Klädedräkten.

(301) "Hvadhelst han säga eda, det gören." rätt

(301)Bibeln lär oss att vara enkla i vår klädsel sammaledes ock att kvinnorna skola pryda sig i höfvisk dräkt. rätt

(301)Detta är ett förbud mot prålande klädsel, lysande färger och öfverdådig utsmyckning. Allt, som åsyftar att draga uppmärksamheten till dräktens bärare eller att väcka beundran, är uteslutet från den anspråkslösa dräkt, som Guds ord anbefaller. Vår dräkt skall ej vara dyrbar, vi skola ej pryda oss med guld eller pärlor eller kostbar klädnad". rätt

(301)Våra penningar äro oss anförtrodda af Gud, och vi böra icke använda dem för att tillfredsställa vår stolthet eller fåfänga. I Guds barns händer äro de ämnade att vara föda för den hungrige och kläder för den nakne. De skola vara ett värn för den förtryckte, ett läkemedel för den sjuke, ett medel att förkunna evangelium för den fattige. Man kunde göra många hjärtan lyckliga genom att med vishet använda de medel, som nu bortgifvas för lyx. Betrakta Kristi lif! Studera hans karaktär och sök att likna honom i hans själfförsakelse. I den värld, som föregifver sig vara kristen, utgifvas för juveler och onödigt dyrbara kläder penningar, som skulle vara tillräckliga till att mätta alla hungriga och kläda alla nakna. Modet och lyxen lägga beslag på de medel, som kunde ha bringat vederkvickelse åt de fattiga och lidande. De beröfva världen budskapet om Frälsarens kärlek. Mången missionsverksamhet aftynar. Massor af människor gå under till följd af brist på kristlig undervisning. Invid våra egna dörrar såväl som i främmande länder finnas hedningar, som äro okunniga om frälsningens väg. När Gud har så rikligen välsignat jorden och fyllt dess förrådshus med goda gåfvor, när han för intet gifvit oss den frälsande kunskapen om sanningen, hvilken ursäkt kunna väl vi då hafva för att vi låta ropen från änkor och faderlösa, sjuka och lidande, okunniga och ofrälsta stiga mot himmelen! Hvarmed skola de, som nu slösa sin tid och sina penningar på nöjen, dem Gud förbjudit, kunna urskulda sig, då de på Guds dag ställas ansikte mot ansikte med honom, som gaf sitt lif för de nödställda? Till sådana skall Kristus säga: "Jag var hungrig, och I given mig. Icke att äta; jag var törstig, och I gåfven mig Icke - att dricka;... naken, och I klädden mig icke; sjuk och i fängelse, och I besökten mig icke." rätt

(302)Vår dräkt måste, på samma gång som den är anspråkslös och enkel, vara af god beskaffenhet samt ha behagliga och lämpliga färger. Den borde väljas med tanke på hållbarhet hellre än på det i ögonen fallande. Den skall vara varm och tillräckligt skyddande. Den förståndiga kvinna, som beskrifves i Ordspråksboken, "fruktar ej snö för sitt husfolk, ty allt hennes husfolk har kläder af skarlakanstyg". rätt

(302)Var dräkt bor vara ren. Orenlighet i fråga om kläder är ohälsoam och verkar därför förnedrande på kropp och sjal. "I aren ett Guds tämpel... Om någon fördärfvar Guds tämpel, honom skall Gud fördärfva." Dräkten bör i alla hänseenden vara hälsosam. Framför allt önskar Gud att vi skola vara friska - friska till kropp och själ. Och vi skola vara hans medarbetare för både själens och kroppens hälsa, hvilka båda förbättras genom en hälsosam klädsel. rätt

(302)Vår dräkt skulle ha det behag, den skönhet och det snitt, som öfverensstämma med naturlig enkelhet. Kristus har varnat oss för lifvets flärd och ståt, men ej för dess behag och naturliga skönhet. Han hänvisade till markens blomster, till liljan, som öppnar sin rena kalk, och han sade: "Icke ens Salomo i all sin härlighet var så klädd som en af dem. Så skildrar Kristus genom bilder, hämtade från naturen, den skönhet, som äger värde inför Gud, det anspråkslösa behag, den enkelhet, den renhet, den lämplighet, som skulle ge vårt yttre behag i hans ögon. rätt

(303)Enligt Guds bud skall själens skrud vara den skönaste. Ingen yttre prydnad kan i värde eller behag jämföras med den "saktmodiga och stilla ande", som i hans ögon är "kostbar". rätt

(303)Hur dyrbara äro icke dessa Frälsarens löften för dem, som låta sig ledas af Guds bud: rätt

(303) "Hvarför sörjen I för kläder?" Kläder nu Gud så gräset på marken, hvilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, skall han icke mycket mer kläda eder?... "Hafven därför icke bekymmer, sägande: . . . Hvad skola vi kläda oss med?... Ty eder himmelske Fader vet, att I behöfven allt detta. Men söken först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall allt detta därjämte tillfalla eder." rätt

(304) "Den, som är fast i sitt sinne, åt honom bevarar du frid, ty på dig förtröstar han." rätt

(304)Modets fordringar.
Hvilken motsats bilda ej de nyss anförda orden till den trötthet och oro, de sjukdomar och obehag, som härröra af modets välde! Hvilken motsats till skriftens bud äro ej många af de fordringar, som modet föreskrifver i afseende på klädseln! Tänk blott på de olika slags moder, som varit förhärskande under det sista århundradet eller till och med endast de sista årtiondena! Hur många af dem skulle ej nu, då de ej längre äro modärna, betecknas som oblyga, och hur många skulle ej förklaras ovärdiga en sannt bildad och gudfruktig kvinna med aktning för sig själf! rätt

(304)Förändringar i klädedräkten endast för modets skull vinna ej godkännande af Guds ord. Växlande moder och mödosam, dyrbar utsmyckning af dräkten öda den rikes tid och tillgångar och äfven förståndets och själens krafter. De lägga ock en tung börda på mede1kJassen och de fattigare i samhället. Mången, som knappast kan skaffa sitt lifsuppehälle och som själ! skulle kunna sy sina kläder på ett enkelt sätt, tvingas att taga sin tillflykt till modesömmerskan för att kunna följa modet. Mången fattig flicka, som för en elegant klädning försakat varma underplagg, har fått umgälla detta med lifvet. Mången annan, som eftertraktat den rikes lyx och elegans, har lockats in på ohederliga och skamliga vägar. Månget hem mister all trefnad, mången man drifves till försnillning eller bankrutt för att tillfredsställa sin hustrus eller sina barns öfverdrifna fordringar. rätt

(304)Mången kvinna, som är hänvisad till att själf åt sig eller sina barn förfärdiga de eleganta dräkter, som modet fordrar, dömes till oupphörligt släp. Mången moder arbetar med öfverretade närver och skälfvande händer till sent in på natten för att till barnens utstyrsel ytterligare lägga någon sak, som på intet vis står i samband med hälsa, välbefinnande eller verklig skönhet. För modets skull offrar hon sin hälsa och den sinnets jämvikt, som är ett så nödvändigt villkor för att rätt kunna uppfostra barnen. Hufvudets och hjärtats bildning åsidosättes. Själen blir förkrympt. rätt

(305)Modern har ingen tid att inhämta kännedom om den fysiska utvecklingens lagar, så att hon må förstå att vårda barnens hälsa. Hon har ej tid att ägna sig åt deras andliga behof, har ej tid att de1taga med dem i deras små motgångar och sorger eller att sätta sig in i det, som intresserar och sysselsätter dem. rätt

(305)Nästan omedelbart efter sitt inträde i denna världen komma barnen under modets inflytelse. De få höra mera om kläder än om sin Frälsare. De se sina mödrar studera modeplanscherna mera än bibeln. Dräktens utseende behandlas som en fråga af större vikt än den om karaktärens daning. Föräldrar och barn beröfvas det bästa, ljufvaste och mest verkliga i lifvet. Genom modet förledas de att försumma sin beredelse för det tillkommande lifvet. rätt

(305)Fysiska verkningar af olämplig beklädnad.
Det är det godas fiende, som arbetat för och gynnat uppkomsten af det ständigt växlande modet. Hans högsta önskan är att åsamka Gud sorg och smälek genom att arbeta på människornas olycka och fördärf. Ett af de mede1, hvarigenom han mest framgångsrikt kan åstadkomma detta, är modets nycker, hvilka ej blott försvaga kroppen, utan äfven förslöa sinnet och komma själen att förkrympa. Kvinnorna lida mycket af svåra sjukdomar, och deras lidanden ökas i hög grad genom deras sätt att kläda sig. I stället för att spara sin hälsa för de svåra prof, som med all säkerhet äro att vänta, offra de genom sina förvända vanor alltför ofta ej blott hälsan, utan äfven lifvet och lämna sina barn ett sorgligt arf i fom, af en förstörd kroppskonstitution, förvända seder och falska föreställningar om lifvet. rätt

(306)En af modets olyckliga och skadliga uppfinningar är den långa kjolen, som släpar på marken. Ohygienisk, obekväm, opraktisk, ohälsosam kan man med rätta säga, att den släpande kjolen är. Den är onödigt dyrbar såväl på grund af den stora mängd tyg den kräfver som på grund af den onödiga slitning dess längd medför. Och hvar och en, som sett en kvinna med släpande kjol och händerna fulla med paket försöka gå upp och ned för trappor, stiga upp i en spårvagn, bana sig väg genom en tät folkmassa eller gå ut i rägnväder eller på smutsiga gator, behöfver intet vidare bevis för, att den släpande kjolen är opraktisk och obekväm. rätt

(306)Ett annat skadligt bruk år att låta kjolarna uppbäras af höfterna. Den tunga bördan utöfvar tryck på de inte organen, pressar dem nedåt, försvagar magen och orsakar en känsla af trötthet, som gärna medför en lutande kroppsställning, hvarigenom lungorna hoptryckas och andningen försvåras. rätt

(306)Under de senare åren ha de faror, som uppstå genom bruket af snörlif, så utförligt diskuterats, att få människor kunna vara okunniga därom. Likväl är modets välde så starkt, att det onda fortfar. Genom denna vana göra kvinnor och unga flickor sig oberäknelig skada. Det är ett nödvändigt villkor för hälsan, att bröstkorgen har rum att utvidga sig till sitt fulla omfång, så att lungorna få tillräcklig plats att utföra sitt arbete. Då lungorna lida brist på utrymme, minskas äfven den syremängd, som de kunna mottaga. Blodet blir ej vederbörligen renadt och friskt, och de förbrukade giftiga ämnen, som det skulle aflämna genom lungorna, kvarhållas. Härtill kommer, att blodomloppet försvåras. De inte organen blifva äfven genom snörning så hopklämda och rubbade ur sitt rätta läge, att de icke kunna ordentligt fullgöra sitt arbete. rätt

(306)Trånga snörlif förbättra icke kroppsformen. Ett af den kroppsliga skönhetens hufvudelement är symmetri, de olika delarnas harmoniska utveckling. Och idealet för kroppens utveckling står att finna, ej i de figurer, till hvilka franska modister äro mästare, utan i människokroppen, sådan den utvecklats i enlighet med Guds lagar i naturen. Gud är all skönhets upphof, och endast i den mån vi rätta oss efter hans lagar, komma vi närmare den sanna skönhetens ideal. rätt

(307)Ett annat missförhållande, som vanan understöder, är klädernas ojämna fördelning. Under det att vissa kroppsdelar hafva mer beklädnad, än de behöfva, äro däremot andra otillräckligt skyddade. I all synnerhet borde fötterna genom omsorgsfull bekladnad aktas for kyla. Det är omöjligt att vara frisk om lemmarna för det mesta äro kalla, ty om de lida af blodbrist, måste andra delar af kroppen vara alltför blodrika. Utmärkt hälsa fordrar ett utmärkt blodomlopp. Men ett sådant är en omöjlighet, om den del af kroppen, där lifsorganen äro belägna, förses med tre eller fyra gånger så mycket kläder som fötterna och lemmarna. rätt

(307)En mängd kvinnor äro närvösa och medtagna, emedan de heröfva sig den friska luften, som skulle göra deras blod rent och den fria rörelse, som skulle komma deras blod att strömma friskt genom ådrorna, skänkande lifslust, hälsa och energi. Många kvinnor ha blifvit invalider för hela lifvet, och många ha dött af lungsot eller andra sjukdomar oaktadt de ha kunnat åtnjuta hälsa och undgå en förtidig död om de hade klädt sig i enlighet med hälsans lagar och ofta tagit rörelse i fria luften. rätt

(307)För att kunna anskaffa sig en så hälsosam dräkt som möjligt måste hvarje särskild kroppsdels behof noga undersökas. Klimatets och omgifningens beskaffenhet, hälsotillståndet åldern och arten af sysselsättning, allt måste tagas i noggannt öfvervägande. Hvarje klädesplagg borde sitta så löst, att det ej verkade hindrande på blodomloppet eller på en fri, djup, naturlig andning. Allting bör sitta så löst, att dräkten ledigt medgifver en höjning af armarna. rätt

(307)Kvinnor, som ha svag hälsa, kunna betydligt förbättra den genom förståndig klädsel och gymnastik. Sedan de klädt sig lämpligt för vistelse i det fria, böra de gymnastisera i fria luften, först försiktigt, ökande rörelsernas antal, allt efter som de kunna tåla. Genom ett dylikt förfaringssätt kunna många återvinna hälsa och lefva för att utföra sin andel af mänsklighetens arbete. rätt

(308)Oberoende af modet.
Må kvinnorna i stället för att sträfva att fylla modets kraf ha mod att kläda sig hälsosamt och enkelt. I stället för att sjunka ned till blott och bart en hushållsträl må hustrun och modern gifva sig tid att läsa, att hålla sig väl underrättad, att vara ett sällskap för sin man att lära förstå sina Dam, så att hon aldrig blir främmande för deras själsutveckling. Må hon förstå att klokt använda de tillfällen, som erbjudas henne, att göra de kära i hemmet alltmera mottagliga för ett högre lif. Må hon gifva sig tid att låta den käre Frälsaren blifva hennes dagliga sällskap och förtrogne vän. Må hon unna sig tid att läsa hans ord. unna sig tid att gå ut i det fria med sina barn och hämta kunskap om Gud genom hans sköna verk. rätt

(308)Må hon också vara gladlynt och liflig. I stället för att hvarje minut vara upptagen med ändlös sömnad borde hon göra aftonen till en angenäm stund, då familjen samlades efter dagens mödor. Mången man skulle på detta sätt förmås att föredraga hemlifvet framför utelifvet. Mången gosse skulle därigenom hållas från gatan och cigarrbutiken; mangen flicka skulle räddas från ytligt, vilseförande sällskap; hemmets inflytande skulle för föräldrar och barn blifva hvad Gud ämnat det till - en lycka för hela lifvet. rätt

nästa kapitel