Modern.

(389) "Allt, hvad jag bjudit henne, skall hon hålla." rätt

(389)Barnen blifva till stor del, hvad föräldrarna äro. Föräldrarnas fysiska egenskaper, deras anlag och böjelser, själslif och viljeriktning, allt återfinnes hos barnen. rätt

(389)Ju ädlare föräldrarnas syftemål är, ju rikare deras själs gåfvor, och ju mera utvecklade deras fysiska krafter äro, ju bättre bli äfven barnen rustade för lifvet. Genom att odla det bästa inom sig, utöfva föräldrarna en förädlande och höjande inflytelse på samhället och på kommande släkten. rätt

(389)Fäder och mödrar böra känna sitt ansvar. Världen är full af snaror för de ungas fötter. Stora ungdomsskaror lockas till ett lif i själfviskhet och köttsliga njutningar. De kunna ej urskilja de dolda farorna eller inse det förskräckliga slutet på den väg, som tyckes dem föra till lyckan. Genom att hängifva sig åt själfviska njutningar och lidelser förspilla de sina krafter, och stort är deras antal, som sålunda gå förlorade både för denna och den tillkommande världen. Föräldrarna böra ihågkomma, att deras barn måste möta sådana frestelser. Redan före barnets födelse bör det arbete börjas, som afser att stärka barnet i kampen mot det onda. rätt

(389)Detta ansvar hvilar i synnerhet på modern. Hon, genom hvars lifs blod barnet näres och dess kropp uppbygges, utöfvar på barnet äfven det andliga inflytande, som är bestämmande för dess själs- och karaktärsutveckling. Jokebed, den ebreiska kvinna, som, stark i tron, "icke fruktade för konungens påbud",' blef moder till Moses, Israels befriare. Det var Hanna, den bedjande, själfförsakande, gudomligt inspirerade kvinnan, som födde Samuel, det gudalärda barnet, den omutlige domaren, grundläggaren af Israels heliga skolor. Det var Elisabet, andligen och naturligen befryndad med Maria i Nasaret, som blef moder till Frälsarens förelöpare. rätt

(390)Måttlighet och själfbehärskning.
Bibeln omtalar den betydelse, som moderns vanor äga. Då Herren ville låta Simson uppstå som Israels befriare, syntes "Herrens ängel" för modern och gaf henne särskilda föreskrifter rörande såväl hennes eget lefnadssätt som barnets behandling. "Akta dig nu", sade han, "att du icke dricker vin eller starka drycker och att du icke äter något orent." rätt

(390)Många föräldrar anse den tid, som föregår födelsen, vara af ringa betydelse för barnet, men Herren är af annan mening. Det budskap, som frambars af Herrens ängel och afgafs på det mest högtidliga sätt, visar, att denna tid bör ägnas den mest sorgfälliga uppmärksamhet. rätt

(390)De ord Gud talade till den ebreiska modern genom ängeln talar han äfven till alla tiders mödrar. "Hon skall akta sig", sade ängeln; "allt, hvad jag har bjndit henne, skall hon hålla." Barnets välfärd är beroende af moderns vanor. Hon bör behärska sina begär och lidelser. Hon har mycket att undvika och motarbeta, om hon skall kunna fullfölja Guds afsikt med att gifva henne ett barn. Om hon före barnets födelse är egennyttig, otålig, själfsvåldig och fordrande, skola dessa egenskaper öfverflyttas på barnet. På detta sätt ärfva många barn nästan oöfvervinnliga böjelser till det onda. rätt

(391)Men om modern orubbligt fasthåller vid rätta grundsatser, om hon är måttlig, vänlig, mild och osjälfvisk, kan hon gifva sitt barn samma goda karaktärsdrag. Mycket uttryckligt var förbudet för modern att begagna vin. Hvarje droppe starka drycker, som hon förtär för att tillfredsställa sitt begär, medför fara för hennes barns kroppsliga, andliga och moraliska hälsa och är en direkt olydnad mot hennes Skapare. rätt

(391)Många rådgifvare påstå, att alla moderns önskningar böra tillfredsställas, att hon fritt bör få följa sin smak, hur skadlig än den föda må vara, som hon önskar. Dylika råd äro bedrägliga och fördärfliga. Moderns fysiska behof böra på intet vis förbises. Två lif bero af henne, och hennes önskningar böra ömt beaktas, hennes behof vänligt tillgodoses. Men vid denna så ytterst viktiga tidpunkt bör hon såväl i fråga om mat som andra saker undvika allt, som kan förminska hennes kroppsliga och andliga krafter. Genom Guds eget bud är hon förpliktad till den strängaste själfbehärskning. rätt

(391)Öfveranstrangning.
Moderns hälsa bör omsorgsfullt vårdas. I stället för att hon skall uttömma sina dyrbara krafter på mödosamt arbete, bör hon befrias från så mycken möda och ansträngning som möjligt. Ofta är maken och fadern obekant med de fysiska lagar, hvilka han för familjens välfärd borde förstå. Upptagen med arbete för familjens utkomst eller med sträfvan att skaffa sig rikedom och tyngd af omsorger och bekymmer, låter han makan och modern på denna ytterst kritiska tid utföra ett arbete, som öfvergår hennes krafter och som åsamkar henne svaghet och sjukdom. rätt

(391)Mången make och fader skulle kunna hämta nyttiga lärdomar af den trogne herdens omsorg. Då Jakob uppmanades att företaga en lång och svår resa, svarade han: rätt

(391) "Min herre vet, att barnen äro späda och att jag hafver med mig får och kor, som gifva di; och drifver man dem en hel dag, så dör hela hjorden. . .. J ag vill följa efter i sakta mak, efter som boskapen, som är framför mig, och barnen orka att gå." rätt

(392)På lifvets mödosamma väg bör maken och fadern gå fram "i sakta mak", allt efter som hans följeslagarinna på färden förmår färdas. Må han midt i världens äflan efter välde och makt lära sig att icke brådska, utan hjälpa och stödja den, som är kallad att vandra vid hans sida. rätt

(392)Ett gladt lynne.
Modern bör söka förvärfva ett gladt, förnöjsamt och jämt lynne. Hvarje försök i denna riktning skall rikligen belönas genom barnens harmoniska utveckling. Genom glädtighet ökar hon familjens lycka och förbättrar i hög grad sin egen hälsa. Och må mannen bistå sin hustru genom att visa henne deltagande och en aldrig svikande tillgifvenhet. Må han dela hennes bördor, om han önskar se henne vara frisk och glad, ett hemmets solsken. Hans vänlighet och kärleksfulla uppmärksamhet skall vara en dyrbar uppmuntran för henne, och den lycka han åstadkommer skall föra glädje och frid in i hans eget hjärta. Den make och fader, som är vresig, själfvisk och befallande, blir ej blott själ! olycklig, utan kastar äfven en skugga öfver alla andra i hemmet, och han får skörda frukterna däraf i hustruns nedslagenhet och sjuklighet samt i barnens bristande älskvärdhet. Om modern saknar den vård och omsorg hon borde åtnjuta, om hennes hälsa lider till följd af oro och bekymmer, beröfvas barnen den lifskraft, den andliga spänstighet och den lifliga glädtighet, som borde vara deras arf. Det vore vida bättre att göra moderns lif ljust och gladt, att skydda henne från utmattande arbete, umbäranden och tyngande omsorger och låta barnen ärfva en god kroppskonstitution, så att de, kraftfulla och energiska, måtte kunna kämpa lifvets strider. rätt

(393)Stor är den ära och stort det ansvar, som tillkommer fäder och mödrar, i det de skola stå i Guds ställe gent emot barnen. Deras karaktär, deras dagliga lif, deras uppfostringssätt skola tolka hans ord för de små. Deras inflytande skall befästa eller rubba barnens förtroende för Guds ord och löften. rätt

(393)Föräldrarna såsom barnens fostrare.
Lyckliga de föräldrar, hvilkas lif är en sann återspegling af det gudomliga, så att Guds löften och befallningar hos barnet väcka tacksamhet och vördnad, de föräldrar, hvilkas ömhet, rättvisa och långmodighet för barnet tolka Guds kärlek, rättvisa och långmodighet, de föräldrar, hvilka genom att lära barnet kärlek, förtroende och lydnad gent emot dem själfva lära det att älska, tro och lyda den himmelske Fadern! De föräldrar, som kunnat göra detta för sina barn, hafva gifvit dem en skatt, som är dyrbarare än all världens rikedom, en skatt, som består för evigheten. rätt

(393)Hvarje moder har ett heligt förtroendeuppdrag från Gud med hänsyn till de barn, som lämnats i hennes vård. Tag denne son eller denna dotter, säger han, och fostra detta barn åt mig. Sök att hos det utbilda en ädel karaktär, som skall komma att stråla i himmelens boningar för evigt. rätt

(393)Moderns arbete synes henne ofta obetydligt och ringa. Det är ett arbete, som sällan uppskattas. Andra veta föga om hennes mödor och omsorger. Hon är jämt upptagen med små plikter, som alla kräfva tålamod, själfbehärskning, takt, vishet och själfuppoffrande kärlek. Hon kan likväl ej berömma sig af att ha uträttat något storverk. Hon har endast låtit allt i hemmet gå lugnt och jämt. Ofta trött och bekymrad, har hon likväl sökt tala vänligt med barnen, sökt roa och sysselsätta dem och leda deras små fötter på den rätta vägen. Hon tycker sig ej ha uträttat något. Men det förhåller sig icke så. Himmelens änglar iakttaga den af bekymmer tärda modern och uppteckna de bördor hon bär dag efter dag. Hennes namn är måhända ej kändt i världen, men det är skrifvet i Lammets bok. rätt

(395)Moderns tillfällen.
Det finns en Gud dårofvan, och ljuset och härligheten från hans tron hvila öfver den trogna modern, då hon söker uppfostra sina barn till alt motstå det onda. Intet annat arbete kan jämföras med hennes i betydelse. Hon skall ej som artisten måla en skön gestalt på duken eller likt bildhuggaren mäjsla den i marmor. Hon skall ej som författaren uttrycka en vacker tanke i mäktiga ord eller som mnsikern uttrycka en ädel känsla i toner. Hennes uppgift är att med Guds hjälp söka dana en människosjäl till likhet med Gud. rätt

(395)Den moder, som uppskattar detta, anser de tillfällen, som erbjudas henne, ovärderliga. Hon söker allvarligt att genom sitt eget lif och genom sin uppfostringsmetod framställa för barnen det högsta idealet. Allvarligt, tåligt modigt söker hon utveckla sina egna anlag, så att hon må kunna rätt använda sina högsta själskrafter vid barnens uppfostran. Hennes allvarliga fråga vid hvarje steg är: "Hvad har Gud sagt?" Hon studerar flitigt hans ord. Hon håller blicken fäst på Kristus, på det att hennes lif midt ibland de små, alldagliga plikterna må vara ett återsken af det enda verkliga lifvet i Kristus. rätt

nästa kapitel