Hemmets grundläggare.

(374) "Med vishet bygges hus", och med förstånd hålles det vid makt. rätt

(374)Den, som gaf Eva såsom en hjälp åt Adam, utförde sitt första underverk vid en bröllopsfest. I bröllopssalen, där släktingar och vänner gladdes med hvarandra, böljade han sin offentliga verksamhet. Härigenom stadfäste han äktenskapet såsom af honom själf stiftadt. Han förordnade, att män och kvinnor skulle förenas i det hejiga äkta ståndet för att bilda familjer, hvilkas medlemmar, krönta med lifvets krona, skulle blifva medlemmar äfven af den himmelska familjen. rätt

(374)Kristus ärade äfven äktenskapet genom att göra det till en symbol af föreningen mellan honom och hans återlösta. Han själf är brudgummen. Bruden är församlingen, hans utvalda, om hvilken han säger: "Skön är du i allo, min älskade, och på dig är ingen fläck." rätt

(374) "Kristus har älskat församlingen och utgifvit sig själf för henne, på det att han skulle helga henne. . . att hon skulle vara hejig och ostrafflig." "Likaså äro männen pliktiga att älska sina hustrur." rätt

(374)Det band, som förenar familjens medlemmar, är det förtroligaste, ömmaste och hejigaste på jorden. Det är ämnadt att vara en välsignelse för mänskligheten, och detta blir det också, så ofta äktenskapsförbundet ingås med allvar, gudsfruktan och djup känsla af dess ansvar. rätt

(375)De, som stå i begrepp att ingå äktenskap, böra tänka på, hvilken prägel och hvilket inflytande deras blifvande hem skall få. Då de blifva föräldrar, få de ett heligt uppdrag sig anförtrodt. På dem beror till stor del deras barns välgång i denna världen och lycka i den tillkommande. rätt

(375)Föräldrarna bestämma i hög grad barnens såväl fysiska som moraliska egenskaper. På hemmets karaktär beror i sin ordning samhällets. Hvarje familj utöfvar antingen ett höjande eller förnedrande inflytande på samhället. rätt

(375)Valet af ledsagare genom lifvet bör göras med tanke på föräldrars och barns kroppsliga och andliga välfärd, på det att såväl föräldrar som barn skola kunna vara till välsignelse för sina medmänniskor och till ära för sin Skapare. rätt

(375)Innan unga män och unga kvinnor ikläda sig det ansvar, som är förbundet med äktenskapet, böra de ha gjort sådana praktiska erfarenheter, att de äro rustade för äktenskapets plikter och svårigheter. Tidiga giftermål böra ej uppmuntras. En förbindelse med så vidtgående följder bör ej ingås hastigt och oförberedt, innan kroppens och själens krafter äro fullt utvecklade. rätt

(375)De, som förena sig genom äktenskapet, hafva måhända ej timliga ägodelar, men de böra äga hälsans vida större gåfva. I de flesta fall bör skillnaden i ålder ej vara för stor. Ett förbiseende af denna sak skadar ofta den yngres hälsa och kan beröfva barnen kroppslig och andlig styrka. En ålderstigen fader eller moder kan ej vara den beskyddare och kamrat barnen behöfva och bortryckas måhända af döden just vid den tidpunkt, då kärlek och ledning varit mest behöfliga. rätt

(375)Det är endast genom tron på Kristus, som ett äktenskap kan ingås med trygghet. De innerligaste banden af mänsklig kärlek böra vinna sin styrka genom gudomlig kärlek. Endast där Kristus härskar, kan det råda djup, sann, osjälfvisk tillgifvenhet. rätt

(375)Kärleken är en dyrbar gåfva, som vi mottaga af Jesus. Ren och helig tillgifvenhet är ej en känsla, utan en princip. De, som drifvas af sann kärlek, äro hvarken oförnuftiga eller blinda. Fostrade af den Helige Ande, älska de Gud öfver allting och sin nästa såsom sig själfva. Må de, som ha för afsikt att ingå äktenskap, söka noga iakttaga känslolifvet och karaktärsutvecklingen hos den, med hvilken de ämna förena sina lifsöden! Må blygsamhet, enkelhet och uppriktighet samt en ansvarlig sträfvan att ära och behaga Gud känneteckna hvarje steg, som tages med detta ändamål i sikte! rätt

(376)Äktenskapet är af stor betydelse för det återstående lifvet både i denna och i den tillkommande världen. En sann kristen uppgör inga planer, som Gud icke kan gilla. Om man åtnjuter den stora välsignelsen att ha kristna föräldrar, bör man taga råd af dem. Genom att gifva dem del af sina förhoppningar och planer och taga kännedom om deras lifserfarenheter skulle ungdomen kunna besparas månget hjärtesår. Det är framför allt af vikt att hafva Kristus till sin rådgifvare och att under bön studera hans ord. rätt

(376)Under denna ledning må en ung kvinna taga till följeslagare gellOm lifvet endast en man med ren och ädel karaktär, en man, som är driftig, uppåtsträfvande och hederlig och som fruktar och älskar Gud. Och en ung man bör söka en sådan maka, som är i stånd att bära sin andel af lifvets bördor, som kan utöfva ett förädlande inflytande på honom och som med sin kärlek kan göra honom lycklig. rätt

(376) "En Herrens gåfva är en förståndig hustru."" "På henne litar hennes mans hjärta. .. Godt gör hon honom, aldrig något ondt i sitt lifs dagar." "Sin mun upplåter hon med vishet, och kärleks lag bär hon på tungan. Hon gifver akt på, huru allt går till i hennes hus, och lättjans bröd äter hon icke. Hennes barn stiga upp och prisa henne, och hennes man berömmer henne. Många kvinnor äro raska, men du öfvergår dem allesamman." Den, som funnit en sådan hustru, "han fann sällhet och fick välsignelse af Herren". rätt

(378)Erfarenheter inom äktenskapet.
Med huru stort allvar äktenskapet än ingåtts, känna dock få makar fullt hvarandra vid vigselaktens slut. De bådas verkliga förening blir de kommande årens verk. När lifvet med sin börda af oro och bekymmer möter det nygifta paret, försvinner det romantiska skimmer, som fantasien gärna breder öfver äktenskapet. Mannen och hustrun lära känna hvarandras karaktär på ett sätt, som var omöjligt under deras föregående bekantskap. Detta är en mycket kritisk period i deras lif. De kommande årens lycka och gagnande verksamhet äro beroende af denna första tid. Ofta upptäcka de hos hvarandra oanade svagheter och brister, men de hjärtan, som kärleken förenat, skola äfven upptäcka hittills oanade förtjänster. Må hvar och en hellre söka att upptäcka förtjänsterna än felen! Ofta är det vår egen hållning, den atmosfär, som omgifver oss själfva, som afgör den inblick vi få i andras karaktär. Många betrakta ömhetsbetygelser som svaghet och visa en tillbakadragenhet, som verkar frånstötande på andra. Därigenom förhindras all sympati. Allt efter som de undertrycka alla hjärtliga impulser, förtvina de, och hjärtat blir ödsligt och kallt. Vi böra taga oss till vara för detta misstag. Kärleken kan ej finnas till länge, utan att yttra sig. Låt ej en anhörigs hjärta lida brist på sympati och kärlek. rätt

(378)"Fördragande hvarandra i kärlek."
Ehuru svårigheter och missräkningar kunna inställa sig, må hvarken man eller hustru hysa den tanken, att deras förening är ett misstag eller en missräkning. De böra söka vara till så stor glädje som möjligt för hvarandra och visa hvarandra uppmärksamhet. De böra på allt sätt söka uppmuntra hvarandra att kämpa lifvets kamp. I ömsesidig kärlek och fördragsamhet må hvar och en sträfva att göra den andra lycklig. På detta sätt skall hela äktenskapet vara som den första kärlekens lyckliga tid. Den sanna vänskapens värme, Gen kärlek, som förenar hjärtan, är en försmak af himmelens glädje. rätt

(379)Kring hvarje familj är ett heligt område, som ingen får oskära och hvars gränser ingen obehörig får öfverskrida. Å andra sidan bör mannen och hustrun ej delgifva någon utomstående det, som bör vara endast deras gemensamma. rätt

(379)Må hvar och en hellre gifva än fordra kärlek, söka utveckla det bästa inom sig och ej vara sen att uppskatta den andras gona egenskaper. Medvetandet af att vara uppskattad skänker en underbar tillfredsställelse och eggelse. Sympati och aktning underlätta sträfvandet efter förädling, och kärleken själf växer, då den riktar sig på högre uppgifter. rätt

(379)Hvar och en af makarna borde noga bevara sin individualitet. Då hvar och en står i personligt förhållande till Gud, är det till honom dessa frågor böra ställas: "Hvad är rätt?" "Hvad är orätt?" "Hur skall mitt lif bäst kunna motsvara sitt ändamål?" Den, som gal sitt lif för oss, är värd vårt hjärtas djupaste kärlek. Låt Kristus ständigt vara den förste, den siste, den förnämste. Allt efter som kärleken till honom blir djupare och starkare, renas och stärkes äfven makarnas kärlek till hvarandra. rätt

(379)Förhållandet mellan man och hustru bör likna förhållandet mellan Kristus och oss. "Vandren i kärlek såsom ock Kristus har älskat oss." "Såsom församlingen är under gifven Kristus, så vare ock hustrurna sina män undergifna i allt. I män, älsken edra hustrur, såsom ock Kristus har älskat församlingen och utgifvit sig själf för henne." rätt

(379)Makarna böra ej söka att utöfva tvång på hvarandra eller att själfviskt genomdrifva sina önskningar. De kunna annars ej behålla hvarandras kärlek. De skola söka att vara vänliga, tåliga, fördragsamma, hänsyusfulla och uppmärksamma mot hvarandra. Genom Guds nåd kunna de lyckas att infria de löften de afgåfvo vid vigselakten. rätt

(380)Lycka i oegennyttigt tjänande.
Makarna måste emellertid minnas, att lyckan ej vinnes genom att lefva endast för hvarandra. De måste äfven använda hvarje tillfälle, som gifves, för att bidraga till de omgifvande människornas lycka. Sann glädje vinnes endast genom att oegennyttigt tjäna sina medmänniskor. rätt

(380)Fördragsamhet och osjälviskhet utmärka alla, som lefva ett nytt lif i Kristus. Genom ett lif i hans efterföljd under sträfvan att förneka sig själ! och hjälpa de lidande vinnes sann framgång. Ett sådant lif är till välsignelse för världen. rätt

(380)Män och kvinnor kunna förverkliga hos sig Guds ideal, om de taga Kristus till sin hjälpare. Hvad mänsklig visdom ej kan göra, det kan Guds nåd uträtta för dem, som öfverlämna sig åt honom med förtröstan och kärlek. Han kan förena hjärtan genom band, som äro af himmelskt ursprung. Kärleken skall ej blifva endast ett utbyte af ljufva och smickrande ord. De himmelska väfstolarna ha finare, men likväl starkare varp och inslag än de jordiska. I dem väfves ej skört tyg, utan en väfnad, som skall kunna tåla slitning och svåra prof. Hjärtan skola sammanbindas genom en uthållig kärleks gyllene band. rätt

nästa kapitel