I den store Läkarens fotspår kapitel 15. Från sida 231.     Från sida 219 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

I sjukrummet.

(231) "På sjuka skola de lägga händerna, och de skola blifva helbrägda. rätt

(231) "Såvidt I hafven gjort det mot en enda af dessa mina minsta bröder, hafvm I gjort det mot mig." rätt

(231)De, som betjäna de sjuka, böra förstå vikten af att noga akta på hälsans lagar. Ingenstädes är lydnad för dessa lagar mera nödvändig än i sjukrummet; ingenstädes beror så mycket på trohet i smärre ting från sjukvårdarens sida. Vid svårare sjukdomar kan en liten försummelse, bristande uppmärksamhet med hänsyn till patientens behof eller fara, en yttring af fruktan, en upprörd sinnesstämning, retlighet, ja till och med brist på deltagande, sänka vågskålen, som afväger lif och död, och blifva orsak till att patienten nedsänkes i sin graf, då han i annat fall kunde hafva blifvit räddad. rätt

(231)Sjuksköterskans duglighet beror till stor del på hennes fysiska krafter. Ju bättre hennes hälsa är, dess bättre är hon i stånd att uthärda ansträngningen med den sjukes vård och dess framgångsrikare kan hon utföra sina plikter. De, som vårda sjuka, böra ägna särskild uppmärksamhet åt diet, renlighet, frisk luft och rörelse. Genom att de öfriga af familjens medlemmar noga akta på dessa ting kunna de också blifva i stånd att uthärda de extra bördor, som påläggas dem, samt lättare motstå sjukdom. rätt

(231)När sjukdomen är så allvarlig, att den påfordrar en sjuksköterskas närvaro både dag och natt, bör arbetet delas af åtminstone tvänne skickliga sköterskor, så att hvar och en af dem må få tillfälle till hvila och till rörelse i friska luftel). Detta är särskildt nödvändigt i de fall, då det är svårt att sörja för tillräcklig frisk luft i sjukrummet. Genom okunnighet om nödvändigheten af frisk luft försummarman ofta att vädra, hvarigenom både patientens och sköterskans 1if utsättes för, fara. rätt

(232)Om behöriga försiktighetsmått iakttagas, behöfva andra icke smittas af annars smittosamma sjukdomar. Man bör sörja för, att lefnadsvanorna äro enkla och att sjukrummet genom renlighet och passande luftväxling hålles fritt från giftiga ämnen. Under dessa omständigheter är det mycket mera sannolikt, att den sjuke tillfrisknar, och i de flesta fall blifva hvarken sköterskan eller familjemedlemmarna berörda af sjukdomen. rätt

(233)Solljus och frisk luft.
För att kunna försätta patienten i de mest gynnamma villkor för tillfrisknande måste det rum han bebor vara stort, ljust och gladt samt lämna tillfälle till grundlig luftväxling. Det rum i huset, som bäst motsvarar dessa fordringar, bör vä1jas till sjukrum. Många hus hafva ingen särskild anordning för grundlig luftväxling, och det är svårt att åstadkomma sådan; men man bör på alla möjliga sätt försöka anordna sjukrummet så, att en ström af frisk luft kan draga därigenom natt och dag. rätt

(233)Så vidt möjligt är bör en jämn temperatur vidmakthållas i sjukrummet och man bör därför hafva en termometer att rådföra sig med. De, som vårda den sjuke och därunder ofta beröfvas sin sömn eller väckas om natten för att hjälpa patienten, b1ifva 1ätt frusna bch äro icke i stånd att bedöma, om temperaturen är 1agom eller ej. rätt

(233)Dieten.
En viktig de1 af sjuksköterskans plikter är omsorgen om patientens diet. Det bör icke tillåtas, att patienten Eder eller försvagas till följd af brist på näring, men man bör ej heller öfveranstränga de försvagade matsmältningsorganen. Stor omsorg bör nedläggas på födans beredning och servering, så att den blir välsmakande, men man bör se till, att den afpassas för patientens behof både med afseende på mängd och beskaffenhet. I synnerhet under konvalesenttiden, medan aptiten är god, men matsmältningsorganen ännu icke återvunnit sin styrka, är det stor fara för, att den sjuke skall Eda skada genom olämplig kost. rätt

(233)Sjuksköterskans plikter.
Sjuksköterskor och alla, som hafva att göra med sjukrummet, måste vara g1ad1ynta, lugna och själfbehärskade. All brådska, upphetsning och förvirring måste undvikas. Dörrar böra varsamt öppnas och tillslutas, och hela hushållet bör förhålla sig lugnt. Vid fall af feber måste särskild varsamhet iakttagas, när krisen inträder och febern håller på att upphöra. Då är vanligtvis ständig vaksamhet af nöden. Okunnighet, glömska och vårdslöshet halva förorsakat många döden, hvilka kunde halva lefvat, om de erhållit lämplig skötsel af förståndiga och samvetsgranna sköterskor. rätt

(234)Besök bos be sjuka.
Det är fullkomligt missriktad vänlighet, en oriktig uppfattning af höflighet, som leder till de många besöken hos den sjuke. Personer, som äro mycket sjuka, böra icke mottaga besök. Den spänning dessa besök medför tröttar patienten vid en tid, då han är i största behof af lugn och ostörd hvila. rätt

(234)För en konvalescent eller för en patient, som lider af kronisk sjukdom, är det ofta ett nöje och en välgärning att veta sig vara vänligt ihågkommen, men ofta kan ett deltagande bref eller en liten gåfva leda till bättre resultat än ett personligt besök, emedan det icke medför någon fara. rätt

(236)Sjukvården på anstalter.
På sanatorier och sjukhus, där sköterskorna ständigt umgås med ett stort antal sjuka människor, fordras af dem, att de alltid äro vänliga och glada samt uoga öfverväga hvarje ord och handling. På sådana anstalter är det af största vikt, att sköterskorna beflita sig om att förståndigt och väl utföra sitt arbete. De behöfva ständigt minnas, att de under utöfningen af sina dagliga plikter tjäna Herren Kristus. rätt

(236)De sjuka behöfva, att man talar visa och förståndiga ord till dem. De, som arbeta i sjukvården, böra dagligen studera bibeln för att kunna tala sådant, som kan upplysa och hjälpa de lidande. Guds änglar befinna sig i de rum, där den sjuke vårdas, och den person, som vårdar den sjuke, bör vara omgifven af en ren och kristlig atmosfär. Läkare och sköterskor böra fasthålla Kristi principer och i sina lif utvisa hans dygder. Då skola de genom allt, hvad de göra och säga, draga de sjuka till Frälsaren. rätt

(236)Den troende sjuksköterskan kan, medan hon gifver sjukbehandling, vänligt och med framgång leda patientens tankar tia Kristus, som är såväl själens som kroppens helbrägdagörare. De tankar hon framhåller, några här och några där, skola ingalunda vara utan inflytande. rätt

(236)De mera erfarna sköterskorna borde begagna hvarje tillfälle att rikta de sjnkas uppmärksamhet på Kristus. De borde ständigt vara redo att förbinda andlig helbrägdagörelse med den kroppsliga. rätt

(236)På det vänligaste och ömmaste sätt bör sköterskan undervisa den sjuke om, att den, som vill vara frisk, måste upphöra med att öfverträda Guds lag; han måste upphöra att lefva i synd. Gud kan icke välsigna den, som fortfar att ådraga sig sjukdom och lidande genom medvetet öfverträdande af de himmelska lagarna. Kristus kommer genom den Helige Ande såsom en helande krafttia alla dem, som upphöra att göra det onda och som lära att göra det goda. rätt

(237)De, som icke älska Gud, arbeta ständigt mot själens sanna intressen. Men de, som vaknat upp till insikt om nödvändigheten af att i den närvarande onda världen lefva i lydnad mot Gud, måste också vara villiga att afstå från hvarje ond vana. Deras hjärtan äro uppfyllda af tacksamhet och kärlek, och de veta, att Kristus är deras vän. I många fan åstadkommer hos den sjuke medvetandet om, att han har en sådan vän, mera för hans tillfrisknande, än den bästa sjukbehandling kan göra. Men båda dessa ting äro af vikt och böra gå hand i hand. rätt

nästa kapitel