Stimulerande och narkotiska medel.

(342) "Du skall icke röra, icke heller smaka, icke heller komma vid." rätt

(342)Under rubriken stimulerande och narkotiska medel hör en stor mångfald af ämnen, hvilka, ehuru de au vändas till mat och dryck, irritera magen, förgifta blodet och reta närverna. De äro ett verkligt ondt. Man begagnar stimulerande medel, emedan verkningarna för tillfället äro behagliga, hålen en reaktion inställer sig alltid. Dessa konstlade medel användas allmänt till öfverdrift och äro en af de viktigaste orsakerna till fysisk försvagning och degeneration. rätt

(342)Kryddor.
I vår brådskande tid bör man använda så få retande medel som möjligt. Kryddor ha en skadlig verkan, likaså senap, pickels (i ättika inlagda, starkt kryddade grönsaker) o. d. De reta magen och göra blodet hetsigt och orent. Drinkarens inflammerade mage anföres ofta som exempel på alkoholens skadliga verkan. Retande kryddor åstadkomma äfven en dylik inflammation, och sedan de användts en tid, förmår ej okryddad föda tillfredsställa smaken. Organismen erfar då ett starkt behof efter något stimulerande. rätt

(343)Té och kaffe.
Te, verkar stimulerande och i viss mån berusande. Kaffe och många andra allmänt använda drycker hafva en liknande verkan som först är upplifvande. rätt

(343)Magnärverna retas och öfverföra intrycket till hjärnan, som, sålunda uppeggad, i sin tur ökar hjärtverksamheten och kommer organismens energi att för en stund hastigt uppflamma. All trötthet glömmes, krafterna tyckas till taga och förstånd och fantasi upplifvas. rätt

(343)På grund häraf anse många, att te och kaffe äro mycket nyttiga. Detta är emellertid ett misstag. Dessa drycker äro icke närande. Deras verkan erfares, innan de blifvit smälta och upptagits af blodet, och det, som förefaller som en ökning af krafterna, är endast närvös upphetsning. När eggelsen är borta, aftager den intensiva energiutvecklingen och efterträdes af en motsvarande grad af trötthet och utmattning. rätt

(344)Det fortsatta bruket af dessa närvretande medel med för hufvudvärk, sömnlöshet, hjärtklappning, dålig matsmältning, närvskakning och andra obehag. Den föröder lifskraften. Trötta närver behöfva hvila och ro i stället för stimulering och ansträngning. Naturen behöfver tid att återvinna sin uttömda energi- Då krafterna uppeggas genom stimulerande medel, kan för tillfället mera arbete utföras, men i den mån organismen försvagas genom dessa medels ständiga användande, blir det allt svårare att uppnå samma grad af energi. Det blir alltmera svårt att motstå begäret efter retmedel, viljan dukar småningom under, och det synes hopplöst att kunna öfvervinna det onaturliga begäret. Allt starkare stimuleringsmedel användas, tills den utmattade naturen ej längre förmår reagera. rätt

(345)Tobaksbruket.
Tobak är ett långsamt verkande, försåtligt och ytterst farligt gift. I hvilken form den än användes, försvagar den kroppskonstitutionen och är så mycket farligare, eftersom verkningarna äro långsamma och till en början knappast märkbara. Den verkar först retande och sedan förlamande på närverna; den försvagar och omtöcknar hjärnan och angriper ofta närvsystemet ännu kraftigare än starka drycker. Den är också lömskare än dessa, och dess verkningar äro svårare att upphäfva än verkningarna af starka drycker. rätt

(345)Bruket af tobak uppväcker äfven törst efter starka drycker och lägger i många fall grunden till dryckenskap. rätt

(345)Tobaksbruket är dyrbart, orenligt, obekvämt och förnedrande för den, som hänger sig däråt, samt plågsamt för omgifningen. Och dock finner man tobaksbrukare öfverallt. Man kan knappast gå genom en folksamling, utan att utsättas för rökarens giftiga andedräkt. Det är obehagligt och skadligt att vistas i en järnvägskupe eller i ett rum, där luften är bemängd med tobak eller spritångor. Man må göra anspråk på att för egen del få bruka dessa gifter, men hvad rätt ha rökare att förpästa den luft, som andra skola inandas? rätt

(345)Tobaksbruket vållar oberäknelig skada bland barn och ungdom. Vår tids unga släkte får lida af förgångna tiders skadliga vanor. Andlig och kroppslig slapphet, ett försvagadt närvsystem och onaturliga begär lämnas i arf från föräldrar till barn. Om så barnen upptaga föräldrarnas dåliga vånor, förvärras giftets följder och utsträckas ännu längre. Häraf härrör i ej ringa grad den kroppsliga, andliga och moraliska förslappning, som i vår tid blir alltmer oro väckande. rätt

(345)Gossar börja att använda tobak, då de äro helt unga. Den vana, som på detta sätt grundlägges i den ålder, då kropp och själ äro särskildt mottagliga för dess verkningar, undergräfver de fysiska krafterna förkrymper kroppen förslöat själen och fördärfvar moralen. rätt

(345)Men hvad skall kunna göras för att lära barn och ungdom förstå de dåliga följderna af en vana, hvari föräldrar, lärare och präster föregått dem med sitt exempel? Man kan få se gossar, som knappast ha den tidigaste barndomen bakom sig, röka cigarretter. Om man talar med dem om saken, säga de: "Far använder tobak. De hänvisa till prästen eller skolläraren och säga: "Då en sådan man röker, är det väl ej heller farligt för mig. Äfven många nykterhetsifrare äro hemfallna åt tobaksbruket. Men hur kunna väl sådana framgångsrikt kämpa för nykterhet? rätt

(345)Jag vädjar till dem, som förklara sig tro Guds ord och följa det, huruvida man som kristen kan hängifva sig åt en vana, som förlamar själskrafterna och förvänder uppfattningen af de eviga värdena. Kan man samtycka till att beröfva Gud den tjänst man är honom skyldig och undandraga sina medmänniskor den nytta man kunde göra dem samt det goda exemplets makt? rätt

(346)Man bör betänka, hvilket ansvar man har såsom förvaltare af de medel Gud lämnat i ens vård. Hur mycket medel, som skulle användas för hans sak, användes icke till tobak! Låt tobaks älskaren beräkna, hvad han under sitt lif utgifvit för tobak, och sedan jämföra den så erhållna samman med de penningar, som han användt till att hjälpa de fattiga och för evangelii utbredande. Ingen människa behöfver tobak, men massor af människor gå under af brist på föda, medan stora summor offras på den fördärfliga tobaken. Hvar och en bör fråga sig, om han ej förvaltat Guds gåfvor illa och gjort sig skyldig till stöld mot Gud och sina medmänniskor. "Veten I icke, att I icke ären edra egna? Ty I ären dyrt köpta. Så prisen nu Gud i eder kropp och eder ande, hvilka tillhöra Gud." rätt

(348)Berusande drycker.
En bespottare är vinet, en larmare är rusdryck,
och ingen, som raglar däraf, är vis."
Hvem ropar ack, hvem ropar ve, hvem vållar kif, hvem får jämra sig, hvem får sår för ingenting,
och hvem får röda ögon?
Jo, de, som sent dröja kvar vid vinet,
som gå tillsammans för att profva dryckers blandning.
Se ej på vinet, att det är så rödt,
att det sätter pärlor i bägaren
och rinner ned så lätt.
Till slnt hugger det såsom en orm
och stinger såsom en huggorm.", rätt

(348)Aldrig har en lifligare skildring än denna gifvits af den förnedring och träldom, som berusande drycker vålla. Dryckenskapens offer ha ingen kraft att bryta sina bojor, icke ens sedan de insett sitt elände; de vilja ,dricka än en gång". Det behöfs inga argument för att påvisa de be. rusande dryckernas skadliga inverkan på drinkaren. Öfver allt finnas dessa skumögda, försoffade människovrak själar, för hvilka Kristus dog och öfver hvilka änglar gråta. De äro en fläck på vår beprisade civilisation. De utgöra en skam, en förbannelse och en fara för hvarje nation. rätt

(348)Och hvem kan skildra det elände, den ångest och förtviflan, som finnes i drinkarens hem? Tänk på hans hustru, ofta en väl uppfostrad, känslig, bildad och förfinad människa, förenad med en man, hvilken genom starka drycker förvandlas till en galning eller ond ande. Tänk på barnen, beröfvade hemmets lugn och trygghet, fostran och bildning, ständigt fruktande honom, som skulle vara deras stolthet och skydd, utkastade i världen, brännmärkta af skam och bärande förbannelsen af en nedärfd törst efter starka drycker. rätt

(349)Tänk på de förskräckliga olyckshändelser, som hvarje dag inträffa till följd af dryckenskapen. En lokomotivförare försummar att gifva akt på en signal eller missnppfattar en order. Tåget går vidare, en kollision inträffar, och många lif gå förlorade. En ångare stöter på grund, och passagerare och besättning finna en graf i böljorna. Då saken undersökes, upptäckes det, att en person på en viktig plats stod under rusets inflytande. Kunna människolif med trygghet anförtros åt en person, som använder berusande drycker? Nej, ett sådant ansvar fordrar i första hand fullkomliga nykterhet." rätt

(349)Svagare berusningsmedel.
Personer, som ha ett ärft begär efter onaturliga, stimulerande medel, böra på inga villkor få ha vin, öl eller ens svagare alkoholhaltiga drycker inom syn- eller räckhåll, ty detta medför ständig frestelse för dem. Eftersom många anse söt cider (äppelvin) vara oskadlig, hysa de inga betänkligheter att anskaffa sådan i större mängd. Men endast helt kort tid behåller den sig söt, sedan börjar den att jäsa. Den skarpa smak, som den då erhåller, dör den så mycket smakligare för många personer, hvilka äro ohågade att medgifva, att den jäst. rätt

(350)Äfven bruket af söt cider, sådan den vanligen beredes, är farlig för hälsan. Få personer skulle vilja dricka. den cider som finnes i handeln, om de kunde se, hvad mikroskopet afslöjar. De, som tillverka denna dryck, äro.. ofta ej noggranna vid valet af den frukt de skola använda, utan saften prässas ut äfven ur maskstungna och ruttna äpplen. Personer, som annars ej skulle tänka på att använda giftig och skämd frukt, dricka cider, som beredts af sådan frukt och anse den vara en läcker dryck. Men mikroskopet visar, att denna dryck är fullkomligt för kastlig. rätt

(350)Vin öl och cider verka berusande likaväl som starkare drycker. De väcka smak för de starkare, och på detta sätt får man begär efter Sprit. Genom måttlig spritfortäring fostras drinkare. Verkan af dessa mildare stimuleringsmedel är likväl så försåtlig, att dess offer hemfalla åt dryckenskapslasten, utan att de ana faran. rätt

(350)Somliga personer, som aldrig anses vara verkligen druckna, äro ständigt i ett tillstånd af lindrig berusning. De ha hetsigt blod och sakna sinnets jämvikt. De tro sig utom all fara och fortsätta, tills hvarje hinder är nedbrutet och hvarje princip offrad. De svika sina mest bestämda föresatser, och de heligaste bevekelsegrunder äro ej tillräckliga att hålla begäret under viljans kontroll. rätt

(350)Bibeln medgifver ej på något ställe bruket af berusande vin. Det vin Kristus gjorde af vatten vid bröllopet i Kana var drufvans rena saft. Detta är den must i vindrufvan", om hvilken skriften säger: "Fördärfva den icke, ty välsignelse är däruti." rätt

(351)Det var Kristus, som i gamla testamentet gaf denna varning till Israel: "En bespottare är vinet, en larmare är rusdryck, och ingen, som raglar däraf, är vis." Kristus anskaffade aldrig någon sådan dryck. Satan förleder människor till sådana njutningar, som omtöckna förståndet och förlama det andliga lifvet, men Kristus lär oss att behärska de lägre böjelserna. Han ger aldrig något sådant åt människorna, som skulle bli dem till frestelse. Hela hans lif utmärkte sig för själfförsakelse. Det var för att bryta begärets makt, som han under de fyrtio dagarnas fasta i öknen för vår skull undergick det svåraste prof, som en människa kan uthärda. Det var Kristus, som föreskref, att Johannes döparen ej skulle förtära vin och starka drycker. Det var äfven han, som ålade Manoahs hustru en liknande afhållsamhet. Kristus handlade ej i strid med sin egen lära. Det ojästa vin, som han anskaffade åt bröllopsgästerna, var en hälsosam och uppfriskande dryck. Det var sådant vin, som vår Frälsare och hans lärjungar använde vid den första nattvarden, och sådant vin borde alltid vid nattvarden användas som sinnebild af Frälsarens blod. Denna sinnebild är afsedd att vara vederkvickande och lifgifvande för själen, och, därmed bör ej något, som kan ha en skadlig verkan, stå i samband. rätt

(351)Hur kunna kristna i ljuset af hvad skriften, naturen och förnuftet. lära oss angående bruket af berusande drycker, ha något att skaffa med rusdryckers beredning och försäljning? Om de älska sin nästa som sig själfva, huru kunna de då vara med om att lägga snaror i hans väg? rätt

(351)Föräldrars ansvar.
Onyktra vanor grundläggas ofta i hemmet. Genom användande af riklig och ohälsosam föda försvagas matsmältningsorganen, och en längtan efter föda, som är mera stimulerande, uppstår. Begäret efter allt starkare retmedel tilltager oafbrutet och blir allt svårare att motstå. Organismen blir mer eller mindre förgiftad, och ju mer den forsvagas, dess starkare blir längtan efter dessa medel. Hvarje steg på den farliga vägen underlättar ett följande. Många, som icke vilja göra sig skyldiga till att sätta fram vin eller spritdrycker af något slag, kunna belasta sitt bord med maträtter, som uppväcka en sådan törst efter starka drycker, att det är nästan omöjligt att mottstå frestelsen. Orätta vanor i fråga om mat och dryck fordäfva hälsan och bana väg för dryckenskapslasten. rätt

(352)Nykterhetsarbetet skulle snart ej längre behöfvas, om rätta åsikter i fråga om nykterheten kunde vinna insteg hos den ungdom, som deltar i sällskapslifvet. Må föräldrarna i det egna hemmet börja ett korståg mot all omåttlighet genom den uppfostran de gifva sina barn, och de kunna ha hopp om framgång. rätt

(352)Mödrarna skola hjälpa sina barn att förvärfva goda vanor och rena begär. Förädlen smaken, lären barnen att afsky alla retmedel och upp fostren dem tilluthållighet i kampen mot det onda, som omger dem. Lären dem, att de ej skola ledas af andra eller gifva vika för yttre, dåliga inflytelser, utan själfva söka påverka andra i rätt riktning. rätt

(352)Personligt ansvar.
Man gör stora ansträngningar för att besegra dryckenskapslasten, men ofta ej i den rätta riktningen. De, som kämpa för nykterheten, böra vara vakna för de skadliga verkningarna af ohälsosam föda, kryddor, te och kaffe. Vi önska dem all framgång, men vi bedja dem se djupare in i orsakerna till det onda, som de bekämpa, och att för vissa sig om, att de äro konsekventa i sitt nykterhetsarbete. rätt

(352)Det måste noga framhållas, att själskrafternas jamvikt till stor del beror på det kroppsliga välbefinnandet. Alla narkotiska (döfvande) och onaturliga retmedel, hvilka försvaga och fördärfva kroppen, äro äfven ägnade att förslappa förståndet och viljan. Omåttlighet ligger till grund för det moraliska fördärfvet i världen. Genom att gifva efter för en förvänd smak förlorar människan sin förmåga att motstå frestelserna. rätt

(353)De, som arbeta för nykterhetssakens främjande, ha fått sig det stora värfvet anförtrodt att uppfostra människorna i dessa stycken, och de böra lära dem, att hälsan, karaktären, ja t. o. m. lifvet utsättes för fara genom användandet af stimulerande medel, hvilka uppegga de uttröttade organen till onaturlig, krampaktig verksamhet. rätt

(353)I fråga om te, kaffe, tobak och spritdrycker är den enda säkra ståndpunkten den; att icke röra, icke smaka och icke komma vid dem. Te, kaffe och liknande drycker syfta åt sannna håll som spritdrycker och tobak, och i många fall är det lika svårt att upphöra med att använda dem, som det är för drinkaren att afstå från rusdryckerna. De, som söka upphöra med att begagna dessa stimulerande medel, skola till en tid känna saknad och ha svårt att undvara dem, men genom ståndaktighet. skola de öfvervinna begäret och saknaden. Naturen behöfver en viss tid för att hämta sig efter det våld man gjort på henne, men gif henne tillfälle, och hon skall återvinna sin ursprungliga styrka och fullfölja sitt arbete på ett normalt sätt. rätt

nästa kapitel