I den store Läkarens fotspår kapitel 17. Från sida 247.     Från sida 234 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

Bruket af läkemedel.

(247)Vi äro Guds medarbetare. rätt

(247)Sjukdom kommer aldrig utan en eller annan orsak. Vägen beredes och sjukdomen framkanas genom åsidosättandet af hälsans lagar. Många lida följderna af sina föräldrars öfverträdelser. De äro visserligen icke ansvariga för hvad deras föräldrar gjort, men det oaktadt är det deras plikt att förvissa sig om hvad som är och hvad som icke är brott mot naturens lagar. De böra undvika sina föräldrars dåliga vanor och genom ett regelbundet lefnadssätt försätta sig själfva i ett bättre tillstånd. rätt

(247)Största antalet sjuka lider emenertid på grund af sitt eget förvända handlingssätt. De åsidosätta hälsans principer genom sitt sätt att äta, dricka, kläda sig och arbeta. Deras öfverträdande af naturens lagar har sina säkra följder, och när de så angripas af sjukdom, vilja många af dem icke erkänna den rätta orsaken till sitt lidande, utan knorra mot Gud på grund af sin hemsökelse. Men Gud är icke ansvarig för de lidanden, som åtfölja ringaktandet af naturens lagar. rätt

(247)Gud har utrustat oss med en viss grad af lifskraft. Han har också försett oss med organ, afsedda att utföra lifvets olika förrättningar, och hans afsikt är, att dessa organ skola harmoniskt samarbeta. Om vi omsorgsfullt bevara lifskraften och hålla kroppens ömtåliga mekanism i ordning, blir följden hälsa, men om lifskraften alltför hastigt förbrukas, lånar närvsystemet för sitt närvarande behof kraft af de förråd, som tillhöra framtiden, och när ett organ skadas, angripas alla. Naturen fördrager mångahanda missbruk utan synbart motstånd, men slutligen uppreser den sig och gör en kraftansträngning för att aflägsna följderna af den misshandling den Edit. Naturens ansträngning att rätta på dessa förhånanden visar sig ofta i feber och andra olika sjukdomsformer. rätt

(247)Förnuftiga läkemedel.
När hälsan så länge blifvit missbrukad, att sjukdom följer, kan den sjuke ofta göra mera för sig själv, än någon annan kan göra för honom. Det första man måste göra är att förvissa sig om sjukdomens rätta karaktär och sedan förnuftigt arbeta på att aflägsna orsaken. Om kroppens harmoniska verksamhet blifvit störd af öfverarbete, fråsseri eller andra oregelbundenheter, så skall man icke söka bota det onda genom att betunga organismen med giftig medicin rätt

(247)Dietkur.
Omåttlighet i mat är ofta orsak till sjukdom, och hvad naturen mest behöfver är att bli befriad från den otillbörliga börda, som blifvit den pålagd. I många sjukdomsfall är det bästa läkemedlet för patienten att afstå från en eller två måltider, så att de öfverarbetade matsmältningsorganen må få tillfälle att hvila. Fruktdiet under några få dagar har ofta medfört stor lindring för personer, som syssla med själsarbete. Många gånger har en kort period af fullständig afhållsamhet från föda med därpå följande enkel och måttlig diet genom naturens egen återställande kraft ledt till hälsans återvinnande. Många lidande människor skulle, om de under en månad eller två ville pröfva verkan af en inskränkning i dieten, blifva öfverbevisade om, att själfförsakelsens väg är vägen till hälsa. rätt

(249)Hvila såsom läkemedel.
Några blifva sjuka på grund af öfveransträngning. För dessa äro hvila, frihet från bekymmer och en enkel diet nödvändiga för hälsans återställande. Personer, som äro uttröttade af själsarbete och närvösa på grund af öfveran. strängning och långvarigt stillasittande, böra begifva sig ut på landsbygden, där de kunna lefva ett enkelt, bekymmersfritt lif och komma i intim beröring med naturen. Här kunna de ströfva genom fält och skogar, plocka blommor och lyssna till fåglarnas sång, och detta lefnadssätt skall mer än något annat bidraga till deras tillfrisknande. rätt

(250)Bruket af vatten.
Såväl i hälsa som i sjukdom är rent vatten en af himmelens dyrbaraste välsignelser. Ett lämpligt bruk däraf befordrar hälsan. Det är den dryck Gud bestämt till släckandet af djurens och människans törst. Njutet i riklig mängd, bidrager det till att stilla kroppens behof och att understödja naturen i dess kamp mot sjukdom. Och till utvärtes bruk är vattnet ett af de lättaste och verksammaste medel för att reglera blodomloppet. Ett kallt eller kyligt bad är ett utmärkt styrkemedel. Varma bad öppna porerna och underlätta således aflägsnandet af orena ämnen. Både varma och ljumma bad lugna närverna och befordra ett jämt blodomlopp. rätt

(250)Men många hafva aldrig erfarit, hvilken välgörande verkan ett lämpligt bruk af vatten åstadkommer, och de äro rädda därför. Vattenbehandlingen är icke så uppskattad, som den borde vara, och dess vetenskapliga användning kräfver ett arbete, som icke många äro villiga att utföra. Men ingen bör ursäkta sin okunnighet eller likgiltighet i denna sak. Många äro de sätt, på hvilka vatten kan användas för att lindra plågor och hämma sjukdom, och alla böra lära sig att använda det vid enkel vattenbehandling i hemmet. I synnerhet mödrar borde förstå att på detta sätt vårda familjen både i hälsa och sjukdom. rätt

(250)Nyttan af kroppsrörelse.
Rörelse är ett lifsvillkor för vår organism. Hvarje kroppens organ har sitt bestämda arbete, på hvars utförande dess utveckling och styrka beror. Alla organens normala rörelse medför styrka och lifskraft, under det att brist på rörelse kan medföra aftyning och död. Bind fast en arm, om också blott för några veckor, och befria den därpå från bindeln, och du skall finna, att den är svagare ärt den arm, som du användt måttligt under samma tid. Overksamhet medför samma resultat på hela muskelsystemet. rätt

(251)Overksamhet är en kraftig orsak till sjukdom. Kroppsrörelse lifvar och befordrar blodomloppet. Sysslolöshet åter medför trögt blodomlopp och förhindrar ämnesomsättningen, som är så nödvändig för lif och hälsa, Äfven huden blir därigenom overksam. De orena ämnena afskiljas icke, såsom de skulle göra, om blodomloppet upplifvades genom kraftig kroppsrörelse, hvarjämte huden därigenom skulle hållas i god ordning och lungorna få ständig tillförsel af ren, frisk luft. Brist på kroppsrörelse lägger vidare ett dubbelt arbete på afsöndringsorganen, och följden blir sjukdom. rätt

(251)Sjuklingar böra icke uppmanas till overksamhet. Om allvarlig öfveransträngning i en eller annan riktning föreligger, kan en tids fullkomlig hvila stundom afvärja hotande sjukdom; men då det gäller obotligt sjuka, är det sällan nödvändigt att upphöra med all verksamhet. rätt

(251)De, som blifvit nedbrutna af själsansträngning, böra hvila sig från tröttande tankearbete, men de böra icke tro, att det är farligt för dem att alls bruka sina själskrafter. Många äro benägna att anse sitt tillstånd värre, än det i verkligheten. är. Denna uppfattning är ogynnsam för återvinnande af hälsan och bör icke uppmuntras, rätt

(251)Predikanter, lärare, studerande och andra med tankearbete sysselsatta personer lida ofta af svaghet, som är förorsakad af allvarlig själsansträngning i förening med bristande kroppsrörelse. Hvad dessa personer behöfva är ett mera rörligt lif. Sträng återhållsamhet i allting i förening med lämplig kroppsrörelse skulle medföra såväl andliga som fysiska krafter och skulle stärka uthålligheten hos alla, som äro sysselsatta med tankearbete. rätt

(252)Personer, som öfveranstränga sina fysiska krafter, böra icke uppmuntras att fullständigt afstå från kroppsarbete. Men arbetet bör för att medföra den största nytta vara systematiskt och angenämt. Rörelse utomhus är bäst, och den bör vara så inrättad, att de organ, som blifvit för svagade, därunder stärkas. Och man bör nedlägga sin själ i sitt arbete. Kroppsarbete bör aldrig betraktas såsom uteslutande släpgöra. rätt

(252)När sjuklingar ingenting ha, som tager deras tid och uppmärksamhet i anspråk, koncentreras deras tankar på dem själfva, och de blifva kinkiga och retliga. Ofta beklaga de sig öfver sina plågor, till dess de mena sig vara mycket sämre, än de i verkligheten äro, och de blifva fullständigt oförmögna att uträtta någonting. rätt

(253)I sådana fall skulle en förståndig kroppsrörelse visa sig vara ett verksamt medel för tillfrisknandet, i somliga fall är den rent af nödvändig för hälsans återvinnande. Viljan går hand i hand med arbetet, och hvad dessa sjuklingar behöfva är att få viljan uppryckt. När viljan är förlamad, blir inbillningen abnorm, och det är omöjligt att motstå sjukdom. rätt

(253)Overksamhet är den största förbannelse för sjuklingar. Lätt sysselsättning med nyttigt arbete öfveranstränger hvarken själ eller kropp, utan har ett gynnsamt inflytande öfver båda. Den stärker musklerna, befordrar blodomloppet och gifver den sjuke tillfredsställelsen att veta sig icke vara fullständigt nyttig i denna brådskande värld. Må handa ar han i början endast i stånd att utföra litet, men snart skall han finna, att krafterna tilltaga, och så småningom kan det arbete han förmår utföra ökas. rätt

(253)Kroppsrörelse är vidare välgörande för personer, som lida af dålig matsmältning, emedan den gifver matsmältningsorganen en hälsosam spänstighet. Allvarliga studier eller våldsam kroppsrörelse omedelbart efter en måltid hindrar matsmältningsarbetet. Däremot är en kort promenad med hufvudet upprätt och skuldrorna bakåtskjutna mycket välgörande efter en måltid. rätt

(253)Oaktadt allt, som blifvit sagdt och skrifvet angående kroppsrörelsens nödvändighet, finnes det dock ännu många, som försumma densamma. Somliga personer blifva korpulenta, emedan kroppen öfverlastas; andra blifva magra och kraftlösa, emedan deras lifskraft uttömmes genom förtärandet af en omåttlig mängd föda. Lefvern blir öfveransträngd under sitt bemödande att rena blodet från orenlighet, och följden blir sjukdom. rätt

(253)De, som föra ett stillasittande lefnadssätt böra när vädret tillåter, hvarje dag såväl vinter som sommar taga kroppsrörelse i fria luften. Att gå till fots är att föredraga framför att rida eller åka, ty genom gåendet sättas flera af musklerna i rörelse. Lungorna eggas till hälsosam verksamhet, emedan det är omöjligt att gå raskt, utan att sätta dem i verksamhet. rätt

(254)Dylik kroppsrörelse skulle i många fall vara långt bättre för hälsan än medicin. Läkare råda ofta sina patienter att företaga en längre sjöresa, fara till någon mineralkälla eller begifva sig till skilda platser i och för ombyte af klimat, då de i många fall skulle återvinna sin hälsa och bespara tid och penningar, om de ville föra en måttlig diet och skaffa sig upplifvande, hälsosam kroppsrörelse. rätt

nästa kapitel