uppskären skörden af edert land, skall du icke skära intill yttersta kanten af din åker."' ,När du har skördat skörden på din åker och glömt en kärfve kvar på åkern, så skall du icke gå tillbaka för att hämta den. När du har skakat ned frukten i din olivgård, skall du sedan icke göra efterplockning på grenarna. Den skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan." "Du skall icke präja en fattig och arm daglönare, antingen han är en af dina bröder eller en af de främlingar, som bo i ditt land, honom dina portar. För dagen skall du utlämna hans lön innan solen går ned, ty han behöfver den och längtar därefter, att han icke måtte ropa till Herren öfver dig och det varder dig till synd." rätt

(195)Ingen behöfver frukta, att hans frikostighet skall göra honom fattig. Lydnad för Guds befallningar skall helt visst föra till välstånd. "Därför", säger Gud, "skall Herren, din Gud, välsigna dig i alla dina verk och i allt hvad du under händer hafver. "Du skall gifva lån å_ många folk, men skall inga lån taga, och du skall råda öfver många folk, och inga skola råda öfver dig." rätt

(196)Affärsprinciper
Guds ord gillar icke det förfaringssätt, som går ut på att göra den ena klassen rik genom att förtrycka och prässa ned en annan. Det lär oss, att vi i alla våra affärsföretag böra sätta oss in i dens ställning, som vi hafva att göra med, så att vi icke endast se på vårt eget, utan också på andras bästa. Den, som söker draga fördel af andras motgångar eller som riktar sig själ! på andras svaghet eller oduglighet, är en öfverträdare såväl af Guds ords principer som af dess föreskrifter. rätt

(196) "Du skall icke för vränga främtingens eller den faderlöses rätt, och du skall icke taga en änkas kläderi pant." "När du gifver något lån åt din nästa, så skall du icke ingå i hans hus för att själf taga pant utaf honom, utan du skall stå utanföre, och den man, åt hvilken du har lånat något, må bära panten ut åt dig. Och om han är en fattig man, så skall du icke gå till sängs med hans pant." "Om du af din nästa har tagit hans öfverklädnad i pant, må du gifva honom igen den, innan s0len går ned; ty den är det enda täcke han hafver att skyla sin kropp med. Hvad skall han hafva på sig, när hall lägger sig? Och det skall ske, när han ropar till mig, skall jag höra honom, ty jag är barmhärtig." "Och när I sälj en en egendom åt eder nästa eller köpen en sådan af eder nästa, skolen I icke präja den ene den andre. rätt

(197) "I skolen ingen orätt göra i domen i mått, i vikt eller i mål" "Icke skall du i din pung hafva två slags vikter, en större och en mindre, och icke skall du i ditt hus hafva två slags efamått, ett större och ett mindre." "Riktiga vågskålar, riktiga vikter, riktig efa, riktigt hinmått skolen I hafva." rätt

(197) "Gif den, som beder dig, och vänd dig icke bort ifrån den, som vill låna af dig.",Den ogudaktige lånar och betalar icke, men den rättfärdige förbarmar sig och gifver." rätt

(197) "Gif råd, gör rättvisa, gör din skugga lik en natt under middagshettan, beskydda de fördrifna, förråd icke flyktingen! Låt mina fördrifna få härbärge hos dig! Blif . . . ett skygd emot våldsverkaren!" rätt

(197)Den lefnadsordning Gud gaf Israel afsåg att tjäna som åskådningsundervisning för hela människosläktet. Om dessa grundsatser genomfördes i närvarande tid, hur annorlunda skulle icke världen då vara! rätt

(197)Arbete för be hemlösa.
Inom naturens vidsträckta gränser finnes ännu plats, så att de fattiga och betryckta kunna få ett hem. I naturens sköte finnes tillgångar nog att förse dem med föda. Dolda i jordens djup, ligga skatter för alla, som hafva vilja och mod och uthållighet nog att uppsamla dem. rätt

(197)Jordens odling - den sysselsättning Gud gaf människan i Eden - öppnar ett fält, inom hvilket tusentals människor kunna vinna sitt uppehälle. rätt

(197) "Förtrösta på Herren och gör det godt är,
så skall du blifva boende i landet och njuta trygghet." rätt

(198)Tusenden och tio tusenden skulle finna arbete med att odla jorden, om de icke såsom nu trängde sig tillsammans i städerna och afvaktade möjligheten att förtjäna en obetydlighet. Och i många fall användes icke det lilla, som man där förtjänar, till bröd, utan lämnas åt krögaren för det, som fördärfvar både kropp och själ. rätt

(198)Många anse, att arbete är träldom, och de söka förtjäna sitt uppehälle genom allehanda påfund hellre än genom ärlig möda, Detta begär att förtjäna sitt uppehälle utan arbete öppnar dörrarna för elände, Jas ter och brott utan gränser. rätt

(198)Städernas Fattigkvarter.
I de större städerna finnas massor af människor, som åtnjuta mindre vård och hänsyn än djuren. Tänk på de familjer, som äro sammanpackade i eländiga lägenheter, af hvilka många äro mörka källare, stinkande af fukt och orenlighet. I dessa eländiga kyffen ser man barn födas, växa upp och dö. De se intet af naturens härlighet, som Gud skapat till sinnets och själens förädlande och upplyftande. Trasiga och halfsvultna, lefva de midt ibland laster och fördärf, och karaktären danas och mottager intryck af det elände och den synd, som finnes omkring dem. Aldrig höra de Guds namn nämnas annat än i hädelse. Skamligt tal, förbannelser och smädelse få de jämt höra. Tobaks och brännvinslukt, vämjelig stank och sedeslöshet verka fördärfvande på deras sinnen. På detta sätt uppfostras. skaror af människor till förbrytare, fiender till det samhälle, som öfverlämnat dem åt elände och fördärf. rätt

(199)Icke alla fattiga i städernas fattigkvarter tillhöra denna klass. Gudfruktiga män och kvinnor hafva blifvit förda till fattigdomens yttersta brant genom sjukdom eller motgångar, ofta genom oärliga intriger af personer, som lefva på sina medmänniskors bekostnad. Många uppriktiga och välmenande personer blifva fattiga, emedan de icke lärt att arbeta, Okunnigheten härutinnan gör dem olämpliga i kampen mot lifvets svårigheter. De hamna i städerna, där de ofta äro urståndsatta att finna sysselsättning, Den last, som de här få höra och se, utsätter dem för fruktansvärda frestelser, Boende tillsammans med och ofta hållna för att höra till samma klass som de lastbara och sjunkna, är det endast med en öfvermänsklig kamp och genom en öfverjordisk makt, som de kunna blifva bevarade från att sjunka lika djupt som andra. Många hålla fast vid sin redbarhet och välja hellre att lida än att synda, Denna klass i synnerhet behöfver hjälp, sympati och uppmuntran. rätt

(199)Hem på landet.
Om de fattiga, som nu tränga sig tillsammans i städerna, kunde finna hem på landet, skulle de icke endast förtjäna sitt lifsuppehälle, utan också finna en hälsa och en lycka, som nu är dem okänd, Strängt arbete, enkel föda, stor sparsamhet och därtill ofta vedermöda och försakelse skulle blifva deras lott; men hvilken välsignelse skulle det icke vara för dem att få utbyta staden med dess onda lockelser, dess oro och brott, dess olyckor och ruttenhet mot landets lugn och frid och renhet! rätt

(201)Många af storstädernas invånare hafva icke en fläck grönt gräs att sätta sin fot på. År efter år hafva de blickat ut öfver smutsiga gårdar och trånga gränder, tegelstensmurar, stenlagda gator och en himmel, förmörkad af damm och rök. Om dessa människor kunde förflyttas ut på landet, där de vore omgifna af gröna fält, af skogar, höjder och bäckar, och där de kunde se den klara himmelen och njuta den friska, rena landtluften, så skulle det förefalla dem nästan som en himmel på jorden. rätt

(201)Till en stor del afskurna från beröringen med och beroendet af människor samt skilda från världens fördärfliga åsikter, onda seder och inflytanden, skulle de komma närmare naturens hjärta. Guds tillvaro skulle blifva dem mera verklig, och många skulle lära att förtrösta på honom. Genom naturen skulle de höra hans röst tala frid och kärlek till deras hjärtan, och sinne, själ och kropp skulle mottaga helande, lifgifvande kraft. rätt

(201)Behofvet af praktisk uppfostran.
Många personer behöfva, för att blifva arbetsamma och i stånd att försörja sig själfva, ledning, uppmuntran och undervisning. Det finnes massor af fattiga familjer, för hvilka man icke kunde utföra något bättre missionsarbete än att hjälpa dem, så att de kunde flytta ut på landsbygden, och lära dem, hur de kunna förtjäna sitt lifsuppehälle. rätt

(201)Behofvet af sådan hjälp och sådant upplysningsarbete är icke inskränkt endast till städerna. Äfven på landsbygden med alla dess möjligheter till ett bättre lif finnas massor af fattiga, som lida nöd, och hela samhällen, som sakna kunskap i praktiska yrken och hälsovård. Där finnas familjer, som lefva i eländiga kojor, nästan utblottade på husgeråd och kläder, utan redskap, utan böcker, saknande både hemtrefnad, bekvämlighet och medel till utveckling. Förslöade själar och svaga, missbildade kroppar utvisa resultaten af medfödt ondt och af dåliga vanor. Sådana människor behöfva en grundlig uppfostran. De hafva lefvat på ett opraktiskt, lättjefullt, förvänd t sätt, och deras dåliga vanor behöfva rättas. rätt

(202)Huru skola dessa kunna väckas upp till att inse nödvändigheten af förbättring? Hur skola de kunna vända sig sig till ett högre lifsideal? Hur skall man kunna hjälpa dem att resa sig? Hvad kan man uträtta, där fattigdomen tagit öfverhand och där man ständigt måste kämpa mot den? Det är visserligen ett svårt arbete att här åstadkomma en nödvändig förändring. Denna kan aldrig genomföras, om icke både män och kvinnor få bistånd af en kraft som de icke själfva äga. Guds afsikt är, att fattiga och rika skola vara nära förenade med hvarandra genom deltagandets och hjälpsamhetens band. De, som äga medel, begåfning och duglighet, böra använda dessa gåfvor till sina medmänniskors välsignelse. rätt

(202)Ett arbete för kristligt landtfolk.
Kristliga jordbrukare kunna utföra verkligt missionsarbete genom att hjälpa de fattiga att finna hem på landet och genom att lära dem bruka jorden och göra den vinstgifvande. De kunna lära dem, hur de skola använda åkerbruksredskapen och hur de skola odla jorden samt anlägga och sköta trädgårdar. rätt

(202)Många, som odla jorden, erhålla ingen motsvarande vinst, emedan de i ett eller annat afseende äro försumliga. De sköta icke sina trädgårdar ordentligt, de så icke säden i rätt tid, och jorden förbereda de mycket ofullständigt. Sin dåliga framgång skylla de sedan på markens. ofruktbarhet. Ofta beskylles jorden för att vara af dålig beskaffenhet, fastän den skulle bära riklig skörd, om den blott bearbetades på ett rätt sätt. De dåliga redskapen, den ringa kraftansträngning, som nedlägges, och det ringa bemödandet att finna bättre metoder tala kraftigt om nödvändigheten af en reform. rätt

(203)Låt alla, som äro viliga att lära, få undervisning om rätta metoder. Om en person icke önskar, att du talar till honom om nyare ideer, så undervisa honom i tysthet genom att bruka din egen mark på rätta sättet. Framkasta ett ord till dina grannar, när du kan, och låt din egen skörd tala sitt öfverbevisande språk till förmån för riktiga metoder. Visa, hvad som kan åstadkommas genom åkerbruket, när det utföres ordentligt. rätt

(203)Industriella företag.
Uppmärksamhet bör ägnas åt industriena företag af olika slag, som kunna gifva fattiga familjer sysselsättning. Snickare, timmermän, smeder, ja enhvar, som har lärt ett eller annat nyttigt handtverk, bör känna det som sin plikt att undervisa och hjälpa de okunniga och arbetslösa. rätt

(203)I detta arbete med att hjälpa de fattiga gifvas rikliga tillfällen såväl för kvinnor som för män. Här behöfves anas hjälp, som ha grundlig kännedom om sitt arbete matlagning, skötandet af ett hem, syarbete eller sjukvård. Låt medlemmarna i de fattiga hemmen få undervisning i matlagning, i konsten att sy sina egna kläder, i sjukvård och i att hålla hemmen i tillbörlig ordning. Låt gossar och flickor få grundlig undervisning i ett eller annat nyttigt handtverk eller arbete. rätt

(203)Missionerande familjer.
Det är stort behof af familjer, som vilja slå sig ned och utföra missionsarbete på försummade platser. Landtbrukare köpmän, byggmästare och sådana, som äro skickliga i olika handtverk och yrken, böra begifva sig till försummade arbetsfält för att där odla landet, upprätta någon industri, bereda sig själfva enkla hem och hjälpa sina grannar. rätt

(203)De oländiga och öde platserna i naturen har Gud gjort tilldragande genom att förlägga vackra ting bland de mera frånstötande. Detta är hvad äfven vi äro kallade att göra. Äfven obebodda trakter på jorden, där omgifningen förefaller afskräckande, kunna blifva en Guds trädgård. rätt

(204) "På den dagen skola de döfva höra ord urskrilt
och ur töcken och mörker skola de blindas ögon se.
Och de förtryckta skola ännu en gång glädjas i Herren.
och de arma bland människorna fröjda sig i Israels Helige." rätt

(204)Hjälp andra till att hjälpa sig själfva.
Genom undervisning i praktiskt arbete knnna vi ofta med största framgång hjälpa de fattiga. Såsom en regel gäller, att de, som icke blifvit öfvade i arbete, sakna anlag för arbetsamhet, uthållighet, sparsamhet och själfförsakelse. De förstå icke, hur de böra inrätta sig. Ofta förstöras genom vårdslöshet och brist på omdöme sådant, som kunde hafva tillräckligt lifnärt deras familjer, om det sorgfälligt och sparsamt tillvaratagits. "Den fattiges nyodling gifver mycken mat, men mången går förlorad genom oordning." rätt

(204)Vi kunna gifva åt de fattiga och därmed skada dem genom att lära dem att lita på andra. Ett sådant gifvande uppmuntrar själfviskhet och hjälplöshet och leder ofta till lättja, slöseri och dryckenskap. Ingen människa, som kan förtjäna sitt eget uppehälle, har rätt att lita på andra. Ordspråket: "Världen är skyldig mig mitt underhåll" innebär en blandning af falskhet, svek och bedrägeri. Världen är icke skyldig att underhålla någon människa, som är i stånd att arbeta och själf förtjäna sitt lifsuppehälle. rätt

(204)Sann barmhärtighet hjälper människor att hjälpa sig själfva. Om någon kommer till vår dörr och ber om mat, böra vi icke skicka bort honom hungrig; hans fattigdom kan vara en följd af motgång. Men sann välgörenhet innebär något mera än enbart gåfvor. Det innebär ett genomgående intresse för andras välfärd. Vi måste söka sätta oss in i de fattigas och betrycktas behof och gifva dem den hjälp, som mest kan gagna dem. Att gifva sina tankar, sin tid och sitt personliga arbete kostar mycket mera än att endast gifva penningar. Men det förra innebär sann barmhärtighet. rätt

(205)De, som hänvisas till att förtjäna, hvad de erhålla, skola fortare lära att taga vara därpå. Och då de lära att förlita på sig själfva, vinna de något, som icke endast drifver dem till att försörja sig själfva, utan som också sätter dem i stånd att hjälpa andra. Lär dem, som försumma att nyttja det tillfälle, som erbjudes dem, hur viktiga lifvets plikter äro. Visa dem, att bibelns religion aldrig gör människor till lättingar. Kristus uppmuntrade alltid arbetsamhet. Hvarför stån I här hela dagen fåfänga?" sade han till de late. Och om sig själf sade han: "Jag måste verka. .. medan dagen är; natten kommer, då ingen kan verka." rätt

(205)Åskådningsundervisning.
Alla kunna i sitt hemlif, sina vanor, sin handel och vandel gifva världen ett bevis på hvad evangelium förmår göra för dem, som lyda detsamma. Kristus kom till vår värld för att gifva oss ett exempel på hvad vi kunna blifva. Och han förväntar, att hans efterföljare skola vara föredömen i noggrannhet i alla lifvets förhållanden. Han önskar, att den gudomliga inflytelsen skall visa sig i våra yttre omgifningar. rätt

(205)Våra egna hem och omgifningar böra gifva en åskådningsundervisning, påpeka förbättringar, så att flit, renlighet, smak och förfining kunna inträda i stället för lättja, osnygghet, råhet och oordning. Genom våra egna lif och exempel kunna vi förhjälpa andra till att få upp ögonen för det, som är frånstötande i deras karaktär eller i deras omgifningar, och med kristlig vänlighet kunna vi uppmuntra dem till förbättring. När vi visa intresse för dem, skola vi förvisso finna tillfälle att säga dem, hur de bäst skola kunna använda sina krafter och medel. rätt

(206)hopp och mod.
Vi kunna ingenting uträtta utan mod och uthållighet. Tala hoppfulla och uppmuntrande ord till de fattiga och missmodiga. Gif dem, om så behöfves, påtagliga bevis på ditt intresse genom att hjälpa dem, när de komma i trångmål. De, som haft många förmåner, borde ihågkomma, att de själfva ännu fela i många ting och att det smärtar dem, när någon utpekar deras fel och genom lämpligt exempel visar, hurudana de borde vara. Kom ihåg, att vänlighet uträttar mera än klander. Då du söker lära andra, så låt dem förstå, att du önskar se dem uppnå det högsta målet och att du är redo att hjälpa dem. Om de begå fel, så var icke snar att döma dem. rätt

(206)Enkelhet och själfförsakelse.
Enkelhet, själfförsakelse och sparsamhet, som det är af så stor betydelse för de fattiga att lära, synas dem ofta som något svårt och motbjudande. Världens ande och exempel fostrar ständigt högmod, skryt, själfsvåld, slöseri och lättja. Därigenom tvingas tusenden till armod, och många förhindras att resa sig nr förnedringen och eländet. De kristna böra uppmuntra de fattiga att motstå dessa inflytanden. rätt

(206)Jesus kom till denna världen i stor anspråkslöshet. Han var af ringa börd. Himmelens majestät, härlighetens konung, härskaren öfver de himmelska härskarorna förnedrade sig själf, påtog sig mänsklighet och valde ett lif i fattigdom och ringhet. Han hade inga fördelar, som de fattiga icke hafva. Träget arbete, möda och försakelse utgjorde en del af hans dagliga erfarenhet. Räfvarna hafva kulor" sade han, och himmelens fåglar hafva nästen; men Människosonen har icke någon plats, där han kan nedluta sitt hufvud. rätt

(207)Jesus sökte icke människors beundran eller bifall, han kommenderade icke någon krigshär, han sökte icke gunst hos de rika och högt uppsatta i denna världen, han gjorde icke anspråk på någon plats bland folkens ledare. Han vistades bland de ringa, han föraktade den onaturliga klasskillnaden och tog ingen hänsyn till hög börd, rikedom, begåfning eller lärdom. rätt

(207)Han var himmelens furste. Likväl valde han icke sina lärjungar bland lagkloka, furstar, skriftlärda eller fariseer. Han förbigick dessa, emedan de högmodades öfver sin lärdom och ställning och voro fängslade i sina traditioner och sin vidskepelse. Han, som kände människohjärtat, valde till sina lärjungar några oansenliga fiskare, som voro villiga att lära. Han åt med publikaner och syndare och omgicks med det enkla folket, icke för att blifva låg och jordisk såsom de, utan för att genom ord och exempel lära dem rätta grundsatser och lyfta upp dem från deras världslighet och förnedring. rätt

(207)Jesus sökte rätta världens falska måttstock för bedömande af människovärdet. Han valde den fattiges lif för att från fattigdomen aftvå den skamfläck världen påtryckt den. Han har för alla tider aflägsnat föraktet för fattigdomen genom att välsigna de fattiga, arfvingarna till Guds rike. Han hänvisar till den stig han själf vandrade och säger: "Om någon vill efterfölja mig, han förneke sig själf och tage sitt kors på sig hvar dag och följe mig.: 1 rätt

(207)De som arbeta för Kristus böra gå människorna till mötes, där de äro, och uppfostra dem, icke till högmod, utan till att utveckla en god karaktär. De böra upplysa dem om hur Kristus arbetade och förnekade sig själf. De böra hjälpa dem att af honom lära själfförnekelse och uppoffring samt lära dem att taga sig till vara för onda laster och vanor och för att efterapa denna världen. Lifvet är alltför dyrbart, alltför fullt af allvarliga, heliga plikter för att slösas bort på det egna jagets tillfredsställande. rätt

(208)Det bästa i lifvet,
Många hafva knappast börjat förstå det sanna ändamålet med lifvet härnere. De äro upptagna af glitter och grannlåt och trakta ifrigt efter världsliga företräden. För dessa ting offrade lifvets sanna mål. Det bästa i lifvet enkelhet, ärlighet, sanningsenlighet, renhet och rättsinnighet - kan icke köpas eller säljas. Dessa dygder kunna uppnås likaväl af den okunnige som af den lärde, af den enkle arbetaren, som af den hedrade statsmannen. Gud har beredt en glädje, som i lika hög grad kan njutas af fattiga och rika - den glädje, som ligger i öfvandet af tankens renhet och handlingens osjälfviskhet, den glädje, som kommer af att tala vänliga ord och utföra vänliga handlingar. Från den, som utför sådant arbete, skall Kristi ljus utstråla till glädje för dem, hvilkas lif förmörkas af många skuggor. rätt

(208)Gud vill gifva framgång,
Medan du hjälper de fattiga i timliga ting, bör du alltid hafva deras andliga väl för ögonen. Låt ditt eget lif vittna om Frälsarens uppehållande kraft. Låt din karaktär visa, hvilken hög ståndpunkt vi alla kunna uppnå. Framställ evangelium genom enkla exempel. Låt allt, hvarmed du har att skaffa, blifva en lärdom i karaktärsutveckling. rätt

(208)I hvardagslifvets sysslor kunna alla, äfven de svagaste och ringaste, samverka med Gud och glädja sig öfver hans närvaro och stärkande nåd. Ingen bör trötta sinuet med ständig ängslan och onödig omsorg. Må vi dag efter dag sträfva att med trohet utföra det värf, som Guds försyn anvisat, och han skall då sörja för oss. Han säger: rätt

(208)Hafven ingen omsorg, utan edra önskningar vare kunniga inför Gud i allt genom åkallan och bön med tacksägelse; och Guds frid, som öfvergår allt förstånd, skall bevara edra hjärtan och edra tankar i Kristus Jesus. rätt

(209)Herren har omsorg om alla sina skapade varelser. Han älskar dem alla och gör ingen skillnad, med undantag däraf, att han hyser det ömmaste förbarmande med dem, som äro kallade att bära lifvets tyngsta bördor. Guds barn måste möta bekymmer och svårigheter. Men de borde taga emot sin del med glädtigt sinne, ihågkommande, att för allt, som världen undanhåller dem, skall Gud själf hålla dem skadelösa. rätt

(209)Det är just när vi komma i trångmål, som Herren uppenbarar sin makt och visdom som svar på ödmjuk bön. Haf förtroende till honom såsom en Gud, som hör och besvarar bön. Han vill uppenbara sig för dig såsom en hjälpare i hvarje trångmål. Han, som skapade människan, som gaf henne hennes underbara fysiska, andliga och intellektuella förmågor, skall icke undanhålla henne det, som är nödvändigt till att underhålla det lif han gifvit henne. Han, som gifvit oss sitt ord - bladen från lifvets träd -skall icke förvägra oss kunskap om hur vi skola kunna skaffa hans nödställda barn den föda de behöfva. rätt

(209)Huru kan visdom vinnas af honom, som håller plogen och kör oxarna? Genom att söka efter den som efter silfver och leta efter den som efter dolda skatter. Han 'ansar dem på det sätt hans Gud har lärt honom. . .. Äfven detta kommer ifrån Herren Sebaot. Han är underbar i råd, stor i visdom." rätt

(209)Han, som i begynnelsen lärde Adam och Eva, hur de skulle vårda Edens lustgård, vill äfven i dag undervisa människorna. Han kan gifva visdom åt den, som går vid plogen och utsår säden. Gud vill öppna vägar för dem, som förtrösta på honom och lyda honom. Må de blott modigt gå framåt, förtröstande på Herren, att han skall fylla alla deras behof enligt sin godhet. rätt

(209)Han, som mättade folkhopen med fem bröd och två små fiskar, är äfven i stånd att i närvarande tid gifva oss frukt af vårt arbete. Han, som sade till de galileiska fiskarne: "Kasten ut edra nät till fångst", och som, när de lydde hans ord, fyllde deras nät, tills dessa brusto, önskar, att hans barn häruti skola se bevis på hvad han vill göra för dem äfven nn. Den Gud, som i öknen gaf Israels barn manna från himmelen, lefver och regerar ännu. Han vill leda sitt folk och gifva skicklighet och förstånd i det verk, som de äro kallade att utföra. Han vill gifva visdom åt dem, som sträfva efter att samvetsgrann t och förnuftigt uppfylla sina plikter. Han, som äger hela värjden, är rik på utvägar och vill välsigna enhvar, som söker hjälpa andra. rätt

(209)Vi behöfva se uppåt i tro. Vi få icke blifva missmodiga på grund af skenbart misslyckande, och icke heller böra vi misströsta på grund af dröjsmål. Vi böra arbeta med glädje, vara hoppfulla och tacksamma och tro, att jorden i sin famn innesluter rika skatter för den trogne arbetaren, skatter, som äro dyrbarare än guld och silfver. Bärgen och högarna skola vika och jorden föråldras som en klädnad, men Guds välsignelse, som dukar ett bord i öknen för hans folk, skall aldrig upphöra. rätt

nästa kapitel