Diet och hälsa.

(309) "Man skall äta oför alt styrka sig", men icke "för alt fråssa". rätt

(309)Vår kropp bygges upp af den mat vi äta. Ständigt pågår en förbrukning af kroppens väfnader. Hvarje rörelse af ett organ innebär en förbrukning, och det förbrukade ersättes genom födan. Hvart och ett af kroppens organ kräfver sin andel af näringen; hjärnan kräfver sin del, benen, musklerna och närverna sin. Det är en underbar process, som förvandlar födan till blod och använder detta blod till att uppbygga kroppens olika delar. Och denna process fortgår oupphörligen, gifvande lifskraft och styrka åt hvarje närv, muskel och väfnad. rätt

(309)Val af föda.
Man bör välja sådana födoämnen, som äro bäst ägnade att gifva kroppen den näring den behöfver. Vid detta val är smaken ej en pålitlig vägledare. Genom orätta vanor i fråga om födan har smaken blifvit förvänd, så att den ofta förleder oss till att välja sådan föda, som skadar hälsan och åstadkommer svaghet i stället för krafter. Ej heller kunna vi med trygghet låta oss ledas af gängse seder och bruk. De sjukdomar och lidanden, som äro rådande öfverallt, ha till stor del sin orsak i ett allmänt misstag med afseende på födan. rätt

(310)För att vinna kunskap om de bästa näringsämnena måste vi stndera Guds ursprungliga plan för människans diet Den, som skapade människan och som förstår hennes behof, valde åt Adam och Eva deras föda." "Se", sade han, "jag gifver eder allehanda örter, som hafva frö... och allehanda träd, som bära frukt och hafva frö. De skola vara eder till föda." Sedan människan lämnat Eden för att skaffa sig lifsuppehälle genom att bruka jorden, som var under syndens förbannelse, blef hon äfven tillsagd att äta "markens örter." rätt

(310)Säd, frukt, nötter och grönsaker utgöra den föda, som skaparen valt åt oss. Dessa födoämnen, tillagade så enkelt och naturligt som möjligt, äro de mest hälsosamma och närande. De skänka en styrka, en uthållighetsförmåga och orsak i ett allmänt en tankeklarhet, som icke kunna erhållas genom en mera sammansatt och stimulerande föda. rätt

(311)Men icke alla de födoämnen, som i och för sig äro hälsosamma, äro under alla olika förhållanden lika lämpliga för våra behof. Man bör omsorgsfullt välja sin föda. Dieten bör vara afpassad efter den årstid och det klimat, i hvilka man befinner sig, och efter den sysselsättning man har. Mat, som kan vara nyttig för personer, som syss1a med tungt kroppsarbete, är ofta olämplig för personer, som ha stillasittande sysselsättning eller ägna sig åt ansträngande själsarbete. Gud har gifvit oss rik omväxling på nyttiga födoämnen, och hvar och en bör välja dem, som erfarenheten och ett sundt omdöme visa vara mest lämpliga för hans behof. rätt

(311)Naturen har en öfverflödande rikedom på frukter, nötter och säd, och för hvarje år blifva de olika ländernas produkter genom transportens underlättande alltmera jämt fördelade öfver hela jorden. Som en följd häraf äro nu många födoämnen, som för några år sedan ansågos som dyrbara läckerheter, tillgängJiga för alla som hvardagsmat Så är i synnerhet förhållandet med torkad och konserverad frukt. rätt

(312)Nötter och af nötter lagade rätter ha börjat få stor användning i stillet för köttmat. Med nötter kan man för att framställa hälsosamma och närande rätter förena säd, frukt och vissa rotfrukter. Man bör emellertid und. vika att använda nötter i för stora mängder. Personer, som känna sig illamående, sedan de ätit rätter tillagade af nötter, skola måhända kunna afhjälpa denna svårighet genom iakttagande af försiktighet härutinnan. Emellertid bör man ihågkomma, att vissa nötslag ej äro lika nyttiga som andra. Mandlar äro att föredraga framför valnötter, men valnötter i begränsade mängder, använda tillsammans med något sädesslag, äro närande och bli på detta sätt mera lättsmälta. rätt

(312)Genom lämplig beredning kunna oliver, liksom nötter, ersätta smör och kötträtter. Olivolja är obetingadt att föredraga framför animalisk olja eller fett. Den tjänar äfven som lindrigt afföringsmedel. Dess användning skall visa sig nyttig för lungsiktiga samt välgörande för en inflammerad, öfverretad mage. rätt

(312)Personer, som vant sig vid en yppig och synnerligen stimulerande föda, ha en onaturlig smak, och de kunna ej genast tycka om en diet, som är enkel och okonstlad. Det fordras en viss tid, innan smaken blir naturlig och innan magen kan återhämta sig efter det missbruk den varit utsatt för. Men om man håller ut med den hälsosamma födan, skall man efter en tid finna den smaklig. Man kommer att uppskatta dess fina och utsökta arom, och denna föda skall skänka större njutning, än den man får af ohälsosamma läckerheter. Och en frisk mage, som ej längre är utsatt för onaturliga retelser eller öfveransträngningar, kan med lätthet utföra sin funktion. rätt

(313)Omväxling i dieten.
En tillräcklig mängd god, närande föda är nödvändig för hälsans bibehållande. Om vi inrätta oss förståndigt, kunna vi i nästan hvarje land erhålla de födoämnen, som bäst befordra hälsan. Olika preparat af ris, hvete, majs och hafre finnas att tillgå öfverallt, likaså bönor, ärter och linser. Alla dessa födoämnen tillika med inhemsk eller importerad frukt och den mångfald af grönsaker, som kunna odlas nästan allestädes, lämna tillfälle att välja en diet, som är fullständig utan användande af kött. rätt

(313)På alla platser, där frukt kan odlas i stor utsträckning, borde ett rikligt förråd göras i ordning för vintern genom konservering eller torkning. Mindre frukter, såsom vinbär, krusbär, jordgubbar, hallon och björnbär, kunna med framgång odlas på många trakter, där de nu föga användas och där man ej intresserar sig för deras odling. rätt

(313)Vid konservering för hushållet borde man så mycket som möjligt använda burkar af glas i stället för af bleck. Det är af stor vikt att den frukt man ämnar inlägga, är i godt skick. Använd blott litet socker och koka frukten endast så lång tid, som behöfs för att den skall stå sig. Tilllagad på detta sätt är den en utmärkt ersättning för färsk frukt. rätt

(314)Öfverallt, där man till moderat pris kan erhålla frukt, såsom russin, sviskon, äpplen, päron, persikor och aprikoser, skall man finna, att sådan i mycket större utsträckning, än vanligen sker, kan som en hufvudbeståndsdel i födan. användas med de bästa resultat i afseende på hälsa och styrka för arbetare af alla slag. rätt

(314)Man bör ej ha stor omväxling vid hvarje särskild måltid, ty detta leder lätt till, att man äter för mycket, och det förorsakar dålig matsmältning. Det är ej nyttigt att äta frukt och grönsaker till samma måltid. Om man har klen mage, kan användandet af både frukt och grönsaker ofta förorsaka plågor samt verka hämmande på tankeverksamheten. Det är bättre att äta frukterna till en måltid och grönsakerna till en annan. rätt

(314)Måltiderna böra vara omväxlande. Samma rätter, tillagade på samma sätt, böra ej finnas på bordet måltid efter måltid och dag efter dag. Måltiderna intagas med mera nöje, och organismen får bättre näring, om födan varierar. rätt

(314)Födans tillagning.
Det är orätt att äta endast för att tillfredsställa smaken, men man bör ej visa likgiltighet för matens beskaffenhet eller sättet för dess tillagning. Om maten ej är välsmakande, kan kroppen ej så väl tillgodogöra sig näringen. Man bör välja födan med omsorg och bereda den med omtanke och skicklighet. rätt

(315)Till bröd är ej det finaste hvetemjölet bäst; det är hvarken hälsosamt eller ekonomiskt. Bröd, som bakas däraf, har ej samma höga näringsvärde som bröd, bakadt af hvetekornets alla beståndsdelar. Det fina brödet orsakar ofta förstoppnig och andra olägenheter. rätt

(315)Använd det af soda eller bakpulver vid brödbakning är skadligt och onödigt. Sodan kan åstadkomma maginflammation, och den förgiftar ofta hela organismen. Många husmödrar tro, att de icke kunna baka godt bröd utan soda, men detta är ett misstag. Om de endast ville göra sig mödan att lära bättre metoder, skulle brödet bli hälsosammare och för en naturlig smak äfven angenämare. rätt

(315)Vid bakning af jäst bröd borde man ej använda mjölk i stället för vatten. Mjölken medför ytterligare en utgift och gör brödet betydligt mindre hälsosamt. Om brödet bakas med mjölk, håller det sig ej så länge färskt, som om det bakas med vatten, och det kommer lättare i jäsning i magen. rätt

(316)Brödet bör vidare vara lättsmält och ha en god, söt smak; ej den minsta surnad bör fördragas. Bullarna böra vara små och så grundligt gräddade, att jäsningsämnena, så långt möjligt är, förstörts. Allt slags jäst bröd är svårsmält, då det är varmt eller nygräddadt och borde då aldrig finnas på bordet. Denna regel gäller emellertid icke för osyradt bröd. Färska bullar, bakade af hvetemjöl utan jäst eller surdeg och gräddade i mycket het ugn, äro både hälsosamma och välsmakande. rätt

(316)Gryn, som användas till gröt eller välling, böra kokas flera timmar. Men lös eller flytande föda är mindre hälsosam än torr, som nödvändiggör grundlig tuggning. Zwieback, d. v. s. bröd, som bakas två gånger, är ett af de mest lättsmälta och välsmakande födoämnen. Vanligt jäst bröd kan skäras i skifvor och torkas i en varm ngn, tills det sista spåret af fuktighel försvunnit och det fått en svagt brun färg alltigenom. Bröd, som beredts på detta sätt, kan förvaras på ett torrt ställe mycket längre än vanligt bröd, och om man upphettar det, innan det användes, smakar det som färskt. rätt

(316)Vanligen användes alltför mycket socker i födan. Kakor, söta puddingar, tårtor, geléer och sylter äro kraftiga orsaker till dålig matsmältning. Synnerligen skadliga äro sådana puddingar och krämer, hvilkas hufvudbeståndsdela äro mjölk, ägg och socker. Man bör så mycket som möjligt inskränka samtidigt bruk af mjölk och socker. rätt

(317)Man bör uteslutande använda steriliserad mjölk om man öfverhufvud taget använder mjölk. Smör mindre skadligt, då man äter det på kallnadt bröd," då det användes vid matlagning. Som regel gäller ock, att det ar bäst att helt och hållet afstå därifrån. Stark eller gammal ost är ännu mera förkastlig. rätt

(317)Otillräcklig och illa lagad milt fördärfvar blodet, däri genom att de blodbildande organen försvagas. Den bringar organismen i olag och förorsakar sjukdom med åtföljande närvositet och dåligt humör. Offren för dålig matlagning kunna räknas i tusental och tiotusental. Öfver många gafvar kunde man sätta: "Död till följd af dålig matlagning, och: "Död till följd af misshandlad mage." rätt

(317)Det är en helig plikt för alla, som ha matlagning om hand, att lära sig laga hälsosam föda. Mången själ har gått förlorad till följd af dålig matlagning. Det fordras eftertanke och omsorg för att baka godt bröd, men i ett godt bröd finnes äfven mera religion, än mången tror. De, som verkligen förstå konsten att laga god mat, äro få. Unga kvinnor anse matlagning och andra hushållsgöromål i1edsättande, och många unga flickor, som gifta sig och skola sköta ett hem, hafva på grund häraf endast föga begrepp om en makas och en moders plikter. rätt

(317)Matlagning är ingen ringa vetenskap, och den ar en af de nödvändigaste för det praktiska lifvet. Den är en vetenskap som alla kvinnor böra inhämta, och den bör meddelas så att äfven de fattiga klasserna kunna få gagn däraf. För att göra maten aptitlig och på samma gång enkel och närande fordras skicklighet, som dock kan vinnas. En kokerska bör förstå att tillreda enkla rätter påett hälsosamt sätt och så, att just enkelheten gör dem såväl smakligare som hälsosammare. Hvarje kvinna, som förestår ett hem och likväl ej har insikt i den hälsoenliga kokkonsten, bör besluta sig för att vinna kunskap i det, som är så nödvändigt för hennes hems välgång. På många orter finnas hygieniska skolkök, där det gifves tillfälle att förvärfva denna kunskap. Den kvinna, som ej kan få hjälp på sådant håll, borde rådfråga en person, som är duglig i matlagning, och ihärdigt sträfva efter att lära, till dess hon fullkomligt satt sig in i kokkonsten. rätt

(318)Regelbunbenhet i måltiderna.
Regelbundna måltider äro af den största vikt. Man bör ha en bestämd timme för hvarje måltid, och då borde hvar och en äta, hvad han behöfver, och sedan ej ,ita något före nästa måltid. Många personer äta, då kroppen ej behöfver någon föda, med regelbundna mellantider och mellan hufvudmålen, emedan de ej harva nog viljekraft att motstå denna höjelse. På resor ha somliga personer för vana att ständigt söka ha någonting ätbart att knapra på, hvilket är mycket skadligt. Om resande på bestämda tider vilje äta enkel och närande föda, skulle de ej känna sig så trötta eller illamående. rätt

(319)En annan fördärflig vana är att äta, strax innan man går till sängs. Man har kanske redan intagit de bestämda måltiderna, men emedan man har en viss känsla af slapphet, äter man mera. Genom efterlåtenhet blir detta missförhållande en vana, som ofta är så fast rotad, att man tycker det vara omöjligt att somna, utan att ha ätit något. Som en följd af sena kvällsmåltider fortsätter matsmältningsprocessen under sömnen. Men äfven om magen ständigt är i arbete, blir detta likväl ofullständigt. Sömnen störes ofta af obehagliga drömmar, och man vaknar om morgonen, utan att vara vederkvickt och utan aptit till frukosten. Då vi lägga oss för att hvila, borde magen ha slutat sitt arbete, så att såväl detta som kroppens öfriga organ kunde få njuta af hvilan. För personer, som sitta mycket stilla, är det i synnerhet skadligt att inta sena måltider, och för dem blifva ofta de rubbningar, som därigenom uppstå, början till sjukdom, som slutar med döden. rätt

(320)I många fall är den trötthetskänsla, som väcker begär efter mat, en följd däraf, att matsmältningsorganen alltför mycket ansträngts under dagens lopp. Sedan matsmältningsorganen ombesörjt arbetet med en måltid, behöfva de hvila. Minst fem eller sex timmar borde förflyta mellan måltiderna. De flesta personer, som göra försök därmed, skola finna, att två mål om dagen äro bättre än tre. rätt

(320)Missförhållanden under måltiderna.
Maten bör hvarken förtäras för varm eller för kall. Om maten är kall, måste lifskraft förbrukas för att värma den, innan själfva matsmältningsarbetet kan börja. Af samma skäl äro äfven kalla drycker skadliga, under det att heta drycker verka förslappande. Det förhåller sig så, att ju mera man dricker till maten, ju svårare blir matsmältningen. Använd endast litet salt, undvikvickles eller inlagda gurkor och kryddade rätter, ät rikligt med frukt, och resultatet skall blifva, att den retning, som framkallar så stark törst under måltiderna, till stor del försvinner. rätt

(320)Maten bör ätas långsamt och tuggas väl. Detta är nödvändigt för att saliven ordentligt skall blandas med maten och matsmältningsvätskorna kallas till verksamhet. rätt

(321)Ett annat allvarsamt missförhållande är att äta på olämpliga tider, t. ex. efter häftig och öfverdrifven kroppsrörelse då man är upphettad och utmattad. Omedelbart efter en måltid blir närvverksamheten synnerligen liflig. Om man är upprörd, ängslig eller har stor brådska, är det bättre att dröja med måltiden, tills man får ro och hvila. rätt

(321)Magen står i nära förbindelse med hjärnan. Då magen är sjuklig, kallas närvkraften från hjärnan till de försvagade matsmältningsorganens hjälp. När detta inträffar alltför ofta uppstår blodstockning i hjärnan. I fall, då hjärnan ständigt anstränges och man ej får nog kroppsrörelse, bör till och med enkel föda endast sparsamt intagas. rätt

(321)Sök att fördrifva sorgsna och ängsliga tankar under måltiderna. Ät lugnt och med gladt sinne, med hjärtat fylldt af tacksamhet till Gud för alla hans välgärningar. rätt

(321)Faran af att äta för mycket.
Många personer, som afhålla sig från kötträtter och andra förkastliga och skadliga saker, tro, att de utan måtta kunna tillfredsställa sina begär, emedan deras föda är enkel och god, och de äta till öfverdrift, ibland ända till fråsseri. Detta är ett fel. Matsmältningsorganen böra ej belastas med föda af sådan mängd eller beskaffenhet, att det kostar organismen ansträngning att söka tillgodogöra sig den. rätt

(321)Seden föreskrifver, att maten framsättes på bordet i olika rätter. Då man ej vet, hvad som kommer näst efter hvad man fått, kan man tillfredsställa sin aptit med en rätt, som kanske ej är den lämpligaste. Då den sista rätten framsättes, vågar man sig öfver måttans gräns och tar för sig af den frestande desserten, som emellertid visar sig allt annat än välgörande. Om alla de rätter, som afsetts till en måltid, ställdes fram på bordet från början, hade man tillfälle att göra det bästa urvalet. rätt

(321)Ibland kunna verkningarna af en alltför riklig måltid genast inställa sig. I andra fall åter erfares intet illa mående, men matsmältningsorganen förlora lifskraft och den fysiska styrkan undergräfves. rätt

(322)Den öfverflödiga maten betungar kroppen och framkallar ett sjukligt, feberaktigt tillstånd. Den drifver en alltför stor blod mängd till magen och kommer lemmarna att hastigt afkylas. Den lägger ett alltför tungt arbete på matsmältningsorganen, och när dessa fullgjort sitt uppdrag, följer en känsla af slapphet eller svaghet. Somliga personer, som ständigt öfverlasta sig med mat, kalla denna förslappning för hunger. Men den har sin orsak i matsmältningsorganens öfveransträngning. Ibland blir hjärnan liksom domnad, och en känsla af olust för andlig eller kroppslig ansträngning uppstår. rätt

(322)Dessa obehagliga symtom inställa sig, emedan naturen fnllgjort sitt väd på bekostnad af en onödigt stor mängd lifskraft och därför blifvit fullkomligt utmattad. Magen säger: "Låt mig få hvila!" Men många personer tolka svagheten som ett begär efter mera föda, och i stället för att låta magen hvila pålägga de den ytterligare ett tungt arbete. Som en följd häraf äro matsmältningsorganen ofta utnötta, då de borde vara i stånd att utföra ett godt arbete. rätt

(322)Sabbatsdagens kost.
Maten bör ej på sabbatsdagen vara rikligare eller mer omväxlande än de öfriga dagarna, utan i stället enklare och sparsammare, så att tankarna må vara klara för att kunna uppfatta andliga ting. En betyngd mage betyder en betyngd hjärna. Man kan höra de dyrbaraste sanningar framställas, utan att kunna uppskatta dem, emedan sinnet är förvirradt till följd af en olämplig diet. Genom att på sabbatsdagen äta för mycket göra många sig mera oemottagliga, än de tro, för den välsignelse, som skulle komma dem till del denna heliga dag. rätt

(322)Man bör undvika all matlagning på sabbatsdagen, men det är därför ej nödvändigt att äta kall mat. Vid kylig väderlek bör man värma upp den mat, som tillagats dagen förut. Hur enkel maten än är, bör den dock vara smaklig och angenäm. I synnerhet i familjer, där barn finnas, är det lämpligt att för sabbatsdagen anskaffa någonting, som anses särskildt trakterande och som ej förekommer hvarje dag. rätt

(323)Dietreform.
Om man hängifvit sig åt oriktiga vanor i fråga om dieten, böra dessa utan uppskof ändras. Då dålig matsmältning inträdt till följd af magens missbruk, bör man genom att aflägsna hvarje öfveransträngande börda noga söka förekomma ytterligare förlust af lifskraft. Magen kan måhända efter långvarigt missbruk aldrig helt och hållet återvinna sin hälsa, men en lämplig diet skall förebygga ytterligare kraftnedsättning, och många personer skola tillftiskna mer eller mindre fullständigt. Det är ej en lätt sak att föreskrifva passande regler för hvalje fall, men om man har uppmärksamheten fäst på dietens rätta lagar, kunna stora reformer genomföras, och den, som tillagar maten, behöfver icke jämt sträfva efter att fresta aptiten. rätt

(323)Måttligheten belönas med fysisk och andlig hälsa, harjämte den underlättar behärskandet af lidelserna. För personer med trögt temperament är. det i all synnerhet skadligt att äta för mycket. Sådana böra därför äta sparsamt och taga mycken kroppsrörelse. Det finnes män och kvinnor med rika naturliga anlag, som ej uträtta hälften af det de skulle kunna, om de utöfvade själfbehärskning i afseende på sin aptit. rätt

(323)I denna sak fela många skriftställare och talare. Efter en riklig måltid ägna de sig åt någon sysselsättning i sittande ställning, läsning, skrifning och studier, och lämna ingen tid öfrig åt kroppsrörelse. Som en följd häraf häjdas tankens och talets fria lopp. De kunna icke skrifva eller tala med den kraft och innerlighet, som fordras för att nå hjärtan, och deras ansträngningar äro slappa och blifva utan frukt. rätt

(324)De personer, som ha viktiga och ansvarsfulla befattningar, och framför allt de, som arbeta for människornas andliga väl böra vara känsliga människor med snabb uppfattning. Dessa böra vara ännu måttligare än andra i fråga om födan. Rik och yppig kost bör aldrig finnas på deras bord. rätt

(324)Personer, som inneha förtroendeposter, måste hvarje dag fatta beslut, som kunna medföra de viktigaste följder. Ofta måste de tänka snabbt, och detta kunna endast de, som öfva sträng måttlighet, göra. Sinnet vinner fasthet genom ett rätt utöfvande af själens och förståndets krafter. Om spänningen ej är för stor, vinnes ny styrka genom hvarje ansträngning. Ofta inverka följderna af en olämplig diet ofördelaktigt på deras arbete, hvilka ha viktiga planer att öfverväga eller som skola fatta betydelsefulla beslut. En sjuk mage medför förvirring och osäkerhet i sinnet och förorsakar äfven ofta lättretlighet, kärfhet och orättvisa. Mången plan, som skulle ha blifvit till välsignelse för världen, har lämnats å sido, många orättvisa, förtryckande, ja; grymma åtgärder hafva vidtagits till följd. af sjuklighet, som härrört från dåliga vanor i fråga om dieten. rätt

(325)Här är en vink för alla, hvilkas arbete är stillasittande eller hufvudsakligen af andlig art, och må de, som äga tillräcklig moralisk styrka och själfbehärskning, försöka följa den! Förtär endast två eller tre enkla rätter till hvarje måltid och ät endast såmycket, som behöfves för att tillfredsställa hungern! Tag äfven liflig kroppsröre1se för hvarje dag och pröfva, om du ej erfar god verkan däraf! rätt

(325)Kraftfulla män, som ha rörligt kroppsarbete, äro ej nödsakade att vara lika försiktiga med afseende på födans mängd och beskaffenhet som de personer, hvilka föra ett stillasittande lif. Men äfven de förstnämndas hälsa skulle förbättras, om de utöfvade själfbehärskning i fråga om mat och dryck. rätt

(325)Några önska, att bestämda föreskrifter skulle gifvas för deras diet. De äta för mycket, men ångra sig därefter och tänka därför oupphörligt på hvad de äta och dricka. Så bör man ej göra. En människa kan ej föreskrifva bestämda regler för en annan. Hvar och en bör bruka sitt förnuft och öfva sig i själfbehärskning samt handla efter princip. rätt

(326)Våra kroppar äro Kristi förvärfvade egendom, och vi ha ej rättighet att behandla dem, hur vi behaga. Hvar och en, som förstår hälsans lagar, bör inse sin plikt att lyda dessa lagar, som Gud själ! grundat i människans egen varelse. Lydnad' för hälsans lagar bör blifva hvarje enskilds plikt. Vi få själfva lida följderna af lagöfverträdelse. Vi äro personligen ansvariga inför Gud för våra vanor och bruk. Därför är den fråga, som har betydelse för oss, ej denna: "Hvad är världens sed?" utan denna: "Hur skall jag för min personliga det behandla den kropps hydda, som Gud gifvit mig?" rätt

nästa kapitel